Känner mig skylldig
Det finns två saker som under hela mitt liv betydde mycket för mig.
Som gjorde att jag reagerade och brydde mig om.
Precis som min Pappa.
Lidande människor med barn i synnerhet och kunskap.
.
Till idag reagerar jag våldsamt när jag ser barn som far illa.
Till idag reagerar jag ursinnigt när våra barn inte vill lära sig.
.
Kolla bilderna som jag plockade på nätet.
Liknande situationer såg jag själv under mina resor men då tog jag inga bilder.
Det upplevde jag som förödmjukande och förolämpande för dessa barn.
Jag bara lät bilderna fastna på näthinnan och registrerade det i hjärnan.
Jag är ingen pressfotograf.
.
.
.
.
.
.
.
Det är inte deras fel.
Det är aldrig barnens fel.
.
Tack vare TV och Internet kan vi inte längre säga - det hade jag ingen aning om.
.
Där finns såååååå mycket att göra för dessa barn.
Hellre åker jag till Afrika, Indien, Sydamerika eller någonstans i världen och försöker
hjälpa dessa barn än i timmar sitter här hemma och övertalar en bortskämd unge
att äta upp sin gröt eller lära sig multiplikationstabellen eller dylika.
.
Det känns mera verkligt och bringar mera nytta för alla.
Jag har ju bara ett liv och det skall inte slösas på dumheter.
::::::::::::::::::::::::::::::::
Tillbaka i verkligheten
Hur mycket fel kan man ha?
Hur dum får man vara?
Hur mycket överraskningar tål en människa?
Hur går det till att historien alltid hinner ikapp en annan?
.
.
Utan att gå in på detaljer.
Var i Malmö på en kurs som jag trodde var bara ett formalitet för att bekräfta
det som jag redan viste.
Jag har en stor näsa men efter kursen blev den gigantisk.
Dag 1 - får jag det förklarat att vi gjorde fel på fel på fel ...
Dag 2 - en advokat som ledde kursen skrämde livet ur mig om ansvars frågor vid
olika tvister med kunderna - kunden har alltid rätt.
Bevisbördan ligger hos Dig.
Svenska domstolar sysslar inte med sant och falsk - de går på bevisningen.
Kan du bevisa att du har rätt (hur korkat det än är) då vinner du.
Jag var som ett stort frågetecken.
Hallå !!!!!!
.
Efter att dag 1 var slut åkte jag till Malmö City och hamnade på - Malmö Festival.
På ett torg på scenen stod Eric Saade.
Han hördes inte - små tjejer nedanför scenen var som galna.
Då var jag glad att jag inte var en tonåring längre.
Stånd, musik överallt, mat av alla det slag och hur många skåningar som helst.
.
Längst ut i utkanten av festivalområdet fanns det två tält.
Till vänster innan bron spelade de tradjazz musik och till höger swing musik.
Båda tälten var i PRO-regi.
Bar män och servitriserna var i 65++
Publiken 65+
Den enda ungdomen som fanns där det var jag - 58.
.
Skall man gråta eller skratta - det vet jag fortfarande inte.
.
Tillbaka till hotellet jag ska ha en kurs till imorgon.
.
Efter kursen åkte jag till Ystad och provianterade innan resan till Österleen.
Klättra med bilen upp till Hammarsbackar och njuta av tystnaden och dimmskådespel.
Under den nedåtgående Solen utspelade sig en trolsk teater av de stora slag.
.
.
Långsamt blev det natt och att sova i bilen mitt i föreställningen var som att själv delta i detta.
Mitt i natten i den kompakta tystnaden fanns det bara havet nedanför mig, stjärnorna ovanför
och jag.
Känslan av overklighet omfamnade mig under hela natten. Ett minne för livet.
.
Tidigt på morgonen - tvätta av ansikte i daggen från gräset, några klunkar vatten och
i väg till Danmark.
.
Öresundsbro tidigt på morgonen.
.
Kort besök hos grannar, lasta min inköp - en stor tälthall och snarast möjligt hem.
.
Helsingör - Helsingborg färjorna fortfarande är bäst.
.
.
Mitt på eftermiddag var jag framme.
.
Trollen från natten fortfarande smyger nära mig.
.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Hur dum får man vara?
Hur mycket överraskningar tål en människa?
Hur går det till att historien alltid hinner ikapp en annan?
.
.
Utan att gå in på detaljer.
Var i Malmö på en kurs som jag trodde var bara ett formalitet för att bekräfta
det som jag redan viste.
Jag har en stor näsa men efter kursen blev den gigantisk.
Dag 1 - får jag det förklarat att vi gjorde fel på fel på fel ...
Dag 2 - en advokat som ledde kursen skrämde livet ur mig om ansvars frågor vid
olika tvister med kunderna - kunden har alltid rätt.
Bevisbördan ligger hos Dig.
Svenska domstolar sysslar inte med sant och falsk - de går på bevisningen.
Kan du bevisa att du har rätt (hur korkat det än är) då vinner du.
Jag var som ett stort frågetecken.
Hallå !!!!!!
.
Efter att dag 1 var slut åkte jag till Malmö City och hamnade på - Malmö Festival.
På ett torg på scenen stod Eric Saade.
Han hördes inte - små tjejer nedanför scenen var som galna.
Då var jag glad att jag inte var en tonåring längre.
Stånd, musik överallt, mat av alla det slag och hur många skåningar som helst.
.
Längst ut i utkanten av festivalområdet fanns det två tält.
Till vänster innan bron spelade de tradjazz musik och till höger swing musik.
Båda tälten var i PRO-regi.
Bar män och servitriserna var i 65++
Publiken 65+
Den enda ungdomen som fanns där det var jag - 58.
.
Skall man gråta eller skratta - det vet jag fortfarande inte.
.
Tillbaka till hotellet jag ska ha en kurs till imorgon.
.
Efter kursen åkte jag till Ystad och provianterade innan resan till Österleen.
Klättra med bilen upp till Hammarsbackar och njuta av tystnaden och dimmskådespel.
Under den nedåtgående Solen utspelade sig en trolsk teater av de stora slag.
.
.
Långsamt blev det natt och att sova i bilen mitt i föreställningen var som att själv delta i detta.
Mitt i natten i den kompakta tystnaden fanns det bara havet nedanför mig, stjärnorna ovanför
och jag.
Känslan av overklighet omfamnade mig under hela natten. Ett minne för livet.
.
Tidigt på morgonen - tvätta av ansikte i daggen från gräset, några klunkar vatten och
i väg till Danmark.
.
Öresundsbro tidigt på morgonen.
.
Kort besök hos grannar, lasta min inköp - en stor tälthall och snarast möjligt hem.
.
Helsingör - Helsingborg färjorna fortfarande är bäst.
.
.
Mitt på eftermiddag var jag framme.
.
Trollen från natten fortfarande smyger nära mig.
.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Dyka på Malta - 2
Nu är vi hemma och dykäventyret är över.
Det var ett härligt tid som vi fick gå genom.
Scheman var ganska enformigt och jag tror att inte ens modellerna på
en modevisning kan komma i närheten av vår av och på med kläderna.
Klä på sig - äta frukost
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä sig i dykarkläder
Dyka.
Klä av sig från de våta dykarkläderna och klä på sig.
Äta lunch.
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä på sig den blöta dykardräkten.
Dyka.
Klä av sig dykardräkten och klä på sig för att gå hem.
Klä av sig och duscha hemma, klä på sig och gå för middag.
Klä av sig och sova.
Förmiddags övningar i poolen.
Stundvis kändes de lite enkla och fåniga men ju längre tiden gick desto mer förstod vi
att de var grunden för all dykande och var livsnödvändiga.
Omkläddning före eftermiddags övningar i havet.
På med den blöta dräkten och försöka att vara glad.
Till slut blev alla färdiga förutom Miro som stod på stranden och lekte dykledare på distans.
Stor ära åt våra instruktörer Miro och Christer - de viste vad de pratade om.
Det är alltid skönt att ha med proffs att göra.
Trots trötheten hade vi på kvällen en umgänges övning - alla med alla.
Det gick som en dans.
Nästa dag lite mörbultade fick vi släpa vår utrustning tillbaka till bassängen och fortsätta
med "sandlådeövningar".
Av och på med utrustning - undervatten, repetera gårdagens, övningar, simma runt runt
i bassängen och försöka förstå tjusningen av att vara en fisk i akvariet etc. etc.
Sedan blev det snabb lunch och kånka tillbaka utrustningen till stranden för nu skulle
vi göra samma sak men i havet.
På med dräkter, tuber, viktbälten, cyklop med snorkel, boots, handskar, huvar och
simfötter.
Det tog ca. en timme att få på sig allt bråte och när allting är på då var man helt slut
och undrade - vad håller jag på med?!
Den övningen tog ut musten från oss alla.
Det blåste starkt sidovind och vi drev ganska långt ut från stranden.
När luften var på reserven (50bar) då var det bara att ytsimma tillbaka.
Det var de längsta 500m i mitt liv.
(Om tiden är töjbar då får väl distansen också vara det)
Slit, slit och utrustningen blev bara tyngre och tyngre.
Den eftermiddag blev det ingen andra dyk - mat och in i sängen inför
morgondagens sista dyk ute i det öppna havet.
Lördag var det sista dykdagen och på söndag skulle vi hem.
Frukost som vanligt, lasta bilen med luftflaskorna och viktbälten.
De som inte klarade av teori tidigare fick en halv timme på sig för att skriva om.
Alla vi klarade skrivningen den här gången
Resten av utrustningen fick vi bära de 300m till dykplatsen.
Omkläddning kort breefing och i vatten.
Här gjorde vi de sista övningarna under vatten för att bli fullt godkända.
Vi dök ner till 18m och såg en Madonna staty i en liten undervattensgrotta.
Ingen slapp undan och efter den här omgången blev alla vi - Open Water Divers.
Som traditionen påbjuder fick vi hoppa i vatten frånen en 4m hög kajkant.
Liten paus för hämtning av nya luftflaskor och tillbaka i havet.
Den här gången skall vi till över 30m djup och titta på ett sjunket bogserbåt Rozi
Här slutade kursen och en andra dyk blev inte av.
Vi ville ha krafter kvar till en La Valetta runda på kvällen.
Efteråt vet jag att det var ett mycket klokt beslut tagen av oss alla.
Vi började med Hard Rock Café och deras hamburgare.
Sedan under ledning av våra belevade instruktörer gick vi till ... ?
Kommer inte ihåg namet på krogen men häftigt var det.
Efteråt var det dags att gå till Steam - Maltesisk motsvarighet till Café Opera.
Hela inredningen var i svart och att sätta sig i en soffa kostade 500 euro.
Klart att vi stod.
Sedan gick vi till Havana och fortsatte dansa där med de kraftrester som vi hade kvar.
Bilderna är inte dimmiga det var en rökmaskin som spydde.
Här tog krafterna slut och vi åkte taxi hem.
Av föraren fick vi mycket information om Malta, deras skolor, problem med ungdomar etc.
Lunchen dagen efter var lite avslaget.
Tur att det var storm ute så det blev ingen efterfest.
Återstod bara att vänta på bussen kl 16:45 och åka till flygplatsen
Kort sagt jag älskar Malta.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
Det var ett härligt tid som vi fick gå genom.
Scheman var ganska enformigt och jag tror att inte ens modellerna på
en modevisning kan komma i närheten av vår av och på med kläderna.
Klä på sig - äta frukost
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä sig i dykarkläder
Dyka.
Klä av sig från de våta dykarkläderna och klä på sig.
Äta lunch.
Kånka alla dykarkläder och luftflaskor.
Klä av sig och klä på sig den blöta dykardräkten.
Dyka.
