Världen som sandlåda
och kontaktnät.
Vilken kille !!!
Sverige är lyckligt lottad att ha en sådan utrikesminister.
Ingen nolla som blev befodrat upp till sin inkompetens nivå.
Kunskapen flödar genom raderna.
Världskarta förvandlas till en skiss över granngården.
Historia, politik, religion och kultur sammanflätade berättar om den stora världen.
Världen som vi småttingar vet inte ens att den finns.
Välbyggda meningar, enorm ordkunskap och saklighet fångar mig med detsamma.
Jag skulle känna mig hedrad att någon gång kunna skaka hand med honom.
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Tempot ökar
Fåglarna skriker som galna på morgnarna och väcker oss.
Snön försvinner med rasande fart och all smuts som gömdes där kommer
upp i dager.
Första motorcyklar börjar visa sig på vägarna.
Många bilister bytte till sommardäck.
Men de allra säkraste vårtecken är att kunderna har börjat ringa och beställa jobb.
Även hemma hos oss de första blommorna har visat sig.
Under denna vinter stundvis hade jag svårt att tro att uppifrån någonsin kommer
något annat än snö.
Men naturen har sin egen klocka och allting ser ut som det altid har gjort.
Tur att vi människor inte kan påverka denna för då skulle vi säkert börja kriga
om det.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
214
finns kvar att hämta hos Svenska Spel
Hur skulle jag fungera efteråt?
Skall man ta ut de kontant och gömma någonstans?
Skall jag räkna genom hela beloppet för att vara säker att banken inte blåste mig?
Hur lång tid skulle det ta?
214 000 000kr blir 214 000 tusenlappar.
Vad skulle jag använda alla dessa pengar till?
Skall jag hålla det hemligt?
Förr eller senare uppdagas det enda.
Vad gör jag med alla tiggarbrev?
Vågar jag gå ut på gatan?
o.s.v.
Efter alla dessa funderingar blev jag bara glad att det var inte jag som vann.
Upp och hoppa - dags att gå till jobbet.
:::::::::::::::::::
Sky skarapan och barometer
En händelse som visar hur annorlunda tänker genier.
En student i teoretiskfysik fick en examinationsfråga.
- Hur kan du mäta höjden av en sky skrapa med hjälp av en barometer?
Utan att tänka svarar han
- Vi knyter barometer vid ett snöre, sänker ner den från taket så att den nuddar
marken. Sedan drar vi upp den, mäter snöres längd + barometerns diameter
och då vet vi höjden på sky skrapan.
Professor blev inte nöjd med svaret och ville underkänna studenten.
Den däremot påstod och envisades att han borde få den högsta poängen
för sitt svar.
De kom överens att tillkalla on opartisk examinator för att avgöra problemet.
Den nya professor kom in och tyckte att lösningen med snöret var korrekt men innehöll
för få fysikaliska moment.
- Du får 6 minuter på dig för att komma med ett annat förslag för att lösa samma
frågeställning.
Tiden gick och studenten bara satt och tänkte.
Vid 5 minuter påminner professor honom att tiden går.
Efter 6 minuter frågar han studenten om svaret.
- Vi tar barometer, lutar oss ut och släpper den samtidigt som vi mäter tiden till
nedslaget i marken. Sedan med hjälp av formeln x=0,5at² beräknar vi höjden
på skyskrapan men det är synd om barometer.
Båda professorer tyckte att svaret var tillfredställande och godkände honom.
Studenten svarade att det finns flera andra metoder att göra samma experiment.
Får vi höra, sade lärarna enstämmigt.
- En solig dag kan vi gå ner och mäta längden av skrapans skugga.
Samtidigt ställer vi barometer på hög kant och mäter dennes skuggans längd och
höjd/diameter. Sedan med hjälp av proportions formel beräknar vi skrapans höjd.
- Har ni kommit på en mera direkt metod?
- Om det finns en brandtrappa längst fasaden då kan man gå uppför eller nerför
den och lägga barometer på väggen gång på gång och väll nere eller uppe
multiplicera barometerns diameter med antalet beräknade gånger.
- En annan mera sofistikerad metod kan vara att hänga barometer i ett snöre,
sänka det till gatans nivå och låta den pendla. Sedan kan vi genomföra samma
förfarande på taket. Genom att jämföra gravitationskraft uppe och nere kan vi
räkna fram skrapans höjd.
En annan metod kanske enklast är att gå ner till källaren där vicevärden har
sitt kontor och föreslå honom - du får denna barometer om säger mig hur högt är
detta hus.
- Men vet ni standard svar på detta problem - frågade professor
- Ja jag vet men jag är såååå trött att lärare, kolleger och vänner säger mig
hur jag skall tänka.
