Hamilton

Inifrån, utifrån och runt omkring mig finns den.
Kanske till och med luften jag andas med är smittad.
Andas djupt och räkna till 10 gör saken bara värre.

Hittills har jag lyckats att hantera den så förmodligen även denna gång fixar jag det.


Alla mekanismer bakom detta kan jag utantill men trots detta när spöket är här igen 
då växer denna rädslan inom mig - grejar jag detta?

I min ungdoms dagar har jag valt att gå min egen väg.
Arrogant, korkat och självsäker som de flesta unga människor - valde jag just denna väg.

Nu sonar jag för det eller ... .
Med facit i handen skulle jag nog göra samma val igen.

Tankarna väcker mig på nätterna och paniken kryper in på mig.
Just på nätterna när världen töjer sig.
När mörkret blir svart och kryper inpå Dig.
När tystnaden olidlig så det ringer i öronen.
När kylan tränger en då in i ryggmärgen då kommer de - spökena.

Ansvar, Plikt, Lust att leva, Lättja och Nyfikenhet de trampar på mig och jag kan bara
ligga där och tar emot.
Ingenstans att fly.

Jag hatar nätterna!