Klä av sig dykardräkten och klä på sig för att gå hem.
Klä av sig och duscha hemma, klä på sig och gå för middag.
Klä av sig och sova.
Förmiddags övningar i poolen.
Stundvis kändes de lite enkla och fåniga men ju längre tiden gick desto mer förstod vi
att de var grunden för all dykande och var livsnödvändiga.
Omkläddning före eftermiddags övningar i havet.
På med den blöta dräkten och försöka att vara glad.
Till slut blev alla färdiga förutom Miro som stod på stranden och lekte dykledare på distans.
Stor ära åt våra instruktörer Miro och Christer - de viste vad de pratade om.
Det är alltid skönt att ha med proffs att göra.
Trots trötheten hade vi på kvällen en umgänges övning - alla med alla.
Det gick som en dans.
Nästa dag lite mörbultade fick vi släpa vår utrustning tillbaka till bassängen och fortsätta
med "sandlådeövningar".
Av och på med utrustning - undervatten, repetera gårdagens, övningar, simma runt runt
i bassängen och försöka förstå tjusningen av att vara en fisk i akvariet etc. etc.
Sedan blev det snabb lunch och kånka tillbaka utrustningen till stranden för nu skulle
vi göra samma sak men i havet.
På med dräkter, tuber, viktbälten, cyklop med snorkel, boots, handskar, huvar och
simfötter.
Det tog ca. en timme att få på sig allt bråte och när allting är på då var man helt slut
och undrade - vad håller jag på med?!
Den övningen tog ut musten från oss alla.
Det blåste starkt sidovind och vi drev ganska långt ut från stranden.
När luften var på reserven (50bar) då var det bara att ytsimma tillbaka.
Det var de längsta 500m i mitt liv.
(Om tiden är töjbar då får väl distansen också vara det)
Slit, slit och utrustningen blev bara tyngre och tyngre.
Den eftermiddag blev det ingen andra dyk - mat och in i sängen inför
morgondagens sista dyk ute i det öppna havet.
Lördag var det sista dykdagen och på söndag skulle vi hem.
Frukost som vanligt, lasta bilen med luftflaskorna och viktbälten.
De som inte klarade av teori tidigare fick en halv timme på sig för att skriva om.
Alla vi klarade skrivningen den här gången
Resten av utrustningen fick vi bära de 300m till dykplatsen.
Omkläddning kort breefing och i vatten.
Här gjorde vi de sista övningarna under vatten för att bli fullt godkända.
Vi dök ner till 18m och såg en Madonna staty i en liten undervattensgrotta.
Ingen slapp undan och efter den här omgången blev alla vi - Open Water Divers.
Som traditionen påbjuder fick vi hoppa i vatten frånen en 4m hög kajkant.
Liten paus för hämtning av nya luftflaskor och tillbaka i havet.
Den här gången skall vi till över 30m djup och titta på ett sjunket bogserbåt Rozi
Här slutade kursen och en andra dyk blev inte av.
Vi ville ha krafter kvar till en La Valetta runda på kvällen.
Efteråt vet jag att det var ett mycket klokt beslut tagen av oss alla.
Vi började med Hard Rock Café och deras hamburgare.
Sedan under ledning av våra belevade instruktörer gick vi till ... ?
Kommer inte ihåg namet på krogen men häftigt var det.
Efteråt var det dags att gå till Steam - Maltesisk motsvarighet till Café Opera.
Hela inredningen var i svart och att sätta sig i en soffa kostade 500 euro.
Klart att vi stod.
Sedan gick vi till Havana och fortsatte dansa där med de kraftrester som vi hade kvar.
Bilderna är inte dimmiga det var en rökmaskin som spydde.
Här tog krafterna slut och vi åkte taxi hem.
Av föraren fick vi mycket information om Malta, deras skolor, problem med ungdomar etc.
Lunchen dagen efter var lite avslaget.
Tur att det var storm ute så det blev ingen efterfest.
Återstod bara att vänta på bussen kl 16:45 och åka till flygplatsen
Kort sagt jag älskar Malta.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
Dyka pa Malta - 1
Nu ar vi pa Malta och dyker.
Det blev lite annorlunda an vi hade tankt oss men det brukar bli ju sa
sallan att forvantningar stammer med varklighet.
Borja med att det finns inga pricka over svenska bostaver.
Resa gick bra.
Ryan Air holl tiden med 10 minuter tillgodo.
Kapten var svensk, andre piloten var irlendare och deckbesattningen var
polsk/kroatisk/maltesisk (tror jag).
Jag alskar nar hela varlden minglar med varandra.
Transfer till hotellet gick smartfritt men det basta var 20°C i luften.
Vi akte fran en vinter till en forsommar - delikat gott.
Rummet ar toppen med en utsikt fran balkongen mot den uppatgaende sol och
havet till hoger och vanster.
Paradise Bay Hotel
Ovningar i poolen pa formiddag och i havet pa etermiddag.
Enda problem ar att all utrustning skall baras dar emellan.
Maten ar OK.
Enorma mangder med engelska pensionerer som medan de vanter pa
doden langsamt makar sig med sina rullatorer, rullstolar och enorma
kroppshyddor som skulle racka for 5 personer.
Pa kvallen spelar en 70-arig DJ musik som inte ens min Mamma skulle dansa till.
Igar forsokte jag att bjuda upp en dam som entreget satt och stampade
takten vid bordet.
Efer 3-5 svangar blev hod dizzy och vi fick avbryta.
Gamlingar ar konstiga.
Ett gang pa 4 killar fran Tyresa ar med pa kursen.
Vilka grabbar - skratt, skoj och vitsiga kommentarer haglar oavbrutet.
Riktigt noje att umgas med de.
Kanske inte all hopp at ute om det finns sadana arvtagare.
Efter gardagens eftermiddagsovningar har min dotter blivit utmattad, fick
kanningar av sin astma och var tvungen att avbryta kursen.
Synd for hon saaaa garna ville klara av det.
En av kursdeltagare kom hitt med sin dotter som an sa lange inte dyker.
Hon har redan dykcertifikat men vill bara uppgradera den till Deep Water Diver.
Sa tjejerna tillsammans akte ut till Valetta och gjorde stan istallet - en hel dag.
Vi andra hade ovningar i havet och markte inte hur vinden och strommen
drog oss langre och langre ut.
Nar min luft var pa reserven da var jag tvungen att ytsimma tillbaka.
Strax efter mig kom alla andra och vi fick kampa mot strommen.
Det var de langsta 500m i mitt liv.
Nar jag till slut nadde stranden var mina krafter lika med noll.
En bra bit efter mig kom de andra och var annu mera utmattade.
Det kom inte pa tal att byta luftflaskor och fortsatta dyka.
Enheligt - IMORGON gransade till myteri.
Efer en lang vantan (pa 2 flaskor rodvin) pa vara tjejer min body och jag
gick till maten.
En nagon sort konfirmation resande invaderade hotellet.
200-300 12-15-aringar komm med bussarna och sankte genomsnitsalder
pa hotelgaster till under 20.
Nu ar det full fart pa hela bygget och aven DJ spelar Michael Jackson for
att fjaska for ungdommarna.
Imorgon skall vi dyka pa ett vrak och avsluta vara ovningar som inte
blev fardiga idag.
:::::::::::::::::::::::::::::::
Det blev lite annorlunda an vi hade tankt oss men det brukar bli ju sa
sallan att forvantningar stammer med varklighet.
Borja med att det finns inga pricka over svenska bostaver.
Resa gick bra.
Ryan Air holl tiden med 10 minuter tillgodo.
Kapten var svensk, andre piloten var irlendare och deckbesattningen var
polsk/kroatisk/maltesisk (tror jag).
Jag alskar nar hela varlden minglar med varandra.
Transfer till hotellet gick smartfritt men det basta var 20°C i luften.
Vi akte fran en vinter till en forsommar - delikat gott.
Rummet ar toppen med en utsikt fran balkongen mot den uppatgaende sol och
havet till hoger och vanster.
Paradise Bay Hotel
Ovningar i poolen pa formiddag och i havet pa etermiddag.
Enda problem ar att all utrustning skall baras dar emellan.
Maten ar OK.
Enorma mangder med engelska pensionerer som medan de vanter pa
doden langsamt makar sig med sina rullatorer, rullstolar och enorma
kroppshyddor som skulle racka for 5 personer.
Pa kvallen spelar en 70-arig DJ musik som inte ens min Mamma skulle dansa till.
Igar forsokte jag att bjuda upp en dam som entreget satt och stampade
takten vid bordet.
Efer 3-5 svangar blev hod dizzy och vi fick avbryta.
Gamlingar ar konstiga.
Ett gang pa 4 killar fran Tyresa ar med pa kursen.
Vilka grabbar - skratt, skoj och vitsiga kommentarer haglar oavbrutet.
Riktigt noje att umgas med de.
Kanske inte all hopp at ute om det finns sadana arvtagare.
Efter gardagens eftermiddagsovningar har min dotter blivit utmattad, fick
kanningar av sin astma och var tvungen att avbryta kursen.
Synd for hon saaaa garna ville klara av det.
En av kursdeltagare kom hitt med sin dotter som an sa lange inte dyker.
Hon har redan dykcertifikat men vill bara uppgradera den till Deep Water Diver.
Sa tjejerna tillsammans akte ut till Valetta och gjorde stan istallet - en hel dag.
Vi andra hade ovningar i havet och markte inte hur vinden och strommen
drog oss langre och langre ut.
Nar min luft var pa reserven da var jag tvungen att ytsimma tillbaka.
Strax efter mig kom alla andra och vi fick kampa mot strommen.
Det var de langsta 500m i mitt liv.
Nar jag till slut nadde stranden var mina krafter lika med noll.
En bra bit efter mig kom de andra och var annu mera utmattade.
Det kom inte pa tal att byta luftflaskor och fortsatta dyka.
Enheligt - IMORGON gransade till myteri.
Efer en lang vantan (pa 2 flaskor rodvin) pa vara tjejer min body och jag
gick till maten.
En nagon sort konfirmation resande invaderade hotellet.
200-300 12-15-aringar komm med bussarna och sankte genomsnitsalder
pa hotelgaster till under 20.
Nu ar det full fart pa hela bygget och aven DJ spelar Michael Jackson for
att fjaska for ungdommarna.
Imorgon skall vi dyka pa ett vrak och avsluta vara ovningar som inte
blev fardiga idag.
:::::::::::::::::::::::::::::::
Warszawa med min Dotter
I onsdags var min dotter mycket nedstämd - killproblem.
Då slänger Hon ur sig - kan vi åka till Farmor över helgen.
Klart att vi kan och redan på fredag förmiddag satt vi på planet på vägen
till Warszawa.
Det var skönt att se hela flygplats maskineriet fungera utan minsta gissel.
Incheckning, security kontroll, passkontroll, tax free, fiket på terminal 5 som
1975 och 1976 var jag med och byggde.
...
Det höll på att kosta mig livet.
Medan vi arbetade på taket bjöd en av arbetskollegorna mig på snus.
Jag har aldrig tidigare provat men jag såg hur männen stoppade det i munnen.
Sedan kom jag att tänka på alla piratböcker som jag har läst tidigare och där
stod det om sjömän som tuggade tobak.
Så jag tog en snusprilla och började tugga på den.
Inom 10 sekunder svartnade det framför ögonen och utan att veta om det
började jag gå mot takkanten.
När jag kvicknade till då låg jag i matsalen på bordet omgiven av många
byggjobbade som skrattade högt.
Tydligen var det någon som sprang efter mig innan jag trillade ner och sedan bar de
mig ner, sköljde min mun och la på bordet för tillnyktring efter nikotin förgiftning.
Sedan dess vet jag vad det är för skillnad mellan tuggtobak och snus.
