Saga

Såg en artikel om hunden som var fastbunden i skogen och lämnat för att dö.
För i maj 2007 något liknande hände hemma hos oss.
Vår kocka var ute i skogen och promenerade när hon hittade denna hund.

Vårt arbetsnamn för hunden var Saga.


Fastbunden vid en buske väntade hon på döden. Jycke orkade inte skälla eller stå
så hon fick bära henne hem. Hela hunden var bara ben och päls.
Den av oss som var mest erfaren med hundarna var Paula.
Hon tvättade Saga, kammade och gav henne först vatten och sedan buljong.
Mot kvällen började hunden att på vingliga ben resa sig och ta några raglande steg.
Danill ville att hon skulle stanna kvar hos oss men det fick hon inte.

Nästa dag åkte jag med henne till en veterinär i Arninge för att kolla genom jycken och om
hon kanske hade chippen inopererad.
De blev förskräckta - fy, en gatuhund.
De ville inte ens undersöka henne.
Inga försäkringar så det blir inga pengar till de fast jag erbjöd mig att betala full kostnad
för hundbesiktningen. Det enda de gjorde var att rekommendera mig att gå till polisen och
lämna hunden där. Tydligen bara de har utrustning som kan läsa av ev. chipp.
Polisen i Täby tog emot hunden och vår del i äventyret var över.

Mot kvällen ringde någon från hundstallet i Bromma. Ja, Saga var chippat och de har redan
haft kontakt med ägarna som just då var på väg för att hämta hunden.
Dagen efter blev vi uppringda av ägarna och fick ta emot deras ord av tacksamhet. De
bodde inte långt från oss.
Knappt en vecka senare när jag kom hem då väntade på mig en kartong vin, 500kr och
ett tack brev. Kockan fick pengar och jag vinet. Mycket rättvist - eller hur?


En riktigt Happy End.


Grå grå grå ....

En grå lördag har precis börjat. Det har varit grått nu i månader - det känns så.

Nu är vi uppe alihopa även om bara på halvfart.

Dator krånglar av någon anledning så det blir nog att meka ihop den andra som
ligger hämma sedan 1 månad och väntar på sin tur eller rättare sagt när jag får
inlevelse för att ta hand om den.
Jag är SÅ trött på datorer.
Efter 24 år som datakonsult vill jag bara använda de.
Något liknande känner jag för bilarna. Tidigare älskade jag att meka med de,
köra, laga och bygga om. Inte nu längre. Nu vill jag bara köra.

Kan man göra så med allting?

Tittar på min blogg och är inte riktigt nöjd med lay outen. Någonting fattas men jag
kan inte säga vad. Design har aldrig varit min starka sida.
Den i alla fall stämmer med mitt motto - keep it simple.

Nu började det gå mycket trögt med bloggande. Halva landet har vaknat, satte sig framför
skärmarna för att beskriva gårdagens fester, bråk, funderingar och andra viktiga saker.
Då räcker det för mig  - for now


Europa runt (nästan) - 9

Efter Firenze började vi sikta hemåt. Hojen sprutade olja mer och mer så varje
kilometer kunde vara den sista. För att inte prata om tvätten - olja fanns överallt även
efter en kort mc-tur.
Den etappen skulle ta oss till Chamonix i Frankrike. Ganska lång resa.
Inte långt från Firenze ligger Pisa - klart att vi var tvungna att kolla Det Lutande Tornet
om den har redan ramlat eller ej?
Att åka genom Toscanien var en fröjd. Små berg, vackra hus, lummiga byar och den
härliga sommaren. I själva Pisa fanns turister överallt. Det knappast gick att hitta
en parkeringsplats även för en mc.

Alla tog liknande bilder - att hålla emot tornet så vi följde med flocken och gjorde det samma



Från Pisa bar det mot Rapallo. En semester stad vid havet där den politiska pragmatismen
övervann de ideologiska skillnader.
1922 Tyskland och Sovjetunionen ingick en pakt om teknologisk och ekonomisk samarbete.
Tyskarna stod för know how och Ryssarna för pengarna. Gemensamt byggde de vapen- och
flygplansfabriker. Båda länderna var parier i den diplomatiska världen så ett sammarbete
mellan två bad boys var oundvikligt.



Ligurien är fantastisk. Autostrada del Sol börjar i Genua och med all rätt anses den vara
en av världens vackraste vägar. Till vänster Medelhavet, till höger höga berg och vi fanns
någonstans där mellan vatten och himmelen. Tunnlar i hundratals, spectakulera viadukter,
broar och den italienska luften. Det är någonting speciellt med den.
Vi passerade Genua - Kolumbus födelsestad och Medelhavets största hamn där familjen
Grimaldi härskar oinskränkt på låg höjd. Mot Torino och sedan mot Monte Blanc.
Så småningom såg vi Alperna torna upp sig framför oss. Ju högre upp vi kom desto
kallare blev det. Jackorna på och sedan även mc-kläder.




Mot kvällen åkte vi genom tunnel under Monte Blanc - 11km lång och ständigt övervakat
med tv-kameror, 70km/h och inga omkörningar. Denna gång hade jag mera tur än för
2 år sedan. Då mötte jag en långtradarkonvoj fullastad med kycklingar i bur. Det luktade
fruktansvärt och det fanns ingenstans att ta vägen och att hålla andan i 10 minuter det
klarar  jag inte av. Vid kl. 22:00 var vi framme i Chamonix.

Från hotellfönster kunde vi se den vit toppen.



Nästa dag redan före frukosten åkte jag för att köpa biljetter till linbanan till toppen.
Tyvärr det blåste för mycket och banan gick bara till första nivå - inte ens halvvägs till toppen.
Men inte lång därifrån finns en annan topp - Aiguille du Midi som ger en underbar utsikt över
Monte Blanc - 4808m och byn så vi åkte dit.

Halvvägs till toppen - jackor och tröjor på



På toppen blåser det som fa... men vackert är det.



En mugg av varm kryddat rödvin i en fik där uppe för att värmas upp innan färden ner.



Ner åkte vi linbanan bara till första nivå. Sedan gick vi nästan 1000m neråt, längst
en vandrings led.



Ju lägre ner vi kom desto varmare blev det dvs. kläderna av. Nästa dag efter frukosten
igen packa ner allting och i väg. Nu skall vi på riktig åka tillbaka hem men först skall vi kolla
hur de har det i Schweiz. Bern lär vara en mycket fin stad

På väg mot Bern i Schweiz för att pricka av en huvudstad till på vår resa.







:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 10

Pågår ...

En lugn och sansad dag.
Inga stora uppbrot av någon anledning.
Inga hisskeliga sensationer runt omkring.



Obama fick genom sin väska med pengar till fattiga amerikaner.
H&M gick bra under den sista kvartalet och Volvo brant neråt.
SAAB hänger i luften och i Gaza är det relativt lugnt.
Börsen åker jo jo och Kungen delar ut medaljer.
Att bli gammal och hamna på den svenska åldringsvården ter sig inte som någon
alternativ till självmord medan man kan.
Världen går på och jag med.

Nya intryck tränger på oavbrutet men efter så många år som jag har bakom mig
har jag lärt mig att sortera.
- skippa skrikiga typer av olika de slag
- skippa dravel och kräk
- känn på lukten, smaken och behaget
Smakar det gott, känns det gott - då är jag med.

När jag kör bil, då är radio avstängt.
Dessa kommersiella radiostationer kan ta livet av en annan.
De är så hurtiga, skrikiga, platta och helt enkelt tråkiga.
Musiken upprepas och avbryts.
Reklamen dödar det lilla som eventuellt fanns där att hämta.

Det enda som går att lyssna och höra på är P1.
Vettiga intervjuer, intressanta inlägg, ingen reklam och dunka dunka musik.
Det är ju så livet går till.

Ingen kan gå på hög varv dagarna i enda.
Det räcker med stressen på jobbet, i livet, i familjen.
Ingen kan bara gå uppåt.
Det behövs även att vila, en eftertanke,en gnutta behag och mycket av njutning.

Åter igen - den dagliga komforten.

Det skall va gott och leva
Annars får det kvitta

Kolla länken då förstår Du vad komforten kan bli.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4251856.ab

Stress

Inifrån, utifrån och runt omkring mig finns den.
Kanske till och med luften jag andas med är smittad.
Andas djupt och räkna till 10 gör saken bara värre.

