Hamilton

Nu är vi hemma och dykäventyret är över.
Det var ett härligt tid som vi fick gå genom.
Scheman var ganska enformigt och jag tror att inte ens modellerna på
en modevisning kan komma i närheten av vår av och på med kläderna.

Klä på sig - äta frukost
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä sig i dykarkläder
Dyka.
Klä av sig från de våta dykarkläderna och klä på sig.
Äta lunch.
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä på sig den blöta dykardräkten.
Dyka.
Klä av sig dykardräkten och klä på sig för att gå hem.
Klä av sig och duscha hemma, klä på sig och gå för middag.
Klä av sig och sova.



Förmiddags övningar i poolen.
Stundvis kändes de lite enkla och fåniga men ju längre tiden gick desto mer förstod vi
att de var grunden för all dykande och var livsnödvändiga.



Omkläddning före eftermiddags övningar i havet.
På med den blöta dräkten och försöka att vara glad.



Till slut blev alla färdiga förutom Miro som stod på stranden och lekte dykledare på distans.
Stor ära åt våra instruktörer Miro och Christer - de viste vad de pratade om.
Det är alltid skönt att ha med proffs att göra.
Trots trötheten hade vi på kvällen en umgänges övning - alla med alla.
Det gick som en dans.



Nästa dag lite mörbultade fick vi släpa vår utrustning tillbaka till bassängen och fortsätta
med "sandlådeövningar".
Av och på med utrustning - undervatten, repetera gårdagens, övningar, simma runt runt
i bassängen och försöka förstå tjusningen av att vara en fisk i akvariet etc. etc.
Sedan blev det snabb lunch och kånka tillbaka utrustningen till stranden för nu skulle
vi göra samma sak men i havet.
På med dräkter, tuber, viktbälten, cyklop med snorkel, boots, handskar, huvar och
simfötter.
Det tog ca. en timme att få på sig allt bråte och när allting är på då var man helt slut
och undrade - vad håller jag på med?!



Den övningen tog ut musten från oss alla.
Det blåste starkt sidovind och vi drev ganska långt ut från stranden.
När luften var på reserven (50bar) då var det bara att ytsimma tillbaka.
Det var de längsta 500m i mitt liv.
(Om tiden är töjbar då får väl distansen också vara det)
Slit, slit och utrustningen blev bara tyngre och tyngre.
Den eftermiddag blev det ingen andra dyk - mat och in i sängen inför
morgondagens sista dyk ute i det öppna havet.

Lördag var det sista dykdagen och på söndag skulle vi hem.
Frukost som vanligt, lasta bilen med luftflaskorna och viktbälten.

De som inte klarade av teori tidigare fick en halv timme på sig för att skriva om.
Alla vi klarade skrivningen den här gången

Resten av utrustningen fick vi bära de 300m till dykplatsen.

Omkläddning kort breefing och i vatten.









Här gjorde vi de sista övningarna under vatten för att bli fullt godkända.
Vi dök ner till 18m och såg en Madonna staty i en liten undervattensgrotta.



Ingen slapp undan och efter den här omgången blev alla vi - Open Water Divers.
Som traditionen påbjuder fick vi hoppa i vatten frånen en 4m hög kajkant.



Liten paus för hämtning av nya luftflaskor och tillbaka i havet.
Den här gången skall vi till över 30m djup och titta på ett sjunket bogserbåt Rozi





  

Här slutade kursen och en andra dyk blev inte av.
Vi ville ha krafter kvar till en La Valetta runda på kvällen.
Efteråt vet jag att det var ett mycket klokt beslut tagen av oss alla.

Vi började med Hard Rock Café och deras hamburgare.


Sedan under ledning av  våra belevade instruktörer gick vi till ... ?
Kommer inte ihåg namet på krogen men häftigt var det.

     

     

Efteråt var det dags att gå till Steam - Maltesisk motsvarighet till Café Opera.
Hela inredningen var i svart och att sätta sig i en soffa kostade 500 euro.
Klart att vi stod.

     

Sedan gick vi till Havana och fortsatte dansa där med de kraftrester som vi hade kvar.
Bilderna är inte dimmiga det var en rökmaskin som spydde.

   

Här tog krafterna slut och vi åkte taxi hem.
Av föraren fick vi mycket information om Malta, deras skolor, problem med ungdomar etc.
Lunchen dagen efter var lite avslaget.



Tur att det var storm ute så det blev ingen efterfest.



Återstod bara att vänta på bussen kl 16:45 och åka till flygplatsen



Kort sagt jag älskar Malta.
::::::::::::::::::::::::::::::::::