Middag
Frun var trött på att göra allt hushållsarbete där hemma, så hon och mannen
kom överens om att laga middagen varannan dag.
Dagen efter var det mannens tur och då frun kommer hem så finner hon
mannen spritt språngande naken i köket, med ett glas vatten i handen.
Han säger: I kväll står det kärlek och källvatten på menyn.
Och så blev det!
Dagen efter kommer mannen hem, han luktar förväntansfullt och ropar ivrigt:
Vad ska vi äta idag, min skatt?
Varpå frun kommer fram, naken, dåligt sminkad och med riktigt risigt hår
och säger: rester från igår!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Hemma
Semester är över.
Det som återstår av den är att packa upp min MC packväska.
En underbar uppfinning som för 2 år sedan monterades på min Introder 1400
av en Yamaha verkstad i Ravenna - Italien.
Kollar alla email och blir mörkrädd - vad vill de av mig.
Jag var ju borta och har inte kunnat göra något fel.
Det måste nog vara de gamla synderna som spökar.
På båten tillbaka till Sverige har jag läst färdig en ny alster av Peter Brett.
Tidigare på bloggen skrev jag om hans bok - Painted man.
I Warszawa hittade jag fortsättningen - Desert spear och omedelbart köpte den.
En timme senare la jag boken någonstans och kom inte ihåg var?!
Två dagar senare och en halv timme innan färjan från Gdansk till Nynäshamn
avgick hittade jag den på en bokhandel i en shoppingcenter.
Jag lämnade100zl sedel som betalning för boken (det räckte mer än dubbelt)
och sprang iväg.
Fumla med växel kunde kosta mig att missa färjan.
På väg till färjan bröt jag nog mot alla trafikregler som finns.
Det går så lätt på en motorcykel att köra om, tränga sig fram vid röd ljus,
köra om på vägrenen, köra för fort, slalom på mittlinjen mellan två bilrader o.s.v.
Det viktigaste var att jag hann med båten.
I hytten började jag läsa boken och den var färdigläst en halv timme före
landsstigningen dagen efter.
Inte ens dansen ombord kunde motvägga behaget av att läsa.
Storry växer och blir bara bättre.
Återstår ett år väntan till fortsättningen - skit.
Nu skall jag tillbaka till verkligheten även om det tar emot.
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Det som återstår av den är att packa upp min MC packväska.
En underbar uppfinning som för 2 år sedan monterades på min Introder 1400
av en Yamaha verkstad i Ravenna - Italien.
Kollar alla email och blir mörkrädd - vad vill de av mig.
Jag var ju borta och har inte kunnat göra något fel.
Det måste nog vara de gamla synderna som spökar.
På båten tillbaka till Sverige har jag läst färdig en ny alster av Peter Brett.
Tidigare på bloggen skrev jag om hans bok - Painted man.
I Warszawa hittade jag fortsättningen - Desert spear och omedelbart köpte den.
En timme senare la jag boken någonstans och kom inte ihåg var?!
Två dagar senare och en halv timme innan färjan från Gdansk till Nynäshamn
avgick hittade jag den på en bokhandel i en shoppingcenter.
Jag lämnade100zl sedel som betalning för boken (det räckte mer än dubbelt)
och sprang iväg.
Fumla med växel kunde kosta mig att missa färjan.
På väg till färjan bröt jag nog mot alla trafikregler som finns.
Det går så lätt på en motorcykel att köra om, tränga sig fram vid röd ljus,
köra om på vägrenen, köra för fort, slalom på mittlinjen mellan två bilrader o.s.v.
Det viktigaste var att jag hann med båten.
I hytten började jag läsa boken och den var färdigläst en halv timme före
landsstigningen dagen efter.
Inte ens dansen ombord kunde motvägga behaget av att läsa.
Storry växer och blir bara bättre.
Återstår ett år väntan till fortsättningen - skit.
Nu skall jag tillbaka till verkligheten även om det tar emot.
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Även
Även den största sorgen går över när en kvinna provar nya skor
Solnedgång
Solnedgång från Sky baren
Vy från fartygsfönster
På väg till Polen där bara horisonten är begränsningen
Vilken sommar !!!???
Väder är toppen.
Solen den bara skiner.
Vatten är varm.
Nätterna är ljusa och varma.
Temperaturen får livet att sakta ner.
Den här sommar är fortsättningen på den bästa sommaren i mitt liv - 1977.
Det är en låååång gap mellan de men - de hänger ihop.
Hur?
Det talar jag inte om, men historien fortsätter även om med nya namn, platser och
förutsättningar.
Chanser för framtiden är lika illa men - jag trampar så gärna på samma kratta
en gång till.
Kanske den här gången lyckas jag?
:::::::::::::::::::::::::
Solen den bara skiner.
Vatten är varm.
Nätterna är ljusa och varma.
Temperaturen får livet att sakta ner.
Den här sommar är fortsättningen på den bästa sommaren i mitt liv - 1977.
Det är en låååång gap mellan de men - de hänger ihop.
Hur?
Det talar jag inte om, men historien fortsätter även om med nya namn, platser och
förutsättningar.
Chanser för framtiden är lika illa men - jag trampar så gärna på samma kratta
en gång till.
Kanske den här gången lyckas jag?
:::::::::::::::::::::::::
Det är svårt
När termometer kryper upp mot 30°C+++ då i motsvarande grad sjunker arbetslusten.
Snigelfart på det mesta.
Att svara i telefon är nog det enda som jag kan sträcka mig till.
Inte ens motorcykel vill jag köra riktigt fort - krypfart och högar med svordomar
på läpparna för den där dj... hjälmen som klämmer åt extra hårt när jag blir
svettig.
Och det blir jag, innan resan startar för alla kläder som man skall ha på sig.
Konstigt nog andra mc-förare ofta hälsar på mig på vägarna.
Undrar varför?
Ser jag kanske ut som en MC-klubb boss på avstånd med min läder jacka,
boots, hjälm, handskar och min Intruder.
Då är det bäst nog att hälsa - tycker de (kanske).
I Lichtenstein på väg til Monte Blance, Marseille, Avignon, Mont Saint Michelle,
Isla of White, London, Amsterdam, Hamburg och andra ölstäder.
6450km och 11 länder.
Europa är underbart och själv känner jag mig som en riktig europé.
Vi får se vart jag skall åka i år?
::::::::::::::::::::::::::
Snigelfart på det mesta.
Att svara i telefon är nog det enda som jag kan sträcka mig till.
Inte ens motorcykel vill jag köra riktigt fort - krypfart och högar med svordomar
på läpparna för den där dj... hjälmen som klämmer åt extra hårt när jag blir
svettig.
Och det blir jag, innan resan startar för alla kläder som man skall ha på sig.
Konstigt nog andra mc-förare ofta hälsar på mig på vägarna.
Undrar varför?
Ser jag kanske ut som en MC-klubb boss på avstånd med min läder jacka,
boots, hjälm, handskar och min Intruder.
Då är det bäst nog att hälsa - tycker de (kanske).
I Lichtenstein på väg til Monte Blance, Marseille, Avignon, Mont Saint Michelle,
Isla of White, London, Amsterdam, Hamburg och andra ölstäder.
6450km och 11 länder.
Europa är underbart och själv känner jag mig som en riktig europé.
Vi får se vart jag skall åka i år?
::::::::::::::::::::::::::