Hittills har jag lyckats att hantera den så förmodligen även denna gång fixar jag det.


Alla mekanismer bakom detta kan jag utantill men trots detta när spöket är här igen 
då växer denna rädslan inom mig - grejar jag detta?

I min ungdoms dagar har jag valt att gå min egen väg.
Arrogant, korkat och självsäker som de flesta unga människor - valde jag just denna väg.

Nu sonar jag för det eller ... .
Med facit i handen skulle jag nog göra samma val igen.

Tankarna väcker mig på nätterna och paniken kryper in på mig.
Just på nätterna när världen töjer sig.
När mörkret blir svart och kryper inpå Dig.
När tystnaden olidlig så det ringer i öronen.
När kylan tränger en då in i ryggmärgen då kommer de - spökena.

Ansvar, Plikt, Lust att leva, Lättja och Nyfikenhet de trampar på mig och jag kan bara
ligga där och tar emot.
Ingenstans att fly.

Jag hatar nätterna!

En tung dag

Det finns dagar när allting känns som en lååång uppförsbacke.
Ingenting specielt som har hänt.
Jobbet, familj, pengar, sex, väder och vänner, allting är som det skall
men där inne känns det tungt en då.



Det kanske finns någon dammlucka inom oss som allting tillsammans måste komma
upp till och börja rinna över för att vi skall känna oss uppe.
Allting eller bara en/två/tre.. delar av livet tillsammans måste få behaget att stiga tills
det rinner över - och först DÅ känns det uppåt. 
Toppen.
Dagen känns som en dans.

Att bara mala på i långsam lunk är förödande.
Det rinner inte över luckan i lagom vardag.
Nästan som att depressionen knackar på dörren.

Korkat.
Först vill vi  att allting skall vara ordnat, på sin plats och fungera men när det blir så
då deppar vi.

En sak vet jag i alla fall.

LAGOM ÄR INTE BÄST

Lagom är äckligt, vidrigt och motbjudande.

Kan man dö lagom?
Kan man älska lagom?
Kan man hata lagom?

Det skall svida när man lever.
Vi skall stå på tårna för att nå.

Och när vi nådde ditt vi ville då kommer belöningen - Det Gick.
Då rinner det över dammluckan fast det ät torka där ute och livet känns härligt igen.

Lev fort - slöa hinner vi göra efter döden.
Eller som romarna sa - Carpe Diem


Den som väntar ...

Idag jobbade jag en bra stund när jag blev uppringd av min dotter.
Hon var hungrig och vi träffades naturligtvis på HK.
Snack - om kompisar, systrar, bloggande och jobben.
Dricka - fifty fifty (50% tranbärsjouice och 50% sodavatten) och öl till mig.
Prat med folk som vi känner - Veronika, Jonas, Peter, Lasse, Hasse,
Lasse kock och några till
Och och så mitt i allt detta säger hon att kanske skall hon komplettera sin utbildning.

Knappast trodde jag mina örön.
Kan detta vara sant?

Farsan!
Ligg lågt, överreagera inte - fick jag säga till mig själv.
Det är mognadsprocess som jobbar.
Du har ingenting med detta att göra - håll dig i bakgrunden.
Men .........  men  .....??????
HURRRRRRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Kram Barnet och Lycka till.
Jag finns där jag alltid fanns om .... .

Parfymen ???

Hittade en sida på Internet som får mig att känna mig dum och naiv.

Klicka på bilden så hamnar du där.



Ett beundransvärt jobb som en kvinna håller på med.
Hon berättar om lukter och hela parfymindustrin.
Men det bästa är hennes synpunkter om marknadsföringen under rubriken -
Referens/Blaha-blaha.
Hur lätt manipulerde är vi?
Marknaden och politiker är nog de som slår alla rekord i att tvätta vårt hjärna.
Mängder med recept på de flesta kosmetika vi använder.

Toppkunskap och proffsigt gjort.

Kommer och går

Skulle vilja skriva något om att inte missa människor runtomkring oss men vet inte hur
jag skall börja - får väll se var det bli.

När vi går genom dagen, ibland långsammare och ibland med språng då är vi som oftast
inställda att göra, hinna, uträtta etc. Det blir så stirrigt i huvudet. Allting blir så målinriktad.
Det får mig att tänka på projekt - vi män driver ju alltid ett projekt. Det mesta vi gör
uppfattar vi som ett projekt.
Är det rätt?
Går allting i livet att ta som en serie projekt efter varandra?
Ett projekt förutsätter olika faser, preparation, genomförande och avstämning (hellst med
en partaj).
Vad händer med processer som har ingen eller för länge sedan bortglömt början?
De bara rullar på - hur skall vi hantera det?

Nej det är inte det jag ville skriva om även om det är inte så dumt heller.

I all livets virrvarr paserar många männinskor förbi oss. Vi siktar mot målet och ser
inte vilka de är. Uppfattar inte de små diskreta signaler som sänds mot oss hela tiden.
Vi skall nå målet = skygglappar. Koncentrerade strävar vi mot toppen, slutet eller bara
befielsen från börda.

OK.
Om vi inte är koncentrerade då kommer vi inte ditt så vad är problemet?
Att inte bara fotsätta framåt.
Sakta ner och ägna lite tid åt att titta till höger och vänster.
Det är inte bara framåt som finns i vårt liv.
Den dagliga komforten gör oss till människor och inte bara arbetsredskap.
Lyssna på folk runtomkring, titta på de och iakta. 
Också de har sina historier att berätta.
De flesta av oss behöver en lysnare, ett ansikte att tala till.
Inte prata men bara lysna, det lär ju oss så mycket.

Nej, det lotter som svammel nu räcker det.

Lite skönhet är som balsam för allting.


Europa runt (nästan) - 8

Från Ravenna till Firenze gick det ganska fort. Väll inne i stan hittade vi ett hotell
och (den smutsigaste på hela resan) efter snabb dusch gick ut på stan.
Som vanlig i Firenze möts alla turister utanför Basilica di Santa Maria del Fiore.
En låång och chianti nersköljd (vi är ju i Toscana) middag förhöjde stadens charm.
Sova och nästa morgon hitta en caffe för att äta frukost. Expresso, panini och juice.
Sedan var det stan för hela slanten efter att först ha bytt till ett bättre hotell.
Smutsen var olidlig.
Allting börjar från Basilica



Turister fanns överallt. Hela stan är som ett monument över Familjen Medici.
Deras storhet och rikedom. Konst samlingar, statyer, palatser - rikedomen är överdådig.



Genom historien en mängd berömda människor bodde eller var versamma i denna stad.
Leonadro de Vinci, Galilo Galilei, Dante Aligheri, Amerigo Vespucci (efter honom
är båda kontinenterna uppkalade - Amerika),  Michelangelo Buonarroti, Guccio Cucci
och många många fler.

Inne i Palazzo Vecchio - Medicis säte.



Ponte Vecchio i Firenze och Ponte Rialto i Venezia. Världens två mest kännda broar.
Kanske även "Bridge over river Kwai" - men det är en hellt annan historia.



Gatumusiker, gatumålare och glass.


Världens bästa, vackraste, största och godaste glass. Bara i Firenze kan man få
glass som räcker för en hel middag. Efter att ha vandrat genom stan en hel dag gick vi
åt sidan och hittade en liten restaurang för att äta, dricka och vila. Maten var god,
vinet ännu godare och servitrisen som betjänade vårt bord vissade sig vara från
Ukraina - Olga.
Vi väntade tills hon blev färdig med sitt jobb och tillsammans gick vi ut på stan.
Firenze by night med vår egen lokal guide. Det var mycket berättelser om hennes
öde och strapatser i Italien.

Denna vildsvin skall man smeka på trynet - tur för hela livet.
Som synns det måste ha varit många som sökte lyckan - inkluderat mig.



Att klättra upp på Basilikas torn det skippade vi  - köerna var milslånga och vi har
bara ett liv.
Att kunna se Davids staty av Michelangelo var ännu värre - det skippade vi med.

Sent på kvällen på Ponte Vecchio



Sedan var det till hotellet för nästa dag skulle vi till Chamonix - Frankrike via
tunnel under Monte Blance.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 9

Hoppet finns

Skulle vilja kopiera in hela artikel men vet inte hur det fungerar med upphovsmanarätten
så i stället pekar jag bara - kanske lite mildare straff?

Klicka på bilden och kolla länken.

