Hamilton

När nästa besökare kom in reste sig Um omedelbart och gick henne
tillmötes.
- Goddag Nin sa han. (Om Um - 5)
Välkommen igen.
Kvinnan lyfte på huvudet och tittade på honom
- Goddag Um, kommer du ihåg mig?
- Jag glömmer inte någon av mina besökare, svarade Um.
Välkommen igen och var så god och sett Dig bekvämt.

Nin tog sin plats i stolen och utan brådska satte sig bekvämt till rätta.
Um satte sig mittemot och väntade. 

- Kommer Du också ihåg hur vi slutade vårt förra möte, frågade Nin.
...
- Du blev rörd av att tänka på ditt allt lösare förhållande med din man och brist på
sammanhållning som var så viktigt för Er i början.
- Jag är full av beundran för ditt minne.
- Tack, svarade Um.
...
- Då betyder det att jag kan fortsätta där jag slutade förra gången.
Ingenting har ändrats i vår relation förutom det att vi gled ännu längre ifrån varandra.
Bara barnen och vår gemensamma leverne binder oss ihop.
Vi pratar inte längre om våra känslor, tankar, funderingar och planer.
Gråhet har smugit inpå oss och färgerna bleknar mer och mer för varje dag.

Tidigare försökte jag att hitta på några små överraskningar för oss.
Små supé på kvällarna när barna var redan i sängen.
Lite finare vardagskläder för att hålla fanan uppe.
Håret uppsatt så som han tyckte om.
Hans favorit nybakat bröd när han kom hem.

Nu saknar jag motivation, ork och viljan att anstränga mig.
Vi glider ifrån varandra och det känns att ingenting kan stoppa det.

Vad gör jag för fel?
Vad missuppfattar jag?
Varför duger jag inte nu längre?
Finns det någon annan kvinna som långsamt tar över min plats?
...
Bara frågor utan svar.
Hur skall jag gå vidare med livet?
Vad händer med våra barn?
Minstingen kräver fortfarande min uppmärksamhet och tillsyn.
Jag känner mig fångat i en fälla.
...
.....
Nin, ... jag vet inte vad Du väntar Dig av mig sa Um till slut.
Jag har ingen färdigt recept för Dina problem och jag tror inte att det finns
någon över huvudtaget som har det.
De få ord som jag kan ge Dig på vägen är att ...
... fortsätt gå Din väg precis som Du gör just nu.
Du måste vara sann mot dig själv.
Sat nam.
Er familjs värld kretsar kring Dig och den kommer att rasa om Du ger upp
av en eller annan anledning.
För barnens skull, för sanningens skull, för framtidens skull måste
Du hitta ork att gå vidare.
Det att Du och Din man har så lite gemensamt betyder inte att han inte håller av Dig.
Förmodligen är Du för honom den enda fasta punkten i hans tillvaro.
Den värld som han rör sig i är i ständigt förändring och varje minut måste han bevisa
sitt existens berättigande.
Bevisa för Dig, för sig själv, för sina kunder (som trots allt betalar för er leverne)
att han är kapabel och kompetent.
Av det som Du berättade förstår jag att din man är inte en ond människa men
för att dansa tango måste man vara två.
Någonstans där finns även hans berättelse som kompletterar Dina ord.
Han kanske känner någonting som liknar Din berättelse fast sätt med hans ögon
och känt med hans hjärta.
Han förmodligen vill lika gärna vila i Din famn som Du vill vila i hans armar.
Han säkert drömmer om att Du är hans retreat som han inte hittar ingången till.
...
Nin bara tittade på honom med sina stora ögon och andades in hans ord bevisligen
rörd av hans talan.
Ju längre han pratade desto större blev hennes upphetsning.

- Um, tack för dessa ord.
Tack för din tid och det att Du öppnade mina ögon.
Vi måste vara två för att det skall fungera.
Jag tänkte hela tiden på barnen och mig själv.
Han har inte haft så mycket plats i vårt liv och kanske det var orsaken till att han
flydde in i sin värld där utanför.



Hon reste sig tog ett silver mynt ur fickan la det på bordet och neg i smått.
Tack Um, en gång till tack för dina ord.
Hon vände sig och med små, skyndsamma steg gick mot utgången.

Um bara satt på sin stol och tittade på dörren som för en stund sedan 
stängdes efter den vackra kvinnan.
Djup och tung suck hördes från Um och lite fånvarande bad han tjänare
att vänta en stund med nästa besökare.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::