Sista chansen
Tack för den här tiden och på återseende till Jul.
Våren erövrar norra halvklotet och vinter får maka på sig.
När köttet inte längre fryser fast vid grillgaller - då är det VÅR
Grillen skall putsas och testas till helgen.
Fram med krattan, kvasten, spade och svettband.
Glöm inte att vår skall man svettas in så ta inte av Dig kläderna för tidigt.
Ha en skööööön Vår
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 9
Ärade Um
Många olika åsikter hörde jag om Dig.
De flesta var mycket positiva så att jag beslöt mig att träffa Dig.
Som Du förstår då passar det sig inte att en prins kommer och ställer sig i kön
tillsammans med sina undersåtar och väntar på sin tur att bli mottagen av dig.
Du är välkommen till min palats om två dagar vid solnedgången
Till närstående möte
Prins Pi Nan
Budbäraren stod framåtböjd och väntade medan Um läste brev med vilket han kom.
Um läste igen brevet och till slut sade till kuriren.
- Säg till din herre att jag tackar honom för inbjudan och kommer till av honom utsatt möte.
Mannen böjde sig ännu djupare som tack för svaret.
Han retade upp sig och utan ett ord gick ut.
Um stod en längre stund orörlig och försjunken i sina tankar.
När han vände sig mot mig såg jag att oro syntes i hans ansikte.
Kanske hade han onda föraningar om det som komma skall.
Börjar man umgås med härskare då kan allting hända.
Nästa besökare som var en skicklig arkitekt tog han emot utan att på sitt vanliga
sätt med full koncentration lyssna till dennes berättelser.
Hans tankar var någon annanstans - kanske hos prinsen?
Nästa dag tog Um inte emot en enda besökare, fast han var hemma.
Rastlös flyttade han från sitt arbetsrum till terrassen sedan till biblioteket för att
snart gå ut till trädgård och lukta på blommorna.
Tydligen tankar om kommande besök gav honom ingen ro.
På besöksdagen kunde inte Um sitta stilla en enda sekund.
Han gick fram och tillbaka, satte sig i sin fotelj för att efter en kort stund resa sig och
gå fortsätta vandra runt hela huset.
Han tittade mot Solen och förmodligen försökte att skynda på den.
Till slut började Solen och dala.
Um tog på sig sina finaste kläder och gjorde sig färdig till att gå på besök.
Vid dörren vände han tillbaka och klädde om sig i de kläder som han hade på
sig när han tog emot besökare.
Sedan gick han i väg med raska steg.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tystnad, tinitus och tyst tango
Ljudbristen runt omkring är kompakt och mustig.
Hör mitt blod pulsera i tinningarna eller kanske det är tinitus.
Har jag det?
Det är en njutning att vältra sig i.
Bara vi två - Världen och jag.
På dagarna möter vi så mycket oväsen att öronen vissnar.
Nu kommer kanske hjärnan att skrumpna p.g.a. tystnaden?
Mycket = dåligt
Lite = dåligt
Återstår det beryktade lagom.
NEJ tack.
Allt eller ingenting.
Nu har jag min tid på jorden och den vill jag nyttja till maximum.
Det kanske finns ett liv efter detta och vi behöver inte ha bråttom?
Men den risken tar jag inte - NU, det är det som gäller.
Ingen antydan till soluppgången.
Svart, bara svart med små prickar under gatulyktorna.
Små världar med sina små Solar på 50 meters avstånd.
Härifrån kan jag titta ner på de och känna mig som en Gud.
På samma sätt som han tittar på våra galaxer då tittar jag på alla mina världar.
Herre på Täppan.
Waxholm - hotelhörnan - Badholmen - Ramsö i Soluppgången i islossningtid
Det är så gott att leva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
DN - sudoku
För några veckor sedan införde Dagens Nyheter ett nytt sudoku spel.
Den ser trevligt ut och kräver Adobe Flash men den är mycket svårare
än den tidigare versionen.
På nivå - Geni måste man verkligen anstränga sig för att klara av detta.
Jag kör bara 15 min åt gången och nu har jag fixat detta en gång
14:33 - tog det innan det var klart.
Kul att se sig själv gå framåt..
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Hoppas det tar alldrig slut
Vad skönt att vinter har stannat kvar.
Mera snö, mera blåst, mera kyla.
Det har jag längtat efter sedan förra året.
Äntligen kan man ta fram fina vinter kläder.