Eric Törnqvist och David Funseth.


Finns det sådana ungar?
Varför ser jag de inte?
Hur "tillverkar" man de?

Läser jag detta blir jag nästan tårögd.
Det behövs så många angagerade människor, chefer, ledare, VD-ar och  presidenter.
De måste / kan ju visa vägen för oss vanliga dödliga.
Annars famlar vi i mörkret. Söker efter papps hand eller mammas kjol och när de
inte finns till hands då är vi hellt vilse.

De är ju värda all hjälp i världen.
I den lilla skalan jag kan som egen företagare är jag berädd att stifta ett stipendium
åt sådana barn som uppmuntran för att de inte ger upp.
Hur gör man detta?

Det blir alldrig bortkastad investering - ingen sandlåda i guld.

Europa runt (nästan) - 7

Mitt på dagen kom vi till Ravenna. Irrade på stan medan vi sökte efter basilikan San Vitale
med mosaikerna föreställande den bysantinskie kejsaren Justinianus . I vårt sökande
hamnade vi utanför staden i en annan kyrka med hellt sagolika mosaiker på vägarna.
Värmen var olidlig.
Det första vi gjorde var att svalka ner oss i en gatupump.



Det var knappast några människor i klosterkyrkan. Bara dumma turister är ute mitt på dagen
när termometer visar över 40°C. Vi skall ha valuta för pengarna. Mosaikerna var magnifika.

Färgerna som har suttit på väggen i över 1000 år var fresha som nymålade



Efter den obligatoriska delen med turistande började vi söka efter ett hotell för
att övernatta. Vid utfarten till Rimini åkte vi förbi en Yamaha service verkstad.
Vi stannade och på en blandning av engelska och italienska frågade om de kunde
laga vårt pakethållare. Inga problem - imorgon kl.8:00.
Det var fortfarande tidigt på dagen så vi drog vidare till San Marino.
Världens äldsta stat - skapad år 301.
Knappt 100km det fixar vi lätt - trodde vi. I den galna italienska trafiken gäller inte
svenska sättet att planera körningen. Trångt, vägarnas standard (inte  autostradas)
ligger långt efter den svenska standarden. Till slut kom vi fram, tog in på ett hotell,
duschade och vid solnedgången stod vi på toppen av Monte Titano berget och blickade
över det lila furstendömmet.



I bakgrunden syns det Adriatiska Havet. En lååång och god middag på en restaurang
vid ett brant stup mot Rimini och tillbaka till hotellet.
Imorgon skall vi gå upp mycket tidigt för att hinna tillbaka till Ravenna kl. 8:00. Vi missade
tiden med en halv timme. Vi hittade inte tillbaka så bra.

En timme senare var vår motorcyckel ner plockat och på lagning på TGR-motor .

   




Efter pakethållarens reparation köpte vi en packbox modell Maxi. Vi stuvade om hela
packningen och nu var det lyxigt att åka. Själva verkstadschefen övervakade att allting
gick rätt till. Tillsammans med honom och en säljare gick vi ut för att äta lunch - klart
att vi betalade. Priset för en stor lunch för 4 personer på ett enkelt matställe skulle
räcka till förrätten på en turistrestaurang.

Nu var vi färdiga med pakethållaren och siktade mot Firenze - Florens.


Fortsättning följer i Del-8


Natt

Har Ni någonsin suttit och tittat på en sovande människa?

Länge, i timmar, i nattens totala tystnad och utan att somna själva.

Vilken upplevelse !!!

Tankar som flyger genom huvudet då, finns inte där på dag tid.
Du vill inte röra dig för då kanske vaknar de.
Infrusen, berusas man av tiden som långsamt sniglar sig fram.
Hela världen samlas på ett ställe.
Historien saktas ner och livet tar en paus.
Vakum, intet och ändå något som utspelar sig framför dig.
Utspelar sig sååå långsamt att med våld måste man bromsa tankar för att förstå detta.
Tystnad, lugn, ro och sömn som kan tas i och tidslöshet som bara finns där.

Det är långt till morgonen och allting får ta den tid det tar.
Till och med att andningen går i slow motion.
En klunk Champagne bara stör - bort med den.

En helig tid.



Tack Mila för denna stund

Ingen avtryck

En dag till närmar sig slutet. Om någon frågar mig nästa vecka - vad som har hänt förra
onsdag då kommer jag inte att kunna svara på frågan - transportsträckan.
__________________________________________________________________________

Barak Obama svor president eden igår och hela världen hoppas på Nya Tider.
Fred, sammarbete, utveckling, slut på krig etc. och det med all rätt.
Jag slutar inte att förvåna mig över hur mycket dumt kunde en enda människa orsaka?
Kanske har den amerikanske presidenten för stor makt?
Deras inre angelägenheter sträcker sig över hela världen så kanske hela världen
borde delta i valet av deras president?
__________________________________________________________________________

Undan för undan försöker jag att hitta en bra lay out för bloggen.
Tittar på andras sidor och snor deras ideér.
Försöker också att propagera för bloggande bland mina bekanta.
Flera av de är gamla sjömän. Tänk om att kunna läsa alla deras berättelser om resor,
hamnar, länder, cargo, räddslan, brudar, kaptener o. s. v.
Kanske några av de nappar på min propaganda?
__________________________________________________________________________

Städade idag på mitt kontor och bland allt bråte hittade jag en påse med bilder som
redan för länge sedan hade jag glömt.
Timur på 60- och 70-talet.
Vilken kille!?

Vinterfjällvandring 1975 i Beskid Zywiecki - södra Polen. Skidbindningarna gick sönder
och det höll på att gå riktigt illa. Min vän och jag fick pulsa i snö i nästan 20 timmar.
På min egen 22-dra födelsedag. Till slut på förmiddag på Julafton kom vi till en fjällstuga
och fick värma upp oss.
Samma dag på kvällen blev jag vald till jultomte och delade ut julklappar. 



Många olika minnen som flyter i blodet och när jag tittar bakåt då känns det att -
hittils har jag levt ett härligt liv.
Men det bästa är fortfarande framför mig.

Må imorgon börja - NU!
Det är så hopplöst att lägga sig och sova. Dö - men bara lite.

Med tiden fylls vi av vårt livs historia och till slut ............. .                           (är vi bara historia)

Dady is back

Welcome home Mr. President
.
 

              

              
                
                                      





Kan vi hoppas ?


"My fellow citizens: I stand here today humbled by the task before us, grateful for the trust
you have bestowed, mindful of the sacrifices borne by our ancestors.
I thank President Bush for his service to our nation, as well as the generosity and
cooperation he has shown throughout this transition.

Forty-four Americans have now taken the presidential oath. The words have been spoken
during rising tides of prosperity and the still waters of peace. Yet, every so often the oath
is taken amidst gathering clouds and raging storms. At these moments, America has
carried on not simply because of the skill or vision of those in high office, but because
We the People have remained faithful to the ideals of our forbearers, and true to our
founding documents.

So it has been. So it must be with this generation of Americans.

That we are in the midst of crisis is now well understood. Our nation is at war, against
a far-reaching network of violence and hatred. Our economy is badly weakened,
a consequence of greed and irresponsibility on the part of some, but also our collective
failure to make hard choices and prepare the nation for a new age.
Homes have been lost; jobs shed; businesses shuttered. Our health care is too costly;
our schools fail too many; and each day brings further evidence that the ways we use
energy strengthen our adversaries and threaten our planet.

These are the indicators of crisis, subject to data and statistics. Less measurable
but no less profound is a sapping of confidence across our land - a nagging fear
that America's decline is inevitable, and that the next generation must lower its sights.

Today I say to you that the challenges we face are real. They are serious and they
are many. They will not be met easily or in a short span of time. But know this,
America - they will be met.

On this day, we gather because we have chosen hope over fear, unity of purpose
over conflict and discord.

On this day, we come to proclaim an end to the petty grievances and false promises,
the recriminations and worn out dogmas, that for far too long have strangled our politics.

We remain a young nation, but in the words of Scripture, the time has come
to set aside childish things. The time has come to reaffirm our enduring spirit;
to choose our better history; to carry forward that precious gift, that noble idea,
passed on from generation to generation: the God-given promise that all are equal,
all are free, and all deserve a chance to pursue their full measure of happiness.

