Hamilton

I det dagliga livet kör vi det mesta på rutin.
Vi vet hur det mesta skall börja och sluta.
Sällan kommer det några stora överraskningar av något det slag.

Men det händer att livet överrumplar oss med någonting förskräckligt, underbart,
hemskt eller ljuvligt.
Som en blixt från klara himmel.

Helt oväntad får vi veta någonting som vår krishanteringsberedskap inte har tränat på.
Vi blir utsatta för en upplevelse för vilken vi saknar ett namn för att kunna
kategorisera det.
Plötsligt slängs vi ut på djupt vatten och får klara oss bäst vi kan.

Hur gör vi?

Jag kan bara uttala mig om de fall jag själv var med om eller som jag har bevittnat.

En god vän till mig när hon blev utsatt för något oväntat föll hon in i slow motion.
Allting hon gjorde var i ultrarapid fart.
Gå, prata, äta eller bara vända på huvudet gick i snigel fart.

En tidigare granne till mig om någonting oväntat hände honom då svor han.
Han svor så himmelen mörknade och blommorna vissnade.

Själv reagerar jag med freeze.
En stunds förlamning innan min hjärna lägger händelsen till handlingarna och börjar
bearbeta det.
Efteråt fungerar jag som vanligt men i min skalle går jag runt händelsen som en katt
kring het gröt.
Titta men inte röra.
Överreagera inte.
Inga förhastade slutsatser eller action.
Tiden går och den inre åsynen av handlingen börjar bli mera van vid nykomlingen.
Först då börjar jag bearbeta det.

Det som har hänt har redan hänt och vi kan inte få det ogjort
Återstår bara att ta ställning till handlingen.

Hela processen tar 5-10 sekunder.

Om ingenting är akut då startar autoterapi.
Min inre dissekering av det som orsakade hela processen.

Vrida och vända på aspekterna.
Utreda konsekvenserna.
Möjliga feltolkningar för de flesta missöden orsakas ju av missförstånd.
Analysera och söka efter sammanhang.
Orsak och verkan.
Påverkan på andra och mig.
Möjliga förklaringar.
Avgörande om det behövs något agerande från min sida.
etc.
etc.
...
Efter att ha synat det i sömmarna blir i regel djävulen bara en vanlig katt.
Livet kan återgå till det normala.

Ett glas vin hjälper att omvandla allting till en nyttig lektion
och om inte annat då när man inte längre kan gråta kan man alltid skratta.
:::::::::::::::::::::::::::

CHAOS: Goddess of Emptiness and Confusion.

Så skulle man kunna räkna ut in i det oändliga.

Bra och dåligt, ful och vackert, snabbt och långsamt, fattig och rik etc. etc.

För mig är problemet att det är så jag uppfattar verkligheten och försöker att
positionera mig mellan dessa två poler.

INGET LAGOM - det är som att vara levande död.

Närmare det som uppfattas som positivt idag vill jag hamna.
För 10-20 år sedan var samma positionering mycket annorlunda.

Allting i vårt liv är ju förankrat i tid och geografi.

Där och då är annorlunda än där och nu.
Här och då är annorlunda än här och nu.
Då och nu de är annorlunda.
Här och där de är annorlunda.

Vi lever alltid i här och nu.

Allting rör sig och vi följer med i den evinnerliga förändringen.

........................

Det är de dagliga funderingar som är oändliga.
Oftast handlar det om att vispa luft - låt vinden göra det.

Finns det några universala lagar eller mål som kan förena oss alla?

Många filosofer och kloka människor har ställt sig denna fråga.

Hitta den fullkomliga meningen med livet och dess mål.

Att sträva i denna riktning istället för att sjunka ner i det dagliga träsket
och förlora perspektivet.

En sak vet jag i sökandet - målet ligger utanför vardagen som bara är 
en transportsträcka och som har blivit ett mål i sig.

Typisk alienation - medel som har blivit ett mål i sig.

Samla pengar för att köpa en bil och med tiden samlande av pengar ger oss
samma nöje som att äga en bil eller till och med större.
Vi fortsätter åka kommunalt men har mycket pengar på banken.

Läs Moliéres - Den girrige och får en vägledning om hur det går till.