Det är så underbart att behöva gå upp en halv timme tidigare varje dag.
Så lång tid tar det att få på sig hela vintern utstyrsel.
Det är enda så tråkigt i sängen på morgonen.
Att slippa slasket och pollen känns som en välsignelse.
Spara på sommardäcken drygar ut kassan.
Toppen att dagarna blir längre och längre och snön ligger kvar.
Att slippa se det där gröna som ligger under snön ger mig gåshud av välbehag.
.....
.....
Vad jag håller på med??
Försöker intala mig att det vita som kommer uppifrån är fint.
Annars blir jag desperat av längtan efter våren.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
Barn är idioter
Rör inte spisen den är varm och du bränner dig.
Och vad gör barnet först när mamma har vänt ryggen?
Rätt gissat - lägger handen på spisen och sedan är cirkusen igång.
LvA
Spring inte på kajen för du kan ramla i sjön.
Klart ungen springer, ramlar i sjön och för farsan var det bara att dyka ner från kajen.
Ungen är räddat, men hur kommer man upp på en 3m hög kaj - utan vingar?
Simma till läggre kaj med skrikande unge i famnen bland fartyg, båtar och fartdårar.
Tur i oturen att det gick.
RB
Luta dig inte ut från båten för då kan du ramla ut.
10 min senare baklänges volt från lilla fjutt båten.
Vända båten och fiska upp ungen och hänga henne på tork.
TB
Lek inte med elkontakten!
Titta, saxen passar in - vilka gnister det blev.
Oj, saxen nästan klipte av långfingret dags att skrika.
Vilket satans liv det blev efteråt?
.....
.....
etc. etc. etc.
Tur att man överlever sin barndom.
Man är inte så mycket farlig för andra som for sig själv.
Gode Gud skydda mig från mig själv.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Safri Duo
Som för trånga byxor när Du skall klättra i ett trä.
Som en vän som svek Dig
......
Då.
Då spelar jag Safri Duo på högsta volym.
Ren rytm, ingen tjafs, knappast någon melodi - den går rakt in i blodet
Den tränger undan alla dumma tankar och känslor och livet känns värd att leva igen.
Alla sorger blir blott ett svag minne och livsgnistan börjar åter glöda het som Solen
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 8
En dag när Um kom ner såg han mycket tärd ut.
Ögonen var mörka och utan lyster, håret okammad och allmänt såg han härjad ut.
På något sätt måste natten ha varit jobbig eller för kort.
Utan att säga ett enda ord gick han fram till ytterdörren och öppnade den.
Där utanför, trots den arla morgonen stod redan en liten skara människor och väntade
på honom.
Um tittade uppmärksamt på var och en av de.
Han hälsade på de och bjöd alla de in.
Tysta, förvånade och lite förlägna stod de kvar vid dörren.
Um vinkade in två av sina betjänter och bad de att hämta in stolar till alla besökare.
Snart satt alla de fem tillsammans med Um i en ring.
Det var tyst och ingen vågade börja prata som först.
Efter en lång tystnad en av kvinnorna i gruppen började prata i smått.
- Vad är det som händer? - undrade hon.
Det var ingen som svarade.
En äldre man tittade uppmärksamt på Um och sade.
- Vill Du att vi skall prata alla tillsammans för att Du skall tjäna mera pengar på oss?
Um bara skakade på huvudet men förblev tyst.
Åter igen tystnaden var det enda som hördes.
Efter ytterligare några långa stunder sade Um.
- Nej, jag vill inte åt Era pengar.
Jag vill inte åt någonting från Er.
Jag vill prata med fler på samma gång därför att tillsammans kan vi se många
andra lösningar på Era problem än om jag gör det ensam med var och en av Er.
Som jag ser det då bär ni på liknande smärta och ni kan ha stor nytta av varanda.
Sedan tystnade han igen men stämningen kändes inte alls lika tung som tidigare.
- Är det någon av Er som har känt varandra sedan tidigare? - frågade Um.
En kvinna och en man nickade med huvuden - Vi är gifta med varandra.
Resten var det människor som träffades i kön till Um.
Främlingar från olika delar av landet.
- Var vänliga och lyssna bara, sade Um till makarna.
Sedan, tittade han frågande på den äldre mannen som satt mitt emot honom.
- Jag vet inte hur jag skall börja, sade mannen tyst.