11 år senare fick studenten Nobel Pris i fysik.
Han hette Niels Bohr - skapare av kvantfysiken.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Michelangelo
Michelangelo hette den.
Den har hetat likadant och legat på samma ställe så lång jag kan minnas.
Vi blev placerade vid ett bord med en fresk framför oss.
Trots den säkert stora konstvärde på denna målning bad jag min fru sätta sig
med ryggen mot den.
Gissa varför?
Att grilla korv över en fotogen lampa kändes lite osmakligt.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Bjästa mobben
Efter den stundvis förvirrade debatten som Uppdrag granskning har orsakat ställer jag
mig en fråga.
Ett brott har begåtts och hur mycket IQ behövs för att förstå att brottsoffer
är fortfarande ett offer?
Det är hon som behöver hjälp och all tänkbar stöd för att inte få ännu mera stryk
av livet.
En brottsling är fortfarande en brottsling oavsett domen.
Skolan med sitt neutrala ställningstagande - typiskt svenskt vänta och se.
Prästen som försöker frälsa brottslingen precis som Bibeln lär och kopplar bort sin förnuft.
Politiker som vill inte tappa röster om de tar en ställning.
FEGT, FEL, TRAGISKT OCH YNKLIGT.
Vad har hänt med offret???!!!
Vem brydde sig om henne???!!!
Undra på det att unga människor inte litar på vuxna.
De är inte värda att lita på de.
Häng ut de på nätet och låt alla se hur dumma, fega och konformistiska vuxna kan bli.
Linnea måste få all den stöd vi kan uppbringa.
Det blev ett ärr för livet.
Hon har tyvärr inget val och måste lära sig att leva med detta.
Även en mor måste erkänna att hennes son är en brottsling och
att skydda BROTTSLINGEN är straffbart.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
10:10
Tidningar är lästa.
Två koppar te urdruckna.
Resan till kontoret gick bra.
Dags att börja arbeta men arbetslusten glömde jag där hemma.
...
Lägger mig på soffan och väntar tills den kommer flygande.
...
Jag blundar och drömmer...
:::::::::::::::::::::::::::
2010-03-25
Din man är den ende jag inte tycker om till idag. (jag)
Jag älskade honom i 40 år och fortfarande 2 år efter hans bortgång hittar jag inte
min plats på jorden. (Marian)
Det mesta jag kan var det min Pappa som lärde upp mig. (Lasse)
(Gode Gud varför var min far en skit stövel?) (jag)
När vi begravde min pappa för två veckor sedan blev jag plötsligt familjens
överhuvud - hur gör jag?. (Lasse)
...
Sådana människor träffade jag idag.
Lasse och Marian.
Med ålderns rätt var jag den yngste av de - vilken underbar känsla.
Jag fick bara lyssna.
...
Livet som långsamt börjar dala.
Vi är fortfarande igång men farten den sjunker med varje solnedgång.
Till slut säger vi sådana saker.
...
Day by day
I den stora Universum är dessa problem oväsentliga.
Mindre än en droppe i havet men havet består ju av himla många droppar.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om jag bara viste hur man gör
Har Ni någonsin försökt att göra 3 personer helt nöjda?
Har Ni någonsin försökt att göra 7 personer helt nöjda?
etc. etc.
Glöm det.
Uppdraget är dömd att misslyckas.
En person kanske kan vi tillfredställa (inga dumma baktankar) om vi anstränger oss
till det yttersta.
Två kanske med, men det kommer att kräva av oss nästan heroiska insatser.
Tre och fler kommer inte ens på tal - total flopp redan i uppvärmningen.
Hur skall man då hantera en familj med 3,4,5,6... viljor och genomföra t.ex. en resa?
Vart skall vi åka?
Hit, ditt, där eller bort eller bortom allting.
Skall man förhandla, föreslå eller ställa ultimatum?
Eller skall alla åka åt var sitt håll?
...
Röra, en enda röra som plötsligt gör oss medvetna om att hemma är bäst.
Inga förhandlingar.
Ingen kohandel.
Inga eftergifter.
Helt enkelt - ingenting.
Hemma på soffan och alla gör vad de vill.
Så gör vi - punkt.
Vi slår oss till ro och låter gråheten omfamna oss.
Igår, då, imorgon eller om en vecka - grå, grå, grå...
Underbart, förutsägbart, ofarligt och bekant.
Så gör vi.
Vi dyker i det gråa havet och njuter av det gråa vatten.
Pratar med gråa fiskar och hämtar de gråa pärlor.
Där nere blir även Solen underbart gulgrå.
Rena drömmen
….