Inte drunkna i vardagen - motto för idag.



::::::::::::::::::::::

Har Ni någonsin försökt att göra 3 personer helt nöjda?
Har Ni någonsin försökt att göra 7 personer helt nöjda?
etc. etc.

Glöm det.
Uppdraget är dömd att misslyckas.
En person kanske kan vi tillfredställa (inga dumma baktankar) om vi anstränger oss
till det yttersta.
Två kanske med, men det kommer att kräva av oss nästan heroiska insatser.
Tre och fler kommer inte ens på tal - total flopp redan i uppvärmningen.

Hur skall man då hantera en familj med 3,4,5,6... viljor och genomföra t.ex. en resa?
Vart skall vi åka?
Hit, ditt, där eller bort eller bortom allting.
Skall man förhandla, föreslå eller ställa ultimatum?
Eller skall alla åka åt var sitt håll?
...
Röra, en enda röra som plötsligt gör oss medvetna om att hemma är bäst.

Inga förhandlingar.
Ingen kohandel.
Inga eftergifter.
Helt enkelt - ingenting.
Hemma på soffan och alla gör vad de vill.

Så gör vi - punkt.
Vi slår oss till ro och låter gråheten omfamna oss.
Igår, då, imorgon eller om en vecka - grå, grå, grå...
Underbart, förutsägbart, ofarligt och bekant.

Så gör vi.
Vi dyker i det gråa havet och njuter av det gråa vatten.
Pratar med gråa fiskar och hämtar de gråa pärlor.
Där nere blir även Solen underbart gulgrå.
Rena drömmen
….


….
Men vad kommer tristessen ifrån?

Bonjour Tristesse

Det måste vara gröten som var dåligt.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::

Sabba inte framtiden.
Utan utbildning har man svårt att klara sig i livet - läs.
Se till att inte ha fiender bakom ryggen.
Komihåg att familjen finns alltid för Dig - livet ut.
Världen är inte bara lilla Sverige.
Var rädd om din hälsa.
etc. etc.

Låter det bekant.
Sådana och liknande råd eller förmaningar fick vi av våra föräldrar
för ett tag sedan.
Nu när till mångt och mycket har vi facit i handen då har vi svårt att
acceptera vår egen dumhet.
Vänner kom och gick och kanske någon enstaka finns kvar på distans.
Förälskelser kom och ersattes av nya kandidater.
Det som vi så gärna trodde skall vara för alltid tog slut efter ett halvt år.

Det enda som finns kvar är vi själva lastade med en allt tyngre och tyngre
ryggsäck av erfarenhet.
OK, om åtminstone den erfarenheten var lite mer positiv.

Men för att inte deppa ihop - det bästa är fortfarande framför oss.

Läs genom detta (gärna flera gånger) och livet blir sååååå mycket enklare.


Desiderata

Vandra lugnt i brådskan och larmet minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.

Lev i sämja med andra människor, sa långt det är möjligt, utan att förneka dig själv.

Hävda din sanning lugnt och tydligt;
lyssna också till vad andra säger, även dårar har sin berättelse.

Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk,
ty det kommer alltid att finna någon som är bättre eller sämre än du.

Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp.

Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är.

När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.

Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek.
Men låt inte detta skymma den sanna dygden,
många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod.

Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken,
ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut.

Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka.
Men plågas inte av fantasifoster.

Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.
Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.

Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här.
Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är
sådant som det borde vara.

Förbli i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av
och vad du än å stundar.

I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.

Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar
är denna värld alltjämt härlig.

Var aktsam, försök vara lycklig.



Den här texten kallas för "Desiderata", och skrevs på  engelska 1927 av
en amerikansk poet Max Ehrmann (1872 1945).

Detta är de bästa livs råd jag någonsin har läst,
även om det kan verka fånigt med skrivna regler och budord.

Man blir glad när man läser den, eller hur?

Den engelska texten är ännu vackrare kolla länken.
Desiderata på engelska

Desiderata - betyder på latin - nödvändiga ting.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Abstrakta reminiscenser



Gång på gång gungar det i livet.

Det gungar när vi lär oss gå.
Det gungar när vi lär oss dansa.
Det gungar när vi älskar, skrattar och gråter.
...

