Vacum
Nu är jag här igen alla lyssnare.
God kväll
För er som inte vet vem jag är får jag lov att presentera mig.
Timur Hamilton heter jag.
Timur har jag blivit döpt till och älskar det här namnet.
Timur eller Tamerlan som han kallas i västvärlden var en stor härskare i Central Asien
efter att Djingis Kahns vällde föll sönder på 1400-talet.
Efter honom tror jag att jag har blivit uppkallad
Hamilton har jag som artistnamn och på riktigt heter jag någonting annat men
det talar vi inte om här.
Vårt program skall på gå fram till Midsommar.
Vad som kommer efteråt finns ingen som vet det just nu.
Timur Temirov från Dagestan sjöng på ryska Oseni Postoj - Hösten vänta.
Han ber hösten att vänta
Han har inte svalnat ännu efter den heta sommarens upplevelser eller sommarens heta upplevelser.
Vad som var het det finns ingen som vet men små stunder från sommaren vill han förlänga ett tag till.
Säkert har det hänt för er alla att ni ville stanna tiden.
En natt, en kyss, en dans, en kram eller en seger stund.
En lång väntan på din käraste, som kom till enda och nu är hon här.
Då vill vi stanna tiden och njuta av stunden läääänge till.
För när tiden bara går och går och vi hänger med - ju, det kan vi redan.
Men just den stunden kunde vara lite längre.
- Tiden!
Stanna för tre andetag till och låt alla detaljer etsa sig in i min hjärna så jag minns de fram till mina
dö dagar - sedan får Du fortsätta.
Tyvärr - går det inte att sakta eller stanna tiden vi får jobba på så bra vi kan för att minnas.
Så småningom glömmer vi det mesta i alla fall.
Vi kastar om ordningen, blandar orsak med verkan, missar personer och ställen.
Vår hjärna vill göra plats för framtiden och sopar bort detaljer, färger, ljud och ansikten.
En opersonlig massa minne som finns kvar i vårt huvud och som med tiden kommer att
försvinna tillsammans med oss.
Anthony Hamilton sjöng Dear Life.
Genom kärlek till Dig blev jag den jag är.
Skulle inte ha sagt det bättre själv.
Just den kärleken vi känner inom oss som förändrar oss.
Den ger oss vingar, tårar, lidande och en glimt av Paradis.
Den få oss att sträva mot någonting som kan blir Vi.
Den rycker oss från den inskränkta Jag och dubblerar det.
Ett blir två.
Den ensamhet som fanns inom oss innan dess är som bortblåst.
En tvåsamhet, ett Vi, ett par ögon att titta i - utan spegel.
Nu få du Tiden, gå vidare men var snäll och inte för fort jag vill hinna med.
Men även mycket långsamt kommer den till sin slut.
Så är det även med vårt program.
Sov nu alla ni och glöm tiden för den bara finns där och smeker oss
Vi flyter i dess flod och njuter av dess jämna och stadiga ström.
Den är vår trygghet - någonting som vi kan lita på.
Den bara går på oavsätt vad vi vill eller var vi är.
Den tickar på som om vi inte alls fanns till.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll
För er som inte vet vem jag är får jag lov att presentera mig.
Timur Hamilton heter jag.
Timur har jag blivit döpt till och älskar det här namnet.
Timur eller Tamerlan som han kallas i västvärlden var en stor härskare i Central Asien
efter att Djingis Kahns vällde föll sönder på 1400-talet.
Efter honom tror jag att jag har blivit uppkallad
Hamilton har jag som artistnamn och på riktigt heter jag någonting annat men
det talar vi inte om här.
Vårt program skall på gå fram till Midsommar.
Vad som kommer efteråt finns ingen som vet det just nu.
Timur Temirov från Dagestan sjöng på ryska Oseni Postoj - Hösten vänta.
Han ber hösten att vänta
Han har inte svalnat ännu efter den heta sommarens upplevelser eller sommarens heta upplevelser.
Vad som var het det finns ingen som vet men små stunder från sommaren vill han förlänga ett tag till.
Säkert har det hänt för er alla att ni ville stanna tiden.
En natt, en kyss, en dans, en kram eller en seger stund.
En lång väntan på din käraste, som kom till enda och nu är hon här.
Då vill vi stanna tiden och njuta av stunden läääänge till.
För när tiden bara går och går och vi hänger med - ju, det kan vi redan.