….
Men vad kommer tristessen ifrån?
Bonjour Tristesse
Det måste vara gröten som var dåligt.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Athen - 202
Säkert finns det olika former av träning som jag skulle kunna utöva men
att köra på halvfart känns inte särskilt motiverande.
Allt eller ingenting.
Hoppas att nästa vecka kan jag börja röra på mig igen.
Blir så himla av en sjuk på alla dessa joggare som har börjat springa lite överallt.
JAG VILL OCKSÅ SPRINGA !!!!!
Jeoffrey de Peyrac - Markis Angeliques man var också en haltande person så det
kanske finns någon dramatisk charm hos män med förflutna.
Måste fundera på detta.
Man kanske kan lägga till sig med något pikant handikapp?
:::::::::::::::::::::::::::
Evgenij Onegin
Min fru bokade biljetter till Evgenij Onegin på Opera i Stockholm och igår
var vi där.
Det är en fröjd för själen att se alla dansare så lätt sväva över scenen.
Jag förstår att katter är viga och mjuka men att människor kan vara ännu
mjukare det får mig att få en känsla av overklighet.
Kolla själva - korta avsnitt från alla akter.
Titel personen i romanen, operan och baletten, Onegin, är en ung adelsman, som efter en tid i
Västeuropa återvänder till godsen på landsbygden som en utstuderad ung dandy.
Hans lika virila som melankoliska framtoning påverkar alla omkring honom i den inskränkta provinsiella
miljön med roman läsande adelsfröknar, livegna trotjänare – en gammal amma har en viktig
roll - och märkliga original.
Den driver fyra unga människor med livet och kärleken framför sig till undergången.
Onegin dödar sin bäste vän poeten Lenskij i en duell, som ingen av dem egentligen önskar och som
Onegin provocerat fram genom att flörta med vännens fästmö Olga.
Tatjana, Olgas romantiska syster, har i sin tur tagit ett för en ung flicka i denna tid destruktivt
djärvt steg genom att förklara Onegin sin kärlek, som han avvisar utifrån en livserfaren cynism
som han egentligen bara spelar ut som en del av sin skapade personlighet.
Några år senare träffas Tatjana, nu gift med en medelålders furste, och Onegin i Petersburg.
När han ser henne som medelpunkt i denna strålande societetsmiljö förstår vår antihjälte att
det är den försmådda flickan från landet som han älskar.
Men nu är det hon som avvisar honom av trofasthet till en make som hon inte gift sig
med av kärlek men högaktar.
Onegin har förött sitt liv, i hög grad genom att skapa sig en personlighet som inte varit
äkta utan ett mode i tiden.
En liten champagne under den första pausen.
Ett par bekanta som vi träffar i den Gyllene Salen
En kopp kaffe under den andra pausen och en sen resa hem genom
Stockholms nästan tomma gator med våren hängande i luften.
En härlig kväll som blev som en karamell som skall sugas länge och med eftertanke.
Lek inte med andras känslor - det blir du själv som blir looser.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Våren på väg
Nu är den på väg och idag skall vi ha över 5°C hela dagen och även på natten.
Dags att leta fram bkini, badbyxor, badlakan och solglasögon.
::::::::::::::::::::::::::::
Jag hatar bönder
att tycka som jag.
1965 - mina föräldrar skiljdes, jag är 12 år och går i femman.
Mamma åkte till Warszawa för att ordna bostad och arbete.
Syster fick bo hos bekanta i en annan stad.
Jag flyttade hem till mormor på landet.
Ett litet jordbruk med 2 kor, en häst, några grisar, höns, en katt och en hund som
hela sitt liv var kedjat vid hundkojan.
Vatten från brunnen på gården fick vi bära i hinkarna.
Dasset var inrymd i en vedbod och satt man tillräckligt stilla en längre stund
då kom råttorna fram och sprang runt omkring en annan så det var inga långa
sittningar där.
Mormor gick upp med Solen och mjölkade kor.
När hon var färdig väckte hon mig och efter en snabb påklädning fick jag vingla
med mjölkkannor hängande på cykelstyret till mjölkcentralen.
Varje kanna för sig var lika tung som jag själv.
Med stor ansträngning ledde jag cykel genom hela byn och väl framme var det
några vuxna som hjälpte mig att lasta av den, hela över mjölken i en mätkanna där
samtidigt togs prover för fethalt, renlighet osv.
När det var över, på men kannorna på styret och tillbaka hem men först till
bagaren för att köpa färsk bröd.
En massa människor trängdes vid disken och försökte komma åt brödet när
bagaren kom med en planka på axeln och stora runda 2kg limpor liggande där.
