Monaco
För 2 dagar sedan har jag kommit tillbaka från min resa till Monaco.
Återkommer om detaljer men tills dess ... wowww
Hemma igen
Hemma igen efter 3je resan till drömmarnas land.
Warszawa Washington DC New York Boston Montreal Toronto Niagara Falls Clevland Chicago
Santo Domingo Cabareta Puerto Plata New Jersay London ... home.
13 - 1
Now when everything is almost prepared and only start is ahead.
Now I began to feel scary feelings.
Will I fix it?
What have I missed?
What have I forget?
Why ....
etc ....
But today is thursday an not before next thursday plus seven will I leave
And first of all have I to put in order aaaaaaallll different things around me
God oportunity to get things in proper fasion.
Count down has begun
On a therteenh days afternoon will I start my journey.
Globe around - on My Way
ARN-MPX-ADD-LFW-GIG-FLO-GIG-SCL-PTY-LAX-HNL-SYD-MEL-ASP-DPS-SIN-KUL-BKK-LHR.ARN
Six continents, all oceans and second peek in Seven Summits challenge
But first a lot of job to do before departure.
My tripp
Next month will I be 60.
For more than one year have I planed for that.
But now is done.
Journey of my life.
World Around - on My Way.
It took over a half a year to prepare but now it is done.
...
No expectations
No daily details
No minute plans
Just a shadows of This World
World that I gone througth or dreamed about it
My World on My Way
Back in business
Sommaren som fortfarande varar är heeeeelt underbar i år.
Om 3-4 dagar börjar jag mitt arbete på nytt.
Det tar emot mer än någonsin.
Härlig mc resa genom kontinenten var bedårande.
11 länder
6450 km
6 huvudstäder
5 veckor
Mycket att köra i den sydländska sommarvärmen.
38gr i luften och 55-60 på vägbanan.
Stundvis var det svårt att andas när vi körde.
Tallin - Estland med båten från Stockholm
Riga - Letland
Vilnius - Litauen
Warszawa - Polen
Tjekien - som transit
Budapest - Ungern
Zagreb - Kroatien
Bari - Italien, Amalfikusten, Toscana, Venedig
Ljubliana - Slovenien, Postoinska Jama
Liebnitz - Österrike
Ostrava - Tjekien
Krakow - Polen, Warszawa, Torun, Osieki, Gdansk
Nynäshamn - Sverige
En av mina sköööönaste resor.
Bilder och andra kommentarer från resan återkommer jag till senare.
Nu gäller det att landa och komma tillbaka till verkligheten.
Turbulensen i mitt privata liv har lagt sig och äntligen kan jag njuta av vardagen.
Kvinnor, ställen, attityd, pengar etc - har fallit på plats.
Har fortfarande bara svårt att finna mig i att om 3 månader blir jag 60.
Det krävs nog mycket autoterapi för att inte deppa ihop.
Indokina - 4
Vi kom till Vietnam och Saigon eller Cho Chi Mingh City som staden blev uppkallat efter deras stora ledare som ledde befrielsen fran amerikanerna.
Indokina - 3
Nasta forsok att skriva i denna verdelosa editor.
Vi overlevde varldensundergang liggande pa en solstol pa stranden och drickande Tequila Sunrise.
I Sikhanouk Ville firade vi Jul som borjade med Secret Santa.
Genom lottningen fick vi ett namn pa nagon fran gruppen som vi skulle kopa ett present for mellan 5-10$.
Problemet var att det mesta av sma saker kostade 1$ och att vi alla reser med en ryggsack sa inga stora eller omtaliga klappar kom pa tal. Jag fick en T-skirt med texten Same Same pa framsidan och ... but diferent pa backsidan.
Julfirande bestod av en stor middag pa stranden med fyrverkeri och dans pa en musikpub bredvid.
Alla vi gladdes at Frelsarens fodelse genom att ata dricka och dansa.
