Hamilton

Fröken Smillas känslan för snö - en film från 1997.

Hon kunde det med snö och olika snö sorter.
Samerna har 100 ord för den
Eskimåerna nog ännu fler.

Vi har bara ett - snö.
Allt vitt som kommer uppifrån kallar vi för snö.
Det måste vara ganska primitivt i deras ögon - okunnigt.

Herr Timurs känsla för snö är också ganska primitivt.
Han kallar det olika vid olika tillfällen.
Det enda rätta ordet just nu är - skit.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Abstrakta reminiscenser



Gång på gång gungar det i livet.

Det gungar när vi lär oss gå.
Det gungar när vi lär oss dansa.
Det gungar när vi älskar, skrattar och gråter.
...

Sedan, när livet är på sin långa raka - då glömmer vi att det skall gunga för att
allting skall fungera.
Utan gung blir livet en enda raka sträckan som leder mot tristessen och slutet.

Rent fysikalisk handlar det om vågor och våglängder.
Det handlar om att hitta den rätta vågen som passar oss in och som får vår
inre resonans att stämma.

Det är Drömmen.

Genom yoga kan vi långsamt närma oss detta under resten av vårt liv.
Genom träning kan vi söka efter den rätta våglängden och svettas till döds..
Genom livet kan vi känna oss fram till
de berg som får oss att må bra och
de dalar som får oss att vilja dö här och nu.

Synd bara att de är så många och livet är så kort.

Några få utvalda - de bara vet sin frekvens.
Vi får - får följa efter de.
Det är vår enda chans att ta sig fram genom livet - följa John.

Som en del av den stora gråa massan som hänger efter John i svansen.


:::::::::::::::::::::::::

När jag var barn och gick på dagis då hände det att vi fick spenat till lunch.
Själva åsynen av geggamojan fick mig att må dåligt.
Klart att jag lämnade det på tallriken.
Med olika metoder försökte fröknarna att få mig att äta upp äcklet.
Totalt utan framgång.
Men när det var dags för mellanmål då var jag ganska hungrig.
Många barn tyckte inte om osten men det gjorde jag.
Av den stora brickan med ostmackor som vi blev serverade åt jag upp det
mesta av den.
Det blev en ost med bröd smörgås.
...
Sedan var det hämtnings dags.
Resan hem på vinter på en kälke med halsduken för munnen för att jag inte
skulle andas in den kalla luften.
Det fanns knappast någonting roligare än att bita ett håll i halsduken som min
farmor stoppade på kvällen.
Natalia hette hon - världens godaste människa.
Det räckte till nästa dag för då blev det ett nytt håll på något konstigt sätt.
...
Efter någon av de omgångarna med spenat-ost övningar blev jag sjuk.
Efter att ha somnat för kvällen vaknade jag av ont i hela kroppen - tror jag.
Jag började skrika och väckte hela familjen.
Mamma kom springande, tände ljuset och började skrika högre än jag.

Hela jag såg ut som en stor, röd Michelin Gubbe.



Fast jag var röd.
Någon sort allergisk reaktion på osten gjorde att hela jag bara svällde.
Mitt i natten kom läkaren med den klasiska läkarväskan

och undersökte mig.

Ja, i Polen till idag kommer läkaren hem till den sjuke patienten och inte tvärtom.
Det var nog inte svårt att gissa orsaken till mitt utseende.
En calcium spruta (ännu mera skrik), några piller och mixturer att dricka
regelbundet och sedan gick han.
Den natten går inte att glömma.
Ganska fort blev jag normal igen utan några men (tror jag).

Det tog många år innan jag började äta ost igen.
::::::::::::::::::::::::::::::::::

En helt avig dag.

Började med att jag tog det alldeles för lugnt på morgonen och när det var
15 min kvar till yoga först då satte jag mig i bilen.
Inte en chans att jag skulle hinna så jag tänkte åka och träna istället.
När jag väll kom ditt då visade det sig att på onsdagar öppnar de vid kl. 10:00.
Tiden var - 9:20.
Vad gör man ensam i Täby Centrum när allting är stängt?

En långsam kopp te och en fralla på en café.
Medan jag satt där började telefonen och ringa.
En ny kund, en gammal kund, dotter, sjukhuset etc.
Jag märkte inte att tiden gick.
Nu plötsligt blev det bråttom med allting.
Läkarbesök för provtagning, undersökning med min fru, lunch med en vän som
imorgon skall till Singapore, backa på en igensnöat stolpe, ett nytt kundbesök,
ett kundbesök till och sedan blev det kväller.

Tur att jag missade yoga.

Det kanske finns någon mening med det som händer som en vän till mig
försökte påvisa.
:::::::::::::::::::::::::::::::::

Ett nytt träningspass med exakt samma upplägg som förra gången.

15min - spinning
10min - snabb gång
5min - spring
30 min - olika maskiner
stretching

200m - crawl
bastu + slappa

Två veckor till med bara piano.
Sedan ökar jag med ett snäpp för nästa två veckor.

Jag blir mäktigt imponerat av antalet pensionärer som tränar på gymmet.
Kvinnor och män.
De tränar istället för att stå i kön på läkarmottagningen.
Bara att glädjas åt sådana människor.



Men för att jag inte skall inbilla mig allting är toppen då fick jag P-böter fast
jag hade P-skiva.

Bara betala och fortast möjligt glömma det.
Det finns ingenting som kan få mig ur balans
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::