Men just den stunden kunde vara lite längre.
- Tiden!
Stanna för tre andetag till och låt alla detaljer etsa sig in i min hjärna så jag minns de fram till mina
dö dagar - sedan får Du fortsätta.
Tyvärr - går det inte att sakta eller stanna tiden vi får jobba på så bra vi kan för att minnas.
Så småningom glömmer vi det mesta i alla fall.
Vi kastar om ordningen, blandar orsak med verkan, missar personer och ställen.
Vår hjärna vill göra plats för framtiden och sopar bort detaljer, färger, ljud och ansikten.
En opersonlig massa minne som finns kvar i vårt huvud och som med tiden kommer att
försvinna tillsammans med oss.
Anthony Hamilton sjöng Dear Life.
Genom kärlek till Dig blev jag den jag är.
Skulle inte ha sagt det bättre själv.
Just den kärleken vi känner inom oss som förändrar oss.
Den ger oss vingar, tårar, lidande och en glimt av Paradis.
Den få oss att sträva mot någonting som kan blir Vi.
Den rycker oss från den inskränkta Jag och dubblerar det.
Ett blir två.
Den ensamhet som fanns inom oss innan dess är som bortblåst.
En tvåsamhet, ett Vi, ett par ögon att titta i - utan spegel.
Nu få du Tiden, gå vidare men var snäll och inte för fort jag vill hinna med.
Men även mycket långsamt kommer den till sin slut.
Så är det även med vårt program.
Sov nu alla ni och glöm tiden för den bara finns där och smeker oss
Vi flyter i dess flod och njuter av dess jämna och stadiga ström.
Den är vår trygghet - någonting som vi kan lita på.
Den bara går på oavsätt vad vi vill eller var vi är.
Den tickar på som om vi inte alls fanns till.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Nr. 31
God kväll på säng kanten
Gary Mooore - Sill got the blues
Viken underbar rytm och melodi en återhållen dynamik som får en att spricka.
Dagen närmar sig sitt slut och det som var det bästa som har hänt idag var
Stockholms Marathon.
31-a upplaga av galningarnas lopp tog hela Stockholms män ur huset.
Sol, värme, sommar, en av världens vackraste städer runt omkring dig och en skara
på 18 500 löpare som försöker överleva och besegra sin egen svaghet.
Där finns ingen lagom, du klarar eller klarar inte loppet.
Finns ingen och ingenting att skylla på eventuella misslyckanden.
Långdistans löparens ensamhet personiferat - framför dina ögon.
Visa vem du är.
Är du bra, då lyfter jag på hatten och bugar djupt till marken.
Det är alltid intressant att möta en mästare som besegrade sin värsta fiende - sig själv.
42 195m är hela sträckan d.v.s. 42 kilometer och lite till.
Men det riktiga marathon börjar runt omkring 30-de kilometer.
Alla fysiska resurser är slut.
Kroppen skriker - SLUTA men viljan får en att fortsätta.
Led Zeppelin - Stairway to heven - årtusendets låt i många omröstningar före milleniums skifte.
Så känns det i hjärnan men inte i kroppen.
Nu börjar vi ta på resurserna som kroppen så finurligt sparade till de
livsuppehållande stunderna.
Det finns inte en annan tanke i huvudet än - jag skall klara det.
Publiken försvinner, utseende som annars är så viktig till vardags lyser med sin frånvaro.
Bara den djävulen där inne slutade skrika att han vill inte då skulle allting vara OK.
Öronproppar, skygglappar, inåtvänt blick och framåt, framåt.
När så småningom målet kommer i sikte då får vi vingar och ökar farten bara vi får
det här helvete att ta slut.
Ökar - det betyder att vi fortfarande hade reserver.
Sedan kommer förlösningen - över, klart.
JAG KLARADE DET - I´m the BEST.
Ja du är best och aldrig har du varit bättre.
Den som fanns före Marathonloppet har dött och en ny människa kom till världen.
Starkare, klarare i sinnen, orädd och sökande nya utmaningar - det är DU själv.
På nytt födelse.
Hur vet jag allt detta?
Jag har sprungit själv flera gånger och har gått genom detta helvete och fortfarande
längtar efter det igen.
Ålder är ingen ursäkt, vikt inte heller det som är problem är - motivation.
Vi så lätt hittar på olika ursäkter för att inte göra någonting, för att flytta det till det inte
så väll definierat imorgon.
