Hamilton

Sedan det senaste inlägg har det gott några dagar som skakade hela min existens.

10-e april 2010.

Tidigt på morgonen den Polska regeringens plan störtar i Smolensk - Ryssland.
97 personer dör omedelbart och en av de var Polens president Lech Kaczynski.
Han och många Polska dignitärer åkte till Ryssland för att hedra minne av de
22000 polska officerare som blev avrättade genom nackskott på order av Josef Stalin.

Mars - april 1940 slutade den besegrade polska armen att existera.
Det fanns inga ledare och soldaterna utan ledning är det bara en massa folk.

Efter kommunismens fall blev Polen självständig och de polsk-ryska relationerna gick
i stå.
Först skall vi klara av historien innan vi kan prata om nutiden var Polens inställning.

Det tog för ryssarna 70 år att erkänna brottet.
När detta var ett faktum var bara försoningsgesten kvar att göra.
Båda ländernas presidenter och regeringschefer skulle samlas vid en gemensam ceremoni
för att hedra de arkebuserade.

När den Polska presidentens plan gick för landning i tät dimma då vid det fjärde försök
gick någonting fel - planet störtade och alla ombordvarande omkom. 
Till de 22000 kan man lägga 97 personer till.

Ödets ironi, attentat, oskicklig pilot, gammal flygplan, väders makter etc. etc.
Det går att hitta på många förklaringar eller orsaker.

Det viktigaste blev plötsligt att Polen stod utan ledning.
Nästan hela den Polska militärledningen omkom.
Polska motsvarigheten till Riksbanken - Bank Narodowy - chef omkom.
Presidenten och hans fru dog.
Veteraner som lyckades överleva kriget och flög för att ta en sista farväl av sina
kamrater - stupade med.
En handfull Sejm ledamöter (Polsk parlament) - dog.

Den unga Polska demokrati sattes på prov som fick hela nationen att falla i gråt.
För de stupade, för landet, för den plötsligt så diffusa framtiden.

Håller lagarna?
Är vi tillräckligt eniga?
Var händer med Sejmen som plötsligt inte är beslutsmässigt?

Bedövande sorg och känslan av overklighet förlamar förnuftet men livet
måste gå vidare.

Kan hända att det var den äldre generationens sista stora uppträdande.

Önskas att Polens och Rysslans relationer blir mera normala eller åtminstone
som min pappa sa - Polen måste alltid ha bättre relationer med Ryssland än
Ryssland har med Tyskland.

...
.....

Medan jag satt i Kungshallen och väntade på min dotter via min Iphone läste jag
svenska, polska och ryska tidningarnas rapporter om olyckan.
Sedan ringde jag till Polen till min bekant sedan 40 år och frågade henne vad säger
polska massmedia om händelsen.
Hon berättade att i tisdags kl. 8:15 dog vår gemensamma bekant i hjärntumör.
Han var ett år äldre än jag.

Som om det inte räckte med landsorg då skall vi ha vår egen sorg också.

Och för att sätta dagens händelser i ännu mera overklig ljus träffade jag min dotter.
Nyligen var hos frisören klippte bort sitt underbara hår och var missnöjd med resultatet.
Vi handlade extensions till hennes hår.
Äkta, av asiatisk hår som kanske någon fattig kvinna lät klippa bort för att ha pengar till
sin familj.

........

Sedan sprack det för mig.
Ville bara vara ensam och ta mig genom allt detta.
Bearbeta, inte överreagera, få distans till historien, dagen och det dagliga.

Det tog mig resten av eftermiddag för att plocka ihop de spilror som på nytt blev jag.

Nu lunkar jag vidare även om jag kanske haltar lite
:::::::::::::::::::::::::::::::::::