Hamilton

När vi startade från Budapest-Ungern siktade vi på Zagreb-Kroatien.
Allting gick bra fram till gränsen.
Ungrare släpte oss ut. Vi åkte över bron och stannade för kroatisk gränskontroll.
Där blev det tvärstopp -  Zhenia hade ingen visum så det var bara att åka tillbaka.
En gång till blev jag påmind om hur bekvämt det är att resa med ett svenskt pass.
Nästan hela världen ligger öppen för dig.
Tillbaka till Ungern och vidare mot Ljubliana - Slovenien.

Jättelika väggbyggen och all trafik mot huvudstaden går via små byar - köer utan slut.
Då var det skönt att åka motorcyckel.
Mellan rader av stillastående bilar eller i vägrenen men fram gick det.

För varje dag som gick blev det varmare och varmare.
Under denna slalomresan gick topplockspackningen.
Från främre cylinder på höger sida började spruta olja - skit.
Motor är luftkylld så det gjorde inte så mycket men av erfarenhet vet jag att med tiden
blir det bara värre och värre.
Vi kör, på något sätt grejar vi även detta problem.
Å annan sida - tänk om man hadde bara sådana problem i livet.
Struntsak.

Mitt på dagen kom vi till Ljubliana och tog in på ett hotell mitt i stan.
Dusch, klädbyte och ut på stan.

Mat i det som visade sig vara Ljublianas äldsta restaurang med anor från 1300-talet.
Efter maten gick vi att bekanta oss med Staden.
Lugn och behaglig stämning, rent och intressant.
När det blev mörkt hamnade vi på slottet liggande uppe på en kulle och övervaka staden.
På borggården hadde de friluftsbio.


Den struntade vi i och gick tillbaka till stan. Utan karta tappade vi bort oss men i en liten restaurang
förklarade de för oss att vi var på väg ut från stan istället för mot stan.
Dumma turister måste de ha tänkt.


Middnatt men fortfarande varmt. Längst en flod kom vi tillbaka till byn.


Nästa dag på vägen ut från stan efter mycket möda hittade vi en Suzuki verkstad.
Utan kö kollade de vår läcka och konstaterade att det tar minst 1 vecka att fixa det.
Reservdelar behövdes och som snabbast kunde de komma från Holland på 4 dagar.
Det var bara att köra vidare med motor sprutande olja och med jämna mellanrum fylla på denna.
För att inte tala om kläder - från den dagen luktade jag olja som en riktig karl skall göra.

Målet för dagen var Venedig - Italien. På vägen mot italienska gränsen stannade vi
i Postojanska Jama - Europas vackraste grotta.



Slottet Predjamski Grad

Efter att ha väntat i nästan en timme på insläp till grottan (+32°C ute) gick vi in (+8°C inne) och med sådan tåg
åkte 3 km under jorden till samlingsplatsen där vi blev uppdelade i språkgrupper med var sin guide.
Tågresan i sig är en häftig upplevelse. (om  man inte jobbar som gruvarbetare)








Inne i grottan är temperaturen constant 8°C så min MC-jacka verkligen behövdes.

Kolla denna länk - virtual vandring genom hela grottan:
 http://www.burger.si/Jame/PostojnskaJama/2005/seznam_english.html

Efter besöket i grottan på parkeringen bevitnade vi en häftig gräll.
Frun backar från parkeringen (BMW med svenska skylltar) och skrapar en annan bil som
också skulle ut men fortfarande stod still.
Mannen som satt bredvid hoppar ut och skäller ut den stående föraren efter noterna.
Stackarn plötsligt känner sig skyllgig och ber om ursäkt.
Tydligen anfall är det bästa försvaret.

Sedan var det Venedig - trodde vi.
Precis när vi skulle ut på autostrada vid Trieste sprack vår pakethållare och krossade baklyktan.


Packa om hela bagaget och Zhenia fick sitta inklämd mellan två väskor.
Värme bara ökar och väl på vägen visar termometer 44°C.
Och ju varmare det är dessto mera olja sprutar från motor.
Olyckorna går alltid parvis - bevisat.

Störtregn i 3 minuter ( bara skönt) förhöjde spänningen.
I en liten kaffé vid autostrada testade vi  min italienska.
Vi fick det vi ville så tydligen förstod de oss.

Fram mot kvällen tog vi in på ett hotell i utkanden av  Venezia.
Dusha, klä om och ut på stan.

Same procedure as last time.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.
Fortsättning följer i Del - 6