In reaffirming the greatness of our nation, we understand that greatness is
never a given. It must be earned. Our journey has never been one of short-cuts or
settling for less. It has not been the path for the faint-hearted - for those who prefer
leisure over work, or seek only the pleasures of riches and fame. Rather, it has been
the risk-takers, the doers, the makers of things - some celebrated but more often
men and women obscure in their labor, who have carried us up the long, rugged path
towards prosperity and freedom.

For us, they packed up their few worldly possessions and traveled across oceans
in search of a new life.

For us, they toiled in sweatshops and settled the West; endured the lash of the whip
and plowed the hard earth.

For us, they fought and died, in places like Concord and Gettysburg; Normandy and
Khe Sahn.

Time and again these men and women struggled and sacrificed and worked
till their hands were raw so that we might live a better life. They saw America
as bigger than the sum of our individual ambitions; greater than all the differences
of birth or wealth or faction.

This is the journey we continue today. We remain the most prosperous, powerful
nation on Earth. Our workers are no less productive than when this crisis began.
Our minds are no less inventive, our goods and services no less needed than
they were last week or last month or last year. Our capacity remains undiminished.
But our time of standing pat, of protecting narrow interests and putting off
unpleasant decisions - that time has surely passed. Starting today, we must pick
ourselves up, dust ourselves off, and begin again the work of remaking America.

For everywhere we look, there is work to be done. The state of the economy calls
for action, bold and swift, and we will act - not only to create new jobs, but to lay
a new foundation for growth. We will build the roads and bridges, the electric grids
and digital lines that feed our commerce and bind us together. We will restore
science to its rightful place, and wield technology's wonders to raise health care's
quality and lower its cost. We will harness the sun and the winds and the soil to
fuel our cars and run our factories. And we will transform our schools and colleges
and universities to meet the demands of a new age. All this we can do.
And all this we will do.

Now, there are some who question the scale of our ambitions - who suggest that
our system cannot tolerate too many big plans. Their memories are short. For they
have forgotten what this country has already done; what free men and women
can achieve when imagination is joined to common purpose, and necessity to courage.

What the cynics fail to understand is that the ground has shifted beneath them -
that the stale political arguments that have consumed us for so long no longer
apply. The question we ask today is not whether our government is too big or too
small, but whether it works - whether it helps families find jobs at a decent wage,
care they can afford, a retirement that is dignified. Where the answer is yes, we
intend to move forward. Where the answer is no, programs will end. And those
of us who manage the public's dollars will be held to account - to spend wisely,
reform bad habits, and do our business in the light of day - because only then can
we restore the vital trust between a people and their government.

Nor is the question before us whether the market is a force for good or ill.
Its power to generate wealth and expand freedom is unmatched, but this crisis has
reminded us that without a watchful eye, the market can spin out of control - and that
a nation cannot prosper long when it favors only the prosperous.
The success of our economy has always depended not just on the size of our
Gross Domestic Product, but on the reach of our prosperity; on our ability to extend
opportunity to every willing heart - not out of charity, but because it is the surest route
to our common good.

As for our common defense, we reject as false the choice between our safety
and our ideals. Our Founding Fathers, faced with perils we can scarcely imagine,
drafted a charter to assure the rule of law and the rights of man, a charter expanded
by the blood of generations. Those ideals still light the world, and we will not
give them up for expedience's sake. And so to all other peoples and governments
who are watching today, from the grandest capitals to the small village where
my father was born: know that America is a friend of each nation and every man,
woman, and child who seeks a future of peace and dignity, and that we are ready
to lead once more.

Recall that earlier generations faced down fascism and communism not just with
missiles and tanks, but with sturdy alliances and enduring convictions.
They understood that our power alone cannot protect us, nor does it entitle us to do
as we please. Instead, they knew that our power grows through its prudent use;
our security emanates from the justness of our cause, the force of our example,
the tempering qualities of humility and restraint.

We are the keepers of this legacy. Guided by these principles once more,
we can meet those new threats that demand even greater effort - even greater
cooperation and understanding between nations. We will begin to responsibly
leave Iraq to its people, and forge a hard-earned peace in Afghanistan.
With old friends and former foes, we will work tirelessly to lessen the nuclear threat,
and roll back the specter of a warming planet. We will not apologize for our way of life,
nor will we waver in its defense, and for those who seek to advance their aims
by inducing terror and slaughtering innocents, we say to you now that our spirit
is stronger and cannot be broken; you cannot outlast us, and we will defeat you.

For we know that our patchwork heritage is a strength, not a weakness.
We are a nation of Christians and Muslims, Jews and Hindus - and non-believers.
We are shaped by every language and culture, drawn from every end of this Earth;
and because we have tasted the bitter swill of civil war and segregation,
and emerged from that dark chapter stronger and more united, we cannot help but
believe that the old hatreds shall someday pass; that the lines of tribe shall soon
dissolve; that as the world grows smaller, our common humanity shall reveal itself;
and that America must play its role in ushering in a new era of peace.

To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and
mutual respect. To those leaders around the globe who seek to sow conflict,
or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you
on what you can build, not what you destroy. To those who cling to power through
corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong
side of history; but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.

To the people of poor nations, we pledge to work alongside you to make your farms
flourish and let clean waters flow; to nourish starved bodies and feed hungry minds.
And to those nations like ours that enjoy relative plenty, we say we can no longer
afford indifference to suffering outside our borders; nor can we consume the world's
resources without regard to effect.
For the world has changed, and we must change with it.

As we consider the road that unfolds before us, we remember with humble gratitude
those brave Americans who, at this very hour, patrol far-off deserts and distant
mountains. They have something to tell us, just as the fallen heroes who lie in
Arlington whisper through the ages. We honor them not only because they are
guardians of our liberty, but because they embody the spirit of service; a willingness
to find meaning in something greater than themselves.
And yet, at this moment - a moment that will define a generation - it is precisely this
spirit that must inhabit us all.

For as much as government can do and must do, it is ultimately the faith and
determination of the American people upon which this nation relies.
It is the kindness to take in a stranger when the levees break, the selflessness
of workers who would rather cut their hours than see a friend lose their job which
sees us through our darkest hours. It is the firefighter's courage to storm a stairway
filled with smoke, but also a parent's willingness to nurture a child,
that finally decides our fate.

Our challenges may be new. The instruments with which we meet them may be new.
But those values upon which our success depends - honesty and hard work,
courage and fair play, tolerance and curiosity, loyalty and patriotism - these things
are old. These things are true. They have been the quiet force of progress throughout
our history. What is demanded then is a return to these truths. What is required
of us now is a new era of responsibility - a recognition, on the part of every American,
that we have duties to ourselves, our nation, and the world, duties that we do not
grudgingly accept but rather seize gladly, firm in the knowledge that there is nothing
so satisfying to the spirit, so defining of our character, than giving our all to a difficult task.

This is the price and the promise of citizenship.

This is the source of our confidence - the knowledge that God calls on us to
shape an uncertain destiny.

This is the meaning of our liberty and our creed - why men and women and children
of every race and every faith can join in celebration across this magnificent mall,
and why a man whose father less than sixty years ago might not have been served
at a local restaurant can now stand before you to take a most sacred oath.

So let us mark this day with remembrance, of who we are and how far we have
traveled. In the year of America's birth, in the coldest of months, a small band
of patriots huddled by dying campfires on the shores of an icy river.
The capital was abandoned. The enemy was advancing. The snow was stained
with blood. At a moment when the outcome of our revolution was most in doubt,
the father of our nation ordered these words be read to the people:

"Let it be told to the future world...that in the depth of winter, when nothing but hope
and virtue could survive...that the city and the country, alarmed at one common
danger, came forth to meet [it]."

America. In the face of our common dangers, in this winter of our hardship,
let us remember these timeless words. With hope and virtue, let us brave
once more the icy currents, and endure what storms may come.
Let it be said by our children's children that when we were tested we refused
to let this journey end, that we did not turn back nor did we falter; and with eyes fixed
on the horizon and God's grace upon us, we carried forth that great gift
of freedom and delivered it safely to future generations.

Thank you. God bless you and God bless The United States of America."  

Julgransplundring

20-de Knut har redan passerad. Zhenia och hennes bekant Lena kom på idén att göra
en julgransplundring. Mycket jobb, mycket improvisation och angagemang från de båda
gjorde att festen blev av.
Flera nationer var vi där - ryssar, vittryssar, svenskar, polacker och estländare.



