Det gillar jag inte
Till för inte så länge sedan tog jag det för givet att min kropp bara fungerade.
Allting inom mig rörde sig som det skulle och det behövdes inte att tänka
på mitt innandöme.
Det var då.
Nu vet jag var båda mina knä finns - de på minner mig om sin existens när jag går
uppför eller nerför trappan.
Jag vet vad mitt hjärta sitter - den klämmer lite hela tiden på vänster sida
efter infarkten
Jag vet var mitt hår fanns - flintan påminner mig att nu finns det inte längre.
Jag vet var mina krafter finns - någonstans borta när jag somnar på soffan till kvällen
och inte som tidigare kunde jobba/festa 1 vecka i sträck.
Jag vet att armar går inte att laga till 100% efter ett brott - höger vill inte sträckas ut
efter tidigare hopp från kakelugnen.
Jag vet att skruvar håller bra - en har suttit i min vänstra arm i 40 år.
etc.
etc.
Det känns inget bra att långsamt degraderas och se sin kropp förfalla.
Snacket om den glada ålderdomen gillar jag inte heller.
Hur kan man gilla att börja dagen med en handfull tabletter varje morgon?
Hur kan man gilla att se bussen köra ifrån dig för du hann inte springa ikapp den?
Hur kan man gilla att handla med dramaten för att man orkar inte bära en kasse
med mat?
Det gillar jag inte.
Inte.
Yggdrasil - livets träd (en ask) i den nordiska mytologi
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Om Um - 16
En dag kom en man till Um och berättade om sina bekymmer, besvikelser, känslor,
familj och arbete.
Han pratade och pratade och pratade.
Orden bara rann ur hans mun.
Och så plötsligt tystnade han tvärt.
…
Varför egentligen har du kommit till mig - frågade Um?
Mannen kvicknade till och tittade frågande på Um.
Vad sa du?
Varför egentligen har du kommit till mig - upprepade Um?
…
Jag vet inte.
Jag bara gick förbi och trängde mig fram i kön utanför din dörr - svarade mannen.
Men om du inte vet varför du är här varför då berättar du om ditt liv?
Jag vet inte varför jag berättade allt det här men nu när det väl är gjort då
känns det att jag tydligen behövde det.
Jag behövde någon att prata till utan att bli avbruten eller rädd för.
I min vardag har jag många människor som jag träffar och mycket gods, pengar
och mänskligt öde som mer eller mindre ligger i mina händer.
Allt det hanterar jag dagligen.
Jag får inte, vill inte och ska inte, svika, lura eller utnyttja någon.
Men i de dagliga bestyren försvinner jag själv.
Så för att inte förvandlas till intet var jag tvungen att komma hit - tror jag.
Det var en impuls och inget medvetet handlande.
...
Ursäkta att jag störde och gjorde dig förlägen eller osäker - det var inte meningen.
Han tog fram ett silver mynt la det på bordet, nickade med huvudet och gick ut.
Um satt på sin stol och bara tittade på mannen utan att släppa honom ur blicken
för en enda sekund.
När mannen gick ut och det blev tyst Um tog en djup lång suck och sa för sig själv.
Jag hoppas att jag aldrig blir så stressad som han.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
PS.
Idag skall jag lyssna på mig själv och skilja på mina egna och andras drömmar
Maria Helander
Att välja
Jag kan själv välja vilket det blir.
Gårdagen är död, morgondagen har inte kommit än.
Jag har bara en dag, idag, och jag ska vara glad i dag.
Groucho Marx
Oftast är det vi själva som väljer ett motto för dagen/veckan/året/livet.
Varför inte välja att vara glad?
... jag aldrig har upplevt något mer helande än att bli älskad villkorslöst.
Det här måste jag lära mig.
Feng Shui: Allt Du har omkring Dig påverkar Dig
Varför kom jag inte på det själv?
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Solen, katten och jag
Nybryggt kaffe med varm mjölk och en sked socker.
Katten som kom och la sig i mitt knä så fort jag satte mig vid dator.
Genom det halvöppna fönster hör jag fåglarna skrika sina morgon trudeluttarna.
Inte en enda moln på himmelen och den friska morgonluften andas jag in med
gränslös välbehag.
