Hamilton

Det kanske låter dramatisk men lyssna till min berättelse och kommer
att tycka som jag.

1965 - mina föräldrar skiljdes, jag är 12 år och går i femman.
Mamma åkte till Warszawa för att ordna bostad och arbete.
Syster fick bo hos bekanta i en annan stad.
Jag flyttade hem till mormor på landet.

Ett litet jordbruk med 2 kor, en häst, några grisar, höns, en katt och en hund som
hela sitt liv var kedjat vid hundkojan.
Vatten från brunnen på gården fick vi bära i hinkarna.
Dasset var inrymd i en vedbod och satt man tillräckligt stilla en längre stund
då kom råttorna fram och sprang runt omkring en annan så det var inga långa
sittningar där.
Mormor gick upp med Solen och mjölkade kor.
När hon var färdig väckte hon mig och efter en snabb påklädning fick jag vingla
med mjölkkannor hängande på cykelstyret till mjölkcentralen.
Varje kanna för sig var lika tung som jag själv.
Med stor ansträngning ledde jag cykel genom hela byn och väl framme var det
några vuxna som hjälpte mig att lasta av den, hela över mjölken i en mätkanna där
samtidigt togs prover för fethalt, renlighet osv.
När det var över, på men kannorna på styret och tillbaka hem men först till
bagaren för att köpa färsk bröd.
En massa människor trängdes vid disken och försökte komma åt brödet när
bagaren kom med en planka på axeln och stora runda 2kg limpor liggande där.


Som ett barn smet jag längst fram mellan benen på alla dessa vuxna människor och
i regel lyckades jag ganska snabbt komma över en limpa av fortfarande het och
underbart doftande bröd.



Ut från affären, limpa på pakethållare, kannorna fortfarande hängande på styret och
fortast hem för doften av det färska brödet påminde mig om att jag ännu har inte ätit
frukost.
Klart att jag bröt av några bitar av brödet och åt de på vägen hem.
Något godare bröd har jag inte ätit till idag.
Hemma hos mormor fick jag utskällning för det förstörda brödet.
Tvättas,frukost, skolväska, lång stav och på vägen till skolan som har läggat
ca 3km hemifrån fick jag gå med korna till hagen som var halvväggs.
Från asfalt vägen fick jag svänga på en sand stig och gå med korna till inhängnaden.
Längst in stod ett gammal badkar som jag fick helt fylla med vatten från bäcken
vilken rann genom grann hagen.
Krypa under taggtråd, fylla hinken, bära till staketet, krypa under, kränga hinken mellan
tråden, bära till baddkar, hela in och upprepa hela proceduren tills karet var full.
När det var avklarat tillbaka till asfaltvägen och fortsätta till skolan som började
kl. 8:00.
Jag var trött, svettig, smutsigt och somnade redan på första lektionen.
När jag efter en period av sådana övningar sa till min mormor att jag klarar inte av
dessa uppgifter längre - då fick jag ingen mat.
På nätterna smög jag till hönshuset och stall äggen som jag drack råa.
Föreståndare för en närbelägen förskola förbarmade sig över mig och jag fick
matrester från ungarnas middag.
När Mamma kom på besök till helgen ville jag inte beklaga mig - hon hade det
tillräckligt jobbigt som det var.
Så småningom ordnade Mamma bostad och arbete i Warszawa och jag fick lämna
detta helvete på jorden.

Sedan dess hatar jag bönder.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::