Som ett barn smet jag längst fram mellan benen på alla dessa vuxna människor och
i regel lyckades jag ganska snabbt komma över en limpa av fortfarande het och
underbart doftande bröd.
Ut från affären, limpa på pakethållare, kannorna fortfarande hängande på styret och
fortast hem för doften av det färska brödet påminde mig om att jag ännu har inte ätit
frukost.
Klart att jag bröt av några bitar av brödet och åt de på vägen hem.
Något godare bröd har jag inte ätit till idag.
Hemma hos mormor fick jag utskällning för det förstörda brödet.
Tvättas,frukost, skolväska, lång stav och på vägen till skolan som har läggat
ca 3km hemifrån fick jag gå med korna till hagen som var halvväggs.
Från asfalt vägen fick jag svänga på en sand stig och gå med korna till inhängnaden.
Längst in stod ett gammal badkar som jag fick helt fylla med vatten från bäcken
vilken rann genom grann hagen.
Krypa under taggtråd, fylla hinken, bära till staketet, krypa under, kränga hinken mellan
tråden, bära till baddkar, hela in och upprepa hela proceduren tills karet var full.
När det var avklarat tillbaka till asfaltvägen och fortsätta till skolan som började
kl. 8:00.
Jag var trött, svettig, smutsigt och somnade redan på första lektionen.
När jag efter en period av sådana övningar sa till min mormor att jag klarar inte av
dessa uppgifter längre - då fick jag ingen mat.
På nätterna smög jag till hönshuset och stall äggen som jag drack råa.
Föreståndare för en närbelägen förskola förbarmade sig över mig och jag fick
matrester från ungarnas middag.
När Mamma kom på besök till helgen ville jag inte beklaga mig - hon hade det
tillräckligt jobbigt som det var.
Så småningom ordnade Mamma bostad och arbete i Warszawa och jag fick lämna
detta helvete på jorden.
Sedan dess hatar jag bönder.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 14
tillmötes.
- Goddag Nin sa han. (Om Um - 5)
Välkommen igen.
Kvinnan lyfte på huvudet och tittade på honom
- Goddag Um, kommer du ihåg mig?
- Jag glömmer inte någon av mina besökare, svarade Um.
Välkommen igen och var så god och sett Dig bekvämt.
Nin tog sin plats i stolen och utan brådska satte sig bekvämt till rätta.
Um satte sig mittemot och väntade.
- Kommer Du också ihåg hur vi slutade vårt förra möte, frågade Nin.
...
- Du blev rörd av att tänka på ditt allt lösare förhållande med din man och brist på
sammanhållning som var så viktigt för Er i början.
- Jag är full av beundran för ditt minne.
- Tack, svarade Um.
...
- Då betyder det att jag kan fortsätta där jag slutade förra gången.
Ingenting har ändrats i vår relation förutom det att vi gled ännu längre ifrån varandra.
Bara barnen och vår gemensamma leverne binder oss ihop.
Vi pratar inte längre om våra känslor, tankar, funderingar och planer.
Gråhet har smugit inpå oss och färgerna bleknar mer och mer för varje dag.
Tidigare försökte jag att hitta på några små överraskningar för oss.
Små supé på kvällarna när barna var redan i sängen.
Lite finare vardagskläder för att hålla fanan uppe.
Håret uppsatt så som han tyckte om.
Hans favorit nybakat bröd när han kom hem.
Nu saknar jag motivation, ork och viljan att anstränga mig.
Vi glider ifrån varandra och det känns att ingenting kan stoppa det.
Vad gör jag för fel?
Vad missuppfattar jag?
Varför duger jag inte nu längre?
Finns det någon annan kvinna som långsamt tar över min plats?
...
Bara frågor utan svar.
Hur skall jag gå vidare med livet?
Vad händer med våra barn?
Minstingen kräver fortfarande min uppmärksamhet och tillsyn.
Jag känner mig fångat i en fälla.
...
.....
Nin, ... jag vet inte vad Du väntar Dig av mig sa Um till slut.
Jag har ingen färdigt recept för Dina problem och jag tror inte att det finns
någon över huvudtaget som har det.
De få ord som jag kan ge Dig på vägen är att ...
... fortsätt gå Din väg precis som Du gör just nu.
Du måste vara sann mot dig själv.
Sat nam.
Er familjs värld kretsar kring Dig och den kommer att rasa om Du ger upp
av en eller annan anledning.
För barnens skull, för sanningens skull, för framtidens skull måste
Du hitta ork att gå vidare.
Det att Du och Din man har så lite gemensamt betyder inte att han inte håller av Dig.
Förmodligen är Du för honom den enda fasta punkten i hans tillvaro.