Träden står fortfarande nakna förutom en liten björk framför mitt fönster.
Den skiftar redan i lila, det måste betyda att även han är vaken.
Då är vi fyra om idag.
Jag älskar de tidiga morgnar och i synnerhet just nu på våren.
Jag blir nästan hög av den begynande dagen.
En gång till - wowww.
En vecka till och dofterna kommer.
Alla buskar, träd och blommor skall skynda sig att förlänga sin art.
Ett gång till får jag vara med om det under när världen vaknar till liv.
Och för varje gång är det mer och mer spännande.
Hur många gånger till får jag vara med om det?
Inga dystra tankar bara en liten fundering
:::::::::::::::::::::::::::::::
Åsna
Höger vänster.
Vill, vill inte.
Älskar eller hatar.
Kallt eller varmt.
...
...
Att inte fatta ett beslut finns inte på kartan.
Det är så många val som jag fattar dagligen.
Inget lagom, ingen vänta och se.
Ett kategoriskt ja eller nej.
Men när väl beslutet är fattat då andas jag fritt en liten stund tills nästa beslutsbehov
tar vid och hela cirkusen börjar på nytt.
Ofta även andra människor berörs av de besluten och saken kompliceras ytterligare.
Ett fattat beslut (vilket det än blir) ångrar jag aldrig det är de icke fattade som
får mig att vakna på natten och grubbla.
Som åsna mellan två hötappar.
::::::::::::::::::::::::::
Soldaten skjuter ...
Ett ordspråk i Polen och Ryssland.
Två nationer som vet vad kriget är.
Om man tänker efter, då kan detta ordspråk användas till mycket mer
än för att kriga.
Vi planerar, riggar upp, förbereder, önskar men vad slutresultatet blir av all vår
möda har vi ingen aning om.
Bara det hamnar i närheten av våra önskningar då är vi lyckliga.
Hur stor är osäkerheten i vårt liv?
Hur stor är osäkerheten i alla våra förehavande?
Kolla Mr. Good Enough som exemplifiering av ordspråket.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag skulle vilja ...
Jag skulle vilja gå ner i vikt ca. 20kg.
Jag skulle vilja få tillbaka den hälsa som jag hade vid 23.
Jag skulle vilja kunna arbeta lite mindre.
Jag skulle vilja ha en liten hög med pengar och beta av den tills jag blir 97.
Jag skulle vilja få tid att kunna läsa några timmar varje dag.
Jag skulle vilja kunna 2-3 språk till.
Jag skulle vilja kunna spela piano och violoncell.
Jag skulle vilja ha några ställen på jorden som ett retreat.
Jag skulle vilja bli av med en del minnen från mitt förflutna.
Jag skulle vilja se världen samt ha tid och kunskap att förstå den.
Jag skulle vilja när tiden är ute att lösas upp i luften, segla med vinden
och ta världen i min famn för alltid.
Vakna, VAKNA - Solen har gått upp, missa inte dagen, träffa andra.
::::::::::::::::::::::::::::::::
Force majeure
Inte.
En av Islands vulkaner heter så och natten till onsdag fick den ett utbrott.
Askmoln från utbrottet spred sig med vindarna över Europa.
Lilla Island blev plötsligt världsomspännande.
Luftrummet i Danmark, Norge, Belgien, Holland, Scotland, Norra Tyskland
och Frankrike fick stängas av.
För 9 minuter sen blev även luftrum i hela Sverige stängd.
Norra Ryssland står på tur när molnet med vindarna vandrar över världen.
Plötsligt blev vi människor sååååå små.
Alla våra stora drömmar om att härska över världen fick på skam.
Naturen är oss alltid övermäktig.
Hela vår super duper teknik med alla sina manicker och mojänger kan slänga
sig i väggen.
Blir det stor klimatpåverkan kan vi inte göra någonting åt detta enda.
Känner någon sort av skadeglädje.
Vi alla är en del av Universum antingen vi vill det eller inte.
Det perspektivet har vi mycket lätt att glömma fast det är förutsättningen för
för vår existens.
När vi går under då kan vi inte skylla på force majeure.
Vi fick en chans, forvaltar den omdömmeslöst och för finna oss med konsekvenserna.
Här kom ett påminnelsekort från underjorden.