God natt alla lyssnare.
Sov gott och vakna imorgon som nya människor.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Gary Mooore - Sill got the blues
Viken underbar rytm och melodi en återhållen dynamik som får en att spricka.
Dagen närmar sig sitt slut och det som var det bästa som har hänt idag var
Stockholms Marathon.
31-a upplaga av galningarnas lopp tog hela Stockholms män ur huset.
Sol, värme, sommar, en av världens vackraste städer runt omkring dig och en skara
på 18 500 löpare som försöker överleva och besegra sin egen svaghet.
Där finns ingen lagom, du klarar eller klarar inte loppet.
Finns ingen och ingenting att skylla på eventuella misslyckanden.
Långdistans löparens ensamhet personiferat - framför dina ögon.
Visa vem du är.
Är du bra, då lyfter jag på hatten och bugar djupt till marken.
Det är alltid intressant att möta en mästare som besegrade sin värsta fiende - sig själv.
42 195m är hela sträckan d.v.s. 42 kilometer och lite till.
Men det riktiga marathon börjar runt omkring 30-de kilometer.
Alla fysiska resurser är slut.
Kroppen skriker - SLUTA men viljan får en att fortsätta.
Led Zeppelin - Stairway to heven - årtusendets låt i många omröstningar före milleniums skifte.
Så känns det i hjärnan men inte i kroppen.
Nu börjar vi ta på resurserna som kroppen så finurligt sparade till de
livsuppehållande stunderna.
Det finns inte en annan tanke i huvudet än - jag skall klara det.
Publiken försvinner, utseende som annars är så viktig till vardags lyser med sin frånvaro.
Bara den djävulen där inne slutade skrika att han vill inte då skulle allting vara OK.
Öronproppar, skygglappar, inåtvänt blick och framåt, framåt.
När så småningom målet kommer i sikte då får vi vingar och ökar farten bara vi får
det här helvete att ta slut.
Ökar - det betyder att vi fortfarande hade reserver.
Sedan kommer förlösningen - över, klart.
JAG KLARADE DET - I´m the BEST.
Ja du är best och aldrig har du varit bättre.
Den som fanns före Marathonloppet har dött och en ny människa kom till världen.
Starkare, klarare i sinnen, orädd och sökande nya utmaningar - det är DU själv.
På nytt födelse.
Hur vet jag allt detta?
Jag har sprungit själv flera gånger och har gått genom detta helvete och fortfarande
längtar efter det igen.
Ålder är ingen ursäkt, vikt inte heller det som är problem är - motivation.
Vi så lätt hittar på olika ursäkter för att inte göra någonting, för att flytta det till det inte
så väll definierat imorgon.
God natt alla lyssnare.
Sov gott och vakna imorgon som nya människor.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Gary B.
Det är kväll, klockan är 22:00 och jag är här igen
Timur Hamilton är mitt namn och jag skall försöka att vagga er till sömns.
Det obligatoriska - god kväll och så är vi igång
Idag har jag skrivit nästan hela följetongen om Åsa Nisse och om hans vän Klabbe.
När jag började söka efter musik till programmet då snubblade jag på en sång
som fick mig på helt andra tankar.
Kolla själva
Procol Harum och Whited shade of pale.
Det var original version från 1967 men förlagan till denna sång kom 200 år tidigare.
Johan Sebastian Bach och Aria från 3 suite i G-Dur
Efter Procol Harums så briljanta tolkning av Farfars Bachs musik har nästan alla större
musiker inkluderat den i sin repertoar.
Annie Lennox
Sarah Brightman
Joe Cocker
Bonnie Tyler
Jo-El Sonnier
HSAS
Doro Pesch
Percy Sledge
.....
Så satt jag där i hela eftermiddag och bara lyssnade om och om igen till en och samma
sång i olika tolkningar.
Det var många fler solister och instrumentalister som jag hittade.
Är det ett sätt at vara odödlig för J. S. Bach och Gary Brooker
Lyssna till denna underbara låt en gång till.
40 år efter urframträdande - fortfarande Gary Brooker som sjunger och han är fortfarande the best.
Vem av oss inte stod på dansgolvet och till den här låten kramade om sin partner?
Krama om era minnen och varandra och sov gott
Vi hörs imorgon igen
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Timur Hamilton är mitt namn och jag skall försöka att vagga er till sömns.