Juldagen var mycket lugnare med solstol vatten och stilla samtal.
Mot kvallen hamnade jag i laaaang diskussion med 3 expats.
Fransman, hollendare och en skotte som pratade ryska.
Deras erfarenhet fran att leva utomlands fick mig att tanka om manga av mina tidigare funderingar om livet i ett annat land.
Grundtanken i det som de enheligt var overens om var - du maste ha nagot att gora har. Det finns for manga frastelser runtomkring. Sprit, knark, kvinnor, brott osv. Billigt och utan begransningar.
Gor du ingenting at detta inom 2-3 ar finns du inte langre.
Sa nu gar jag och vrider och vander pa mina gamla (som jag trodde fardiga) funderingar.
Sedan var det till Vietnam.
...
Skall skriva senare for nu skall jag se Citadell i Hue innan vi reser vidare klockan 14:00 till Halong Bay
Nu ar det senare.
Tillbaka 3 efter timmar.
Citadellet var mycket imponerande.
En sak sam jag inte forstor - varfor amerikanerna sonderbombade den under vietnamkriget?
Det ar ju inget militar mal eller forsokte de bryta ner den moraliska styrkan hos detta enorma folk.
Efter kriget som slutade 1975 med amerikanerna och sedan 1985 befrielse av Kambodja fran De Roda Khmererna har landet rest sig for egen maskin.
Inga stora hjalp projekt fran vast har bidragit att de ar pa G med stora steg.
Det ar bara att lyfta pa hatten for de.
Indokina - 2
Nu har jag kommit till Ho Chi Mingh som staden heter nu. Gamla namnet ar Saigon.
Innan dess besokte jag Angkor i Kambodja. Ett stalle som alla borde besoka.
Templen Angkor Wat far alla att tappa andan. Der ar just dar som Tomb Raider blev inspelat.
Efter Angkor drog jag till huvudstaden - PhnomPenh. Hektiskt ar bara fornamnet.
Mekongfloden flyter tvars genom hela stan. Nattlivet slar alla rekord. Pa en takterrass pa
FCC - Forein Corespondentc Club vid middnat kunde vi se hela nattstrandlivet halla igang.
Samma dag tidigare blev jag firad av druppen pa min fodelsedag.
En total overaskning for mig............................................
Nasta dag besokte jag Killing Fields museum och S-14 fangelse dar de totrerade sina fangar.
Pol Pots absurda verk med hjalp av sma tonarskillar som bodlar fisk mig att tvivla pa godheten som sags finns inom oss.
Utan anledning doda 1,3mln av sina egna.
Absurd ar bara fornamnet pa denna horribla handling.
Sedan bar det till Sihanouk Ville. En storre by vit Thai Viken. Hotellet lag precis pa stranden.
JAG HATAR HATAR HATAR BLOGG.SE EDITOR.
FOR FEMTE GANGEN FORSOKER JAG UPPDATERA SIDAN OCH DET BLIR STANDIGT NAGOT FEL MED SERVER, KOMMUNIKATION, DEN MOBILA APPEN AR ETT SKAMT BARA, BILDERNA OSV.
SKALL BYTA TILL WORDPRESS SA FORT JAG AR HEMMA.
DAR ATMINSTANE FUNGERAR ALLTING
Indokina - 1
Igår flög jag från Istanbul till Bangkok via Kuala Lumpur i Malaysia
Lååång 10 timmars resa som skulle ha varit urtrist om inte Fröken Li satt bredvid.
En tjej från Taiwan som tillsammans med flera av hennes kolleger var på väg hem efter en incentiv resa.
Större delen av tiden pratade vi om hennes land om Sverige om familjerna resande och om livet.
Härligt när med en one off människan kan man prata helt öppet utan att vara rädd eller spela någon roll.
Vi skall ju aldrig träffas igen.
Att kunna höra sina tankar uttalas högt har enorm värde för självkänsla.
