Frågor utan svar
Vad gjorde jag för fel att hon bara gick?
Varför räcker inte pengarna, jag sparar ju på allting?
Måste de prata så högt?
Hur kan man lyssna till sådan musik?
Varför gör de så här?
Undrar om jag hinner innan han dör?
Den skylten stod ju inte här igår?
Det kan inte vara jag som gjorde detta?
.....
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ord som gör ont
Hon låtsades aldrig
Den obotliga ensamhet
...
Alla de är boktittlar som äggar tills det gör ont
Fritt spel för fantasin
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
När jag blir stor då ...
Hur avlägsen får den vara - jag vet inte.
2050 räcker det ?
Vid 20 var den utan gränser.
Nu, vid 55 krympte den men jag fortfarande uppfattar den som enorm.
- långa planer
- saker jag ännu inte har gjort
- ställen jag hittills inte har sätt
- språken som väntar på att jag skall lära mig de
- instrument som väntar på att jag skall börja spela de
- o.s.v.
- o.s.v.
Räcker tiden till?
Räcker krafter till?
Räcker resurser till?
Vilken tråkig vuxen dravel.
Klart att allting räcker - framtiden är ju oändlig
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tystnad, tinitus och tyst tango
Ljudbristen runt omkring är kompakt och mustig.
Hör mitt blod pulsera i tinningarna eller kanske det är tinitus.
Har jag det?
Det är en njutning att vältra sig i.
Bara vi två - Världen och jag.
På dagarna möter vi så mycket oväsen att öronen vissnar.
Nu kommer kanske hjärnan att skrumpna p.g.a. tystnaden?
Mycket = dåligt
Lite = dåligt
Återstår det beryktade lagom.
NEJ tack.
Allt eller ingenting.
Nu har jag min tid på jorden och den vill jag nyttja till maximum.
Det kanske finns ett liv efter detta och vi behöver inte ha bråttom?
Men den risken tar jag inte - NU, det är det som gäller.
Ingen antydan till soluppgången.
Svart, bara svart med små prickar under gatulyktorna.
Små världar med sina små Solar på 50 meters avstånd.
Härifrån kan jag titta ner på de och känna mig som en Gud.
På samma sätt som han tittar på våra galaxer då tittar jag på alla mina världar.
Herre på Täppan.
Waxholm - hotelhörnan - Badholmen - Ramsö i Soluppgången i islossningtid
Det är så gott att leva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Barn är idioter
Rör inte spisen den är varm och du bränner dig.
Och vad gör barnet först när mamma har vänt ryggen?
Rätt gissat - lägger handen på spisen och sedan är cirkusen igång.
LvA
Spring inte på kajen för du kan ramla i sjön.
Klart ungen springer, ramlar i sjön och för farsan var det bara att dyka ner från kajen.
Ungen är räddat, men hur kommer man upp på en 3m hög kaj - utan vingar?
Simma till läggre kaj med skrikande unge i famnen bland fartyg, båtar och fartdårar.
Tur i oturen att det gick.
RB
Luta dig inte ut från båten för då kan du ramla ut.
10 min senare baklänges volt från lilla fjutt båten.
Vända båten och fiska upp ungen och hänga henne på tork.
TB
Lek inte med elkontakten!
Titta, saxen passar in - vilka gnister det blev.
Oj, saxen nästan klipte av långfingret dags att skrika.
Vilket satans liv det blev efteråt?
.....
.....
etc. etc. etc.
Tur att man överlever sin barndom.
Man är inte så mycket farlig för andra som for sig själv.
Gode Gud skydda mig från mig själv.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
När ...
En stund från livet är borta,
En framtid blev mycket kortare.
Och inte kan Du stanna tiden som är på flytt.
När krafterna är slut för dagen,
När sanden i ögonen börjar göra ont,
När dagen flyr för natten långsamt vaknar.
Då reser sig Demonerna från sin skönhetssömn.
Nu vill jag inte längre.
Nu är jag färdig med idag.