Det har blivit någonting annat än jag har föreställt mig.
Många andra får höra det som jag trodde att bara Du skulle få göra.
Men kanske det blir bara bättre av det?
Han tog ett djupt andetag och fortsatte sedan.
Mitt namn är Aro.
Jag har tappat kontakt med mina barn.
De bryr sig inte om mig eller om att hålla kontakten med mig.
Um flyttade blicken till en tjock kvinna som oavbrutet lekte med sitt grånande hår.
- Min ensamhet håller på att långsamt tar livet av mig.
Jag vet inte vad jag skall göra med den.
Ingen vill veta av mig eller umgås med mig.
Alla mina försök att få kontakt med andra slutar med tårar eller ingenting.
Och ... jag heter Kari.
Nästa besökare som var en ung, välklädd men inte vacker man sade.
- Jag skulle så gärna vilja ha några vänner eller nära bekanta men jag vågar inte att ta
kontakt med någon.
Att umgås med kvinnor vågar jag inte ens att tänka på.
Mina föräldrar gav mig namnet Urk.
Ett namn som jag inte tycker om.
Makarna förblev tysta och bara lyssnade uppmärksamt på de andra.
Um var tyst och Kari var den som först började prata.
Alla vi här har problem med ensamhet och kan inte hitta orsaken till detta
eller en lösning på problemet.
Allas blickar riktades mot henne och hon tystnade tvärt.
- Det var en mycket bra iakttagelse - sade Um - var vänlig och fortsätt Dina tankar.
Efter en kort stunds tystnad tog Kari vid och fortsatte att tänka högt.
Aro tog vid och utvecklade egna idéer om orsaken till deras ensamhetskänsla.
Urk förblev tyst ganska länge men till slut även han anslöt sig till samtalet.
Makarna allt oftare tittade frågande på Um om de fick blanda sig in i samtalet.
Men han bara skakade på huvudet.
Då och då blandade sig Um in i samtalet men mera för att styra upp den än för att
uttala sina synpunkter.
Diskussionen pågick länge och intensiv.
Så länge att Um bad en betjänt att hämta vatten och frukt åt alla.
När till slut samtalets deltagare började tystna en efter en kunde man se en sorts
upprymdhet i allas ögon.
Den uppjagade blicken försvann och en antydan till tillfredställelse tog dess plats.
Aro tittade rakt fram utan att se de andra och det var tydligt att han befann sig
någon annanstans. Lätt leende satt som klistrat i hans ansikte.
Kari satt bara och försökte hålla sig vaken. All spänning som hon bar inom sig var
borta och tröttheten kom fram.
Urk slappnade av och såg nöjd ut med livet. I hans ögon visade sig små gnistor som
gjorde att det inte så vackra ansikte kunde uppfattas som intensiv och intressant.
- Vad Ni än hade för anledning att komma till mig var så vänliga och kom imorgon sade
Um till det äkta paret som under hela samtalet var tysta och bara lyssnade till de andra.
- Vi kommer svarade de skyndsamt.
- Aro, Kari och Urk kom tillbaka till mig om 4 dagrar. Alla tillsammans eller var och
en för sig, det får ni avgöra själva. Det kommer inte att kosta Er någonting för jag vill
bara se till att det som påbörjades idag inte rinner ut i sanden.
Sedan sade de adjö och gick ut.
Um satt en stund orörlig i sin stol.
Han suckade till med tydlig lättnad, reste sig och gick ut på terrassen
för att titta på havet som alltid hade en lugnande verkan på honom.
Hans ögon fick sitt vanliga intensiva djup och rörelser blev spenstiga
men lugna och balanserade.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ny president
Fram till vakten utanför White House kommer en medelålders man och säger:
- Jag skulle vilja träffa President Busch.
Vänligt svarar vakten att Mr. Busch bor inte här längre.
Nu har vi en ny president som heter Barak Obama.
- Aha, svarade manen och småleende gick tillbaka.
Nästa dag upprepas samma historia igen och vakten lika vänligt svarar på samma sätt.
Dagen därpå kommer mannen igen och ställer sin fråga.
Lite surt svarar vakten på samma sätt som tidigare.
.......
.......
Femte dagen kommer mannen fram och ställer igen sin fråga.
Denna gången blev vakten riktig arg och halv skrikande säger:
- Jag har ju svarat dig många gånger att Mr. Busch bor inte här längre och vi har
en ny President som heter Bark Obama.
