En dag som vanligt

En transport sträcka närmar sig slutet.
Ännu en dag blir till ände utan att på något sätt kunna skiljas från tusentals
tidigare dagar.
Dag efter dag, dag efter dag, dag efter...  etc. etc.

Det finns en början men den kommer vi inte ihåg.
Det kommer ett slut men det vill vi inte känna av.
Allting där emellan kallas - livet.

När dagar flyter ihop till en stor massa utan detaljer, färger, dofter och ansikten.
Vad har de då för värde?
Även för en själv.
...
En stor grå gegga moja.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0