::::::::::::::::::::::::::::::::
Ej retoriska frågor
CHAOS: Goddess of Emptiness and Confusion.
She is the gaping shapeless void who gave birth to the universe.GAIA and EROS came from CHAOS, as did NYX.
Nobody knows much about her, so if you know something about nothing let us know.
__________________________________________
Vad gjorde Gud när han vad en tonåring?
Varför pratas inte om Kristus mellan 2 och 33 års ålder, var han en värsting?
När börjar en institution leva ett eget liv oavsett målet som var orsaken till
dess skapande t.ex. kyrkan?
Om Gud finns överallt varför då gå i kyrkan, är Gudkoncentrationen större där?
Är Gud mycket fåfäng, för han gillar ju att vi dyrkar honom?
Om vi föds med vår arvsynd hur kan vi då komma upp till himmelen?
Menstruation är ett straff för ett äpple stulet i paradiset varför upphör den vid 50,
är straffet avtjänat då?
Hur fixade Kristus tonåren när män tänker med fel huvud?
Varför har Gud ingen fru?
....
Ingen ironi bara en del frågor som jag ställde till en präst när jag var 16-17 efter att ha
läst Bibel från början till slut.
Utan ett ord pekade han på dörren - jag gick ut då och tog världen i min famn.
Världen och jag - utan mellan händer.
Så är det till idag - jag älskar horisonten.
Jag pratar med min stjärna på himmelen.
Jag är en försvinnande liten del av Universum och njuter av det.
Världen och jag
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Lyckan ???
Gör man det eller hittar man det på gatan eller i skogen?
Vad kostar det?
Vad är det för färg på lyckan?
Lyckan, njutning, behag, hänförelse osv. är det samma sak i olika grader?
Vad gör man med det?
...
Här och nu är nödvändig för att med full koncentration vi skall göra ... vad det
nu kan vara.
Att göra någonting på övertid med vänster hand och bortkopplad hjärna
ger bara halv bra resultat om något resultat alls.
Men vart leder alla våra - att göra?
Lyckan är ingen mål i sig för den är föränderlig och odefinierbar.
Sträva efter lyckan luktar att söka Paradis och gränslös tråkighet.
Floder med honung och mjölk (Vem vill bada i en sådan sörja? - Tage Danielsson),
änglakörer och vegetarisk mat.
Nej tak.
Lyckan är självisk
Mänskligheten, livet - varför finns vi till?
Om vi blev till av en slump och fick vårt medvetande då kanske skall vi försöka
utveckla det vidare till allas fördel och inte bara vårt eget?
Mänskligheten dör ut om vi fortsätter som vi gör just nu.
Jorden måste evakueras om några miljoner år - klarar vi det?
Kolla själva på Astronomiguiden - forum Solen och norrsken.
(toppen sida för amatörastronomer).
Vart skall vi flytta?
Till grannen på Andromeda?
Skall vi sitta kvar var och en på sitt eget träd och tycka att vi är bäst eller skall vi
skapa en kollektiv hjärna som omfattar oss alla och flytta den?
Sience fiction men underbygd med matematik och fysikaliska fakta.
Det finns större problem att lösa än att söka lyckan, men vist är det skönt att må bra.
::::::::::::::::::::::::::::
Vår och Sol, jobb och stress, då och nu, ...
Så skulle man kunna räkna ut in i det oändliga.
Bra och dåligt, ful och vackert, snabbt och långsamt, fattig och rik etc. etc.
För mig är problemet att det är så jag uppfattar verkligheten och försöker att
positionera mig mellan dessa två poler.
INGET LAGOM - det är som att vara levande död.
Närmare det som uppfattas som positivt idag vill jag hamna.
För 10-20 år sedan var samma positionering mycket annorlunda.
Allting i vårt liv är ju förankrat i tid och geografi.
Där och då är annorlunda än där och nu.
Här och då är annorlunda än här och nu.
Då och nu de är annorlunda.
Här och där de är annorlunda.
Vi lever alltid i här och nu.
Allting rör sig och vi följer med i den evinnerliga förändringen.
........................
Det är de dagliga funderingar som är oändliga.
Oftast handlar det om att vispa luft - låt vinden göra det.
Finns det några universala lagar eller mål som kan förena oss alla?
