När jag blir stor då ...

Det händer att jag tänker på den avlägsna framtiden.
Hur avlägsen får den vara - jag vet inte.
2050 räcker det ?
Vid 20 var den utan gränser.
Nu, vid 55 krympte den men jag fortfarande uppfattar den som enorm.

- långa planer
- saker jag ännu inte har gjort
- ställen jag hittills inte har sätt
- språken som väntar på att jag skall lära mig de
- instrument som väntar på att jag skall börja spela de
- o.s.v. 
- o.s.v.

Räcker tiden till?
Räcker krafter till?
Räcker resurser till?

Vilken tråkig vuxen dravel.

Klart att allting räcker - framtiden är ju oändlig
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0