Den värld som han rör sig i är i ständigt förändring och varje minut måste han bevisa
sitt existens berättigande.
Bevisa för Dig, för sig själv, för sina kunder (som trots allt betalar för er leverne)
att han är kapabel och kompetent.
Av det som Du berättade förstår jag att din man är inte en ond människa men
för att dansa tango måste man vara två.
Någonstans där finns även hans berättelse som kompletterar Dina ord.
Han kanske känner någonting som liknar Din berättelse fast sätt med hans ögon
och känt med hans hjärta.
Han förmodligen vill lika gärna vila i Din famn som Du vill vila i hans armar.
Han säkert drömmer om att Du är hans retreat som han inte hittar ingången till.
...
Nin bara tittade på honom med sina stora ögon och andades in hans ord bevisligen
rörd av hans talan.
Ju längre han pratade desto större blev hennes upphetsning.
- Um, tack för dessa ord.
Tack för din tid och det att Du öppnade mina ögon.
Vi måste vara två för att det skall fungera.
Jag tänkte hela tiden på barnen och mig själv.
Han har inte haft så mycket plats i vårt liv och kanske det var orsaken till att han
flydde in i sin värld där utanför.
Hon reste sig tog ett silver mynt ur fickan la det på bordet och neg i smått.
Tack Um, en gång till tack för dina ord.
Hon vände sig och med små, skyndsamma steg gick mot utgången.
Um bara satt på sin stol och tittade på dörren som för en stund sedan
stängdes efter den vackra kvinnan.
Djup och tung suck hördes från Um och lite fånvarande bad han tjänare
att vänta en stund med nästa besökare.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 13
av hans visdom.
Oftast var det frågor om olycklig kärlek eller pengar.
Mannen som kom in genom dörren såg mycket genomsnittligt ut.
Vid första ögonkastet fick man intryck att det var ingenting speciellt med honom.
Först när han kom närmare kunde vi se att han var klädd i de dyraste tyger men
utan att det var iögonfallande.
Redan detta antydde att han var en förmögen person som inte ville synas
allt för mycket.
De som hade kunskap såg dessa detaljer som för vanliga människor var osynliga.
Inga smycken förutom ett örhänge med diamant.
Goddag Um - sa han efter att ha satt sig självmant i föteljen.
Goddag .... - svarade Um med en antydan att han kände inte till mannens namn.
Oh, förlåt sa mannen obehindrat, mitt namn är Miro och jag är en guldsmed.
Välkommen - svarade Um.
...
Egentligen har jag ingenting som akut trycker mig eller oroar.
Som guldsmed är jag en ganska förmögen person och har allt vad en man kan önska sig.
Saker, hus, tjänstefolk, pengar och även en del makt.
...
Det enda jag saknar i mitt liv är en familj.
Min enda fru dog för några år sedan i födsel våndor.
Barnet, en son, dog även han dagen efter.
Jag skattade högt min fru och tillsammans väntade vi vårt första barn med
otålighet och enorm förväntan.
Hennes död tog med sig all min livsglädje.
Tills idag finns jag till med vet ingenting som kan angagera mig fullt ut.
Som yrkesman tror jag att jag gör ett bra jobb för nöjda kunder kommer tillbaka.
Som människa har jag lyckats att inte ha några fiender bakom ryggen - tror jag.
Som man kan jag köpa vilken kvinna jag vill för natten eller en kortare period.
Som en själ er jag ensam och jag förmodar att därför är jag här.
...
Um bara lyssnade med vidöppna ögon.
...
Nätterna är värst.
Inte på grund av de sexuella aspekter men på grund av kylan i sängen och den
så påträngande ensamhetskänsla.
Svårt att säga men ibland även tårar rinner på kudden.
...
...
Här tystnade han, rörd av sina egna ord och de framkallade minnen.
Um själv satt tyst och orörlig tydligt rörd av mannens berättelse.
...
Jag beklagar din frus bortgång och barnets död sa Um till slut.
Vi bestämmer inte över våra liv.
När tiden är ute då slocknar vårt ljus oavsett vad vi själva och alla andra tycker om det.
De som finns kvar vid livet måste bara acceptera detta faktum och försöka leva vidare,
även om det gör ont att fortsätta ensamt.
Välkommen till terrassen vi sätter oss där och fortsätter vårt samtal där.
Um vinkade in en av sina betjänter och bad honom om en flaska vin och några små
tilltugg serverade ute.
De gick ut och satte sig bekvämt i de rotting föteljer som alltid stod där.
Var och en av de tog sitt vinglas och drack med små klunkar.
Efter en stund fortsatte Miro att berätta sin historia.