Nu räcker det med steg efter steg.
....
Kommer det någon imorgon?
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
vispa luft
enkänslaavdehärkanintevarasantellernärvidiktardåblandarvidrömmarmedverklighetochklärallting
iordsomiblandräckerintetillochdethänderattdetsomdikterenvillesägatolkaspåannatsättändetvarha
nsintentionochvidsådanatilfällenskapasennyvärldsomintefannsnågonstanstidigareintehosdiktare
ninteiverklighetenmenbaraidensubjektivauppfattningenavenläsarediktarenharingentingmeddenn
avärldattgörahanvetinteensattdenfinnstilldåärdetsvårtattavgöravadärdiktvadärverklighetochvadärd
enförvrängdaimagineravärlden
vispa luft kallar jag detta
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Mitt i natten
- Vänder sig i sängen som en propeller och försöker hitta den rätta positionen för
att somna om.
- Väcker sin fru och ber henne vagga in en annan.
- Tänder ljuset och läser i en bok.
- Lyssnar på nattradio.
- Går upp, tvättar sig, klär på, gör en kopp kaffe sätter sig framför en dator och bloggar.
Sjukt men skönt.
På natten är tankarna mycket annorlunda.
Allting är möjlig.
Den så påtagligt närvarande tystnaden ger fritt spelrum åt fantasi.
Den annalkande dagen är fortfarande mycket avlägsen och ännu inte stressar mig.
En sudoku i DN får ta den tid den behöver.
Gårdagens nyheter i nättidningen är redan gamla så det finns ingen anledning
att hetsa upp sig över dem.
Mörkret utanför gör att den töjbara stora världen krympte.
Bara det som finns under läslampan finns till, resten syns inte och det betyder
att det finns inte heller.
En liten egen värld som är bara min - nästan som Le Petit Prince (Lille prinsen).
Kolla länken - en kille som samlar på Lille prinsen på olika språk - 180st.
Tur att det finns fantaster och galningar.
Vad tråkigt det skulle bli utan de.
Och tur är det att det finns nätter.
Den ständiga sorlande, springande, måstande, stressande, passande , mötande
och alla de andra -andar som inte är mänskliga - de skulle ta livet av oss.
Utan nätter då hoppar jag av.
Tack vare de blir jag människan på nytt - varje morgon.
Att somna är som att lite dö med vetskapen om återuppståndelsen nästa dag.
Ha en bra dag alla Ni som kommer att vakna om 2-3 timmar.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ett liv i repris
Mitt i natten vaknade jag.
Någonstans mellan dröm och verklighet genom huvudet började flyga namnen
och ansiktena på människor vilka jag har träffat under mitt liv.
Det var mycket intressant.
Ansikterna var dimmiga eller inga alls.
Kläder, dofter, förnamn och efternamn satt kvar i hjärnan men det som var mest
intressant var att alla de var med i något sammanhang, omgivning - den
däremot satt helt intakt.
Några av de viste jag bara namnen på men inga efternamn.
Det händer ibland att vi umgås med någon och känner till personens förnamn
men inget efternamn.
Ibland hälsar vi någon på gatan under en längre tid men vet varken för- eller efternamn.
"Tanten som vid 8:30 går med den bruna hunden" .
"Han som alltid sätter sig vid bordet där borta"
Sådan känn igen data är inte mycket att ha men den finns i hjärnan.
Skulle vara mycket intressant att skriva upp alla de.
Säkert skall jag göra det, så småningom.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Blogg och demokrati ?
Idag hörde jag från en bekant att bloggen är en fördjupning av demokrati.
Demokrati - från grekiskans demos, folket, och kratein, styrelse
Tanken är mycket intressant, måste fundera lite över detta.
Blogg är ju globalt, hur är det med demokrati?
Bara vissa bemedlade som har tillgång till Internet kan nyttja den friheten,
hur är det med de andra?
Analfabetism, autism, dyslexsi och dylika handikapp hur kommer de in i bilden?
....