Många filosofer och kloka människor har ställt sig denna fråga.
Hitta den fullkomliga meningen med livet och dess mål.
Att sträva i denna riktning istället för att sjunka ner i det dagliga träsket
och förlora perspektivet.
En sak vet jag i sökandet - målet ligger utanför vardagen som bara är
en transportsträcka och som har blivit ett mål i sig.
Typisk alienation - medel som har blivit ett mål i sig.
Samla pengar för att köpa en bil och med tiden samlande av pengar ger oss
samma nöje som att äga en bil eller till och med större.
Vi fortsätter åka kommunalt men har mycket pengar på banken.
Läs Moliéres - Den girrige och får en vägledning om hur det går till.
Inte drunkna i vardagen - motto för idag.
::::::::::::::::::::::
Går för landning
10-e april 2010.
Tidigt på morgonen den Polska regeringens plan störtar i Smolensk - Ryssland.
97 personer dör omedelbart och en av de var Polens president Lech Kaczynski.
Han och många Polska dignitärer åkte till Ryssland för att hedra minne av de
22000 polska officerare som blev avrättade genom nackskott på order av Josef Stalin.
Mars - april 1940 slutade den besegrade polska armen att existera.
Det fanns inga ledare och soldaterna utan ledning är det bara en massa folk.
Efter kommunismens fall blev Polen självständig och de polsk-ryska relationerna gick
i stå.
Först skall vi klara av historien innan vi kan prata om nutiden var Polens inställning.
Det tog för ryssarna 70 år att erkänna brottet.
När detta var ett faktum var bara försoningsgesten kvar att göra.
Båda ländernas presidenter och regeringschefer skulle samlas vid en gemensam ceremoni
för att hedra de arkebuserade.
När den Polska presidentens plan gick för landning i tät dimma då vid det fjärde försök
gick någonting fel - planet störtade och alla ombordvarande omkom.
Till de 22000 kan man lägga 97 personer till.
Ödets ironi, attentat, oskicklig pilot, gammal flygplan, väders makter etc. etc.
Det går att hitta på många förklaringar eller orsaker.
Det viktigaste blev plötsligt att Polen stod utan ledning.
Nästan hela den Polska militärledningen omkom.
Polska motsvarigheten till Riksbanken - Bank Narodowy - chef omkom.
Presidenten och hans fru dog.
Veteraner som lyckades överleva kriget och flög för att ta en sista farväl av sina
kamrater - stupade med.
En handfull Sejm ledamöter (Polsk parlament) - dog.
Den unga Polska demokrati sattes på prov som fick hela nationen att falla i gråt.
För de stupade, för landet, för den plötsligt så diffusa framtiden.
Håller lagarna?
Är vi tillräckligt eniga?
Var händer med Sejmen som plötsligt inte är beslutsmässigt?
Bedövande sorg och känslan av overklighet förlamar förnuftet men livet
måste gå vidare.
Kan hända att det var den äldre generationens sista stora uppträdande.
Önskas att Polens och Rysslans relationer blir mera normala eller åtminstone
som min pappa sa - Polen måste alltid ha bättre relationer med Ryssland än
Ryssland har med Tyskland.
...
.....
Medan jag satt i Kungshallen och väntade på min dotter via min Iphone läste jag
svenska, polska och ryska tidningarnas rapporter om olyckan.
Sedan ringde jag till Polen till min bekant sedan 40 år och frågade henne vad säger
polska massmedia om händelsen.
Hon berättade att i tisdags kl. 8:15 dog vår gemensamma bekant i hjärntumör.
Han var ett år äldre än jag.
Som om det inte räckte med landsorg då skall vi ha vår egen sorg också.
Och för att sätta dagens händelser i ännu mera overklig ljus träffade jag min dotter.
Nyligen var hos frisören klippte bort sitt underbara hår och var missnöjd med resultatet.
Vi handlade extensions till hennes hår.
Äkta, av asiatisk hår som kanske någon fattig kvinna lät klippa bort för att ha pengar till
sin familj.
........
Sedan sprack det för mig.
Ville bara vara ensam och ta mig genom allt detta.
Bearbeta, inte överreagera, få distans till historien, dagen och det dagliga.
