Mycket som händer

Händer och är på g
 
Tiden tuggar på och fler och fler av mina närmaste blir ... konstiga.
Även min Mamma som är den sista fasta punkten i mitt liv.
 
Vår egen vilja blir tillkonstrat.
Våra tankar ... hårdlandar på blindhet, dövhet, inkontinenns, blöjor, hjälp i allting o.s.v.
 
Framför mina ögon två av mina närmaste kvinnor håller på att landa på Dödens Flygplats.
 
Ont som det gör är mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig detta.
Är rädd att ringa eller besöka någon av De.
Efter även kort kontakt med någon av de ... glider jag neråt själv med rasande fart.
Måste upbringa alla rester av min självbevarelsedrift för att inte haka på.
....
Hade ingen aning om hur svårt det är att gå sin egen vägg.
Att svara själv för alla beslut, misslyckanden och framgångar.
Att vara åklagaren och dommaren i denna process.
 
Det gör ont att ta sig genom allt detta som rubbar bilder av den lyckliga ålderdommen.
 
Vad skall jag vilja ... istället för?
 
 
... finns det en stad som heter Ingenstans?
...

RSS 2.0