Känner mig skylldig

Det finns två saker som under hela mitt liv betydde mycket för mig.
Som gjorde att jag reagerade och brydde mig om.
Precis som min Pappa.
Lidande människor med barn i synnerhet och kunskap.
.
Till idag reagerar jag våldsamt när jag ser barn som far illa.
Till idag reagerar jag ursinnigt när våra barn inte vill lära sig.
.
Kolla bilderna som jag plockade på nätet.
Liknande situationer såg jag själv under mina resor men då tog jag inga bilder.
Det upplevde jag som förödmjukande och förolämpande för dessa barn.
Jag bara lät bilderna fastna på näthinnan och registrerade det i hjärnan.
Jag är ingen pressfotograf.
.
.
.
.
.
.
.
Det är inte deras fel.
Det är aldrig barnens fel.
.
Tack vare TV och Internet kan vi inte längre säga - det hade jag ingen aning om.
.
Där finns såååååå mycket att göra för dessa barn.
Hellre åker jag till Afrika, Indien, Sydamerika eller någonstans i världen och försöker
hjälpa dessa barn än i timmar sitter här hemma och övertalar en bortskämd unge
att äta upp sin gröt eller lära sig multiplikationstabellen eller dylika.
.
Det känns mera verkligt och bringar mera nytta för alla.
Jag har ju bara ett liv och det skall inte slösas på dumheter.
::::::::::::::::::::::::::::::::

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0