- Jag vet, jag vet - svarar mannen.
Men jag gillar att få höra det om och om igen.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En dag som vanligt
- 6:00 upp och börja dagen
- Morgon toalett
- En halv liter kaffe med mjölk och socker som frukost
- 6:30 morgonmöte
- Dela ut jobben
- Skjutsa till träningen
- Besikta bilen
- Fakturera
- Bevaka födelsedagsbarn
- Minnas en stor vän
- Vittja postboxen
- Gå genom posten
- Avsluta gårdagens - inte hann med
- Köpa nya skor
- Åka till Ramsö
- Beställa mera färg
- Kolla betalningarna
- Kolla tidningarna på nätet
- Ringa - svara i telefon ca 30ggr
- Köra ca 250km på en dag
- etc. etc.
Trots listan har jag en känsla att någonting har jag glömt
JAAAA ! ! !
Nu vet jag vad som jag glömde - andas och gå på toan
Det har jag glömt
SMS från Bali - Indonesien
här, längtar inte efter att
koma hem,, tror du att du
kan föra över några tusen till
mig, om de finns tillgängliga
för dig kram R
En nästan klassisk SMS.
Klart att man skickar pengar till sin dotter även om hon inte vill komma hem.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Riga - Lettland
Resan gick bra.
Inga missöden har inträffat och det är det som är viktigast.
Smörgåsbord, mängder med mat, mycket latinoamerikansk dans.
En 40-åring att fira så det fanns en riktig anledning till mycket öl.
16-mars är i Riga dagen när man firar offren för ockupationerna eller som en äldre man
sade till oss på gatan.
"Riga vaknar från sin vintersömn med några demonstrationer"
Gamla lettiska SS-veteraner kommer i en demonstrationståg för att hylla minnet av
sina stupade koleger.
Mängder med poliser som skall skydda gamlingar mot motdemonstranter. 
Ödets ironi.
När Hitler anföll Lettland då slöt landet sig kring honom som en man.
Tysk ockupation var bättre än den ryska med Stalin i spetsen.
Naturligt att män värvades till SS och många gjorde det frivilligt.
Nu gick det som det gick för tyskarna och alla de som då har varit hjältar blev
förklarade som landsförrädare.
...... ????
Ödets vindar är ibland så bisarra.
Vandra vidar hittade vi en restaurang med anor från 1300-talet.
Kolla länken, välj språket först på vänster sida - lv, en, ru, de.
Rozengrals
Då var det ett ställe där munkarna sålde sitt vin och öl samt hade plats för stora borgarmöten.
Under kommunisttiden blev allting stulet och vandaliserat.
Fram till år 2000 stod stället tomt och igen bomat.
Nu blev det restaurerat och öppnat för turister som en av stadens största attraktioner.
Värt ett långt besök.
Personalen gick klädda i tidsenliga dräkter.
Toalettdörren som stängs med taljor, vajrar och motvikter.
Hundratals levande ljus som är den enda värme och ljuskällan.
Det tar drygt en halv timme varje dag att tända de alla.
På vägen tillbaka till båten stötte vi på en liten hund som sprang på vägen med
en stor långtradare efter sig (polsk registrerat).
Precis framför oss sprang jycken mot stranden och försökte gömma sig på kajen.
Där fick vi tag på honom.
Vad skall vi göra med hunden.
En Yorkshire Terrier med en tofs i håret.
En av oss ville ta honom med sig hem till Polen men efter närmare eftertanke
beslöt vi att lämna hunden tillbaka.
Men till vem?
Polisen - just idag fanns de överallt.
Vi gick till en bill med 5st. poliser sittande inne och förklarar vad som har hänt.
Längre fram såg vi en annan polisbil med 2st kvinnliga poliser - nytt försök.
var svaret där.
Vi började bli små desperata.
Framme vid terminalen såg vi två kvinnor som höll på att rasta sina hundar före resan.
En svenska och en norska - nej, de viste inte heller vad man skall göra men en upphittad hund.
Ett par på parkeringan stod och tog avsked från varandra.
Vi provar vår lycka hos de.
Mannen skall resa bort och frun stannar hemma i Riga.
Julia, för så hon hette, blev ögonblickligen förälskat i hunden.
Hon sade att hon hade 2st sådana hemma.
Och mitt framför ögonen på hennes man gjorde vi henne med barn - vårt hittebarn.