Sedan, när livet är på sin långa raka - då glömmer vi att det skall gunga för att
allting skall fungera.
Utan gung blir livet en enda raka sträckan som leder mot tristessen och slutet.

Rent fysikalisk handlar det om vågor och våglängder.
Det handlar om att hitta den rätta vågen som passar oss in och som får vår
inre resonans att stämma.

Det är Drömmen.

Genom yoga kan vi långsamt närma oss detta under resten av vårt liv.
Genom träning kan vi söka efter den rätta våglängden och svettas till döds..
Genom livet kan vi känna oss fram till
de berg som får oss att må bra och
de dalar som får oss att vilja dö här och nu.

Synd bara att de är så många och livet är så kort.

Några få utvalda - de bara vet sin frekvens.
Vi får - får följa efter de.
Det är vår enda chans att ta sig fram genom livet - följa John.

Som en del av den stora gråa massan som hänger efter John i svansen.


:::::::::::::::::::::::::

I bakgrunden hör jag en sång av Sofia Rotaru - Bylo vremia - Det fans en tid.

En enkel sång tittel som får mig att vända blicken inåt och reflektera
över tiden som gick.
....
Jo, det fanns en tid när allting var möjligt.
Tiden kändes oändlig.
Jag viste svar på alla frågor och om jag inte viste då var de inte värda
att bry sig om.
Krafter tog aldrig slut.
Nätterna var en nödvändig ont, en påtvingat paus i det härliga liv.
Det fanns två lägen på mc gasreglaget - stopp eller fullgass.
Världen var full av mesar och gamlingar som fattade ingenting.
Det fanns bara två färger - svart och vitt.
Den som inte var med - den var emot.
Jo det fanns en tid.
....
Så småningom började klockan gå långsammare den saktade ner.
Regnbågen blev mer flerfärgat.
Nätterna började kännas för korta.
...
Jo, det fanns en tid.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::

En transport sträcka närmar sig slutet.
Ännu en dag blir till ände utan att på något sätt kunna skiljas från tusentals
tidigare dagar.
Dag efter dag, dag efter dag, dag efter...  etc. etc.

Det finns en början men den kommer vi inte ihåg.
Det kommer ett slut men det vill vi inte känna av.
Allting där emellan kallas - livet.

När dagar flyter ihop till en stor massa utan detaljer, färger, dofter och ansikten.
Vad har de då för värde?
Även för en själv.
...
En stor grå gegga moja.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Det kommer att ta mycket tid att hitta tillbaka denna glädje jag hade förut med bloggandet.
Om alls?

Även om man försöker att inte bry sig om illvilliga, okunniga, elaka eller dumma homo sapiens
då gör man det enda.

Jag vill så gärna tro gott om allt om alla men inför fakta måste jag kapitulera.

Hos många människor en förkärlek för någon idé eller någon attityd överskuggar allting.
Grundläggande principer av lojalitet, vänskap, tillgivenhet och hjälpsamhet knuffas i skymundan
för att ens eget tyckande (hur korkat det än är) skall blir dominerande.

Det slutade regna - vilken befrielse.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::

Funderar ibland varför jag inte har några magsår, lider av sömnlöshet, konstiga vanor eller
ovanor?

Enligt alla konstens regler borde jag vara sjuk på något sätt.
- äter oregelbundet
- sover för lite
- dricker öl och vin
- stressar dagarna i ända
- äter knappast några frukt och grönsaker
- och mycket annat som är onyttigt
- kör nästan lika mycket som en taxibil


Den mest vettiga förklaringen som jag själv kommer på är att
- jag gillar det jag håller på med
- när det är som djävligast då tar jag ett glas vin, en öl och varvar ner
- en del saker låter jag gå åt pipan för att egga mig själv
- när allting häller på att rasa då stående på tårna trollar jag fram lösningen
- aldrig skyller misslyckanden på andra
- har inga fiender bakom ryggen och bara fokuserar på framåt
- undviker skrikiga idioter
- sträcker handen till behövande

Behövde 55 år för att fatta detta:

Var mild mot dig själv
Ha nära till ett vattenhåll för själen
Titta framåt

Det låter som ord på vägen
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::