I Ryssland är det så att för att få present från Fader Frost  (Jultomten) då skall barnen
recitera en dikt eller sjunga en visa eller uppträda på något sätt.

Polina reciterar sin dikt


Daniil försöker med sin dikt - utantill och Zhenia som sufflös


Daniel på bruten ryska gör sig förtjänt av sin julklapp


En spektakel om 2 kaniner och vargen - naturligtvis mammorna sufflerar.



Utan mamma Svetlanas hjälp blir det ingen present


Det var mycket skratt, sång och dans kring granen.




En av pappor var utklädd till Fader Frost. Han var urrolig. Sällan träffar man människan som
kunde improvisera så hejdlöst - en riktig stand up comedian



Sedan var det lekar kring granen med mycket spring, skratt och stå hej.




Att med förbundna ögon sätta näsan på en snögubbe var inte det enklaste. Det som
skulle vara lek för de yngsta blev en lek för alla. Naturligtvis vi andra bara skrattade.




Det blev bytesdagar på direkten - klart man skall byta till sig den bästa presenten.



Så småningom blev alla trötta och ville äta och dricka. Ingen går ju på bara luft och skratt.



Visst är det gott med 2 bitar av en korv direkt från Ryssland. Problemet är bara
om den från höger hand är godare än den från vänster eller är det tvärt om.



När barna blev mätta då ville de ut - toppen.
Vuxendans till rysk discomusik kunde börja.
Så småningom blev alla trötta, barna blev frusna och sömniga.
Daggs att packa hem.

Städningen blev kvar och organistionskommiten fick sköta även detta.
Jo vi hjälpte lite grann- men bara lite.

Tack Lena och Zhenia för denna plundring och all skratt.
Det förlänger våra liv.

::::::::::::::::::::::::::::::::::

Europa runt (nästan) - 6

Efter att ha kommit till Venezia tog vi in på ett hotell och efter en snabb dusch drog ut på
stan. Det var redan mörkt när vi satt på bussen på väg till City.
Vid midnatt var vi tillbaka efter att ha ätit, druckit och promenerat lite i denna vattenfyllda
stan.
Det finns ingen biltrafik i gamla Venezia så att alla fordon lämnas på parkeringarna
runt omkring. Det som gäller vaporetto - vattenbuss, gondoler - helst utan sjungande
gondolieri, vattentaxi eller apostel hästar.
Vi valde de sista. Gå och gå och gå - ingen karta.
Det finns skyltar som visar vägen till de stora sevärdigheterna. Att tappa bort sig bland
alla gränder, broar, kanaler och hus var rena fröjden. 

Smalt, trångt, gammalt, trasigt, vaaaarmt och överfylld av turister - härlig stad.



Värmen gjorde att det gick åt mycket öl. Hela tiden var temperaturen över 40°C.
En kaffé vid Canale Grande.




Venezia är känd för sina karnevalmasker.
De fanns överallt och den ena var vackrare (läs dyrare) än den andra.







Inte långt från Ponte Rialto hittade vi en Pinoccio butik till - den fjärde på våran resa.



Medan vi satt på en kaffé med världens dyraste glass (en banana split för 26€ !!!)
på Piazza San Marco kom en 5-mastad segel croussing båt på vägen ut.
Det blåste ingenting så för att visa upp sig satte de upp hela segelgarderoben.
En mäktig och högst oväntad syn.



Det samma ställe i november under översvämningar.



Logistiken i denna stad sköts med lite udda leverans metoder.

Alla varor fraktas med varubåtar och sedan lastas på pirrorna som ligger på fördäcket
och med mankraften rullas in i gränderna. En fullastad skuta inte alltid går under broarna
så de måste planera körrutt efter broarna och mängden av last. Svenska facken skulle
smälla av. Det är inte fråga om inte för tunga lyft eller långa arbetspass.
Allting skall komma fram - NU. Turistsäsongen är kort och mycket intensiv.

Det renovras överallt. De gamla tegelhusen sjunker i havet. Tiden har tärd mycket på
denna stad. Hoppas att EU, FN och vi alla lyckas rädda denna förunderligt vackra stad.





Efter att ha irrat på Venezias gator i 2 dagar och samlat intryck från allting runt omkring oss
drog vi vidare. Längst Adriakusten skulle vi ta oss fram till Ravenna - se de berömda
bysantinska mosaikerna. Körsträckan var inte lång men nu åkte vi i bara hjälm och t-shirt.
Det var för varmt för mc-kläder.
En av fördelarna med mc-semester är att man inte har plats för olika suvenirer och
minnessaker.Zhenia hadde ingen aning om detta och köpte 2 st. karnevalsmasker.
Mycket ömtåliga så det inte gick att stuva in de med vår övriga packning.
Nu skall hon hålla de i händerna ändå hem.

Pakethållare fortfarande trasig, stoplyktan finns inte, motor läcker olja mer och mer.
Med förhoppning om att det  mc´n håller ut drog vi iväg.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Fortsättning följer i Del 7


Omgjort

Har spenderat nästan hela dagen för att göra om bloggen så att den ser lite trevligare ut.
Min förkärlek för gråa färger gjorde att just sådana valde jag som dominerande i färgsättningen.

Det skulle vara trevligt med någon bakgrund men då försvinner färgerna.
Keep it simple - nu får det vara som det är.
Skall testa på datorer med olika upplösning för att se hur det ser ut.

Mellan raderna här har kollar Alexandras blogg (kolla i länkarna)- hon skriver om mig.
Intressant fast jag tror det luktar pengar - igen.
Eller .... ?

Funderar hela tiden på det där med bloggande.
Day by day inlägg eller säga det som man alltid velat säga men ingen lysnade?
Kommer någon att lyssna nu?
Vad skall det vara bra för?

Kanske för att den av mig samlade erfarenheten inte går förlorad?
Kanske någon kan skratta åt det eller hitta det intressant?
För roligt hadde jag verkligen.

Om jag skall berätta om alla mina resor då måste jag först ta ett år ledigt för det blev rätt mycket av detta.

T.ex. Ravenna-Italien 1980 med min höggravid syster i en Bubbla 1303S - gula faran.

Så såg vägen ut för att komma genom Alperna från Österrike - kedjorna på.


Jag kör på det får bli vad det bli men kul är det.

Daglig komfort

En bekant frågade mig igår om jag storhandlar.
Gör inköpslistan och en gång i veckan åker till stormarknad på en storshopping.

Nej, svarade jag. Det gör jag inte. Det lilla vi behöver för att leva handlar vi varefter
det behövs. Att göra handlande till en fastinrutad rutin skulle jag inte ens komma på.
Det räcker med alla rutiner runt omkring oss.
Varför frivilligt göra livet ännu mera fyrkantig än det redan är?
Han bävade inför varje fredag, det kändes som tvång eller som ett hemskt jobb vilket
måste göras typ sova in hunden, gräva ner döda katten eller ... gå och handla.

Daglig komfort. Svängrum för egen lättja, bekvämlighet eller trötthet.
En minut i vardagen att stilla rädslan som ju längre dagen framskrider desto
större den bli. En oas ute i öknen.

Även när allting är som jobbigast och stressigt då tar jag mig ett pubbesök, en löparrunda
eller en bok stund.
Att bara hålla på med jobbet, barn eller familj 24 timmar per dygn i långa loppet blir
förödande för både familjen och en själv. Det behövs ett vattenhåll. Kanske därför har jag
klarat mig utan magsår, hjärtinfarkt eller andra stressrelaterade åkommor.
__________________________________________________________________________

Gårdagens Let´s dance var stundvis pinsam.
Kunde inte programledarna hitta mera kvalificerat startfält?

Laila var outstending - mogen kvinna son bara släpper loss. Vilken fröjd att titta och njuta.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.810624

Blondinbella var mycket charmig och säkert kommer hon att vara en riktig utmanare till
vinnarplatsen.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.810629

Någon med mindre utstrålning än Linda är nog svårt att hitta - tack och hej då.
Kitty - vilken irritationsmoment.

Jag gillar detta program för den musik, vackra kläder, glädje och lättsamhet de sprider.

Europa runt (nästan) - 5

När vi startade från Budapest-Ungern siktade vi på Zagreb-Kroatien.
Allting gick bra fram till gränsen.
Ungrare släpte oss ut. Vi åkte över bron och stannade för kroatisk gränskontroll.
Där blev det tvärstopp -  Zhenia hade ingen visum så det var bara att åka tillbaka.
En gång till blev jag påmind om hur bekvämt det är att resa med ett svenskt pass.
Nästan hela världen ligger öppen för dig.
Tillbaka till Ungern och vidare mot Ljubliana - Slovenien.