Det att hon var mycket snygg gjorde saken bara mindre smärtsam.
Lättade även om lite vemodiga gick vi ombord för att äta, dansa, dricka och ha roligt på hemvägen.
Bastu, simmbasäng och öl det har alltid hört ihop - eller hur?
Maten var mycket och god men de bästa var naturligtvis desserterna - också mycket.
När måltiden var slut så var det även några av oss som slocknade direkt.
Medan vi andra gick för att dansa och tusan vad det gick.
Ett Bulgariskt band spelade himla bra och deras solist drog till sig allas blickar.
Fram på små timmarna gav vi upp.
Havet blåste upp sig lite och att fortsätta dansa krävde lite av akrobatik.
Frukosten var något avslaget.
Trötta men glada och nöjda kom vi hem.
Nu skall vi vila efter ledighet.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.
Paus
Silja Festival
Där har de ännu inte sätt oss ännu.
Båtresa med all tillbehör.
Mycket mat, lättja, musik, dans och mycket av allting.
Kick off.
Kick out.
Kalla det var Du vill men efter hårt arbete skall man vila hårt.
Våren är på G.
Jobben rullar på.
Dotter på Bali skall ut på safari och jag blir av en sjuk.
Det är sjukt att var av en sjuk och kanske hamnar på sjukan.
Ut på Östersjön tar fram M/S Estonia från minnenas dunkel.
Flera av mina bekanta ligger där på botten medan jag seglar på ytan.
Skall jag vinka till de?
Skall jag stanna tyst i en minut?
Eller skall jag låtsas som ingenting?
Den festen blir inte rolig men den måste äga rum i alla fall.
Livet går vidare.
Skall man ut på sjön då vet alla sjömäns fruar att varje avsked kan vara den sista.
En handskakning.
Det räcker ???
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
När ...
En stund från livet är borta,
En framtid blev mycket kortare.
Och inte kan Du stanna tiden som är på flytt.
När krafterna är slut för dagen,
När sanden i ögonen börjar göra ont,
När dagen flyr för natten långsamt vaknar.
Då reser sig Demonerna från sin skönhetssömn.
Nu vill jag inte längre.
Nu är jag färdig med idag.
Nu räcker det med steg efter steg.
....
Kommer det någon imorgon?
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En förvår lördag
Sedan kom illuminationen - AHAAAA!
Förvedat sol ... 70kr
En säck med björk ved ombord på Waxholmsbolagets båt Solöga var försedd med
en sådan etikett.
Vilket underbart ord - förvedat.
Vi använder liknande ord utan att fundera över det.
Förstenat, förmultnat, förgrymmat,förbannat etc.
Solen som blev till ved - det låter vackert och kanske även ekologiskt.
När det är vinter och mörka kvällar då kan vi ta fram en bit av Solen och njuta
av dess värme - det blir sommar och värme mitt i vinter.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
vispa luft
enkänslaavdehärkanintevarasantellernärvidiktardåblandarvidrömmarmedverklighetochklärallting
iordsomiblandräckerintetillochdethänderattdetsomdikterenvillesägatolkaspåannatsättändetvarha
nsintentionochvidsådanatilfällenskapasennyvärldsomintefannsnågonstanstidigareintehosdiktare
ninteiverklighetenmenbaraidensubjektivauppfattningenavenläsarediktarenharingentingmeddenn
avärldattgörahanvetinteensattdenfinnstilldåärdetsvårtattavgöravadärdiktvadärverklighetochvadärd
enförvrängdaimagineravärlden
vispa luft kallar jag detta
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 7
Det var mycket ansträngande att lyssna till olika bekymmer som ödet (eller de själva)
har utsatt de för.
Varje dag mot kvällen började Um visa trötthetstäcken.
Denne man såg helt normalt ut.
Rena, fina kläder av de finaste tyger.
Spenstiga och snabba rörelser.
Uppmärksam blick som svepte runt hela rummet.
Rakryggat gick han fram till Um och utan att säga ett ord tog han plats i stolen.
Så fort han satte sig till rätta började han att prata.
Um bara tittade på honom och försökte läsa hans kroppsspråk för att bilda sig
en uppfattning om sin gäst.
- God kväll.
Jag heter Tim och är en köpman.
Egentligen har jag inga stora bekymmer som man kan ta i.
Handel går bra, hälsan fungerar utmärkt, familjen mår bra och
framtiden ser ganska ljust ut.