Det obligatoriska - god kväll och så är vi igång
Idag har jag skrivit nästan hela följetongen om Åsa Nisse och om hans vän Klabbe.
När jag började söka efter musik till programmet då snubblade jag på en sång
som fick mig på helt andra tankar.
Kolla själva
Procol Harum och Whited shade of pale.
Det var original version från 1967 men förlagan till denna sång kom 200 år tidigare.
Johan Sebastian Bach och Aria från 3 suite i G-Dur
Efter Procol Harums så briljanta tolkning av Farfars Bachs musik har nästan alla större
musiker inkluderat den i sin repertoar.
Annie Lennox
Sarah Brightman
Joe Cocker
Bonnie Tyler
Jo-El Sonnier
HSAS
Doro Pesch
Percy Sledge
.....
Så satt jag där i hela eftermiddag och bara lyssnade om och om igen till en och samma
sång i olika tolkningar.
Det var många fler solister och instrumentalister som jag hittade.
Är det ett sätt at vara odödlig för J. S. Bach och Gary Brooker
Lyssna till denna underbara låt en gång till.
40 år efter urframträdande - fortfarande Gary Brooker som sjunger och han är fortfarande the best.
Vem av oss inte stod på dansgolvet och till den här låten kramade om sin partner?
Krama om era minnen och varandra och sov gott
Vi hörs imorgon igen
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ordlös
God kväll igen
Språket med allt som hör till det kan vara en djungel ur vilken finns ingen utväg.
Så känns det ofta när jag försöker detaljerad förklara någonting för någon.
Att svara med en standard fras typ - läget är under kontroll, det ordnar sig på något sätt
o.s.v. är ingen problem.
Men försök att förklara för någon att mormor som var på väg till oss krockade med bilen
och när bilbärgningen kom och fraktade iväg hennes bil då tog de med sig hennes väska
som fanns kvar i bilen och när sedan polisen kom då hade hon ingenting att legitimera sig
med och även nycklarna till hennes lägenhet fanns med i väskan och i all förvirring och
uppståndelse fick hon ett mindre hjärtinfarkt och blev medvetslös och med
helikopterambulans fraktades hon till närmaste sjukhus som ligger någonstans mellan
hennes stad och vårt hem och det tog 2 dagar innan vi hittade mormor liggande i
en respirator på ett sjukhus i Korpilombolo.
Det är inte lätt att göra detta med ett språk som bär fram all information.
Som är kort och koncist utan liksom, typ, ba eller liknande utfyllnader.
Jag kommer ihåg hur svårt det var att lära sig svenska språket..
Orden var inte så svåra förutom sammansatta ord för då viste jag inte var jag
skulle avstava de.
Det som var riktigt svårt var de idiomatiska uttryck.
Vem i hela friden har kommit på de?
Med hjälp av ordboken översatte jag de ord för ord och när jag var färdig med översättningen
då fattade jag absolut ingenting.
Sticka i väg, ta ner skylten, lukta på blommorna underifrån, hoppa i duschen,
dra åt helvete o.s.v.
Först efter att ha levt här i några år och bjudit folk runtomkring mig på många skrattsalvor
förstod jag vad det betyder att bjuda på sig själv - jag fattade inte de idiomatiska uttryck.
Idiomatiska eller idiotiska låter ganska lika.
Tant och tönt - de låter också ganska lika även om det finns snälla tanter.
Kronor och kroner - fins det två valutor i Sverige?
Sådan förväxlingar kunde jag håla på och räkna ut till imorgon bitti.
Försök att vara en invandrare och hänga med på Povel Ramels geniala sångtext.
Inte en chans.
Only för infödingar.
Så småningom lärde jag mig att en halvtimmes samtal praktiskt taget består av standardfraser
i olika kombinationer.
Det var befriande att plötsligt kunna delta i alla konversationer som en vanlig Svenson.
- Tjänare
- Hur är det fatt?
- Tack bra men hur är det själv
- Lite si och så men i det stora hela ganska bra. Hur är det med frugan?
- Hon mår också bra i alla fall gjorde hon det imorse. Hur är det med barnen?
- Usch vad tiden går fort och de växer men bara de, för oss står tiden still - eller hur?
...
...
Så kan man fortsätta vispa luft med alla, i timmar.
Väder, semester, skatter, jobbet, tokiga politiker etc.
Medan livet går och går och går.
Varje sådant samtal kortar ditt liv med - samtalets längd.