I Bangkok hade taxichaffisen svårt att läsa latinska bokstäver och prata engelska med honom kunde jag glömma helt. Mina thajkunskaper är inte heller mycket att hurra över. Men till slut hamnade jag hos min bror på 15-de våningen med vidunderlig utsikt.
Nu skall vi ut och äta i denna 30-dragiga värme.
Om en månad blir jag van vid detta men sedan skall jag vänja sig tillbaka till den svenska kylan.
Det bävar jag inför.
Snart ....
På tisdag skall jag bort.
Jag skall fly vinter och kylan.
Jag skall resa till ställen som eggade mig under nästan hela livet.
Och äntligen skall jag ditt.
Företaget stannar för vinter.
Barn är nästan vuxna och självgående
Frun och jag har vi flyttat isär
Inga hundar katter undulater eller blommor som kräver tillsyn
Mina kaktusar klarar sig bättre utan mig än med mig.
Kort sagt - ingen som väntar hemma
Jag har gjort mitt som man, far, människa, make, anställd eller arbetsgivare.
Jag har är inte skyldig någon någonting.
Nu är det min tid.
Börjar med Zurich via Berlin och flumma med goda vänner i Basel under 2 dagar.
Sedan bär det av till Istanbul
En saga som fortsätter till idag genom hela historien.
Bara en kort 2 dagars rekonesans innan jag kommer ditt igen för att dyka på djupet i staden.
Sedan via Kuala Lumpur till Bangkok.
Träffa några till och tillsammans skall vi under en månad resa genom hela Indokina med slutet där vi började - Bangkok.
Thailand, Vietnam, Laos och Kambodja.
En dröm att kunna se det som jag läste om som grabb och bara längtade ditt.
Nu blir det min verklighet - en del av min biografi
Mot slutet av januari är jag färdig med den inplanerade delen.
Vad kommer efteråt - ingen aning.
Just nu tittar jag på att flyga till Perth - världens mest avlägsna stad.
Köpa en hippiebuss och ta hela Australien på tvären.
Via Ayers Rock, Melburne, Hobart på Tasmanien, Sydney och flyga till Cook Islands eller Nya Zeland från Brisbane.
Det blir att spela på gehör.
Kanske lära sig surfa på Seven Mile Beach inte långt från Sydney
Kanske dyka i Cairns eller Port Duglas på de resterna av Stora Barrierevet som finns kvar
Kanske mönstra som malaj på en båt över till Amerika?
Ingen aning men ut skall jag
Nairobi
Hela tiden på väg
En resa i geografi och fördomar i gängse föreställningar och mitt liv.
Att träffa sin skyddsling i en av världens brottsligaste städer är inte lätt.
En äldre vit man går på gatan med en mörkhyad smal ung tjej - känns igen från Thailand
Som vit är man synlig överallt
Gör något fel och du har ingenstans att gömma dig.
Kenya - ett otroligt land som bara går från självklarhet till självklarhet.
Vackra kvinnor med figurer som får en annan at stamma.
Långa stiliga män som med sina elastiska rörelser påminner en balettdansörer.
Fattiga men rena
Tiggare på gatorna men inga fyllhundar
Trafik som får en annan att springa gatlopp för att komma över gatan
Polisen skall dirigera trafiken men pratar i mobilen mitt i korsningen medan alla kör som de vill
Katalysatorer vet de inte vad detta är för något
Inga påflugna säljare som i arabländerna
De flesta pratar simpel engelska - kolonisationernas språk som förenade landet.
Chaos som fungerar - någonting för matematiker att modifiera chaos teori
Skolbesök
Taxi till sagolika priser.
Myggor på natten på hotellet som fick mig att byta från trestjärnig till Hilton Nairobi.
Där gick gränsen.
Samtal, invigning i hiss funktionen?
Karoke på swahili
Små steg i drömtänkande.