Allt som jag har byggde jag upp med mina egna händer.
Jag började som en springpojke hos en köpman och med tiden har jag blivit
en ganska förmögen man.
Som jag sa tidigare - jag har inga bekymmer.
- Varför är du här då - frågade Um.
- Ängslan.
Min rädsla att en dag kan jag förlora allting driver mig till vansinne.
Jag kan inte sova på nätterna.
Jag ligger där i min sängkammare med frun sovande bredvid och försöker
förutse vad som kan gå fel.
Jag vill ha kontroll över allting för att inte bli överrumplad.
Känslan av att hela min välfärd är bara till lån lämnar mig inte i fred.
En dag måste jag återlämna allting tillbaka och betala för den sköna tid jag har nu.
Alla dessa tankar gör att jag håller på att bli galen.
Här tystnade han och med frågande blick tittade på Um som uppmärksamt lyssnade
till denna snabba monolog.
- Intressant, mycket intressant - sade Um.
Du är rädd för ditt eget verk som du så målmedvetet skapade.
Om jag förstår Dig rätt då driver Du allting själv och har inga nära människor som skulle
kunna avlasta Dig.
Mannen nickade med huvudet men förblev tyst.
- Du vill göra allting med hjälp av arbete och pengar som Du samlar för den ovisa framtiden.
...
Hitta någon som kan stå Dig bi.
En person som kan vara Din ställföreträdare och ger Dig tid att slappna av och njuta av
Dina framgångar.
Den ständiga kontrollen över alla detaljer tröttar ut Dig.
Kvalitén av Ditt arbete blir sämre och sämre.
...
Ta gärna en kvinna, de är mycket mer lojala än men.
Berätta för henne hur Du vill driva Din verksamhet och långsam lät henne ta över delar av
de uppdrag som Du bedömer är lämpliga.
Visa henne Din vision och få henne att tro på den så som Du själv gör.
De kanske blir gjorda annorlunda än om Du hade gjort de själv men det kan istället vara
en fördel med mera variation.
Den tid som Du får fritt, försök att utnyttja för att vila och vara med Din familj.
En utvilad make och far är säkert det som Din familj längtar efter.
Hål handen på pulsen men omge Dig med betrodda människor som gör jobbet åt Dig.
Tim lyssnade orörlig.
- Jag har försökt med detta tidigare men jag bara blev lurad och utnyttjat.
- Alla de Du provade var säkert män. Tim nickade.
Prova en mogen kvinna som vet vad livet går ut på och säkert finner Du henne
ovärderlig som Din ställföreträdare.
En sak måste Du komma ihåg.
Umgås inte med henne så som män och kvinnor gör.
Håll Dina privata och yrkesmässiga relationer isär.
Visa henne sin uppskattning på annat sätt och var den som bestämmer.
- När jag tänker närmare då har jag aldrig blivit sviken av en kvinna.
Du har säkert rätt, jag skall försöka att följa ditt råd.
Hur skall jag övertyga min fru att denna kvinna bara är en anställd?
Men det är ett annat problem och den får jag lov att klara av själv.
Tack Um för ditt råd.
Mannen tog fram två silvermynt och la de på bordet.
Räcker det - frågade han.
- Två till, tack.
Om allting går som jag tror att det skall gå får Du komma tillbaka och
berätta det för mig - då får Du två mynt tillbaka.
- Um, Du är en bra handelsman - sa mannen skrattande och la två silvermynt till.
Han sade adjö och med leende på läpparna gick ut.
Jag kunde inte läsa Um´s tankar men säkert tänkte han så här.
- Pengar är det språket han begriper men det där med livet, det är nog svårare.
- Vi får se vad som händer i fortsättningen.
- Jag hoppas att jag blir två mynt fattigare.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Vinter på mitt kontor
Jag menar snön.
Vinter genom dörren på mitt kontor.
Vem har sagt att en stig måste vara rak ??
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
I don´t want to talk about it
andra elakheter ändrar ingenting.
S N Ö
Der börjar bli synonym med ondska, fel tajming o.s.v.
Det är inte värt att prata om det längre.
Det kommer och går (hoppas fram till kvällen)
Lyssna till Roddan och njut av duetten med Amy Belle
De ville inte heller prata om detta - det bara blev till.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Mitt i natten
- Vänder sig i sängen som en propeller och försöker hitta den rätta positionen för
att somna om.