...
På en Boys Toys affär fick vi en guidad tur av en säljare som inte hade mycket att göra.
Vilka gagets det finns??!!
Solcelsdrivna telefonladdare, brickor till resväskorna med unik nummer som
Victorinox (schweitziska fällknivar) registrerar och kan spåra ditt bagage överallt,
datamouse belagt med diamanter (falska) etc. etc.
Riktiga boys toys.
Sedan var det flyget som avgick i tid och landade före tidtabellen.
Tydligen ner från Sverige som ligger så långt norrut går det fortare än på vägen
tillbaka för då måste planet klättra uppåt och därför uppstår förseningar.
I Warszawa var det kallt och mycket snö.
Mamma väntade redan med maten och det gick inte att vägra äta.
Det har det aldrig gjort - bara och tugga.
Hela min ambitiösa plan att bli av med 25kg gick åt pipan.
Efter hemkomsten börjar jag från början.
Sedan gick vi ut på stan och fastnade på Almi Dekor en inredningsstudio
i ett shopping center - Zlote Tarasy.
En klok man sa en gång att:
även den största sorgen går över när en kvinna provar kläder.
Det stämde till punkt och pricka - dottern blev gladare.
Näst dag gick vi ut på stan och vandrade till Gamla Stan - Stare Miasto som är
helt underbar.
På kvällen gick vi till Teatr Wielki och såg Romeo och Julia en balett med musik
av Sergei Prokofiev.
Under slutscenen när Romeo tar sitt liv efter att ha sätt Julia ligga livlös på katafalken
och sedan vaknar hon från sin skendöd och vid åsynen av den döde Romeo tar
även hon sitt liv då sprack det för mig -
här grät jag, så vackert och smärtsamt var det.
Nästa dag ville vi gå och se Phantom of the Opera - Upior w Operze
När vi kom till kassan för att köpa biljetter då visade sig att farbror som stod
framför oss köpte de två sista biljetter.
Undra om vi var glada - tur för honom att han inte förstod svenska svordomar.
Nästa dag blev det måndag och resa hem.
Direkt från flygplatsen till jobbet för dottern och hem för min del.
::::::::::::::::::::::::
Då slänger Hon ur sig - kan vi åka till Farmor över helgen.
Klart att vi kan och redan på fredag förmiddag satt vi på planet på vägen
till Warszawa.
Det var skönt att se hela flygplats maskineriet fungera utan minsta gissel.
Incheckning, security kontroll, passkontroll, tax free, fiket på terminal 5 som
1975 och 1976 var jag med och byggde.
...
Det höll på att kosta mig livet.
Medan vi arbetade på taket bjöd en av arbetskollegorna mig på snus.
Jag har aldrig tidigare provat men jag såg hur männen stoppade det i munnen.
Sedan kom jag att tänka på alla piratböcker som jag har läst tidigare och där
stod det om sjömän som tuggade tobak.
Så jag tog en snusprilla och började tugga på den.
Inom 10 sekunder svartnade det framför ögonen och utan att veta om det
började jag gå mot takkanten.
När jag kvicknade till då låg jag i matsalen på bordet omgiven av många
byggjobbade som skrattade högt.
Tydligen var det någon som sprang efter mig innan jag trillade ner och sedan bar de
mig ner, sköljde min mun och la på bordet för tillnyktring efter nikotin förgiftning.
Sedan dess vet jag vad det är för skillnad mellan tuggtobak och snus.
...
På en Boys Toys affär fick vi en guidad tur av en säljare som inte hade mycket att göra.
Vilka gagets det finns??!!
Solcelsdrivna telefonladdare, brickor till resväskorna med unik nummer som
Victorinox (schweitziska fällknivar) registrerar och kan spåra ditt bagage överallt,
datamouse belagt med diamanter (falska) etc. etc.
Riktiga boys toys.
Sedan var det flyget som avgick i tid och landade före tidtabellen.
Tydligen ner från Sverige som ligger så långt norrut går det fortare än på vägen
tillbaka för då måste planet klättra uppåt och därför uppstår förseningar.
I Warszawa var det kallt och mycket snö.
Mamma väntade redan med maten och det gick inte att vägra äta.
Det har det aldrig gjort - bara och tugga.
Hela min ambitiösa plan att bli av med 25kg gick åt pipan.
Efter hemkomsten börjar jag från början.
Sedan gick vi ut på stan och fastnade på Almi Dekor en inredningsstudio
i ett shopping center - Zlote Tarasy.
En klok man sa en gång att:
även den största sorgen går över när en kvinna provar kläder.
Det stämde till punkt och pricka - dottern blev gladare.
Näst dag gick vi ut på stan och vandrade till Gamla Stan - Stare Miasto som är
helt underbar.
På kvällen gick vi till Teatr Wielki och såg Romeo och Julia en balett med musik
av Sergei Prokofiev.
Under slutscenen när Romeo tar sitt liv efter att ha sätt Julia ligga livlös på katafalken
och sedan vaknar hon från sin skendöd och vid åsynen av den döde Romeo tar
även hon sitt liv då sprack det för mig -
här grät jag, så vackert och smärtsamt var det.
Nästa dag ville vi gå och se Phantom of the Opera - Upior w Operze
När vi kom till kassan för att köpa biljetter då visade sig att farbror som stod
framför oss köpte de två sista biljetter.
Undra om vi var glada - tur för honom att han inte förstod svenska svordomar.
Nästa dag blev det måndag och resa hem.
Direkt från flygplatsen till jobbet för dottern och hem för min del.
::::::::::::::::::::::::
Regn
Har i Warszawa bara ragnar och ragnar.
Svart att ga pa stan utan ett paraply men jag kopte en - jatte stort.
Nu skall jag gora stan.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Svart att ga pa stan utan ett paraply men jag kopte en - jatte stort.
Nu skall jag gora stan.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
I Venezia
2 dagars resa till Venezia - Italien med mina döttrar är alldrig fel.
Alla vi fotograferade med var sin kamera.
Toppen väder, underbar stad, härligt sälskap så det var ingenting som fattades.
Den enda gissel var priser - en öl för 16euro ca 170kr.
Den var inte god.
Men smakar det så kostar det.
Ta med en stor kasse med pengar om Du åker till Venedig.
Nu väntar på mig en massa ogjord jobb innan vi drar igång nästa arbetsperioden.
Alla vi fotograferade med var sin kamera.
Toppen väder, underbar stad, härligt sälskap så det var ingenting som fattades.
Den enda gissel var priser - en öl för 16euro ca 170kr.
Den var inte god.
Men smakar det så kostar det.
Ta med en stor kasse med pengar om Du åker till Venedig.
Nu väntar på mig en massa ogjord jobb innan vi drar igång nästa arbetsperioden.
Riga - Lettland
Resan gick bra.
Inga missöden har inträffat och det är det som är viktigast.
Smörgåsbord, mängder med mat, mycket latinoamerikansk dans.
En 40-åring att fira så det fanns en riktig anledning till mycket öl.
16-mars är i Riga dagen när man firar offren för ockupationerna eller som en äldre man
sade till oss på gatan.
"Riga vaknar från sin vintersömn med några demonstrationer"
Gamla lettiska SS-veteraner kommer i en demonstrationståg för att hylla minnet av
sina stupade koleger.
Mängder med poliser som skall skydda gamlingar mot motdemonstranter. 
Ödets ironi.
När Hitler anföll Lettland då slöt landet sig kring honom som en man.
Tysk ockupation var bättre än den ryska med Stalin i spetsen.
Naturligt att män värvades till SS och många gjorde det frivilligt.
Nu gick det som det gick för tyskarna och alla de som då har varit hjältar blev
förklarade som landsförrädare.
...... ????
Ödets vindar är ibland så bisarra.
Vandra vidar hittade vi en restaurang med anor från 1300-talet.
Kolla länken, välj språket först på vänster sida - lv, en, ru, de.
Rozengrals
Då var det ett ställe där munkarna sålde sitt vin och öl samt hade plats för stora borgarmöten.
Under kommunisttiden blev allting stulet och vandaliserat.
Fram till år 2000 stod stället tomt och igen bomat.
Nu blev det restaurerat och öppnat för turister som en av stadens största attraktioner.
Värt ett långt besök.
Personalen gick klädda i tidsenliga dräkter.
Toalettdörren som stängs med taljor, vajrar och motvikter.
Hundratals levande ljus som är den enda värme och ljuskällan.
Det tar drygt en halv timme varje dag att tända de alla.
På vägen tillbaka till båten stötte vi på en liten hund som sprang på vägen med
en stor långtradare efter sig (polsk registrerat).
Precis framför oss sprang jycken mot stranden och försökte gömma sig på kajen.
Där fick vi tag på honom.
Vad skall vi göra med hunden.
En Yorkshire Terrier med en tofs i håret.
En av oss ville ta honom med sig hem till Polen men efter närmare eftertanke
beslöt vi att lämna hunden tillbaka.
Men till vem?
Polisen - just idag fanns de överallt.
Vi gick till en bill med 5st. poliser sittande inne och förklarar vad som har hänt.
Längre fram såg vi en annan polisbil med 2st kvinnliga poliser - nytt försök.
var svaret där.
Vi började bli små desperata.
Framme vid terminalen såg vi två kvinnor som höll på att rasta sina hundar före resan.
En svenska och en norska - nej, de viste inte heller vad man skall göra men en upphittad hund.
Ett par på parkeringan stod och tog avsked från varandra.
Vi provar vår lycka hos de.
Mannen skall resa bort och frun stannar hemma i Riga.
Julia, för så hon hette, blev ögonblickligen förälskat i hunden.
Hon sade att hon hade 2st sådana hemma.
Och mitt framför ögonen på hennes man gjorde vi henne med barn - vårt hittebarn.
Det att hon var mycket snygg gjorde saken bara mindre smärtsam.
Lättade även om lite vemodiga gick vi ombord för att äta, dansa, dricka och ha roligt på hemvägen.
Bastu, simmbasäng och öl det har alltid hört ihop - eller hur?
Maten var mycket och god men de bästa var naturligtvis desserterna - också mycket.
När måltiden var slut så var det även några av oss som slocknade direkt.
Medan vi andra gick för att dansa och tusan vad det gick.
Ett Bulgariskt band spelade himla bra och deras solist drog till sig allas blickar.
Fram på små timmarna gav vi upp.
Havet blåste upp sig lite och att fortsätta dansa krävde lite av akrobatik.
Frukosten var något avslaget.
Trötta men glada och nöjda kom vi hem.
Nu skall vi vila efter ledighet.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.
Paus
Vi skall ut till Riga - Lettland.
Silja Festival
Där har de ännu inte sätt oss ännu.
Båtresa med all tillbehör.
Mycket mat, lättja, musik, dans och mycket av allting.
Kick off.
Kick out.
Kalla det var Du vill men efter hårt arbete skall man vila hårt.
Våren är på G.
Jobben rullar på.
Dotter på Bali skall ut på safari och jag blir av en sjuk.
Det är sjukt att var av en sjuk och kanske hamnar på sjukan.
Ut på Östersjön tar fram M/S Estonia från minnenas dunkel.
Flera av mina bekanta ligger där på botten medan jag seglar på ytan.
Skall jag vinka till de?
Skall jag stanna tyst i en minut?
Eller skall jag låtsas som ingenting?
Den festen blir inte rolig men den måste äga rum i alla fall.
Livet går vidare.
Skall man ut på sjön då vet alla sjömäns fruar att varje avsked kan vara den sista.
En handskakning.
Det räcker ???
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Silja Festival
Där har de ännu inte sätt oss ännu.
Båtresa med all tillbehör.
Mycket mat, lättja, musik, dans och mycket av allting.
Kick off.