Hellre vara tyst än slösa tid på sådan strunt prat.
Det finns ju så mycket skönhet i tystnaden som för övrigt har blivit en bristvara.
Från morgonen till kvällen går vi på en ljudmatta och tystnaden lyser med sin frånvaro.
Som avslutning och vaggvisa för idag får ni lyssna till ljuden från Borrsjöån i Dalarna
Dessa ljud gör oss inte trötta.
De är bevis på ett liv som pågår för fullt utan att vispa luft.
Liv som vi förstår.
Somna gott nu och vi hörs imorgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Språket med allt som hör till det kan vara en djungel ur vilken finns ingen utväg.
Så känns det ofta när jag försöker detaljerad förklara någonting för någon.
Att svara med en standard fras typ - läget är under kontroll, det ordnar sig på något sätt
o.s.v. är ingen problem.
Men försök att förklara för någon att mormor som var på väg till oss krockade med bilen
och när bilbärgningen kom och fraktade iväg hennes bil då tog de med sig hennes väska
som fanns kvar i bilen och när sedan polisen kom då hade hon ingenting att legitimera sig
med och även nycklarna till hennes lägenhet fanns med i väskan och i all förvirring och
uppståndelse fick hon ett mindre hjärtinfarkt och blev medvetslös och med
helikopterambulans fraktades hon till närmaste sjukhus som ligger någonstans mellan
hennes stad och vårt hem och det tog 2 dagar innan vi hittade mormor liggande i
en respirator på ett sjukhus i Korpilombolo.
Det är inte lätt att göra detta med ett språk som bär fram all information.
Som är kort och koncist utan liksom, typ, ba eller liknande utfyllnader.
Jag kommer ihåg hur svårt det var att lära sig svenska språket..
Orden var inte så svåra förutom sammansatta ord för då viste jag inte var jag
skulle avstava de.
Det som var riktigt svårt var de idiomatiska uttryck.
Vem i hela friden har kommit på de?
Med hjälp av ordboken översatte jag de ord för ord och när jag var färdig med översättningen
då fattade jag absolut ingenting.
Sticka i väg, ta ner skylten, lukta på blommorna underifrån, hoppa i duschen,
dra åt helvete o.s.v.
Först efter att ha levt här i några år och bjudit folk runtomkring mig på många skrattsalvor
förstod jag vad det betyder att bjuda på sig själv - jag fattade inte de idiomatiska uttryck.
Idiomatiska eller idiotiska låter ganska lika.
Tant och tönt - de låter också ganska lika även om det finns snälla tanter.
Kronor och kroner - fins det två valutor i Sverige?
Sådan förväxlingar kunde jag håla på och räkna ut till imorgon bitti.
Försök att vara en invandrare och hänga med på Povel Ramels geniala sångtext.
Inte en chans.
Only för infödingar.
Så småningom lärde jag mig att en halvtimmes samtal praktiskt taget består av standardfraser
i olika kombinationer.
Det var befriande att plötsligt kunna delta i alla konversationer som en vanlig Svenson.
- Tjänare
- Hur är det fatt?
- Tack bra men hur är det själv
- Lite si och så men i det stora hela ganska bra. Hur är det med frugan?
- Hon mår också bra i alla fall gjorde hon det imorse. Hur är det med barnen?
- Usch vad tiden går fort och de växer men bara de, för oss står tiden still - eller hur?
...
...
Så kan man fortsätta vispa luft med alla, i timmar.
Väder, semester, skatter, jobbet, tokiga politiker etc.
Medan livet går och går och går.
Varje sådant samtal kortar ditt liv med - samtalets längd.
Hellre vara tyst än slösa tid på sådan strunt prat.
Det finns ju så mycket skönhet i tystnaden som för övrigt har blivit en bristvara.
Från morgonen till kvällen går vi på en ljudmatta och tystnaden lyser med sin frånvaro.
Som avslutning och vaggvisa för idag får ni lyssna till ljuden från Borrsjöån i Dalarna
Dessa ljud gör oss inte trötta.
De är bevis på ett liv som pågår för fullt utan att vispa luft.
Liv som vi förstår.
Somna gott nu och vi hörs imorgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Att välja?
God kväll mina lyssnare.
För varje dag som går får jag allt fler e-mail från Er.
Tack så mycket för alla de.
Många olika kommentarer har jag fått och jag skulle vilja säga en sak.
Fortsätt att skriva.