Fler och fler detaljer kom fram så att ibland även fick han torka tårar ut ögonen.
Um för det mesta bara lyssnade och släppte inte blicken från sin gäst.
Vinet tog slut och Miro såg tydligt avslappnad ut och på lättsammare humör
än när han kom in.
Han pratade nästan oavbrutet medan Um bara lyssnade.
När Miro till slut tystnade och bara tittade ut mot havet med frånvarande blick
kunde vi se hur hans axlar åkte ner och en inre ro spred sig i hans kropp.
Den spänningen som han bar med sig in bar som bortblåst.
...
Kom igen till mig om några dagar föreslog Um.
Att själv bära hela sitt öde tar på krafterna och med tiden blir vi nästan
orkeslösa att ta oss genom dagen.
Ibland måste man prata med någon som bara lyssnar.
De flesta svaren vet Du redan själv men denna last som samlades inom Dig
genom åren förlamar Ditt omdöme och framtidsvisioner.
Miro tittade på Um och med ett leende tackade för den tid som Um ägnade åt honom.
Han tog fram ett silver mynt och la det på bordet.
Det är för lite för att betala för den tid du gav mig men det är allt jag har på mig.
Tack för inbjudan, jag kommer men först måste jag smälta detta besök.
Det är så mycket som ändrades inom mig att jag måste få lite tid att lära mig
själv från början.
Det var så omtumlande att prata om sig själv.
Jag viste inte ens att jag kunde det.
Tack Um och på återseende.
De reste sig, skakade hand med varandra och Miro gick mot utgången
utan att vända sig om.
Hans steg verkade inte så självsäkra som tidigare.
Han kanske blev lite mer en människa.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Athen - 212
Operationen igår gick ganska bra - tror jag.
Nu kommer jag att halta under två veckor och försöka att inte belasta knä
allt för mycket.
Om några dagar skall jag igen börja med gymmet fast utan att gå eller springa.
Att ligga på operationsbordet med lokalbedövning i knä och på en monitor
se hur kirurgen klipper bort en del av menisken i mitt knä och samtidigt prata
med honom om det som han håller på med var en upplevelse av en egen art.
Hoppas att jag slipper fler sådana.
Det var bokstavligen en resa i mitt inre, precis som min yoga lärare pratar om.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Det bästa .....
Sabba inte framtiden.
Utan utbildning har man svårt att klara sig i livet - läs.
Se till att inte ha fiender bakom ryggen.
Komihåg att familjen finns alltid för Dig - livet ut.
Världen är inte bara lilla Sverige.
Var rädd om din hälsa.
etc. etc.
Låter det bekant.
Sådana och liknande råd eller förmaningar fick vi av våra föräldrar
för ett tag sedan.
Nu när till mångt och mycket har vi facit i handen då har vi svårt att
acceptera vår egen dumhet.
Vänner kom och gick och kanske någon enstaka finns kvar på distans.
Förälskelser kom och ersattes av nya kandidater.
Det som vi så gärna trodde skall vara för alltid tog slut efter ett halvt år.
Det enda som finns kvar är vi själva lastade med en allt tyngre och tyngre
ryggsäck av erfarenhet.
OK, om åtminstone den erfarenheten var lite mer positiv.
Men för att inte deppa ihop - det bästa är fortfarande framför oss.
Läs genom detta (gärna flera gånger) och livet blir sååååå mycket enklare.
Desiderata
Vandra lugnt i brådskan och larmet minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.
Lev i sämja med andra människor, sa långt det är möjligt, utan att förneka dig själv.
Hävda din sanning lugnt och tydligt;
lyssna också till vad andra säger, även dårar har sin berättelse.
Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet.
Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk,
ty det kommer alltid att finna någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp.
Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är.
När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.
Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek.
Men låt inte detta skymma den sanna dygden,
många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod.
Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken,
ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.
Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut.
Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka.
Men plågas inte av fantasifoster.
Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.
Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.
Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här.
Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är
sådant som det borde vara.
Förbli i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av
och vad du än å stundar.
I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.
Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar
är denna värld alltjämt härlig.
Var aktsam, försök vara lycklig.
Den här texten kallas för "Desiderata", och skrevs på engelska 1927 av
en amerikansk poet Max Ehrmann (1872 1945).
Detta är de bästa livs råd jag någonsin har läst,
även om det kan verka fånigt med skrivna regler och budord.
Man blir glad när man läser den, eller hur?
Den engelska texten är ännu vackrare kolla länken.
Desiderata på engelska
Desiderata - betyder på latin - nödvändiga ting.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Athen - 214
Arbete, hemma, kontoret, blogg, kunder och familj etc.