Jättelika väggbyggen och all trafik mot huvudstaden går via små byar - köer utan slut.
Då var det skönt att åka motorcyckel.
Mellan rader av stillastående bilar eller i vägrenen men fram gick det.

För varje dag som gick blev det varmare och varmare.
Under denna slalomresan gick topplockspackningen.
Från främre cylinder på höger sida började spruta olja - skit.
Motor är luftkylld så det gjorde inte så mycket men av erfarenhet vet jag att med tiden
blir det bara värre och värre.
Vi kör, på något sätt grejar vi även detta problem.
Å annan sida - tänk om man hadde bara sådana problem i livet.
Struntsak.

Mitt på dagen kom vi till Ljubliana och tog in på ett hotell mitt i stan.
Dusch, klädbyte och ut på stan.


Mat i det som visade sig vara Ljublianas äldsta restaurang med anor från 1300-talet.
Efter maten gick vi att bekanta oss med Staden.
Lugn och behaglig stämning, rent och intressant.
När det blev mörkt hamnade vi på slottet liggande uppe på en kulle och övervaka staden.
På borggården hadde de friluftsbio.


Den struntade vi i och gick tillbaka till stan. Utan karta tappade vi bort oss men i en liten restaurang
förklarade de för oss att vi var på väg ut från stan istället för mot stan.
Dumma turister måste de ha tänkt.


Middnatt men fortfarande varmt. Längst en flod kom vi tillbaka till byn.


Nästa dag på vägen ut från stan efter mycket möda hittade vi en Suzuki verkstad.
Utan kö kollade de vår läcka och konstaterade att det tar minst 1 vecka att fixa det.
Reservdelar behövdes och som snabbast kunde de komma från Holland på 4 dagar.
Det var bara att köra vidare med motor sprutande olja och med jämna mellanrum fylla på denna.
För att inte tala om kläder - från den dagen luktade jag olja som en riktig karl skall göra.

Målet för dagen var Venedig - Italien. På vägen mot italienska gränsen stannade vi
i Postojanska Jama - Europas vackraste grotta.



Slottet Predjamski Grad

Efter att ha väntat i nästan en timme på insläp till grottan (+32°C ute) gick vi in (+8°C inne) och med sådan tåg
åkte 3 km under jorden till samlingsplatsen där vi blev uppdelade i språkgrupper med var sin guide.
Tågresan i sig är en häftig upplevelse. (om  man inte jobbar som gruvarbetare)








Inne i grottan är temperaturen constant 8°C så min MC-jacka verkligen behövdes.

Kolla denna länk - virtual vandring genom hela grottan:
 http://www.burger.si/Jame/PostojnskaJama/2005/seznam_english.html

Efter besöket i grottan på parkeringen bevitnade vi en häftig gräll.
Frun backar från parkeringen (BMW med svenska skylltar) och skrapar en annan bil som
också skulle ut men fortfarande stod still.
Mannen som satt bredvid hoppar ut och skäller ut den stående föraren efter noterna.
Stackarn plötsligt känner sig skyllgig och ber om ursäkt.
Tydligen anfall är det bästa försvaret.

Sedan var det Venedig - trodde vi.
Precis när vi skulle ut på autostrada vid Trieste sprack vår pakethållare och krossade baklyktan.


Packa om hela bagaget och Zhenia fick sitta inklämd mellan två väskor.
Värme bara ökar och väl på vägen visar termometer 44°C.
Och ju varmare det är dessto mera olja sprutar från motor.
Olyckorna går alltid parvis - bevisat.

Störtregn i 3 minuter ( bara skönt) förhöjde spänningen.
I en liten kaffé vid autostrada testade vi  min italienska.
Vi fick det vi ville så tydligen förstod de oss.

Fram mot kvällen tog vi in på ett hotell i utkanden av  Venezia.
Dusha, klä om och ut på stan.

Same procedure as last time.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.
Fortsättning följer i Del - 6

En vanlig arbetsdag

Åkte tidigt till jobbet och fick mycket gjort.
Steg för steg kommer det dagliga livet igång.

I tidningarna och även i samtalen med folk runt omkring pratas mycket om Obama.
Det är en stor förväntan som alla bär på.
Trots att han är presidenten i USA  påverkars hela världen av deras inre problem.
Jag skulle inte vilja vara i hans kläder.
Den ofantliga röran som Busch lämnar efter sig skall han försöka att reda ut.
TV 8 sänder Obamas invigningsgala

Stackars kille.
Två krig, finanskris, Gaza kriget, Iran med atomvapenambitioner, infrastruktur i landet
som är från 40-talet, Nord Korea, Kiotoavtalet etc.
Hinner han på 8 år att reda ut allting????
Var får han alla pengar ifrån?

Hoppas att galna amerikaner inte tar livet av honom som de gjorde några gånger
tidigare med sina presidenter.
Håller tummarna - finns viljan då finns lösningen..

Sk. elitklasser skall startas i Sverige.
Äntligen!!!
Inte en dag för sen.
Någon måste ju ta hand om alla begåvade unga mäniskor.
Jämlikheten i all ära men vi födds med olika begåvningar och det skall vi ta vara på.

Funderar på min matteblogg.  (http://hamilton.blogg.se/algebra )
Hur skulle jag kunna utveckla den till en mera interaktiv?
Paula vill att även hennes kompisar skall kunna använda den.
Klart de får göra det.
Det är ju det som är meningen med bloggande.
Problemmet blir bara att rätta till de - hinner jag?
Drar jag igång något då skall jag se till att det lever vidare.

Europa runt (nästan) - 4

Efter Bratislava - Slovakien åkte vi till Budapest - Ungern.
Motorväg hela tiden så resan var inte alls besvärlig.
Direkt efter att vi passerade gränsen kom värme -  30°C eller mer.
MC kläder kändes mycket varma oavsätt hastigheten.
Vi ville tanka vid gränsövergången - mycket dålig idé.
Sådana som vi fans minst 1000 till på samma station.
Kö + värme + kläder + trängsel = Helvete.


Så första intrycket av Ungern var inte alls det bästa. För att inte tala om språket.
Inte ett ord gick att förstå, broken english, broken german, händer och hela kroppen
gjorde att vi tog oss fram.
Efter ankomsten till Budapest hittade vi samma hotel som i Bratislava - Ibis.
En kedja med hygliga hotel centralt i städerna. Priserna var också acceptabla.
Zhenia hon slocknade av värme och trötheten. Ensam fick jag gå ut på stan.
Det syntes på direkten att detta är ett land under uppbyggnad eller rättere sagt
återuppbyggnad.
Redan romarna hadde sina posteringar i denna stad. Sedan var det många, många
armeer som tågade genom landet. Habsburska dynastin lämnade efter sig ståtliga
byggnader och deras omisskänliga prägel.
Wien, Praga, Budapest och Krakow - 4 residensstäder. Alla de under lång tid tillhörde
den hagsburska dynastin. Prakt, makt, elegans och tron på evigheten var deras
känn igen täcken. Efteråt kom kommunisterna och fördärvade allting.
Tur att staden var så ordentligt byggd från början.
50 år av vanskötsel skadade bara fasader.


Zhenia vaknade och tillsammans gick vi ut på stan.
Buda + Pest = Budapest
Donau floden delar stan i två delar. Den vänstra (tittat medströms) är Boda och den högra är Pest.
Hela turistlivet pågår i den låga Pest. Den maffiga kejsarhistorien finns i den höga Boda.


En stor stad som är på vägen upp att ta sin plats i verkligheten.
Massor med turister, suvenirer, musikanter och trafik - en  vanlig storstad.
Kedjebron är samlingspunkten för alla besökare.
 
 

Den vackra Parlamentbyggnaden dominerar på Pest-sidan

 

På bron säljs allt möjligt krims krams och på Bodas landfäste finns världens godaste raggmunka
med gräddfil, fruktsallad eller en öl.

 

Värmen var bedövande. Dricka, dricka och glass var det ända som jag längtade efter.
Om öl vil jag inte ens tala om - det vill man alltid.
På Budas sidan finns det kejserliga slottet med konstmuseum som inrymms i dennes salar.
Utsikten över den andra låga sidan - Pest är magifik.