Det tog mig resten av eftermiddag för att plocka ihop de spilror som på nytt blev jag.
Nu lunkar jag vidare även om jag kanske haltar lite
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Stön tanten
För si så där 10-15 år sedan var jag barnsligt förtjust i Toni Braxton.
Kunde lyssna på hennes musik om och om igen.
Mina barn tröttnade på henne medan jag ihärdigt fortsatte att lyssna.
För att få slut på denna plågan började de kalla henne - stön tanten.
Det var för mycket.
Antingen frontalkrock mellan oss eller slutar jag att lyssna på Toni när barna
är hemma.
Det blev det andra och så lyssnade jag mindre och mindre på hennes musik.
Hela minnet dök upp när hemma på en lördag morgon hörde jag just denna låt.
Kolla själva om barna hade rätt?
Själv tycker jag fortfarande att Toni Braxton är toppen.
Även texterna är toppen eller kanske är jag jävisk?
Wowww jag får gåshud över hela kroppen.
Hon är ju fenomenal och det att hon är snygg gör inte saken värre.
::::::::::::::::::::::::::::::
Vispa luft
Att styra upp jobben för 12 gubbar, hantera alla kunder och min bokhållerska,
bilar, planering, resa 20-30 mil per dag och familj tar slut på mina krafter.
När jag på kvällen lovar mig själv att - nu skall jag uppdatera bloggen,
då klibbar mina ögonlock ihop bara jag sätter mig vid dator.
Tidigare i livet när dygnet hade 35 timmar då gick det utmärkt med att klämma
in ett litet äventyr till bland alla 154 tidigare från samma dag.
154 eller 155 det var ingen skillnad.
Nu är den skillnaden nästan kosmisk.
Här SMS-ade min dotter att hon ville åka till Taj Mahal.
Strålande idé - kanske senare i år.
Att resa en sådan underverk måste för Mughal Emperor Shah Jahan ha varit ett sätt att
bearbeta sorgen efter sin bortgångna fru Mumtaz Mahal.
Tänk att vara älskad så mycket att bara den vackraste graven var bra nog?
Nytt SMS.
Nej - fel.
Helt fel.
Taj Mahal är en butik i stan där man kan köpa löshår.
Så fel kan det bli när man drar förhastade slutsatser.
Att krysta fram några tankar utan att först ha tänkt genom blir som att vispa luft.
Hellre tigger jag och väntar tills hjärnan hittar ork och ro att tänka ostörd.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
En tiggare
Borgmästaren, som sig bör gav honom 20kr.
Han tackade ödmjukt
Nästa söndag fick han 20kr igen.
Under några efterföljande söndagar fick han 20kr av borgmästaren.
Varje gång tackade han ödmjukt.
Men en gång fick han bara en 10-a av borgmästaren.
Förvånad tittar han uppåt och frågar.
- Varför så lite?
- Ni förstår jag skickade min son till universitet och det kostar mycket
att utbilda barn.
...
- Ja, ni kan gärna utbilda era barn, men varför för mina pengar?
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Äntligen slut
Mina killar är tillbaka och vi startar vår session av arbete.
Allt för mycket ledighet är fördärvligt för den mentala hälsan.
Ingen ordning på dygnsrytmen.
Ingen ordning på måltiderna.
Ingen ordning på morgon uppvaknande.
etc.
Men nu är det slut.
6:30 morgonmöte och sedan full fart fram till 19:00
Sovmorgon på söndagarna för då har vi morgonmöte först vid 8:30.
Lyxigt.
Det ser ut att kunna bli det bästa av alla år hittills.
Vi är fullbokade med kundjobb fram till Midsommar och även en del av sommaren.
Utan att någonsin ha gjort reklam för vårt företag har vi full beläggning.
Gamla kunder som återkommer eller rekommenderar oss till sina grannar, vänner
och bekanta.
Tydligen lönar det sig med kvalité och engagemang.
Vår hemsida (www.2312.se) slår nog alla konkurrenter på fingrarna.
Vi är nog ensamma på marknaden med servisen att kunderna in time kan följa
projekt, pengar och se resultatet dagligen var de är är i världen.
Arbete med version 2 är redan igång - vi blir ännu bättre.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Bara 3 minuter kvar
Påsken är snart slut.
