Hamilton

När jag gick upp kl. 4:10 då var det fortfarande helt mörkt.
Nu börjar det gry ute och katten vaknade.
Hon kom, hoppade upp på mitt knä, kelade en stund och gick efter sina ärenden.
Förmodligen för att kolla sina domäner.



Att matskålen står där den skall, att sandlådan är på plats, att lampan i min
internet router fortfarande blinkar etc.
Om en stund kommer hon tillbaka och lägger sig i mitt knä igen men
plikten framför allt.

Jag funderar om inte vi människor fungerar liknande?

Vi vill så gärna ha rutinhandlingar till vardags.
Vakna, personlig hygien, frukost, resan till jobbet, arbete, resan tillbaka
och kväll hemma.
Dag efter dag.
Ibland vaknar det vilda djuret inom oss och vi skall ut på äventyr.
Det är då som vi tvättar bilen, krattar på tomten, klipper buskarna leker med
barnen, hälsar på vänner, äter ute eller någonting annat av det stora utbudet
av möjligheter.
En grill, en öl eller vin, någon film för att landa mjukt och kvällens bestyr
som avslut.
Efter en sådan dag känner vi oss som om vi ägde hela världen.

I am the best!

Nästa dag fogar vi oss i den gråa leden och fortsätter som vanligt.
Tills nästa anfall kommer.

Var är människan?
Var är JAG?

Flockinstinkt, rädsla för det okända.

Men utan denna massa skulle vi inte klara oss i världen.
Den måste finnas för att ge oss bakgrunden.
Någonting som vi skall förakta och känna oss bättre än ... de där.
Och till vardags är vi en del av den.
Det är denna massa som liksom en stor flod långsamt flyter genom tiden.
Är vi med eller inte, det spelar ingen roll den fortsätter som den alltid har gjort.

Men vad har det för betydelse för Universum?

Just denna byte av perspektiv gör att ibland är det svårt att hitta krafter för vardagen.
Det är kanske då som religionen kommer in i bilden?
:::::::::::::::::::::::::::::::