En resa med båten på Donau floden var en skön avslut på denna besök



Kola deserten

Inga dumma associationer - tack.


Sedan bar det mot Zagreb - Kroatien men vi kom alldrig ditt.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 5

Äntligen normalt

Alla ledigheter är över.
Matande, tv-tittande, drickande, sovande, bjudande och besökande och diskande etc. etc.
Nästa ledighet först till Påsk - toppen.

Sjuklingen vi fortfarande har hemma har levt upp.
Kunderna började ringa igen.
Dagarna blir längre och längre.
Snön smälter.

Kraftig låg- eller högtyck (har alldrig begripigt vilket och när) passerar över oss.
Härliga varmvindar ylar utanför och mitt i natten när jag väcks av ljudet får fantasi fritt spel.
Spöken, personer, händelser, önskningar och begär lever upp.
Hela Universum är mitt och allting är möjligt.
Värld som inte finns gör sig gällande -  jag är med.

Läser Eragon av Christopher Paolini berättelsens tredje del - Brisingr (tänd/lys på det gamla språket).
(1. Eragon  2. Den Äldste  3. Brisingr)
EragonEldest  
Brisingr


http://www.alagaesia.com/christopherpaolini.htm
Av 781 sidor är jag på sida 665 (ryska 50 rubel som bokmärke).
Som mest spännande - vill läsa till slut och dö på sista sidan.
Satt på HK (Hamnkrogen) och läste.
Missade grönt ljus vid Roslagstull och läste - tur att det var ingen bakom mig.
Längtar efter att få fortsätta - som barn efter sin nya leksak.

Sagor (flugan i vinglaset) gör att jag blir lättad från den dagliga mödan.
Kan det dagliga livet bli lika bra eller bättre?

"Hur kan jag veta att han inte går till en annan?"
"Du måste vara bättre än alla de andra på alla viss"
Livets skola av min syster.

Nu skall jag läsa

Europa runt (nästan) - 3

Efter kort och behaglig åk på 70km kom vi till Bratislava - Slovakien.
Hela tiden i huvudet blandas Slovakien och Slovenien.
Vilken är vilken?
Men nu vet jag.
Tidigare (under kommunisttiden) fanns Tjechoslovakien. Efter sammetsrevolutionen på 90-talet
(när hela östblocket rasade samman) delades de i två länder Tjechien och Slovakien.
D.v.s. nu är de grannar.
Tjechien har vi redan besökt så Bratislava måste ligga i Slovakien.
Den gör den faktiskt - vi kollade det.

Vid infarten till stan tog vi fel avfart och hamnade i ett område som var som vilken förrort
till Moskva som hellst. Rinkeby gånger 10 - förskräckligt.
Men säkert de som bor där är glada att ha eget boende och tak över huvud.
Det mesta var i skicket från 70-talet - orörd.
Gamla stan som vi sökte fanns på andra sidan av Donau floden som rinner tvärs genom staden
och skapar en naturlig uppdelning i höger - vänster, nytt - gammalt.
Det gamla var faktiskt bättre och vackrare.

 

Fasaderna var redan renoverade men inte gårdarna och taken.

 
Gatorna städade och turisterna har redan hittat ditt.
Den delen av stan var mycket behaglig.
God mat, gott öl, hyggliga priser, annorlunda souvenirer och stämning av uppbyggar anda. 
En riktig relax stad. Bra väder gjorde inte intrucken sämre.


I en antikhandel träffade vi en man som solde gamla sedlar. Där hittade vi även ryska
cherviencer - valuta som infördes i Ryssland direkt efter oktoberrevolutionen.
Klart att vi köpte de.

Slottet uppe på kullen var under renovering. Kranar, byggnadsställningar och slagborrar
hördes oavbrutet.
Många moderna skulpturer fanns på gatorna.

 

På vägen från slottet gömde vi oss undan regnet i en kaffé och där satt vi länge och intensivt
fast det slutade regna för länge sedan. 


Tipps: de har gott vin i Slovakien.



Efter Bratislava siktade vi mot Budapest - Ungern.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 4

Lördag off

En tidig och en sen morgon.
Gick upp 4:30 - badrum, kaffe, DN, e-mail, blogg etc. och vid 7:30 tillbaka till sängen.

Ledig. Time off. Vyhadnoj. Wolny dzien.

10:30 efter diverse dagdrömmar, mardrömmar och morgonsängsfilosofi
var det daggs att gå upp.
Håller på och vänjer mig från att vakna 3:40 och gå till jobbet.
10 år som tidningsbud sitter i ryggmärgen till idag.
Det går bättre och bättre - nu vaknar jag vid 4:30 fast jag slutade med detta jobb
för 20 år sedan.
Med denna fart , lagom till dödsdagen år 2050 kommer jag att vara normal igen.
Då är det dags att somna för gott - någonting måste vara fel i denna logik.

En handlingstur till Arninge.
Leif gjorde en maträtt som var bland det bästa jag har ätit.
Vittvinsinkokt lax på spenatbädd med grädd-vittvinsås och ris.
Maten bara smälte i munnen.
Det är alltid skönt att ha med profss att göra.
Kock i 42 år - då kan man nog laga mat.

Tack Leffe

Let´s dance

Nu har jag inte tid längre att hålla på med reseskilldringen - Nu börjar Let´s dance.

Vackert, elegant, fjantigt och mycket musik - bara man slapp reklamen.

Ha en bra kväll

Europa runt (nästan) - 2

Del - 2

Sedan åkte vi till Prag - Tjeckien.
En stad att älska och bli förälskad i.
Historia finns överallt. Mängder av turister och olika språk. Souvenirer, Pinocchio nr 2 och öl.
Messias av Mozart i en kyrka med nästan 80-mana orkester bara förhöjde skönhetskänsla.
I en underjordisk restaurang (ingenting för folk med klaustrofobi) en kvinlig dansare bjöd upp mig til en medeltida dans. Jag tror att jag hänge med.
Öl var naturligtvis utsökt. 
Karlův most - Karlbron över till Hradcany med slotet och historien.
Det går inte att inte älska denna stad.


   
 







Efter Prag fortsatte vi till Wien - Österrike. Fram till gränsen gick allting mycket bra.

 


Middag i Tabor och precis när mätta och belåtna satte vi oss motorcyckel då började regna och regna och regna. Hela vägen fram till Wien hadde vi vatten uppifrån. Väll framme tog vi in på första bästa hotell i city. Omklädning, hänga allting på tork, middag på hotellet och ut på stan. Wien är alldrig fel. Har varit där minst 15 gånger och alltid känns det likadant - WAW, vilken stad.
Rent, pampigt, rikt, vällklädda människor, Mozart kugeln och massor med musik.
Sent på kvällen hamnade vi på en liten restaurang. Det syntes på direkten varifrån ägaren kom - tavlor från Rom fanns överallt,
Nästa dag tog vi en sightseeing buss och åkte runt. Turen var OK bara man slapp spanjorer. Även med hörlurar på gick det inte att höra vad guiden sa. Det är nog bara en dagis som är mera högjud.
Vi steg av vid Schönbrunn Slottet och vandrade i parken.
På en kaffe intill slottet har de visning hur man gör en äkta apfelstrudel. Skickligt och roligt. 

Degen kavlas tunt, tunt och lägges på en ren linneduk. Man skall kunna läsa en text genom degen. Mängder med applen ovanpå, socker, kanel och det viks upp bara en liten bit sedan med ett kraftig ryck dras duken undan och hela stora degen med alla äpplen rullar in sig själv. The show mast go on.
En engelsk ungdoms blåsorkester försökte att underhålla publiken utanför slottet på parksidan. Vinden blåste bort inte bara deras musik men även noterna. Tjejerna i sina tunna vita blusar frös nästan ihjäl men alla höll masken.
En friluftsfilmfestival intil Hofburg slottet var en av många aktiviteter i stan.
Wienerkonzert i gamla börshuset var någonting att rekomendera. Arrangerat för turister men ändå av bra kvalité. Inte att jag är någon musikkännare men det kändes bra.

   



Bratislava - Slovakien ligger inte långt från Wien så vi åkte ditt. Ingen av oss har tidigare varit i Slovakien.


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 3

Grattis Zhenia

Z h e n i a  f i x a d e   k ö r k o r t e t



Igår var det halkbana och teori (59 av 65).
Idag var det uppkörning - utan anmärkning.