- Väcker sin fru och ber henne vagga in en annan.
- Tänder ljuset och läser i en bok.
- Lyssnar på nattradio.
- Går upp, tvättar sig, klär på, gör en kopp kaffe sätter sig framför en dator och bloggar.
Sjukt men skönt.
På natten är tankarna mycket annorlunda.
Allting är möjlig.
Den så påtagligt närvarande tystnaden ger fritt spelrum åt fantasi.
Den annalkande dagen är fortfarande mycket avlägsen och ännu inte stressar mig.
En sudoku i DN får ta den tid den behöver.
Gårdagens nyheter i nättidningen är redan gamla så det finns ingen anledning
att hetsa upp sig över dem.
Mörkret utanför gör att den töjbara stora världen krympte.
Bara det som finns under läslampan finns till, resten syns inte och det betyder
att det finns inte heller.
En liten egen värld som är bara min - nästan som Le Petit Prince (Lille prinsen).
Kolla länken - en kille som samlar på Lille prinsen på olika språk - 180st.
Tur att det finns fantaster och galningar.
Vad tråkigt det skulle bli utan de.
Och tur är det att det finns nätter.
Den ständiga sorlande, springande, måstande, stressande, passande , mötande
och alla de andra -andar som inte är mänskliga - de skulle ta livet av oss.
Utan nätter då hoppar jag av.
Tack vare de blir jag människan på nytt - varje morgon.
Att somna är som att lite dö med vetskapen om återuppståndelsen nästa dag.
Ha en bra dag alla Ni som kommer att vakna om 2-3 timmar.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Rätta bekanta på rätt plats
En timme senare satt jag fast med ett släpp i en isig uppförsbacke.
Vem tror ni att jag ringde till?
Så var storryn över.
Home made första hjälpen.
Tack Barnet - jag lyfter på hatten.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Våren på väg
Och förra året såg jag den på riktig
:::::::::::::::::::::
Om Um - 6
Men denna dag höll på att bli en stor katastrof.
Allting verkade att bli galnare och galnare ju längre dagen framskred.
En illaluktande gamling kom bara för att prata av sig.
En tiggare kom för att be om allmosor.
En ung man kom för att be om råd att öka sin manlighet.
En gumma kom för att beklaga sig över sina barn och medan hon pratade då och då
släppte hon gaser.
En säljare kom för att erbjuda nya tyger från Samarkand.
Um´s irritation växte med varje ny besökare.
Det syntes att han oavbrutet försökte att behärska sig.
Någon gång mitt på dagen gick Um ut till den väntande utanför skaran människor
och sade att det räcker för idag.
Alla är välkomna tillbaka en annan gång.
Det blev tyst och långsamt började alla att skingras hem eller till sina andra sysslor.
Um kom tillbaka, satte sig i stolen på terrassen med ansiktet mot havet.
En betjänt kom och frågade om någonting önskades.
- En karaff vin och lite frukt, tack.
Vad har hänt?
Vad kom alla dessa konstiga människor ifrån?
Deras problem är inga problem alls.
Är det någonting av det jag gör som är fel?
Erbjuder jag mina råd för billig och därför även lycksökare söker sig till mig?
....... ?
....... ?
Sådana och liknande frågor restes i hans huvud.
Um själv behövde en Um för att kunna gå vidare.
Den oavbrutna strömmen av människor som dagligen kom till honom och berättade
om sina bekymmer dränerade honom på hans egna krafter.
Och även om han försökte att hålla andras bekymmer på avstånd då berörde de honom
enda in i på djupet.
Um var i akut behov av ett själreningsbad.
Mental hygien var just nu av den högsta vikten.
Men hur?
Inte här och inte bland människor - det viste han säkert.
Inte i vinet, konst eller kvinnor.
Lite fysiskt ansträngning och annan omgivning det måste vara recepten för att komma
i form igen - det har fungerat tidigare.
Han ringde efter betjänten och bad honom att packa en kappsäck för en veckas resa.
Sedan gick han till sina rum, klädde om sig i sina vandringskläder, slängde väskan över
axeln, gav några direktiv till tjänstefolket och gav sig i väg.
Jag försökte smyga in i hans kappsäck men misslyckades, Um gick utan mig.
Vad han gjorde under de tio dagar som han var borta vet ingen förutom honom själv.
En sen natt kom Um tillbaka.