Chauffören som fick bensinstopp på uppfarten till bensinstation och ville ha pengar till soppan.
Han fick knuffa bilen själv - vi tog bussen vidare.
Nu har vi designat närmaste två åren.
Tre på varandra efterföljande kurser som avslutar med diplom utdelning à la USA
Då kommer jag hitt igen.
Innan skolan startar i januari skall körkortet göras, passet, engelska förbättras.
En liten smal tjej från Tanzania skall flytta till Kenya, bo i början på ett vandrarhem innan vi hittar en andrahandsbostad för henne.
I två år skall hon läsa ämnen hon själv valde, ensam borta från familjen.
"Jag måste utbilda mig för bara så kan jag hjälpa familjen, tack Timur för det."
Mer behövs inte.
Om Hon lyckas då har jag lyckats dubbelt upp.
Det blir som ringar på vattnet och jag var stenen som orsakade de.
Om 5 timmar
Om 5 timmar skall jag till Kenya
Tankning i Cairo
Planbyte i Adis Abeba
Och imorgon mitt på dagen landar jag i Nairobi.
Det blir blir en intressant upplevelse i en av världens brottsligaste städer.
Förlovningsringen lämnade jag hemma.
Träffa en vän
Umgås i 4 dagar och tillbaka till söndag lunch
Globalisering Made in Timur Hamilton
Kan inte landa
Efter resan till Tanzania har jag varit hemma i nästan två veckor.
Allt det som jag fick vara med och uppleva fick mig att se världen som vi lever i med helt andra ögon.
En gång till kan jag inte landa.
Första gången var det när jag kom hem från luffarresan - Sydamerika runt.
Nu befinner jag mig på samma ställe - jag kan inte landa.
Människor, landet, naturen, upplevelser, folk jag träffade etc. fick mig att bli hög.
Många av de föreställningar som jag hade om Afrika fick på skam.
Och värre än det - jag själv skäms för min dumhet.
Att skriva på bloggen om denna resa känns för tillfället helt fel.
Det måste gå lite tid till innan jag kommer hem.
Springfield hotel - Moshi
Att komma fram är alltid spännande
Via Doha och Dar es Salaam landade vi på Kilimanjaro International
Vid horisonten kunde vi se Berget
Visum proceduren var något invecklat
I den första luckan tog de betalt - 50$
I den andra luckan klistrade de in visumet i passet och stämplade in det
Tog även fingeravtryck från båda händer
I den tredje luckan som var en gränskontroll satte de en stämpel till och först då fick jag komma in i landet
Transfer mötte mig och tillsammans mer en dansk familj åkte vi till hotellet i Moshi.
Det tog en stund att förstå spelreglerna på hotellet.
Doha
Jag förstår att Quatar Airlines blev valda till årets bästa flygbolag 2011 och 2012
Outstendig service
Rena maskiner
Personal som får alla på knä med sin vilja att vara till hjälp
37 grader varm när vi landade kl. 22:30
Vad måste vara här på dagtid?
Vågar inte ens tänka mig
Om en timme skall vi börja bording
En konstig känsla att höra mängder av olika språk men inte förstå någon av de.
2 dagar kvar
2 dagar kvar innan jag skall ge mig av på den första av mina 6 kommande resor.
Seven Summits - 7 högsta berg på 7 kontinenter
6 av de klarar jag av - ålder börjar kräva sin rätt.
Mount Everest - den skippar jag (tror jag).
Jag börjar med
Kilimanjaro - i Afrika 5892 meter över havets ytan.
9-de augusti skall jag i väg.
Först blir det
Doha i Qatar.
Ditt skall jag med Qatar Airlines - en femstjärnig flyggbolag.
Bara det ?
Planbyte och Kilimanjaro International några få timmar senare.
Dagen efter skall vi börja uppstigningen.
..
Lite fusk är det.
Bärare bär ryggsäcken, maten och vatten.
Själv bär jag det som behövs för dagen.