Även yoga idag gick som vanligt.
Vi har börja på en ny serie med övningar.
Mycket intressant att se hur kroppen kommer att reagera på de.
Imorgon skall jag operera mitt andra knä så det blir inte möjligt att
springa på minst 4 veckor.
Ja får väl cykla och simma mer för att bli av med fläsket.
Kanske under tiden kommer snön att försvinna?
Våren är nog på ingående - så känns det i kroppen.
När jag gick från kontoret idag då var det fortfarande ljust.
Härlig känsla.
::::::::::::::::::::::::::::::
Dyka på Malta - 2
Det var ett härligt tid som vi fick gå genom.
Scheman var ganska enformigt och jag tror att inte ens modellerna på
en modevisning kan komma i närheten av vår av och på med kläderna.
Klä på sig - äta frukost
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä sig i dykarkläder
Dyka.
Klä av sig från de våta dykarkläderna och klä på sig.
Äta lunch.
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä på sig den blöta dykardräkten.
Dyka.
Klä av sig dykardräkten och klä på sig för att gå hem.
Klä av sig och duscha hemma, klä på sig och gå för middag.
Klä av sig och sova.
Förmiddags övningar i poolen.
Stundvis kändes de lite enkla och fåniga men ju längre tiden gick desto mer förstod vi
att de var grunden för all dykande och var livsnödvändiga.
Omkläddning före eftermiddags övningar i havet.
På med den blöta dräkten och försöka att vara glad.
Till slut blev alla färdiga förutom Miro som stod på stranden och lekte dykledare på distans.
Stor ära åt våra instruktörer Miro och Christer - de viste vad de pratade om.
Det är alltid skönt att ha med proffs att göra.
Trots trötheten hade vi på kvällen en umgänges övning - alla med alla.
Det gick som en dans.
Nästa dag lite mörbultade fick vi släpa vår utrustning tillbaka till bassängen och fortsätta
med "sandlådeövningar".
Av och på med utrustning - undervatten, repetera gårdagens, övningar, simma runt runt
i bassängen och försöka förstå tjusningen av att vara en fisk i akvariet etc. etc.
Sedan blev det snabb lunch och kånka tillbaka utrustningen till stranden för nu skulle
vi göra samma sak men i havet.
På med dräkter, tuber, viktbälten, cyklop med snorkel, boots, handskar, huvar och
simfötter.
Det tog ca. en timme att få på sig allt bråte och när allting är på då var man helt slut
och undrade - vad håller jag på med?!
Den övningen tog ut musten från oss alla.
Det blåste starkt sidovind och vi drev ganska långt ut från stranden.
När luften var på reserven (50bar) då var det bara att ytsimma tillbaka.
Det var de längsta 500m i mitt liv.
(Om tiden är töjbar då får väl distansen också vara det)
Slit, slit och utrustningen blev bara tyngre och tyngre.
Den eftermiddag blev det ingen andra dyk - mat och in i sängen inför
morgondagens sista dyk ute i det öppna havet.
Lördag var det sista dykdagen och på söndag skulle vi hem.
Frukost som vanligt, lasta bilen med luftflaskorna och viktbälten.
De som inte klarade av teori tidigare fick en halv timme på sig för att skriva om.
Alla vi klarade skrivningen den här gången
Resten av utrustningen fick vi bära de 300m till dykplatsen.
Omkläddning kort breefing och i vatten.
Här gjorde vi de sista övningarna under vatten för att bli fullt godkända.
Vi dök ner till 18m och såg en Madonna staty i en liten undervattensgrotta.
Ingen slapp undan och efter den här omgången blev alla vi - Open Water Divers.
Som traditionen påbjuder fick vi hoppa i vatten frånen en 4m hög kajkant.
Liten paus för hämtning av nya luftflaskor och tillbaka i havet.
Den här gången skall vi till över 30m djup och titta på ett sjunket bogserbåt Rozi
Här slutade kursen och en andra dyk blev inte av.
Vi ville ha krafter kvar till en La Valetta runda på kvällen.
Efteråt vet jag att det var ett mycket klokt beslut tagen av oss alla.
Vi började med Hard Rock Café och deras hamburgare.
Sedan under ledning av våra belevade instruktörer gick vi till ... ?
Kommer inte ihåg namet på krogen men häftigt var det.
Efteråt var det dags att gå till Steam - Maltesisk motsvarighet till Café Opera.
Hela inredningen var i svart och att sätta sig i en soffa kostade 500 euro.
Klart att vi stod.
Sedan gick vi till Havana och fortsatte dansa där med de kraftrester som vi hade kvar.
Bilderna är inte dimmiga det var en rökmaskin som spydde.