....
Många frågor, finns det svar på de?
Måste fundera över det lite till men frågeställningen om bloggande och demokrati
är mycket intressant.
Funderingar om atomerna
Det tog 30 år för Sverige att riva upp resultatet av folkomröstningen om kärnkraften.
30 borttappade år.
Här fick man inte ens forska om kärnkraften eller nämna den som någonting positivt.
Kanske den sista bastionen för flum epoken har fallit.
Blommornas barn har gjort sitt och nu kan världen leva vidare.
För att kunna behålla den standard vi lever i behövs allt mer och mer energi.
Att bygga dammar på älvarna i Norrland ger inte så mycket - avståndet till konsumenterna
är alldeles för stort.
Att strö tusentals vindkraftverk över hela landet löser inte problem heller.
Tänk om det blir stiltje?
Idag har vi ledig det blåser ingenting och fabriken har stängt - en möjligt scenario.
Fossilakraftverk bidrar ännu mera till miljöförstöring - kolla bilden.
28,1% + 28,1% + 36,1% = miljoner ton med smuts varje dag, året runt
Idag finns bara 438 reaktorer i världen och för att ändra till de omvända förhållande behövs
4000 reaktorer till.
Det är bara tidsfråga innan den enorma byggprocessen skall börja.
Solceller - vad gör vi på natten då?
Värmer varandra under täcket?
Alla de tillsammans?
Klart det bästa scenario men det måste finnas en bas försörjning som är oberoende
av Solen, vinden eller regnvatten.
Så decentraliserad energiförsörjning blir omöjlig att underhålla.
Kort sagt, det finns inget alternativ till kärnkraften.
Under de 30 borttappade år har kärntekniken mycket utvecklats. Kärnreaktorer byggda idag
vida överträffar 50-60-tals teknik som fortfarande är i drift. Att kunna producera el är ingen
hokus pokus längre - man gör det bara. Nu när klimat uppvärmningen har blivit ett faktum
måste vi försöka gå ifrån olja och kol.
Bilar skall gå på elekticitet och vad skall vi få den ifrån i tillräckliga mängder?
På natten står alla Sveriges bilar inkopplade på laddning och husen skall värmas upp.
På dagtid står bilarna på laddning på jobbet och fabrikerna behöver sin energi för
att fungera.
Vad skall då allt el tas ifrån?
Säker och pålitlig källa som kan fungera år efter år.
Svaret är enkelt - det måste vara kärnkraften.
Avfall, risken för hård smälta - det går att lösa även dessa problem.
Avfall - skicka den i Solen.
Hård smälta - eliminera människan. Den mänskliga faktor är aldelles för oberäknelig.
Tack Maud Olofsson för denna kovändning.
Inte att föglömma att Sverige har egna uranfyndigheter. Inte store men egna.
På samma sätt som Norge har sin olja då har Sverige sitt uran.
Till skillnad från våra grannar kan vi sälja färdigt bearbetat produkt och inte bara råvara.
Sysselsättning, inkomster och, tryggat energiförsörjning för framtiden.
To good to be truth
________________________________________________________________
Igentligen är jag bäst
Sweden och Switzerland blandar de ihop.
De vet inte var länderna ligger och vad de heter och vilka är deras huvudstäder.
Kan inte några andra språk än engelska.
OK.
Samma sak men åt andra hållet.
USA består av 52 stater - kan Du räkna ut de alihoppa.
Vad heter respektive stans huvudstad?
Noooo...
Hur gick det?
Inte så bra eller hur?
Så - håll käften.
Sådana uttalanden är bara ren förtal för att Du själv skall känna Dig bättre.
Börja i annan ända än att smutskasta andra - börja med Dig själv.
En annan test för att förbättra din Ego bild.
Räkna upp alla EU´s länder med respektive huvudstad - de är 25.
Nu är Du hemma i Europa så den här uppgiften är väl en baggis eller hur?
Grannarna kan du väl.
Hur gick det?
Är Du fortfarande bäst?