När dagens vandring är slut då väntar på oss en färdiglagat måltid,
uppspända tält, varmvatten för att tvätta av sig och annat lull lull.
Det är första gången jag skall in i Afrika och av de som har varit där tidigare fick jag höra:
- Du själv skall inte göra någonting, annars är du en fiende för bärare.
- OK? Men jag vill bara till toppen.
- Det spelar ingen roll. Du är vit, annars blir du en paria - lovlig villebråd.
Ett nytt tänkevinkling för en annan som är uppvuxen med självständighet som hedersord.
Idag har jag vaccinerad mig.
Vilken förolämpning!!
- Gullfeber skall du inta ha för du är för gammal.
Istället fick jag ett intyg att jag inte duger för att ta en gulfeber vacination.
Är det en befordran eller en degradering?
Jag slapp sprutan men fick ett finger i ögat.
Skratta eller gråta - vet ej.
Min satellit telefon kommer imorgon och fast jag är utom civilisationen då kommer jag att kunna bli nådd och nå själv.
Där går gränsen.
Jag vill ha lite komfort för den tiden jag har kvar.
Scouting roar mig mottligt i dessa dagar.
Imorgon skall jag testa om det fungerar att uppdatera min blogg via satellit.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Poznan
På vägen hit hamnade vårt plan i en mycket stark turbulens.
Några skrek andra ropade på alla helgon en och annan satt och svor.
Jag fortsatte att sova - som passagerare kan man inte göra någonting så
det är lika bra att inte bry sig om detta.
Sedan slog det mig att när mödrar lägger spädbarn i barnvagnen och guppar med den för att
ungen skall somna då måste nog barnet känna lika dan som alla vi på planet kände.
Vagnen är dennes värld som kom i oordning och skakar.
Utmattad av ren vanmakt somnar ungen till slut.
Stackars barn som börjar livet i en skakande värld
Tillbaka i S
Det var en härlig resa till Amsterdam.
Det räckte med att bara gå på gatorna där för att bli glad.
Inte lika stort som Paris eller London.
Bara 780000 invånade.
Spårvagnar, människor, cyklar i miljoner, bussar och bilar samsas om det lila utrymme
som finns mellan kanalerna.
Då och då när man passerar en caféshop får man känna den lite sura lukten av
hasch eller marijuana.
Alla världens språk hörs runt omkring men mest engelska fast man är i Holland.
Det som slår allt det är deras nattliv.
Det börjar vid 9-10 på kvällen och pågår fram till små timmarna.
Mat, öl, musik, skratt och samtal.
Knappast någon bråk eller våld.
På gatan såg vi fler brandmän än poliser.
Kanske var de civilklädda och smälte ihop med folkmassan.
Det som slog mig var att både unga och vuxna människor fanns runtomkring.
De till och med umgicks med varandra.
Det fanns inga vattentäta skott mellan generationerna som man har i Sverige.
Jag gillade det.
Hela stan är fylld med vatten - kolla bilden.
Kanaler finns överallt.
Av 1300 broar bara ca 400 har ett namn resten de bara finns där.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Sommarminne
Årets sommarresan till Ryssland avslutade vi i
St. Petersburg.
En makalös 5 miljoners stad.
Stämningen i staden är ganska lik den i Stockholm men allting är 50 gånger större.
En ung stad som Peter den Store började bygga 1703.
Under min ensamma vandring genom stan (familjen var trött och stannade på hotellet)
råkade jag stå på en bro över floden Neva när en ca 100m lång pråm med enorm
precision manövrerade för att klara sig mellan bropelare.
Och inte nog med det.
För att få plats under bron var den helt fylld med vatten som pumpas bort när
de skall lasta frakten.
Kolla bilderna.
För skepparen var det säkert en bro som alla andra men för mig som turist var det
en mycket intressant upplevelse med den vackra staden som backgrund i högsommarvärme.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::