Kick out.
Kalla det var Du vill men efter hårt arbete skall man vila hårt.
Våren är på G.
Jobben rullar på.
Dotter på Bali skall ut på safari och jag blir av en sjuk.
Det är sjukt att var av en sjuk och kanske hamnar på sjukan.
Ut på Östersjön tar fram M/S Estonia från minnenas dunkel.
Flera av mina bekanta ligger där på botten medan jag seglar på ytan.
Skall jag vinka till de?
Skall jag stanna tyst i en minut?
Eller skall jag låtsas som ingenting?
Den festen blir inte rolig men den måste äga rum i alla fall.
Livet går vidare.
Skall man ut på sjön då vet alla sjömäns fruar att varje avsked kan vara den sista.
En handskakning.
Det räcker ???
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Warszawa 2009-02-13
Att flyga fredagen den 13-de känns lite pirrigt men ... man lever bara 9 gånger eller var
det katter som levde så länge?
Spelar ingen roll längre - jag klarade mig.
Sent på kvällen landade vi i Warszawa och det snöade.
Inga små snöflingor här och där men ihållande, kraftig snöfall.
Temperaturen var -2-3°C så allting stannade kvar.
Nästa dag (Alla Hjärtans Dag) började med ett snabbt besök på ett Internet café
för att kolla resultaten från fredagens Let´s dance och sedan vidare ut på stan.
Nu ville jag samla en mängd med detaljer - vackra, fina detaljer som finns överallt
men i brådskan ser vi de inte.
Alldeles intill Centralstationen ligger nybyggd shopping- och underhållningscentrum
- Zlote Tarasy (De Gyllene Terrasserna).
Standarden är NK++.
Arkitekturen är supermodern och konstruktionerna mycket avancerade.
Tak konstruktionen får besökaren att tappa andan - går det att göra så?
Kolla länken - Zlote Tarasy
Under min vandring mellan olika evenemang och butiker snubblade jag på Almi-Dekor.
En heminredningsbutik.
Stilen var kolonial och mycket smakfullt presenterat.
Längst in i butiken finns ett litet café där man kunde äta mat, ta ett glas vin
eller bara dricka en kopp kaffe.
Klart att jag drack rött vin fast klockan var bara 10:00.
Efter att ha fått vinet serverat tog jag glaset i handen och började vandra i affären.
Helt otänkbart i Sverige.
Nu fick jag tid att långsamt titta på inredningen, detaljerna, priser, prata med personalen o.s.v.
Ett par glas vin och 2 timmar till krävdes det innan jag var färdig med butiken
Kolla länken - Almi Dekor
Bakgrundmusiken som spelades i bakgrunden var helt perfekt.
Frågade personalen vad det var för skiva.
- Det är vår egen samling och du kan köpa den i disken.
I disken visade de mig en samling med 8 CD-skivor - köpte de alla.
Carla Bruni - (First Lady of France - den franske presidentens fru) var med.
Besöket där var en fröjd för själen.
Med en påse skivor i handen gick jag vidare genom stan.
I Polen fans och finns fortfarande blomsterförsäljare.
Oavsätt väder, årstid eller politiskt system då finns de där.
Alla hjärtans dag.
Så klart att man köper blommor eller slickepinnar i olika storlekar
med texten - Love eller Kocham Cie (det samma men på polska)
Köpte 4 stycken till alla mina kvinnor men sedan tappade påsen med de och det
blev bara skräp.
De åkte i soporna och jag har kommit hem tomhänt.
Den blöta snön gjorde att vandringen inte blev särskilt lång.
Café Cava fanns i början på gatan Nowy Swiat - Den Nya Världen.
Där fanns det gott om vackra detaljer att njuta av.
Barmän med stora läppstiftmärken på kinden, rosenblad utströdda på bardisken,
chefen som fick för sig att killar bakom baren skall ha en fluga som han själv,
egenhändigt knöt på deras hals.
Hur många av oss kan knyta en slips? För att inte tala om en fluga.
Sedan var det dags att traska vidare.
Blomstersäljare stod vid varje gathörn.
En grupp utländska musiker stod på gatan och spelade blåsinstrument.
Bas tub istället för trummor - det lät inte bra.
Fortsatte vidare längst Nowy Swiat och hamnade på café - Giovanni Rubino.
En vacker servitris mötte med vid dörren och jag knappt nådde henne till axlarna.
Hon var över 2 meter lång - men snygg var hon.
Efter en kopp kaffe ville jag gå på toan.
Woww.
Helt kaklat i Ferrari röd, vitt porslin och spegel i taket.
Makalös.
Så vill jag ha det hemma.
Där träffade jag några vänner och vi satt och pratade om gamla tider tills de stängde.
Då bytte vi lokal och fortsatte snacka till fram på små timmarna.
Har man levt länge då finns det mycket att prata om.
Nästa dag började lite senare av ovannämnda anledning men efter de
obligatoriska familjebesöken fortsatte den i liknande anda.
:::::::
det katter som levde så länge?
Spelar ingen roll längre - jag klarade mig.
Sent på kvällen landade vi i Warszawa och det snöade.
Inga små snöflingor här och där men ihållande, kraftig snöfall.
Temperaturen var -2-3°C så allting stannade kvar.
Nästa dag (Alla Hjärtans Dag) började med ett snabbt besök på ett Internet café
för att kolla resultaten från fredagens Let´s dance och sedan vidare ut på stan.
Nu ville jag samla en mängd med detaljer - vackra, fina detaljer som finns överallt
men i brådskan ser vi de inte.
Alldeles intill Centralstationen ligger nybyggd shopping- och underhållningscentrum
- Zlote Tarasy (De Gyllene Terrasserna).
Standarden är NK++.
Arkitekturen är supermodern och konstruktionerna mycket avancerade.
Tak konstruktionen får besökaren att tappa andan - går det att göra så?
Kolla länken - Zlote Tarasy
Under min vandring mellan olika evenemang och butiker snubblade jag på Almi-Dekor.
En heminredningsbutik.
Stilen var kolonial och mycket smakfullt presenterat.
Längst in i butiken finns ett litet café där man kunde äta mat, ta ett glas vin
eller bara dricka en kopp kaffe.
Klart att jag drack rött vin fast klockan var bara 10:00.
Efter att ha fått vinet serverat tog jag glaset i handen och började vandra i affären.
Helt otänkbart i Sverige.
Nu fick jag tid att långsamt titta på inredningen, detaljerna, priser, prata med personalen o.s.v.
Ett par glas vin och 2 timmar till krävdes det innan jag var färdig med butiken
Kolla länken - Almi Dekor
Bakgrundmusiken som spelades i bakgrunden var helt perfekt.
Frågade personalen vad det var för skiva.
- Det är vår egen samling och du kan köpa den i disken.
I disken visade de mig en samling med 8 CD-skivor - köpte de alla.
Carla Bruni - (First Lady of France - den franske presidentens fru) var med.
Besöket där var en fröjd för själen.
Med en påse skivor i handen gick jag vidare genom stan.
I Polen fans och finns fortfarande blomsterförsäljare.
Oavsätt väder, årstid eller politiskt system då finns de där.
Alla hjärtans dag.
Så klart att man köper blommor eller slickepinnar i olika storlekar
med texten - Love eller Kocham Cie (det samma men på polska)
Köpte 4 stycken till alla mina kvinnor men sedan tappade påsen med de och det
blev bara skräp.
De åkte i soporna och jag har kommit hem tomhänt.
Den blöta snön gjorde att vandringen inte blev särskilt lång.
Café Cava fanns i början på gatan Nowy Swiat - Den Nya Världen.
Där fanns det gott om vackra detaljer att njuta av.
Barmän med stora läppstiftmärken på kinden, rosenblad utströdda på bardisken,
chefen som fick för sig att killar bakom baren skall ha en fluga som han själv,
egenhändigt knöt på deras hals.
Hur många av oss kan knyta en slips? För att inte tala om en fluga.
Sedan var det dags att traska vidare.
Blomstersäljare stod vid varje gathörn.
En grupp utländska musiker stod på gatan och spelade blåsinstrument.
Bas tub istället för trummor - det lät inte bra.
Fortsatte vidare längst Nowy Swiat och hamnade på café - Giovanni Rubino.
En vacker servitris mötte med vid dörren och jag knappt nådde henne till axlarna.
Hon var över 2 meter lång - men snygg var hon.
Efter en kopp kaffe ville jag gå på toan.
Woww.
Helt kaklat i Ferrari röd, vitt porslin och spegel i taket.
Makalös.
Så vill jag ha det hemma.
Sitter på toan och fotar mot taket
Där träffade jag några vänner och vi satt och pratade om gamla tider tills de stängde.
Då bytte vi lokal och fortsatte snacka till fram på små timmarna.
Har man levt länge då finns det mycket att prata om.
Nästa dag började lite senare av ovannämnda anledning men efter de
obligatoriska familjebesöken fortsatte den i liknande anda.
:::::::
Irland runt - 1
Vi gick och funderde på att flytta ut från Sverige.
Det känndes att livet måste vara bättre någon annanstans än i den inrutade Sverige.
Skolorna skulle vara bättre än här och rent allmänt livet skulle vara roligare och lättsamare.
Gräset är alltid grönare hos grannen och var kan den vara grönare än på den Gröna Ön?
Sommaren 1999 drog vi ditt för att söka efter ett lämpligt ställe att bosätta sig.
Bilen fullpackat med tält, madrasser, kläder osv.
Under de första 5 dagarna förde Rebecka en dagbok men sedan tog entusiasmen slut och
resan vidare gick som vanligt d.v.s. utan anteckningar.
Barn uppfattar verkligheten på hellt annat sätt än vi vuxna.
Färjan från Göteborg till Newcastle. Tvärs genom England till Holyhead vid Irlandska Havet
England och besök på Hadrians Wall
På den här campingen försökte vi sova. Det gick inte så bra. Ett engelsk par i tältet intil
älskade så högljud så halva campingen var vaken.
Överfarten till Ireland från Holyhead till Dublin. Författande av ovan dagbok i full gång.
Vi tog in på en B&B i byn Kilmuckridge mellan Wicklow och Wexford hos Angela.
Hon var helt galen i ABBA och uppkallade hunden efter Benny Andersson till Benny
Fiona, Angelas dotter och Rebecka leker med Benny.
Åsnorna var som åsnorna är - dumma och envisa och gick för sig själva.
Ponnierna var helt okunniga och vanskötta. Alexandra med stort nöje tog hand om de.
Fiona, Charlie och Alexandra.
Under vistelsen hos Angela gjorde vi många olika utflykter t. ex. ovan nämnd promenad vid havet
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 2
Det känndes att livet måste vara bättre någon annanstans än i den inrutade Sverige.
Skolorna skulle vara bättre än här och rent allmänt livet skulle vara roligare och lättsamare.
Gräset är alltid grönare hos grannen och var kan den vara grönare än på den Gröna Ön?
Sommaren 1999 drog vi ditt för att söka efter ett lämpligt ställe att bosätta sig.
Bilen fullpackat med tält, madrasser, kläder osv.
Under de första 5 dagarna förde Rebecka en dagbok men sedan tog entusiasmen slut och
resan vidare gick som vanligt d.v.s. utan anteckningar.
Barn uppfattar verkligheten på hellt annat sätt än vi vuxna.
Färjan från Göteborg till Newcastle. Tvärs genom England till Holyhead vid Irlandska Havet
England och besök på Hadrians Wall
På den här campingen försökte vi sova. Det gick inte så bra. Ett engelsk par i tältet intil
älskade så högljud så halva campingen var vaken.
Överfarten till Ireland från Holyhead till Dublin. Författande av ovan dagbok i full gång.