Jag har lärt mig enormt mycket av era synpunkter så det känns som en bra föreläsning
När den är slut då är man en annan människa - rikare inombords tack vare er.
Hela tiden försöker jag att hitta ett sätt att leda det här programmet.
Som det ser ut just nu då är skillnaden mellan mig och en sommarpratare obefintlig.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte men inte anade jag hur mycket jobb det krävs
för att göra ett bra program.
Halva dagen går åt för att klä i ord de olika funderingar som jag vill dela med er.
Det får inte vara en predikan eller lektion.
Inga pekpinnar eller kategoriska ställningstagande.
Och hela tiden måste jag övertala mig själv att det som jag tror på, är intressant
även för er.
Som en naturaliserad svensk med tiden har jag blivit mer svensk än svenskarna själva.
Jag vill inte tvinga på andra mina åsikter - varsågod välj själva.
Och det är nog rätt att visa för andra vad som det finns att välja emellan men själva
valet får ni göra själva.
Aftonbladet eller Expressen ?
Ibland kan det vara svårt att välja även om vi vet vad vi skall välja emellan.
Samtidigt som just valmöjligheten är en av de största lyxen och friheten vi har.
När vi hamnar i fängelse det som de flesta intagna upplever som mest besvärande
är just bristen på valmöjlighet.
Den rättigheten upplever jag själv som en av de viktigaste.
Som barn blir vi ofta anvisade att göra det ena eller det andra utan att ha möjlighet att välja.
Först under frigörelseprocessen i den begynnande tonåren börjar vi sträva efter att göra
våra egna val.
Det upplevs av andra som trotsmekanism, att vara vrång och liknande.
Egna val visar vem du är och hurdan du är.
Det är de valen som gör att barnen från samma föräldrar, uppvuxna i samma
miljö blir så olika.
De gjorde egna val och gick olika vägar som i sin tur påverkade de olika.
Klart att det finns andra aspekter också som formar oss.
Det finns ingen ros utan taggar så är det också med valmöjligheten.
I den eminenta revynummer med Tage Danielsson och Gösta Ekman såg vi hur svårt det
var för Gösta att bestämma sig när det fanns bara två val - Aftonbladet och Expressen.
Hur skulle det se ut om det fanns 25 kvällstidningar att välja emellan?
Jag tror att Gösta skulle nog stanna hemma och aldrig gå ut.
För många val gör oss förlamade.
Det som skall vara symbolen för frihet och frigörelse gör oss oförmogna att handla.
Det som vi skulle ha så mycket så möjligt av gör att vi vill inte ha någonting.
Viken paradox för friheten - men vi är ju bara människor och för mycket av vad som helst
klarar vi inte av.
Det finns ingen bra musik som handlar om valfiheten så hål tillgodo med någonting hellt annat.
Bradiaga - Luffare - en rysk ballad om en luffare som komer hem till sin mor so bor
vid Bajkalsjönefter att ha rymt från fängele för frihetskämpar och vandrat runt genom
den oendliga Ryssland.
De har inget val, lever för dagen och hoppas på att hitta ett ställe för natten.
Välj nu alla ni att somna.
Sov en skön och lugnande sömn.
Där behöver ni inte välja någonting bara att sova
God natt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
För varje dag som går får jag allt fler e-mail från Er.
Tack så mycket för alla de.
Många olika kommentarer har jag fått och jag skulle vilja säga en sak.
Fortsätt att skriva.
Jag har lärt mig enormt mycket av era synpunkter så det känns som en bra föreläsning
När den är slut då är man en annan människa - rikare inombords tack vare er.
Hela tiden försöker jag att hitta ett sätt att leda det här programmet.
Som det ser ut just nu då är skillnaden mellan mig och en sommarpratare obefintlig.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte men inte anade jag hur mycket jobb det krävs
för att göra ett bra program.
Halva dagen går åt för att klä i ord de olika funderingar som jag vill dela med er.
Det får inte vara en predikan eller lektion.
Inga pekpinnar eller kategoriska ställningstagande.
Och hela tiden måste jag övertala mig själv att det som jag tror på, är intressant
även för er.
Som en naturaliserad svensk med tiden har jag blivit mer svensk än svenskarna själva.
Jag vill inte tvinga på andra mina åsikter - varsågod välj själva.
Och det är nog rätt att visa för andra vad som det finns att välja emellan men själva
valet får ni göra själva.