Här tog krafterna slut och vi åkte taxi hem.
Av föraren fick vi mycket information om Malta, deras skolor, problem med ungdomar etc.
Lunchen dagen efter var lite avslaget.
Tur att det var storm ute så det blev ingen efterfest.
Återstod bara att vänta på bussen kl 16:45 och åka till flygplatsen
Kort sagt jag älskar Malta.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
Dyka pa Malta - 1
Det blev lite annorlunda an vi hade tankt oss men det brukar bli ju sa
sallan att forvantningar stammer med varklighet.
Borja med att det finns inga pricka over svenska bostaver.
Resa gick bra.
Ryan Air holl tiden med 10 minuter tillgodo.
Kapten var svensk, andre piloten var irlendare och deckbesattningen var
polsk/kroatisk/maltesisk (tror jag).
Jag alskar nar hela varlden minglar med varandra.
Transfer till hotellet gick smartfritt men det basta var 20°C i luften.
Vi akte fran en vinter till en forsommar - delikat gott.
Rummet ar toppen med en utsikt fran balkongen mot den uppatgaende sol och
havet till hoger och vanster.
Paradise Bay Hotel
Ovningar i poolen pa formiddag och i havet pa etermiddag.
Enda problem ar att all utrustning skall baras dar emellan.
Maten ar OK.
Enorma mangder med engelska pensionerer som medan de vanter pa
doden langsamt makar sig med sina rullatorer, rullstolar och enorma
kroppshyddor som skulle racka for 5 personer.
Pa kvallen spelar en 70-arig DJ musik som inte ens min Mamma skulle dansa till.
Igar forsokte jag att bjuda upp en dam som entreget satt och stampade
takten vid bordet.
Efer 3-5 svangar blev hod dizzy och vi fick avbryta.
Gamlingar ar konstiga.
Ett gang pa 4 killar fran Tyresa ar med pa kursen.
Vilka grabbar - skratt, skoj och vitsiga kommentarer haglar oavbrutet.
Riktigt noje att umgas med de.
Kanske inte all hopp at ute om det finns sadana arvtagare.
Efter gardagens eftermiddagsovningar har min dotter blivit utmattad, fick
kanningar av sin astma och var tvungen att avbryta kursen.
Synd for hon saaaa garna ville klara av det.
En av kursdeltagare kom hitt med sin dotter som an sa lange inte dyker.
Hon har redan dykcertifikat men vill bara uppgradera den till Deep Water Diver.
Sa tjejerna tillsammans akte ut till Valetta och gjorde stan istallet - en hel dag.
Vi andra hade ovningar i havet och markte inte hur vinden och strommen
drog oss langre och langre ut.
Nar min luft var pa reserven da var jag tvungen att ytsimma tillbaka.
Strax efter mig kom alla andra och vi fick kampa mot strommen.
Det var de langsta 500m i mitt liv.
Nar jag till slut nadde stranden var mina krafter lika med noll.
En bra bit efter mig kom de andra och var annu mera utmattade.
Det kom inte pa tal att byta luftflaskor och fortsatta dyka.
Enheligt - IMORGON gransade till myteri.
Efer en lang vantan (pa 2 flaskor rodvin) pa vara tjejer min body och jag
gick till maten.
En nagon sort konfirmation resande invaderade hotellet.
200-300 12-15-aringar komm med bussarna och sankte genomsnitsalder
pa hotelgaster till under 20.
Nu ar det full fart pa hela bygget och aven DJ spelar Michael Jackson for
att fjaska for ungdommarna.
Imorgon skall vi dyka pa ett vrak och avsluta vara ovningar som inte
blev fardiga idag.
:::::::::::::::::::::::::::::::
Athen - 222
Skippade träningen för det var för mycket att göra på 2312.
Men idag körde jag på som planerat - nytt program.
30min - spinning
26min - snabb gång (6,6km/h)
2min - spring (10km/h)
2 min - spring (12kmh)
Stretching
5 konstiga maskiner
300m - crawl
Bastu
Slappa
Nu börjar det kännas att vikterna är större, att tiden är längre och att simsträckan
är längre.
Allting tillsammans tar 2 timmar.
Det blir svårt att mitt i bygg högsäsongen hitta 2 ograverade timmar
Vinter har kommit tillbaka med snö, kylan och hopplöshet.
Allting stannar igen men som tur är, då är dagarna längre och längre.
Så inte allt hopp är ute.
Imorgon kväll skall min yngsta dotter och jag åka till Malta och dyka.
Hon vill ta dykcertifikat.
Klart att jag ställer upp och dyker med.
::::::::::::::::::::::::::::::::::