Ryggen var rakt och huvudet bar han högt
Trött, smutsig, luktande svett och hungrig var han.
Efter att ha badat, tagit på sig sina fina hem kläder satte han sig till ett rikt dukat bord.
Jag kunde se att hans ögon fick en ny lyster.
På hans läppar satt som klistrat ett smalt leende.
Han åt långsamt, mycket och länge.
Drack vin med välbehag och bad om mera.
Det syntes att han njöt av varje tugga.
En stämning av ro och harmoni fanns kring honom.
Um var tillbaka.
Synd bara att jag inte fick vara med på hans vandring.
Kanske en annan gång.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Skillnad?
Ingen - båda är för barn och det är pappa som leker.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Mobil blogg
Från mobiltelefonen kan man skicka en MMS som strax efteråt publiceras på
bloggen.
Håller på och testar detta och det går så där.
Säkert är det den mänskliga faktor som inte fungerar d.v.s. jag själv.
Några övningar till och det skall fungera.
Ett purket barn
Nu är jag arg
Om Um - 5
långsamt gå mot Um.
Hela hennes skepnad andades trötthet och osäkerhet.
När hon kom fram lyfte hon huvudet och vi såg ett ansikte med resterna av skönhet som
en gång i tiden måste ha varit bländande.
Um bjöd henne att sätta sig och uppmärksamt tittade han på medan hon med värdighet tog
plats i den anvisade stolen och lade sin klänning till rätta.
Känslan av att någonting var fel hängde i luften.
Det blev tyst, precis som det brukade bli när besökare samlade mod för att börja
sin berättelse.
Jag heter Nin och kommer från en välbärgad familj - började kvinnan.
Jag skall betala dig väl för dina tankar så du behöver inte oroa dig för det.
Det var ingen bra början - hon måste må mycket dåligt.
Åter igen blev det tyst för en kort stund.
När jag var ung var jag vacker och min pappas favorit barn.
Mina syskon såg upp till mig för jag var äldst.
Hela min barndom var en enda lång lek.
När jag förvandlades från tonåring till en ung kvinna trodde jag att världen var min
och jag fick göra allt vad jag ville.
Jag träffade en man som jag blev förälskad i och inom kort blev jag gravid.
Det kändes rätt och vår kärlek blev bara större av detta.
Tillsammans hittade vi en bostad i en annan stad och till mina föräldrars förtvivlan flyttade
jag hemifrån för att börja mitt eget liv.
Min man arbetade mycket så vi levde ganska väl.
När han kom hem på kvällarna var jag överlycklig.
Min mage växte för varje dag och till slut födde jag en dotter.
Så fortsatte vi i några år och det blev tre barn till.
Jag hade fullt upp med alla våra barn och hemmet medan min man arbetade mer och mer.
Det kostar mycket att ha en stor familj.
Hon tog en kort paus för att hämta andan.
Åren gick och barnen växte.
Min man bytte arbete några gånger.
Jag var ständigt upptagen med våra barn och huset.
Vänner hade vi inte många därför att vi flyttade till en annan stad och hann aldrig knyta
band med många människor.
Så småningom fick jag en känsla att min man och jag hade allt mindre och mindre
att prata om.
Den värld där han fanns på dagarna var ganska främmande för mig.
Min värld, hemma hos oss var fjärran för honom.
Någonting vara fel men jag kunde inte komma på vad det var.
Nu blev det lång tystnad och vi kunde se att tårarna långsamt började samlas i hennes ögon.
Jag kan inte prata längre - sa hon med lätt darrande röst.
Men jag kommer tillbaka.
Hon tog fram ett guld mynt från någon av sin dolda fickor, la det på bordet och utan att
säga något mer gick hon ut.
Um reste sig, gick till fönster och med tittade med frånvarande blick länge mot det ställe
lång borta där havet möter himlen.
Fortsättning kommer - om Nin kommer tillbaka.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En virrvarr
Light på ingående
Dagarna längre och längre
Flax med bussines
Söndag
Bra bok
Härligt samtal med Jack
Tur med en livräddningskryssare genom isen
ELO - Twillight
1977
Love
The best is still in front of me
Demolition
City of my life - Waxholm
Will meet my doughter later on
Pilkastning
Loka citron
Slow musik som eggar
Wystarczy - hvatit - enough - det räcker
Tankar dansar en mad dance
I love this life
Thank You Mila for this comfort
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::...