Vi tog in på en B&B i byn Kilmuckridge mellan Wicklow och Wexford hos Angela.
Hon var helt galen i ABBA och uppkallade hunden efter Benny Andersson till Benny
Fiona, Angelas dotter och Rebecka leker med Benny.
Åsnorna var som åsnorna är - dumma och envisa och gick för sig själva.
Ponnierna var helt okunniga och vanskötta. Alexandra med stort nöje tog hand om de.
Fiona, Charlie och Alexandra.
Under vistelsen hos Angela gjorde vi många olika utflykter t. ex. ovan nämnd promenad vid havet
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 2
Europa runt (nästan) - 10 - den sista
Efter Chamonix började vi rulla hem. Tvärs genom Schweiz, genom Tyskland, kort vila i Polen
hos goda vänner och tillbaka hemma. Vägen från Chamonix till Bern var nästan skrämmande.
Travers längst branta sluttningar utan vägräcke. Man vill titta ner på den storslagna naturen
men knappast vågar lyfta blicken från vägen.
På en turistbyrå i Bern fick vi en karta med en inritad 3-timmars vandringstur genom stan.
Vi gick från fontän till fontän
Sådana fontän finns över 100st i hela staden. Så mycket tid hade vi inte på oss.
Floden Aarn rinner genom byn och ger den en alldeles speciell karaktär.
Glacier vatten från Alperna som inte hann bli smutsigt.
Gammalt, äkta, mycket väl sköt, rent och så annorlunda än det som vi är vana vid i Sverige.
Albert Einsteins hus som ligger mitt i stan.
Ljudlösa spårvagnar, eleganta människor, turister.
Ordning överallt in i minsta detalj.
Arkadgångar fanns överallt. Det skall finnas över 12km av de.
Mot slutet av vandringen såg vi Parlamentet och nära den en annan rolig fontän.
Vatten sprutade från många olika håll i plattan - oregelbundet.
Barna tyckte att det var jätte skojigt.
Trots värmen Zhenia ville inte prova på.
Sedan var det lite mat och köra vidare.
Basel var en stor besvikelse. Industri stad med mängder av längtradare.
Vår motorcykel fortfarande fungerade bra men att kryssa mellan de var allt annat än roligt.
Kort besök på ett café och vidare mot Tyskland.
Från om med nu var allting bara en transportsträcka.
På kvällen tog vi in på hotell Eden i Karlsruhe - den tråkigaste staden på hela resan.
Nästa dag fortast möjligt drog vi vidare - Leipzig var målet.
På vägen mot Leipzig svängde vi in till en liten by - Lauf. 20km NO-O från Strasbourg.
Allting där var som i ett dockhus. Litet och pittoresk.
Omgivna av 2 gäng äldre damer drickande vatten och vin åt vi vår glass på ett café.
Det smakade mycket gott.
Sedan drog vi vidare. Det började bli ont om tid. 50km söder om Leipzig fick vi nog för dagen.
I en liten stad Weiβenfels tog vi in på Park Hotell.
Den gamla Östtyska vanskötsel syntes överallt men staden började resa sig.
Hotellet var utmärkt och det bästa på hela resan samt den biligaste.
Vi sov länge och bra.
Efter stor och mätande frukost packade ner allting på bara rutin och siktade mot
Osieki - Polen.
Sedan var det bara att köra.
Passerade Berlin på låg höjd.
Polsk-tysk gräns märkte vi knappast.
Rumpan värkte och värmen var mördande.
Lite till, lite till ...
50 km från mål stannade vi för lite mat.
Zhenia bara somnade i skuggan på gräsmattan så maten fick jag äta ensam
Inte långt efteråt var vi framme. ÖÖÖÖÖÖL på verandan redan innan vi tog in på rummet.
Nu var vi nästan hemma.
Våra vänner Grazyna och Jurek tog hand om oss. Gav oss mat, tvättade alla våra kläder
och skickade i säng.
Vädret började bli lite ostadigt så nästa dag stannade vi hos de och slöade.
En runda i ett av Koszalins shoppings center var underbar.
Jag förtöjde på en bar och Zhenia gick runt i affärerna.
Hon kom tillbaka med jämna mellanrum för att lämna sina kassar medan jag satt, drack öl
och läste i boken.
Mycket rättvist eller hur.
Nästa dag igen - packa ner allting och iväg till Gdansk. Färjan till Nynäshamn går kl 17:30
och vi har bara 200km framför oss. Lätt som en plätt - trodde vi. 30 km på denna väg var
det vägbygge och de skickade oss på en Objazd - omväg.
Där tappade vi oss och fick irra mellan byarna som inte ens fanns med på kartan.
Solen fick rycka in som vägvisare.
När vi kom tillbaka till civilisation då hade vi 1,5 timme på oss och 70km kvar - det
mesta genom städerna Gdynia, Sopot och slutligen Gdansk.
Maten som vi precis beställde lämnade vi kvar på bordet och drog vidare.
Nu gällde det.
Motorcykel var trasig men jag tror den också längtade hem.
De mest korkade omkörningar, fart= skyllt x 3, mitten sträcket mellan två rader bilar var
ett utmärkt sätt att ta sig fram.
Färjan började redan stänga påfarts klaffen när vi kom - de väntade på oss.
Tack Pollferries.
Som sista körde vi ombord och sedan var allting mycket enkelt.
18 timmar senare la vi till i Nynäshamn
Väntan på att få köra i land
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Slut på denna resa
hos goda vänner och tillbaka hemma. Vägen från Chamonix till Bern var nästan skrämmande.
Travers längst branta sluttningar utan vägräcke. Man vill titta ner på den storslagna naturen
men knappast vågar lyfta blicken från vägen.
På en turistbyrå i Bern fick vi en karta med en inritad 3-timmars vandringstur genom stan.
Vi gick från fontän till fontän
Sådana fontän finns över 100st i hela staden. Så mycket tid hade vi inte på oss.
Floden Aarn rinner genom byn och ger den en alldeles speciell karaktär.
Glacier vatten från Alperna som inte hann bli smutsigt.
Gammalt, äkta, mycket väl sköt, rent och så annorlunda än det som vi är vana vid i Sverige.
Albert Einsteins hus som ligger mitt i stan.
Ljudlösa spårvagnar, eleganta människor, turister.
Ordning överallt in i minsta detalj.
Arkadgångar fanns överallt. Det skall finnas över 12km av de.
Mot slutet av vandringen såg vi Parlamentet och nära den en annan rolig fontän.
Vatten sprutade från många olika håll i plattan - oregelbundet.
Barna tyckte att det var jätte skojigt.
Trots värmen Zhenia ville inte prova på.
Sedan var det lite mat och köra vidare.
Basel var en stor besvikelse. Industri stad med mängder av längtradare.
Vår motorcykel fortfarande fungerade bra men att kryssa mellan de var allt annat än roligt.
Kort besök på ett café och vidare mot Tyskland.
Från om med nu var allting bara en transportsträcka.
På kvällen tog vi in på hotell Eden i Karlsruhe - den tråkigaste staden på hela resan.
Nästa dag fortast möjligt drog vi vidare - Leipzig var målet.
På vägen mot Leipzig svängde vi in till en liten by - Lauf. 20km NO-O från Strasbourg.
Allting där var som i ett dockhus. Litet och pittoresk.
Omgivna av 2 gäng äldre damer drickande vatten och vin åt vi vår glass på ett café.
Det smakade mycket gott.
Sedan drog vi vidare. Det började bli ont om tid. 50km söder om Leipzig fick vi nog för dagen.
I en liten stad Weiβenfels tog vi in på Park Hotell.
Den gamla Östtyska vanskötsel syntes överallt men staden började resa sig.
Hotellet var utmärkt och det bästa på hela resan samt den biligaste.
Vi sov länge och bra.
Efter stor och mätande frukost packade ner allting på bara rutin och siktade mot
Osieki - Polen.
Sedan var det bara att köra.
Passerade Berlin på låg höjd.
Polsk-tysk gräns märkte vi knappast.
Rumpan värkte och värmen var mördande.
Lite till, lite till ...
50 km från mål stannade vi för lite mat.
Zhenia bara somnade i skuggan på gräsmattan så maten fick jag äta ensam
Inte långt efteråt var vi framme. ÖÖÖÖÖÖL på verandan redan innan vi tog in på rummet.
Nu var vi nästan hemma.
Våra vänner Grazyna och Jurek tog hand om oss. Gav oss mat, tvättade alla våra kläder
och skickade i säng.
Vädret började bli lite ostadigt så nästa dag stannade vi hos de och slöade.
En runda i ett av Koszalins shoppings center var underbar.
Jag förtöjde på en bar och Zhenia gick runt i affärerna.
Hon kom tillbaka med jämna mellanrum för att lämna sina kassar medan jag satt, drack öl
och läste i boken.
Mycket rättvist eller hur.
Nästa dag igen - packa ner allting och iväg till Gdansk. Färjan till Nynäshamn går kl 17:30
och vi har bara 200km framför oss. Lätt som en plätt - trodde vi. 30 km på denna väg var
det vägbygge och de skickade oss på en Objazd - omväg.
Där tappade vi oss och fick irra mellan byarna som inte ens fanns med på kartan.
Solen fick rycka in som vägvisare.
När vi kom tillbaka till civilisation då hade vi 1,5 timme på oss och 70km kvar - det
mesta genom städerna Gdynia, Sopot och slutligen Gdansk.
Maten som vi precis beställde lämnade vi kvar på bordet och drog vidare.
Nu gällde det.
Motorcykel var trasig men jag tror den också längtade hem.
De mest korkade omkörningar, fart= skyllt x 3, mitten sträcket mellan två rader bilar var
ett utmärkt sätt att ta sig fram.
Färjan började redan stänga påfarts klaffen när vi kom - de väntade på oss.
Tack Pollferries.
Som sista körde vi ombord och sedan var allting mycket enkelt.
18 timmar senare la vi till i Nynäshamn
Väntan på att få köra i land
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Slut på denna resa
Europa runt (nästan) - 9
Efter Firenze började vi sikta hemåt. Hojen sprutade olja mer och mer så varje
kilometer kunde vara den sista. För att inte prata om tvätten - olja fanns överallt även
efter en kort mc-tur.
Den etappen skulle ta oss till Chamonix i Frankrike. Ganska lång resa.
Inte långt från Firenze ligger Pisa - klart att vi var tvungna att kolla Det Lutande Tornet
om den har redan ramlat eller ej?
Att åka genom Toscanien var en fröjd. Små berg, vackra hus, lummiga byar och den
härliga sommaren. I själva Pisa fanns turister överallt. Det knappast gick att hitta
en parkeringsplats även för en mc.
Alla tog liknande bilder - att hålla emot tornet så vi följde med flocken och gjorde det samma
Från Pisa bar det mot Rapallo. En semester stad vid havet där den politiska pragmatismen
övervann de ideologiska skillnader.
1922 Tyskland och Sovjetunionen ingick en pakt om teknologisk och ekonomisk samarbete.
Tyskarna stod för know how och Ryssarna för pengarna. Gemensamt byggde de vapen- och
flygplansfabriker. Båda länderna var parier i den diplomatiska världen så ett sammarbete
mellan två bad boys var oundvikligt.
Ligurien är fantastisk. Autostrada del Sol börjar i Genua och med all rätt anses den vara
en av världens vackraste vägar. Till vänster Medelhavet, till höger höga berg och vi fanns
någonstans där mellan vatten och himmelen. Tunnlar i hundratals, spectakulera viadukter,
broar och den italienska luften. Det är någonting speciellt med den.
Vi passerade Genua - Kolumbus födelsestad och Medelhavets största hamn där familjen
Grimaldi härskar oinskränkt på låg höjd. Mot Torino och sedan mot Monte Blanc.
