Hamilton

En dag kom en man till Um och berättade om sina bekymmer, besvikelser, känslor,
familj och arbete.
Han pratade och pratade och pratade.
Orden bara rann ur hans mun.
Och så plötsligt tystnade han tvärt.
…
Varför egentligen har du kommit till mig - frågade Um?

Mannen kvicknade till och tittade frågande på Um.
Vad sa du?

Varför egentligen har du kommit till mig - upprepade Um?
…
Jag vet inte.
Jag bara gick förbi och trängde mig fram i kön utanför din dörr - svarade mannen.

Men om du inte vet varför du är här varför då berättar du om ditt liv?

Jag vet inte varför jag berättade allt det här men nu när det väl är gjort då
känns det att jag tydligen behövde det.
Jag behövde någon att prata till utan att bli avbruten eller rädd för.
I min vardag har jag många människor som jag träffar och mycket gods, pengar
och mänskligt öde som mer eller mindre ligger i mina händer.
Allt det hanterar jag dagligen.
Jag får inte, vill inte och ska inte, svika, lura eller utnyttja någon.
Men i de dagliga bestyren försvinner jag själv.
Så för att inte förvandlas till intet var jag tvungen att komma hit - tror jag.
Det var en impuls och inget medvetet handlande.
...
Ursäkta att jag störde och gjorde dig förlägen eller osäker - det var inte meningen.

Han tog fram ett silver mynt la det på bordet, nickade med huvudet och gick ut.

Um satt på sin stol och bara tittade på mannen utan att släppa honom ur blicken
för en enda sekund.

När mannen gick ut och det blev tyst Um tog en djup lång suck och sa för sig själv.
Jag hoppas att jag aldrig blir så stressad som han.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::

PS.
Idag skall jag lyssna på mig själv och skilja på mina egna och andras drömmar
Maria Helander