Hamilton

Kvinnan som gick in stängde dörren efter sig och med nedsänkt huvud började hon
långsamt gå mot Um.
Hela hennes skepnad andades trötthet och osäkerhet.
När hon kom fram lyfte hon huvudet och vi såg ett ansikte med resterna av skönhet som
en gång i tiden måste ha varit bländande.
Um bjöd henne att sätta sig och uppmärksamt tittade han på medan hon med värdighet tog
plats i den anvisade stolen och lade sin klänning till rätta.
Känslan av att någonting var fel hängde i luften.
Det blev tyst, precis som det brukade bli när besökare samlade mod för att börja
sin berättelse.

Jag heter Nin och kommer från en välbärgad familj - började kvinnan.
Jag skall betala dig väl för dina tankar så du behöver inte oroa dig för det.

Det var ingen bra början - hon måste må mycket dåligt.
Åter igen blev det tyst för en kort stund.

När jag var ung var jag vacker och min pappas favorit barn.
Mina syskon såg upp till mig för jag var äldst.
Hela min barndom var en enda lång lek.
När jag förvandlades från tonåring till en ung kvinna trodde jag att världen var min
och jag fick göra allt vad jag ville.
Jag träffade en man som jag blev förälskad i och inom kort blev jag gravid.
Det kändes rätt och vår kärlek blev bara större av detta.
Tillsammans hittade vi en bostad i en annan stad och till mina föräldrars förtvivlan flyttade
jag hemifrån för att börja mitt eget liv.
Min man arbetade mycket så vi levde ganska väl.
När han kom hem på kvällarna var jag överlycklig.
Min mage växte för varje dag och till slut födde jag en dotter.
Så fortsatte vi i några år och det blev tre barn till.
Jag hade fullt upp med alla våra barn och hemmet medan min man arbetade mer och mer.
Det kostar mycket att ha en stor familj.

Hon tog en kort paus för att hämta andan.

Åren gick och barnen växte.
Min man bytte arbete några gånger.
Jag var ständigt upptagen med våra barn och huset.
Vänner hade vi inte många därför att vi flyttade till en annan stad och hann aldrig knyta
band med många människor.
Så småningom fick jag en känsla att min man och jag hade allt mindre och mindre
att prata om.
Den värld där han fanns på dagarna var ganska främmande för mig.
Min värld, hemma hos oss var fjärran för honom.
Någonting vara fel men jag kunde inte komma på vad det var.

Nu blev det lång tystnad och vi kunde se att tårarna långsamt började samlas i hennes ögon.

Jag kan inte prata längre - sa hon med lätt darrande röst.
Men jag kommer tillbaka.

Hon tog fram ett guld mynt från någon av sin dolda fickor, la det på bordet och utan att
säga något mer gick hon ut.

Um reste sig, gick till fönster och med tittade med frånvarande blick länge mot det ställe 
lång borta där havet möter himlen.


Fortsättning kommer - om Nin kommer tillbaka.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::