Så småningom såg vi Alperna torna upp sig framför oss. Ju högre upp vi kom desto
kallare blev det. Jackorna på och sedan även mc-kläder.
Mot kvällen åkte vi genom tunnel under Monte Blanc - 11km lång och ständigt övervakat
med tv-kameror, 70km/h och inga omkörningar. Denna gång hade jag mera tur än för
2 år sedan. Då mötte jag en långtradarkonvoj fullastad med kycklingar i bur. Det luktade
fruktansvärt och det fanns ingenstans att ta vägen och att hålla andan i 10 minuter det
klarar jag inte av. Vid kl. 22:00 var vi framme i Chamonix.
Från hotellfönster kunde vi se den vit toppen.
Nästa dag redan före frukosten åkte jag för att köpa biljetter till linbanan till toppen.
Tyvärr det blåste för mycket och banan gick bara till första nivå - inte ens halvvägs till toppen.
Men inte lång därifrån finns en annan topp - Aiguille du Midi som ger en underbar utsikt över
Monte Blanc - 4808m och byn så vi åkte dit.
Halvvägs till toppen - jackor och tröjor på
På toppen blåser det som fa... men vackert är det.
En mugg av varm kryddat rödvin i en fik där uppe för att värmas upp innan färden ner.
Ner åkte vi linbanan bara till första nivå. Sedan gick vi nästan 1000m neråt, längst
en vandrings led.
Ju lägre ner vi kom desto varmare blev det dvs. kläderna av. Nästa dag efter frukosten
igen packa ner allting och i väg. Nu skall vi på riktig åka tillbaka hem men först skall vi kolla
hur de har det i Schweiz. Bern lär vara en mycket fin stad
På väg mot Bern i Schweiz för att pricka av en huvudstad till på vår resa.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 10
kilometer kunde vara den sista. För att inte prata om tvätten - olja fanns överallt även
efter en kort mc-tur.
Den etappen skulle ta oss till Chamonix i Frankrike. Ganska lång resa.
Inte långt från Firenze ligger Pisa - klart att vi var tvungna att kolla Det Lutande Tornet
om den har redan ramlat eller ej?
Att åka genom Toscanien var en fröjd. Små berg, vackra hus, lummiga byar och den
härliga sommaren. I själva Pisa fanns turister överallt. Det knappast gick att hitta
en parkeringsplats även för en mc.
Alla tog liknande bilder - att hålla emot tornet så vi följde med flocken och gjorde det samma
Från Pisa bar det mot Rapallo. En semester stad vid havet där den politiska pragmatismen
övervann de ideologiska skillnader.
1922 Tyskland och Sovjetunionen ingick en pakt om teknologisk och ekonomisk samarbete.
Tyskarna stod för know how och Ryssarna för pengarna. Gemensamt byggde de vapen- och
flygplansfabriker. Båda länderna var parier i den diplomatiska världen så ett sammarbete
mellan två bad boys var oundvikligt.
Ligurien är fantastisk. Autostrada del Sol börjar i Genua och med all rätt anses den vara
en av världens vackraste vägar. Till vänster Medelhavet, till höger höga berg och vi fanns
någonstans där mellan vatten och himmelen. Tunnlar i hundratals, spectakulera viadukter,
broar och den italienska luften. Det är någonting speciellt med den.
Vi passerade Genua - Kolumbus födelsestad och Medelhavets största hamn där familjen
Grimaldi härskar oinskränkt på låg höjd. Mot Torino och sedan mot Monte Blanc.
Så småningom såg vi Alperna torna upp sig framför oss. Ju högre upp vi kom desto
kallare blev det. Jackorna på och sedan även mc-kläder.
Mot kvällen åkte vi genom tunnel under Monte Blanc - 11km lång och ständigt övervakat
med tv-kameror, 70km/h och inga omkörningar. Denna gång hade jag mera tur än för
2 år sedan. Då mötte jag en långtradarkonvoj fullastad med kycklingar i bur. Det luktade
fruktansvärt och det fanns ingenstans att ta vägen och att hålla andan i 10 minuter det
klarar jag inte av. Vid kl. 22:00 var vi framme i Chamonix.
Från hotellfönster kunde vi se den vit toppen.
Nästa dag redan före frukosten åkte jag för att köpa biljetter till linbanan till toppen.
Tyvärr det blåste för mycket och banan gick bara till första nivå - inte ens halvvägs till toppen.
Men inte lång därifrån finns en annan topp - Aiguille du Midi som ger en underbar utsikt över
Monte Blanc - 4808m och byn så vi åkte dit.
Halvvägs till toppen - jackor och tröjor på
På toppen blåser det som fa... men vackert är det.
En mugg av varm kryddat rödvin i en fik där uppe för att värmas upp innan färden ner.
Ner åkte vi linbanan bara till första nivå. Sedan gick vi nästan 1000m neråt, längst
en vandrings led.
Ju lägre ner vi kom desto varmare blev det dvs. kläderna av. Nästa dag efter frukosten
igen packa ner allting och i väg. Nu skall vi på riktig åka tillbaka hem men först skall vi kolla
hur de har det i Schweiz. Bern lär vara en mycket fin stad
På väg mot Bern i Schweiz för att pricka av en huvudstad till på vår resa.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 10
Europa runt (nästan) - 8
Från Ravenna till Firenze gick det ganska fort. Väll inne i stan hittade vi ett hotell
och (den smutsigaste på hela resan) efter snabb dusch gick ut på stan.
Som vanlig i Firenze möts alla turister utanför Basilica di Santa Maria del Fiore.
En låång och chianti nersköljd (vi är ju i Toscana) middag förhöjde stadens charm.
Sova och nästa morgon hitta en caffe för att äta frukost. Expresso, panini och juice.
Sedan var det stan för hela slanten efter att först ha bytt till ett bättre hotell.
Smutsen var olidlig.
Allting börjar från Basilica
Turister fanns överallt. Hela stan är som ett monument över Familjen Medici.
Deras storhet och rikedom. Konst samlingar, statyer, palatser - rikedomen är överdådig.
Genom historien en mängd berömda människor bodde eller var versamma i denna stad.
Leonadro de Vinci, Galilo Galilei, Dante Aligheri, Amerigo Vespucci (efter honom
är båda kontinenterna uppkalade - Amerika), Michelangelo Buonarroti, Guccio Cucci
och många många fler.
Inne i Palazzo Vecchio - Medicis säte.
Ponte Vecchio i Firenze och Ponte Rialto i Venezia. Världens två mest kännda broar.
Kanske även "Bridge over river Kwai" - men det är en hellt annan historia.
Gatumusiker, gatumålare och glass.
Världens bästa, vackraste, största och godaste glass. Bara i Firenze kan man få
glass som räcker för en hel middag. Efter att ha vandrat genom stan en hel dag gick vi
åt sidan och hittade en liten restaurang för att äta, dricka och vila. Maten var god,
vinet ännu godare och servitrisen som betjänade vårt bord vissade sig vara från
Ukraina - Olga.
Vi väntade tills hon blev färdig med sitt jobb och tillsammans gick vi ut på stan.
Firenze by night med vår egen lokal guide. Det var mycket berättelser om hennes
öde och strapatser i Italien.
Denna vildsvin skall man smeka på trynet - tur för hela livet.
Som synns det måste ha varit många som sökte lyckan - inkluderat mig.
Att klättra upp på Basilikas torn det skippade vi - köerna var milslånga och vi har
bara ett liv.
Att kunna se Davids staty av Michelangelo var ännu värre - det skippade vi med.
Sent på kvällen på Ponte Vecchio
Sedan var det till hotellet för nästa dag skulle vi till Chamonix - Frankrike via
tunnel under Monte Blance.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 9
och (den smutsigaste på hela resan) efter snabb dusch gick ut på stan.
Som vanlig i Firenze möts alla turister utanför Basilica di Santa Maria del Fiore.
En låång och chianti nersköljd (vi är ju i Toscana) middag förhöjde stadens charm.
Sova och nästa morgon hitta en caffe för att äta frukost. Expresso, panini och juice.
Sedan var det stan för hela slanten efter att först ha bytt till ett bättre hotell.
Smutsen var olidlig.
Allting börjar från Basilica
Turister fanns överallt. Hela stan är som ett monument över Familjen Medici.
Deras storhet och rikedom. Konst samlingar, statyer, palatser - rikedomen är överdådig.
Genom historien en mängd berömda människor bodde eller var versamma i denna stad.
Leonadro de Vinci, Galilo Galilei, Dante Aligheri, Amerigo Vespucci (efter honom
är båda kontinenterna uppkalade - Amerika), Michelangelo Buonarroti, Guccio Cucci
och många många fler.
Inne i Palazzo Vecchio - Medicis säte.
Ponte Vecchio i Firenze och Ponte Rialto i Venezia. Världens två mest kännda broar.
Kanske även "Bridge over river Kwai" - men det är en hellt annan historia.
Gatumusiker, gatumålare och glass.
Världens bästa, vackraste, största och godaste glass. Bara i Firenze kan man få
glass som räcker för en hel middag. Efter att ha vandrat genom stan en hel dag gick vi
åt sidan och hittade en liten restaurang för att äta, dricka och vila. Maten var god,
vinet ännu godare och servitrisen som betjänade vårt bord vissade sig vara från
Ukraina - Olga.
Vi väntade tills hon blev färdig med sitt jobb och tillsammans gick vi ut på stan.
Firenze by night med vår egen lokal guide. Det var mycket berättelser om hennes
öde och strapatser i Italien.
Denna vildsvin skall man smeka på trynet - tur för hela livet.
Som synns det måste ha varit många som sökte lyckan - inkluderat mig.
Att klättra upp på Basilikas torn det skippade vi - köerna var milslånga och vi har
bara ett liv.
Att kunna se Davids staty av Michelangelo var ännu värre - det skippade vi med.
Sent på kvällen på Ponte Vecchio
Sedan var det till hotellet för nästa dag skulle vi till Chamonix - Frankrike via
tunnel under Monte Blance.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 9
Europa runt (nästan) - 7
Mitt på dagen kom vi till Ravenna. Irrade på stan medan vi sökte efter basilikan San Vitale
med mosaikerna föreställande den bysantinskie kejsaren Justinianus . I vårt sökande
hamnade vi utanför staden i en annan kyrka med hellt sagolika mosaiker på vägarna.
Värmen var olidlig.
Det första vi gjorde var att svalka ner oss i en gatupump.
Det var knappast några människor i klosterkyrkan. Bara dumma turister är ute mitt på dagen
när termometer visar över 40°C. Vi skall ha valuta för pengarna. Mosaikerna var magnifika.
Färgerna som har suttit på väggen i över 1000 år var fresha som nymålade
Efter den obligatoriska delen med turistande började vi söka efter ett hotell för
att övernatta. Vid utfarten till Rimini åkte vi förbi en Yamaha service verkstad.
Vi stannade och på en blandning av engelska och italienska frågade om de kunde
laga vårt pakethållare. Inga problem - imorgon kl.8:00.
Det var fortfarande tidigt på dagen så vi drog vidare till San Marino.
Världens äldsta stat - skapad år 301.
Knappt 100km det fixar vi lätt - trodde vi. I den galna italienska trafiken gäller inte
svenska sättet att planera körningen. Trångt, vägarnas standard (inte autostradas)
ligger långt efter den svenska standarden. Till slut kom vi fram, tog in på ett hotell,
duschade och vid solnedgången stod vi på toppen av Monte Titano berget och blickade
över det lila furstendömmet. 
I bakgrunden syns det Adriatiska Havet. En lååång och god middag på en restaurang
vid ett brant stup mot Rimini och tillbaka till hotellet.