En härlig vår dag tar slut.
Idag har det kommit tusentals turister till Waxholm och att hitta en parkering plats
var det helt omöjligt.
En föraning av det som komma skall under sommaren - p-mardröm.
När jag satt på HK tittade jag lite mera uppmärksamt än vanligt på det som hände
runt omkring mig.
- Bar personalen som vet inte hur man gör en Tequila Rose och improviserar.
- En snygg kille som kommer in och alla tjejer i gänget står på rad för att krama
honom.
- En äldre par som lite blygsamt kommer in och frågar om det är öppet fast lokalen
är halvfylld med folk.
- Klar solnedgång där utanför och några av nyligen sjösatta båtar ligger i gästhamnen
på sin års jungfru tur.
- En skrikig musik i bakgrunden fast det är Påsk och vi uppmanas till eftertanke
över livets förgänglighet.
- En av personalen som är ledig för dagen kommer in och sätter sig bredvid.
Vi pratar med varandra.
- På kajen går byfåne med jätte steg.
etc.
etc.
Var och en av dessa små iakttagelser kan räcka till en lång blogginlägg.
Men varför?
Det är ju livet som tuggar på.
Vanlig söndag.
Vanlig Påsk som firas med rave party och fylla.
Vanlig vår som upprepas sedan 4 miljarder år.
Vanlig men så underbar som om det var för första gången.
Den långa vinter är nästan bortglömt och jag är inte längre så negativ till snön
som jag var för 1 månad sedan.
Historien, årstiderna, livet börjar på en ny varv.
Jag hänger med ett tag till.
:::::::::::::::::::::::::::::::
När morgonen gryr
Nu börjar det gry ute och katten vaknade.
Hon kom, hoppade upp på mitt knä, kelade en stund och gick efter sina ärenden.
Förmodligen för att kolla sina domäner.
Att matskålen står där den skall, att sandlådan är på plats, att lampan i min
internet router fortfarande blinkar etc.
Om en stund kommer hon tillbaka och lägger sig i mitt knä igen men
plikten framför allt.
Jag funderar om inte vi människor fungerar liknande?
Vi vill så gärna ha rutinhandlingar till vardags.
Vakna, personlig hygien, frukost, resan till jobbet, arbete, resan tillbaka
och kväll hemma.
Dag efter dag.
Ibland vaknar det vilda djuret inom oss och vi skall ut på äventyr.
Det är då som vi tvättar bilen, krattar på tomten, klipper buskarna leker med
barnen, hälsar på vänner, äter ute eller någonting annat av det stora utbudet
av möjligheter.
En grill, en öl eller vin, någon film för att landa mjukt och kvällens bestyr
som avslut.
Efter en sådan dag känner vi oss som om vi ägde hela världen.
I am the best!
Nästa dag fogar vi oss i den gråa leden och fortsätter som vanligt.
Tills nästa anfall kommer.
Var är människan?
Var är JAG?
Flockinstinkt, rädsla för det okända.
Men utan denna massa skulle vi inte klara oss i världen.
Den måste finnas för att ge oss bakgrunden.
Någonting som vi skall förakta och känna oss bättre än ... de där.
Och till vardags är vi en del av den.
Det är denna massa som liksom en stor flod långsamt flyter genom tiden.
Är vi med eller inte, det spelar ingen roll den fortsätter som den alltid har gjort.
Men vad har det för betydelse för Universum?
Just denna byte av perspektiv gör att ibland är det svårt att hitta krafter för vardagen.
Det är kanske då som religionen kommer in i bilden?
:::::::::::::::::::::::::::::::
Ut på äventyr
Först skall jag långt norrut i Stockholms skärgård för att sedan bli hämtat av
en svävare och med den skall vi vidare till kundens ö.
Väl på plats skall jag besikta den blivande byggplatsen och tillgängliga
transportmöjligheter.
Kunden vill bygga 2st hus på ön.
Bara berg, inga vägar eller hjälpmedel.
Det lutar åt en helikoptertransport men först skall vi undersöka saken.
Kul när lite okonventionella metoder skall användas.
Allting är möjlig bara man vill tillräckligt mycket.
Så såg den ut.
Inte Yellow Submarine but Yellow Hoover
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