Om inte då kolla länken http://www.svd.se/resor/resetest/artikel_639763.svd
Stress
Kanske till och med luften jag andas med är smittad.
Andas djupt och räkna till 10 gör saken bara värre.
Hittills har jag lyckats att hantera den så förmodligen även denna gång fixar jag det.
Alla mekanismer bakom detta kan jag utantill men trots detta när spöket är här igen
då växer denna rädslan inom mig - grejar jag detta?
I min ungdoms dagar har jag valt att gå min egen väg.
Arrogant, korkat och självsäker som de flesta unga människor - valde jag just denna väg.
Nu sonar jag för det eller ... .
Med facit i handen skulle jag nog göra samma val igen.
Tankarna väcker mig på nätterna och paniken kryper in på mig.
Just på nätterna när världen töjer sig.
När mörkret blir svart och kryper inpå Dig.
När tystnaden olidlig så det ringer i öronen.
När kylan tränger en då in i ryggmärgen då kommer de - spökena.
Ansvar, Plikt, Lust att leva, Lättja och Nyfikenhet de trampar på mig och jag kan bara
ligga där och tar emot.
Ingenstans att fly.
Jag hatar nätterna!
En tung dag
Ingenting specielt som har hänt.
Jobbet, familj, pengar, sex, väder och vänner, allting är som det skall
men där inne känns det tungt en då.
Det kanske finns någon dammlucka inom oss som allting tillsammans måste komma
upp till och börja rinna över för att vi skall känna oss uppe.
Allting eller bara en/två/tre.. delar av livet tillsammans måste få behaget att stiga tills
det rinner över - och först DÅ känns det uppåt.
Toppen.
Dagen känns som en dans.
Att bara mala på i långsam lunk är förödande.
Det rinner inte över luckan i lagom vardag.
Nästan som att depressionen knackar på dörren.
Korkat.
Först vill vi att allting skall vara ordnat, på sin plats och fungera men när det blir så
då deppar vi.
En sak vet jag i alla fall.
LAGOM ÄR INTE BÄST
Lagom är äckligt, vidrigt och motbjudande.
Kan man dö lagom?
Kan man älska lagom?
Kan man hata lagom?
Det skall svida när man lever.
Vi skall stå på tårna för att nå.
Och när vi nådde ditt vi ville då kommer belöningen - Det Gick.
Då rinner det över dammluckan fast det ät torka där ute och livet känns härligt igen.
Lev fort - slöa hinner vi göra efter döden.
Eller som romarna sa - Carpe Diem
Kommer och går
Skulle vilja skriva något om att inte missa människor runtomkring oss men vet inte hur
jag skall börja - får väll se var det bli.
När vi går genom dagen, ibland långsammare och ibland med språng då är vi som oftast
inställda att göra, hinna, uträtta etc. Det blir så stirrigt i huvudet. Allting blir så målinriktad.
Det får mig att tänka på projekt - vi män driver ju alltid ett projekt. Det mesta vi gör
uppfattar vi som ett projekt.
Är det rätt?
Går allting i livet att ta som en serie projekt efter varandra?
Ett projekt förutsätter olika faser, preparation, genomförande och avstämning (hellst med
en partaj).
Vad händer med processer som har ingen eller för länge sedan bortglömt början?
De bara rullar på - hur skall vi hantera det?
Nej det är inte det jag ville skriva om även om det är inte så dumt heller.
I all livets virrvarr paserar många männinskor förbi oss. Vi siktar mot målet och ser
inte vilka de är. Uppfattar inte de små diskreta signaler som sänds mot oss hela tiden.
Vi skall nå målet = skygglappar. Koncentrerade strävar vi mot toppen, slutet eller bara
befielsen från börda.
OK.
Om vi inte är koncentrerade då kommer vi inte ditt så vad är problemet?
Att inte bara fotsätta framåt.
Sakta ner och ägna lite tid åt att titta till höger och vänster.
Det är inte bara framåt som finns i vårt liv.