Imorgon skall vi gå upp mycket tidigt för att hinna tillbaka till Ravenna kl. 8:00. Vi missade
tiden med en halv timme. Vi hittade inte tillbaka så bra.
En timme senare var vår motorcyckel ner plockat och på lagning på TGR-motor .
Efter pakethållarens reparation köpte vi en packbox modell Maxi. Vi stuvade om hela
packningen och nu var det lyxigt att åka. Själva verkstadschefen övervakade att allting
gick rätt till. Tillsammans med honom och en säljare gick vi ut för att äta lunch - klart
att vi betalade. Priset för en stor lunch för 4 personer på ett enkelt matställe skulle
räcka till förrätten på en turistrestaurang.
Nu var vi färdiga med pakethållaren och siktade mot Firenze - Florens.
Fortsättning följer i Del-8
Europa runt (nästan) - 6
Efter att ha kommit till Venezia tog vi in på ett hotell och efter en snabb dusch drog ut på
stan. Det var redan mörkt när vi satt på bussen på väg till City.
Vid midnatt var vi tillbaka efter att ha ätit, druckit och promenerat lite i denna vattenfyllda
stan.
Det finns ingen biltrafik i gamla Venezia så att alla fordon lämnas på parkeringarna
runt omkring. Det som gäller vaporetto - vattenbuss, gondoler - helst utan sjungande
gondolieri, vattentaxi eller apostel hästar.
Vi valde de sista. Gå och gå och gå - ingen karta.
Det finns skyltar som visar vägen till de stora sevärdigheterna. Att tappa bort sig bland
alla gränder, broar, kanaler och hus var rena fröjden.
Smalt, trångt, gammalt, trasigt, vaaaarmt och överfylld av turister - härlig stad.
Värmen gjorde att det gick åt mycket öl. Hela tiden var temperaturen över 40°C.
En kaffé vid Canale Grande.
Venezia är känd för sina karnevalmasker.
De fanns överallt och den ena var vackrare (läs dyrare) än den andra.
Inte långt från Ponte Rialto hittade vi en Pinoccio butik till - den fjärde på våran resa.
Medan vi satt på en kaffé med världens dyraste glass (en banana split för 26€ !!!)
på Piazza San Marco kom en 5-mastad segel croussing båt på vägen ut.
Det blåste ingenting så för att visa upp sig satte de upp hela segelgarderoben.
En mäktig och högst oväntad syn.
Det samma ställe i november under översvämningar. 
Logistiken i denna stad sköts med lite udda leverans metoder. 
Alla varor fraktas med varubåtar och sedan lastas på pirrorna som ligger på fördäcket
och med mankraften rullas in i gränderna. En fullastad skuta inte alltid går under broarna
så de måste planera körrutt efter broarna och mängden av last. Svenska facken skulle
smälla av. Det är inte fråga om inte för tunga lyft eller långa arbetspass.
Allting skall komma fram - NU. Turistsäsongen är kort och mycket intensiv.
Det renovras överallt. De gamla tegelhusen sjunker i havet. Tiden har tärd mycket på
denna stad. Hoppas att EU, FN och vi alla lyckas rädda denna förunderligt vackra stad.
Efter att ha irrat på Venezias gator i 2 dagar och samlat intryck från allting runt omkring oss
drog vi vidare. Längst Adriakusten skulle vi ta oss fram till Ravenna - se de berömda
bysantinska mosaikerna. Körsträckan var inte lång men nu åkte vi i bara hjälm och t-shirt.
Det var för varmt för mc-kläder.
En av fördelarna med mc-semester är att man inte har plats för olika suvenirer och
minnessaker.Zhenia hadde ingen aning om detta och köpte 2 st. karnevalsmasker.
Mycket ömtåliga så det inte gick att stuva in de med vår övriga packning.
Nu skall hon hålla de i händerna ändå hem.
Pakethållare fortfarande trasig, stoplyktan finns inte, motor läcker olja mer och mer.
Med förhoppning om att det mc´n håller ut drog vi iväg.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 7
Europa runt (nästan) - 5
När vi startade från Budapest-Ungern siktade vi på Zagreb-Kroatien.
Allting gick bra fram till gränsen.
Ungrare släpte oss ut. Vi åkte över bron och stannade för kroatisk gränskontroll.
Där blev det tvärstopp - Zhenia hade ingen visum så det var bara att åka tillbaka.
En gång till blev jag påmind om hur bekvämt det är att resa med ett svenskt pass.
Nästan hela världen ligger öppen för dig.
Tillbaka till Ungern och vidare mot Ljubliana - Slovenien.
Jättelika väggbyggen och all trafik mot huvudstaden går via små byar - köer utan slut.
Då var det skönt att åka motorcyckel.
Mellan rader av stillastående bilar eller i vägrenen men fram gick det.
För varje dag som gick blev det varmare och varmare.
Under denna slalomresan gick topplockspackningen.
Från främre cylinder på höger sida började spruta olja - skit.
Motor är luftkylld så det gjorde inte så mycket men av erfarenhet vet jag att med tiden
blir det bara värre och värre.
Vi kör, på något sätt grejar vi även detta problem.
Å annan sida - tänk om man hadde bara sådana problem i livet.
Struntsak.
Mitt på dagen kom vi till Ljubliana och tog in på ett hotell mitt i stan.
Dusch, klädbyte och ut på stan.
Mat i det som visade sig vara Ljublianas äldsta restaurang med anor från 1300-talet.
Efter maten gick vi att bekanta oss med Staden.
Lugn och behaglig stämning, rent och intressant.
När det blev mörkt hamnade vi på slottet liggande uppe på en kulle och övervaka staden.
På borggården hadde de friluftsbio.
Den struntade vi i och gick tillbaka till stan. Utan karta tappade vi bort oss men i en liten restaurang
förklarade de för oss att vi var på väg ut från stan istället för mot stan.
Dumma turister måste de ha tänkt.
Middnatt men fortfarande varmt. Längst en flod kom vi tillbaka till byn.
Nästa dag på vägen ut från stan efter mycket möda hittade vi en Suzuki verkstad.
Utan kö kollade de vår läcka och konstaterade att det tar minst 1 vecka att fixa det.
Reservdelar behövdes och som snabbast kunde de komma från Holland på 4 dagar.
Det var bara att köra vidare med motor sprutande olja och med jämna mellanrum fylla på denna.
För att inte tala om kläder - från den dagen luktade jag olja som en riktig karl skall göra.
Målet för dagen var Venedig - Italien. På vägen mot italienska gränsen stannade vi
i Postojanska Jama - Europas vackraste grotta.
Slottet Predjamski Grad
Efter att ha väntat i nästan en timme på insläp till grottan (+32°C ute) gick vi in (+8°C inne) och med sådan tåg
åkte 3 km under jorden till samlingsplatsen där vi blev uppdelade i språkgrupper med var sin guide.
Tågresan i sig är en häftig upplevelse. (om man inte jobbar som gruvarbetare)
Inne i grottan är temperaturen constant 8°C så min MC-jacka verkligen behövdes.
Kolla denna länk - virtual vandring genom hela grottan:
http://www.burger.si/Jame/PostojnskaJama/2005/seznam_english.html
Efter besöket i grottan på parkeringen bevitnade vi en häftig gräll.
Frun backar från parkeringen (BMW med svenska skylltar) och skrapar en annan bil som
också skulle ut men fortfarande stod still.
Mannen som satt bredvid hoppar ut och skäller ut den stående föraren efter noterna.
Stackarn plötsligt känner sig skyllgig och ber om ursäkt.
Tydligen anfall är det bästa försvaret.
Sedan var det Venedig - trodde vi.
Precis när vi skulle ut på autostrada vid Trieste sprack vår pakethållare och krossade baklyktan.
Packa om hela bagaget och Zhenia fick sitta inklämd mellan två väskor.
Värme bara ökar och väl på vägen visar termometer 44°C.
Och ju varmare det är dessto mera olja sprutar från motor.
Olyckorna går alltid parvis - bevisat.
Störtregn i 3 minuter ( bara skönt) förhöjde spänningen.
I en liten kaffé vid autostrada testade vi min italienska.
Vi fick det vi ville så tydligen förstod de oss.
Fram mot kvällen tog vi in på ett hotell i utkanden av Venezia.
Dusha, klä om och ut på stan.
Same procedure as last time.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.
Fortsättning följer i Del - 6
Europa runt (nästan) - 4
Efter Bratislava - Slovakien åkte vi till Budapest - Ungern.
Motorväg hela tiden så resan var inte alls besvärlig.
Direkt efter att vi passerade gränsen kom värme - 30°C eller mer.
MC kläder kändes mycket varma oavsätt hastigheten.
Vi ville tanka vid gränsövergången - mycket dålig idé.
Sådana som vi fans minst 1000 till på samma station.
Kö + värme + kläder + trängsel = Helvete.
Så första intrycket av Ungern var inte alls det bästa. För att inte tala om språket.
Inte ett ord gick att förstå, broken english, broken german, händer och hela kroppen
gjorde att vi tog oss fram.
Efter ankomsten till Budapest hittade vi samma hotel som i Bratislava - Ibis.
En kedja med hygliga hotel centralt i städerna. Priserna var också acceptabla.
Zhenia hon slocknade av värme och trötheten. Ensam fick jag gå ut på stan.
Det syntes på direkten att detta är ett land under uppbyggnad eller rättere sagt
återuppbyggnad.
Redan romarna hadde sina posteringar i denna stad. Sedan var det många, många
armeer som tågade genom landet. Habsburska dynastin lämnade efter sig ståtliga
byggnader och deras omisskänliga prägel.
Wien, Praga, Budapest och Krakow - 4 residensstäder. Alla de under lång tid tillhörde
den hagsburska dynastin. Prakt, makt, elegans och tron på evigheten var deras
känn igen täcken. Efteråt kom kommunisterna och fördärvade allting.
Tur att staden var så ordentligt byggd från början.
50 år av vanskötsel skadade bara fasader.
Zhenia vaknade och tillsammans gick vi ut på stan.
Buda + Pest = Budapest
Donau floden delar stan i två delar. Den vänstra (tittat medströms) är Boda och den högra är Pest.
Hela turistlivet pågår i den låga Pest. Den maffiga kejsarhistorien finns i den höga Boda.
En stor stad som är på vägen upp att ta sin plats i verkligheten.
Massor med turister, suvenirer, musikanter och trafik - en vanlig storstad.
Kedjebron är samlingspunkten för alla besökare.
Den vackra Parlamentbyggnaden dominerar på Pest-sidan
På bron säljs allt möjligt krims krams och på Bodas landfäste finns världens godaste raggmunka
med gräddfil, fruktsallad eller en öl.
Värmen var bedövande. Dricka, dricka och glass var det ända som jag längtade efter.
Om öl vil jag inte ens tala om - det vill man alltid.
På Budas sidan finns det kejserliga slottet med konstmuseum som inrymms i dennes salar.
Utsikten över den andra låga sidan - Pest är magifik.
En resa med båten på Donau floden var en skön avslut på denna besök
Kola deserten
Inga dumma associationer - tack.
Sedan bar det mot Zagreb - Kroatien men vi kom alldrig ditt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 5
Motorväg hela tiden så resan var inte alls besvärlig.
Direkt efter att vi passerade gränsen kom värme - 30°C eller mer.
MC kläder kändes mycket varma oavsätt hastigheten.
Vi ville tanka vid gränsövergången - mycket dålig idé.
Sådana som vi fans minst 1000 till på samma station.
Kö + värme + kläder + trängsel = Helvete.
Så första intrycket av Ungern var inte alls det bästa. För att inte tala om språket.
Inte ett ord gick att förstå, broken english, broken german, händer och hela kroppen
gjorde att vi tog oss fram.
