Hamilton

Klockan är redan tre på natten och det är tyst. 
Ljudbristen runt omkring är kompakt och mustig.
Hör mitt blod pulsera i tinningarna eller kanske det är tinitus.
Har jag det?
Det är en njutning att vältra sig i.
Bara vi två - Världen och jag.

På dagarna möter vi så mycket oväsen att öronen vissnar.
Nu kommer kanske hjärnan att skrumpna p.g.a. tystnaden?
Mycket = dåligt
Lite = dåligt
Återstår det beryktade lagom.
NEJ tack.
Allt eller ingenting.
Nu har jag min tid på jorden och den vill jag nyttja till maximum.
Det kanske finns ett liv efter detta och vi behöver inte ha bråttom?
Men den risken tar jag inte - NU, det är det som gäller.

Ingen antydan till soluppgången.
Svart, bara svart med små prickar under gatulyktorna.
Små världar med sina små Solar på 50 meters avstånd.
Härifrån kan jag titta ner på de och känna mig som en Gud.
På samma sätt som han tittar på våra galaxer då tittar jag på alla mina världar.
Herre på Täppan.
 

Waxholm - hotelhörnan - Badholmen - Ramsö i Soluppgången i islossningtid

Det är så gott att leva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::