Den dagliga komforten gör oss till människor och inte bara arbetsredskap.
Lyssna på folk runtomkring, titta på de och iakta.
Också de har sina historier att berätta.
De flesta av oss behöver en lysnare, ett ansikte att tala till.
Inte prata men bara lysna, det lär ju oss så mycket.
Nej, det lotter som svammel nu räcker det.
Lite skönhet är som balsam för allting.
Hoppet finns
så i stället pekar jag bara - kanske lite mildare straff?
Klicka på bilden och kolla länken.
Finns det sådana ungar?
Varför ser jag de inte?
Hur "tillverkar" man de?
Läser jag detta blir jag nästan tårögd.
Det behövs så många angagerade människor, chefer, ledare, VD-ar och presidenter.
De måste / kan ju visa vägen för oss vanliga dödliga.
Annars famlar vi i mörkret. Söker efter papps hand eller mammas kjol och när de
inte finns till hands då är vi hellt vilse.
De är ju värda all hjälp i världen.
I den lilla skalan jag kan som egen företagare är jag berädd att stifta ett stipendium
åt sådana barn som uppmuntran för att de inte ger upp.
Hur gör man detta?
Det blir alldrig bortkastad investering - ingen sandlåda i guld.
Bondfilosofi-1
Alla produktionssteg veriferas för att inte missa en enda detalj i processen.
Mycket tid går åt innan produkten når marknaden.
Hur är det med upfostran och skolan?
Finns det klart uttalat mål för uppfostran?
Är skolan bara en tillverkningsmoment eller ett mål i sig?
Mina funderingar leder till ett totalt förtvivlan.
Om skolan är ett mål i sig då varför missar man så ofta att nå fullgod resultat?
Är det snedvriden statistik att det alltid finns toppar och dalar i en population - Gauss kurvan.
Tänk att veta -jag föddes för att vara en looser.
Får man uppmuntran av detta eller blir det orsaken till en livslång depresion?
Blir det omvänd också?
I´m born to be a winner - presterar man bättre av detta?
Frågor frågor frågor.
Skall vi själva söka svaret eller skall vi lämna detta åt de som bättre begriper problemem?
Om de begriper problemen bättre då varför fungrar det inte?
Det kan inte vara bara frågan om resurser.
Människan är inblandat i processen då kan allting hända även det mest korkade.
Ett försök att definera mål för uppfostran
(kolla länken: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pedagogikens_filosofi)
Om vi vet mål då återstår att hitta en metod för att nå detta.
Målet får inte vara absolut eller oföränderlig.
Det enda som vi vet är evigt är just förändringen.
Måler får inte vara beroende av kultur, geografi eller religion.
Uppfostran gäller ju hela mänskligheten.
Vad är målet med uppfostran?
Förslag???
Tänk om ...
Mörker, korta dagar, regn, handen som verker, pengar som inte vil räcka, ögonen som inte vill vakna på morgonen, krisen i världen, bilen som inte startar eller kort sagt - elendets elende.
Men tänk om Du hadde bara sådana problem i livet?
För min del då vill jag leva om detta liv även om problemen blir större.
Kolla Luis Armstrongs teori om detta.
Äntligen morgon
Men efter 5-6 timmar i sängen vågonting lyfter upp mig.
Huvudet verker, det känns hur minuterna från den allt kortare tiden jag har kvar bara försvinner.
Sova får jag göra i graven.
Upp, UPP - livet skall levas, fort och intensivt.
En mugg kaffe till frukost, tidningarna på nätet, planering för dagen och i väg.
Det är vägen som är viktig, målet är ju det samma för alla.
Kör på, slöa inte - det kanske finns ingen imorgon.
Skönt, roligt och vackert om varann - gottttt.
Ytterligare frågor
Det var mycket lärorikt och givande.
Funderar om jag skall berätta om min blogg för andra?
Det mesta i mitt liv har jag gjort själv, utan att fråga någon eller behöva
En fråga till att fundera över.