Efter ankomsten till Budapest hittade vi samma hotel som i Bratislava - Ibis.
En kedja med hygliga hotel centralt i städerna. Priserna var också acceptabla.
Zhenia hon slocknade av värme och trötheten. Ensam fick jag gå ut på stan.
Det syntes på direkten att detta är ett land under uppbyggnad eller rättere sagt
återuppbyggnad.
Redan romarna hadde sina posteringar i denna stad. Sedan var det många, många
armeer som tågade genom landet. Habsburska dynastin lämnade efter sig ståtliga
byggnader och deras omisskänliga prägel.
Wien, Praga, Budapest och Krakow - 4 residensstäder. Alla de under lång tid tillhörde
den hagsburska dynastin. Prakt, makt, elegans och tron på evigheten var deras
känn igen täcken. Efteråt kom kommunisterna och fördärvade allting.
Tur att staden var så ordentligt byggd från början.
50 år av vanskötsel skadade bara fasader.
Zhenia vaknade och tillsammans gick vi ut på stan.
Buda + Pest = Budapest
Donau floden delar stan i två delar. Den vänstra (tittat medströms) är Boda och den högra är Pest.
Hela turistlivet pågår i den låga Pest. Den maffiga kejsarhistorien finns i den höga Boda.
En stor stad som är på vägen upp att ta sin plats i verkligheten.
Massor med turister, suvenirer, musikanter och trafik - en vanlig storstad.
Kedjebron är samlingspunkten för alla besökare.
Den vackra Parlamentbyggnaden dominerar på Pest-sidan
På bron säljs allt möjligt krims krams och på Bodas landfäste finns världens godaste raggmunka
med gräddfil, fruktsallad eller en öl.
Värmen var bedövande. Dricka, dricka och glass var det ända som jag längtade efter.
Om öl vil jag inte ens tala om - det vill man alltid.
På Budas sidan finns det kejserliga slottet med konstmuseum som inrymms i dennes salar.
Utsikten över den andra låga sidan - Pest är magifik.
En resa med båten på Donau floden var en skön avslut på denna besök
Kola deserten
Inga dumma associationer - tack.
Sedan bar det mot Zagreb - Kroatien men vi kom alldrig ditt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 5
Europa runt (nästan) - 3
Efter kort och behaglig åk på 70km kom vi till Bratislava - Slovakien.
Hela tiden i huvudet blandas Slovakien och Slovenien.
Vilken är vilken?
Men nu vet jag.
Tidigare (under kommunisttiden) fanns Tjechoslovakien. Efter sammetsrevolutionen på 90-talet
(när hela östblocket rasade samman) delades de i två länder Tjechien och Slovakien.
D.v.s. nu är de grannar.
Tjechien har vi redan besökt så Bratislava måste ligga i Slovakien.
Den gör den faktiskt - vi kollade det.
Vid infarten till stan tog vi fel avfart och hamnade i ett område som var som vilken förrort
till Moskva som hellst. Rinkeby gånger 10 - förskräckligt.
Men säkert de som bor där är glada att ha eget boende och tak över huvud.
Det mesta var i skicket från 70-talet - orörd.
Gamla stan som vi sökte fanns på andra sidan av Donau floden som rinner tvärs genom staden
och skapar en naturlig uppdelning i höger - vänster, nytt - gammalt.
Det gamla var faktiskt bättre och vackrare.
Fasaderna var redan renoverade men inte gårdarna och taken.
Gatorna städade och turisterna har redan hittat ditt.
Den delen av stan var mycket behaglig.
God mat, gott öl, hyggliga priser, annorlunda souvenirer och stämning av uppbyggar anda.
En riktig relax stad. Bra väder gjorde inte intrucken sämre.
I en antikhandel träffade vi en man som solde gamla sedlar. Där hittade vi även ryska
cherviencer - valuta som infördes i Ryssland direkt efter oktoberrevolutionen.
Klart att vi köpte de.
Slottet uppe på kullen var under renovering. Kranar, byggnadsställningar och slagborrar
hördes oavbrutet.
Många moderna skulpturer fanns på gatorna.
På vägen från slottet gömde vi oss undan regnet i en kaffé och där satt vi länge och intensivt
fast det slutade regna för länge sedan.
Tipps: de har gott vin i Slovakien.
Efter Bratislava siktade vi mot Budapest - Ungern.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 4
Hela tiden i huvudet blandas Slovakien och Slovenien.
Vilken är vilken?
Men nu vet jag.
Tidigare (under kommunisttiden) fanns Tjechoslovakien. Efter sammetsrevolutionen på 90-talet
(när hela östblocket rasade samman) delades de i två länder Tjechien och Slovakien.
D.v.s. nu är de grannar.
Tjechien har vi redan besökt så Bratislava måste ligga i Slovakien.
Den gör den faktiskt - vi kollade det.
Vid infarten till stan tog vi fel avfart och hamnade i ett område som var som vilken förrort
till Moskva som hellst. Rinkeby gånger 10 - förskräckligt.
Men säkert de som bor där är glada att ha eget boende och tak över huvud.
Det mesta var i skicket från 70-talet - orörd.
Gamla stan som vi sökte fanns på andra sidan av Donau floden som rinner tvärs genom staden
och skapar en naturlig uppdelning i höger - vänster, nytt - gammalt.
Det gamla var faktiskt bättre och vackrare.
Fasaderna var redan renoverade men inte gårdarna och taken.
Gatorna städade och turisterna har redan hittat ditt.
Den delen av stan var mycket behaglig.
God mat, gott öl, hyggliga priser, annorlunda souvenirer och stämning av uppbyggar anda.
En riktig relax stad. Bra väder gjorde inte intrucken sämre.
I en antikhandel träffade vi en man som solde gamla sedlar. Där hittade vi även ryska
cherviencer - valuta som infördes i Ryssland direkt efter oktoberrevolutionen.
Klart att vi köpte de.
Slottet uppe på kullen var under renovering. Kranar, byggnadsställningar och slagborrar
hördes oavbrutet.
Många moderna skulpturer fanns på gatorna.
På vägen från slottet gömde vi oss undan regnet i en kaffé och där satt vi länge och intensivt
fast det slutade regna för länge sedan.
Tipps: de har gott vin i Slovakien.
Efter Bratislava siktade vi mot Budapest - Ungern.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del 4
Europa runt (nästan) - 2
Del - 2
Sedan åkte vi till Prag - Tjeckien.
En stad att älska och bli förälskad i.
Historia finns överallt. Mängder av turister och olika språk. Souvenirer, Pinocchio nr 2 och öl.
Messias av Mozart i en kyrka med nästan 80-mana orkester bara förhöjde skönhetskänsla.
I en underjordisk restaurang (ingenting för folk med klaustrofobi) en kvinlig dansare bjöd upp mig til en medeltida dans. Jag tror att jag hänge med.
Öl var naturligtvis utsökt.
Karlův most - Karlbron över till Hradcany med slotet och historien.
Det går inte att inte älska denna stad.
Efter Prag fortsatte vi till Wien - Österrike. Fram till gränsen gick allting mycket bra.
Middag i Tabor och precis när mätta och belåtna satte vi oss motorcyckel då började regna och regna och regna. Hela vägen fram till Wien hadde vi vatten uppifrån. Väll framme tog vi in på första bästa hotell i city. Omklädning, hänga allting på tork, middag på hotellet och ut på stan. Wien är alldrig fel. Har varit där minst 15 gånger och alltid känns det likadant - WAW, vilken stad.
Rent, pampigt, rikt, vällklädda människor, Mozart kugeln och massor med musik.
Sent på kvällen hamnade vi på en liten restaurang. Det syntes på direkten varifrån ägaren kom - tavlor från Rom fanns överallt,
Nästa dag tog vi en sightseeing buss och åkte runt. Turen var OK bara man slapp spanjorer. Även med hörlurar på gick det inte att höra vad guiden sa. Det är nog bara en dagis som är mera högjud.
Vi steg av vid Schönbrunn Slottet och vandrade i parken.
På en kaffe intill slottet har de visning hur man gör en äkta apfelstrudel. Skickligt och roligt.
Degen kavlas tunt, tunt och lägges på en ren linneduk. Man skall kunna läsa en text genom degen. Mängder med applen ovanpå, socker, kanel och det viks upp bara en liten bit sedan med ett kraftig ryck dras duken undan och hela stora degen med alla äpplen rullar in sig själv. The show mast go on.
En engelsk ungdoms blåsorkester försökte att underhålla publiken utanför slottet på parksidan. Vinden blåste bort inte bara deras musik men även noterna. Tjejerna i sina tunna vita blusar frös nästan ihjäl men alla höll masken.
En friluftsfilmfestival intil Hofburg slottet var en av många aktiviteter i stan.
Wienerkonzert i gamla börshuset var någonting att rekomendera. Arrangerat för turister men ändå av bra kvalité. Inte att jag är någon musikkännare men det kändes bra.
Bratislava - Slovakien ligger inte långt från Wien så vi åkte ditt. Ingen av oss har tidigare varit i Slovakien.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 3
Sedan åkte vi till Prag - Tjeckien.
En stad att älska och bli förälskad i.
Historia finns överallt. Mängder av turister och olika språk. Souvenirer, Pinocchio nr 2 och öl.
Messias av Mozart i en kyrka med nästan 80-mana orkester bara förhöjde skönhetskänsla.
I en underjordisk restaurang (ingenting för folk med klaustrofobi) en kvinlig dansare bjöd upp mig til en medeltida dans. Jag tror att jag hänge med.
Öl var naturligtvis utsökt.
Karlův most - Karlbron över till Hradcany med slotet och historien.
Det går inte att inte älska denna stad.
Efter Prag fortsatte vi till Wien - Österrike. Fram till gränsen gick allting mycket bra.
Middag i Tabor och precis när mätta och belåtna satte vi oss motorcyckel då började regna och regna och regna. Hela vägen fram till Wien hadde vi vatten uppifrån. Väll framme tog vi in på första bästa hotell i city. Omklädning, hänga allting på tork, middag på hotellet och ut på stan. Wien är alldrig fel. Har varit där minst 15 gånger och alltid känns det likadant - WAW, vilken stad.
Rent, pampigt, rikt, vällklädda människor, Mozart kugeln och massor med musik.
Sent på kvällen hamnade vi på en liten restaurang. Det syntes på direkten varifrån ägaren kom - tavlor från Rom fanns överallt,
Nästa dag tog vi en sightseeing buss och åkte runt. Turen var OK bara man slapp spanjorer. Även med hörlurar på gick det inte att höra vad guiden sa. Det är nog bara en dagis som är mera högjud.
Vi steg av vid Schönbrunn Slottet och vandrade i parken.
På en kaffe intill slottet har de visning hur man gör en äkta apfelstrudel. Skickligt och roligt.
Degen kavlas tunt, tunt och lägges på en ren linneduk. Man skall kunna läsa en text genom degen. Mängder med applen ovanpå, socker, kanel och det viks upp bara en liten bit sedan med ett kraftig ryck dras duken undan och hela stora degen med alla äpplen rullar in sig själv. The show mast go on.
En engelsk ungdoms blåsorkester försökte att underhålla publiken utanför slottet på parksidan. Vinden blåste bort inte bara deras musik men även noterna. Tjejerna i sina tunna vita blusar frös nästan ihjäl men alla höll masken.
En friluftsfilmfestival intil Hofburg slottet var en av många aktiviteter i stan.
Wienerkonzert i gamla börshuset var någonting att rekomendera. Arrangerat för turister men ändå av bra kvalité. Inte att jag är någon musikkännare men det kändes bra.
Bratislava - Slovakien ligger inte långt från Wien så vi åkte ditt. Ingen av oss har tidigare varit i Slovakien.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Fortsättning följer i Del - 3