GRATTIS ZHENIA - det var riktigt strong gjort

Europa runt (nästan) - 1

Del - 1

Sommarresan 2008 på motorcyckel:
24 dagar   6200 km   11 länder   8 huvudstäder.
Vår motorcyckel - Suzuki Intruder 1400 - 2000 års modell
Extra stor bränsletank - 21l
All annan utrustning är standart.

Sverige

Stockholm-Ystad
Polen
Swinoujscie  Koszalin  Osieki  Gdansk
Tyskland
Beriln  Potsdamm  Liepzig-Saxsiche Schweiz  Pirna  Köningstein  Karlsruhe 
Tjechien
Prag  
Österrike
Wien
Slovakien
Bratislava
Ungern
Budapest
Slovenia
Ljublians  Postoinska Jama
Italien
Venezia  Ravenna  Firenze  Piza  Rapallo
San Marino
San Marino
Frankrike
Chamoniex  Monte Blance
Schweiz
Bern  Basel


2008-06-16 . I nästan en vecka försökte vi att komma i väg. Och till slut när allting blev nästan färdig - då drog vi. På eftermiddag, bara att komma i väg, annars jobbar jag även imorgon och övermorgon och ... .
  
Kl. 16:00 fullastade startar vi vår resa

Första etappen blev ganska kort - 3 km från Ödeshög blev vi stående - soppa torsk.
Vi hadde så bråttom att komma i väg att jag glömde att ta med oss en reservdunk med bränsle.
 


Så småningom kom bärgningsbilen med 4l bensin. Den dyraste soppan i mitt liv - 2400kr (600kr/l). En stor tapp för resekassan. Det räckte till närmaste bensinstation där vi köpte dunken och tankade. Det blev ganska sent och kyligt, övertnattning på Gyllene Uttern. Utsiken över Vättern och Visingsö var som vanlig hänförande. Efter frukosten drog vi vidare till söder. Vid 22:00 hade vi färjan från Ystad till Polen så det var inte alls bråttom. Halmstad har jag passerad genom många gånger tidigare men nu stannade vi där och vandrade runt. Där träffade jag min dubbelgångare.
 


Sedan for vi mot Österlen.
Brösarps Backar, Haväng, Ravlunda skjutfält, Kivik, Kaffé Annorlunda, Ales Stenar, Kåseberga, Hammarsbackar och slutligen Ystad. Det finns inte mycket som kan jämföras med Österlen - helt enkelt den är vacker och härlig. Det finns magi i luften där.

   

Sedan var det med Unity Line till Swinoujscie i Polen. God middag ombord och direkt i sängen. Nästa dag var det en bit genom nordvästra Polen och autobahn till Berlin. Nya motorvägar i Polen har standard där väst kan gömma sig. Det är inte något som renoveras eller underhålls sedan årtionden. Nytt och med all den modern teknik som finns att uppbringa. I touristservice på Hauptbahnhof hittade vi ett enkel hotell ganska nära stationen - Berlin Stadsmission. Rumet var inte färdig städat så vi fick klä om oss på toaletten, lämna bagaget till förvaring och i väg att göra stan.

     

Under resan träffade vi på 4 st Pinocchio i 4 olika huvudstäder - globalisering.
Middag på TV-tornet.
Brandenburger Tor
Nästa dag åkte vi med pendeltåg till Potsdamm och såg Sans Souci palatsen och parken därintil.
Att komma underfund hur deras pendeltågsystem, biljettautomater och byte till buss fungerar krävde ett mindre detektivarbete. Själva palatset och parken var mycket imponerande. Vilket jobb de måste göra varje vår för att få parken att behåla sin skönhet. Bara att lyfta på hatten för förvaltarna.
   

På kvällen en kammarkoncert med champagne i ett av Berlins många slott. Dagen efter packa, lämna hotell och besöka VM i sandskulptur som fanns intill Hauptbahnhof. Svårt att tro att detta är sand. Det gjorde ont att veta att till hösten blir allting borta - regn spolar bort skulpturerna.

   

 


Sedan bar det mot Leipzig för att tända ett ljus på J. S. Bachs grav och ta en dricka på torget intil Johann Wolfgang Goethes staty. Två rumenska dragspelare spelade olika virtuosstycken. OK men på detta lilla torg lät det som den värsta rockkoncert. De blev bortkörda av några gäster.

 


Övernatning i Pirna - Sächsische Schweiz - nära Dresden. Naturen där med Elbe floden i mitten får en att blir hänförd och lycklig.

Sächsische Schweiz
 
Steamers


Denna region kan själv vara tillräcklig för en lång semester.

Fästningen Konigsberg var imponerande. Naturen runt omkring syntes med all sin skönhet och prakt. Byggnaden med sina skjutgluggar, försvarsmurar, fängelsehållor etc. var skräckinjagande.

   


Fortsättning följer i Del 2

Relax

Nu har båda Mammorna åkt.
Inte att de var allt för besvärliga men det är skönt att få vara vuxen igen.
Nu är det över.
Tillbaka hemma hos oss själva - det skålade vi för.

Paula är i fjällen och åker skidor.
Jag blir av en sjuk för att inte vara med.
Hon är yngst i hela sällskapet och stundvis kan det kännas jobbigt.
Det är inte alltid att det räcker att ställa sig på tårna.
Lycka till Barnet.

Kallt och soligt. Halt på vägarna och Solen lyser rakt in i ansikte - härligt.
Vi saknar ju så mycket denna lampan.

Eldade upp alla julklappsförpackningar som en symbol för julslut.
Nu väntar jag våren.

Undrar varför man inte firar karnevalen i Sverige.
Kylan? Korta dagar? Brist på dansande par?
Luthersk tråkighet?
???
Det är ju så skönt att klä upp sig och dansa.

Min tidigare skyddsling ringde idag och jag bad henne att försvinna från mitt liv.
Jag är färdig med henne - en befriande känsla.
Äntligen över.
. (punkt)

Livet börjar vid 25

Grattis David

25 är en himla bra ålder.
Inte barn, inte oansvarig ungdom, inte lönnfet medelålder och inte gammal.
Fortfarande kan livet bli bara bättre och bättre.
Lycka till på vägen.

 

 

Första arbetsdagen

Bara lite.

Började ganska sent (13:00) och slutade mycket tidigt (16:00).
Det tog emot så mycket att jobba för mycket.
Ledigheten, maten, sena morgonar är fullständigt demoraliserande.
Kylan gör inte saken bättre.

Paula och jag, via bloggen gör vi även matematikövningar - toppen.

På Konsum skulle jag köpa bröd och bananer.
Snubblade på skinkrea och köpte 60kg julskinka - bra att ha.
28kr/kg - biligare än hundmat även om vi har ingen hund.
Skinkgryta, skinkmacka, ägg med skinka, skinksallad .. flera förslag tack.

En bekant förfasade sig över att under de närmaste 2-3 veckorna skall man önska varan en god fortsättning.
Till och med för de som helst skulle man vilja skicka åt helvete.
Vi testade hur det lät.
Vi bad en nykomen bekant att hälsa en gång till.
Utan att fatta sammanhanget gjorde hon det.

- Hej Anders
- Hej
- God fortsättning
- Dra åt helvete

Sedan var det kalabalik - alla garvade och bara nykomligen blev rödare och rödare i ansikte.
Tårarna började glänsa i ögonen - BRYT.
Vi bad henne om ursäkt och bjöd på et glas vin.
Sedan var det Gott Nytt År igen.

Gott slut

2008 är slut och 2009 har inte kalnat ännu.
Undrar hur lång tid det kommer att ta i år att lära sig skriva datum rätt.
1,2 kanske 3 månader innan 2009 sitter på plats i skallen.

Nyårsfirande tog ett oväntat vändning - Alexandra och David kom till oss med kort varsel.
Toppen, det blev ännu fler raketer att skjuta ännu fler vid bordet ännu roligare.

Sedan var det lång sovmorgon, mera mat och allmänt lättja.
Vågar inte att ställa mig på vågen - besvikelsen över min dåliga karakter skulle nog bli för stor.
Det är ju sååååå gott med maten för att inte tala om öl eller rödvin.

Raketer small som fa.... och 2009 började med dunder och bråk.
En pjäs som David hadde med sig fick vi surra fast vid en stolpe - den var maffig.







Till nästa Nyårsfirande skall vi ordna Sylvester Bal - black tie please.


RSS 2.0