Aftonbladet eller Expressen ?
Ibland kan det vara svårt att välja även om vi vet vad vi skall välja emellan.
Samtidigt som just valmöjligheten är en av de största lyxen och friheten vi har.
När vi hamnar i fängelse det som de flesta intagna upplever som mest besvärande
är just bristen på valmöjlighet.
Den rättigheten upplever jag själv som en av de viktigaste.
Som barn blir vi ofta anvisade att göra det ena eller det andra utan att ha möjlighet att välja.
Först under frigörelseprocessen i den begynnande tonåren börjar vi sträva efter att göra
våra egna val.
Det upplevs av andra som trotsmekanism, att vara vrång och liknande.
Egna val visar vem du är och hurdan du är.
Det är de valen som gör att barnen från samma föräldrar, uppvuxna i samma
miljö blir så olika.
De gjorde egna val och gick olika vägar som i sin tur påverkade de olika.
Klart att det finns andra aspekter också som formar oss.
Det finns ingen ros utan taggar så är det också med valmöjligheten.
I den eminenta revynummer med Tage Danielsson och Gösta Ekman såg vi hur svårt det
var för Gösta att bestämma sig när det fanns bara två val - Aftonbladet och Expressen.
Hur skulle det se ut om det fanns 25 kvällstidningar att välja emellan?
Jag tror att Gösta skulle nog stanna hemma och aldrig gå ut.
För många val gör oss förlamade.
Det som skall vara symbolen för frihet och frigörelse gör oss oförmogna att handla.
Det som vi skulle ha så mycket så möjligt av gör att vi vill inte ha någonting.
Viken paradox för friheten - men vi är ju bara människor och för mycket av vad som helst
klarar vi inte av.
Det finns ingen bra musik som handlar om valfiheten så hål tillgodo med någonting hellt annat.
Bradiaga - Luffare - en rysk ballad om en luffare som komer hem till sin mor so bor
vid Bajkalsjönefter att ha rymt från fängele för frihetskämpar och vandrat runt genom
den oendliga Ryssland.
De har inget val, lever för dagen och hoppas på att hitta ett ställe för natten.
Välj nu alla ni att somna.
Sov en skön och lugnande sömn.
Där behöver ni inte välja någonting bara att sova
God natt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Rythm of my life
God kväll alla ni som fortfarande är vakna
Idag skulle jag vilja prata om rytmen av alla det slag.
Vi möter den oavbrutet utan att tänka på den annat än kanske i musiken.
Själv kan jag inte sitta still när jag hör en rytmisk låt.
Jag kan ensam gå upp på dansbanan och skaka på fläsket när jag hör den
rätta rytmen.
Vad rätta betyder kan jag inte definiera.
Den bara tar tag i mig och får mig att göra allt det som vuxna män inte gör på dansgolvet.
Och får jag tillräckligt med tid då skall jag lära mig brake dance.
Det skulle vara som en dröm att låta rytmen ta fram den inom mig.
Skulle vilja spela några av de enligt mig bästa rytmiska låtar men det skall ju vara
ett lugn program som låter er alla att somna in med ett leende på läpparna.
Så några häftiga rytmer skall vi inte spela, kanske.
Maria Maria av Carlos Santana.
Rytmen i sitt ässet.
Det går bra att bara lyssna, nynna, dansa eller vad som helst.
Men försök att inte stampa takten med foten - det går inte.
Vi går helst med jämna rytmiska steg.
Vår hjärta slår med jämna slag.
Vår bilmotor skall gå jämnt och rytmiskt för då är vi lugna att allting fungerar som det skall.
I vår vardag söker vi det som upreppas som en refräng i en sång, rytmiskt, återkommande.
Väckarklockan på morgonen.
Samma buss till jobbet varje dag.
Pannkakor på torsdagarna.
Kaffe vid 15:00 på jobbet
O.s.v. vi skulle kunna räkna ut allt det i det oändliga.
Vi kallar det som är återkommande för rutin.
Tur att hon finns till.
Vardagen blir mera förutsägbar och vi vet hur den skall hanteras.
Livet känns lugnare.
Vi behöver inte att improvisera och stå på tårna 24 timmar per dygn.
Rytmen blir vårt vattenhåll, lugnet i stormen,
Lyssna till Sarah McLachlan att även kärleken och drömmen har sin rytm.
To all lovers....never walk away, without saying why.
There are words to say.
A heart can break, everyday, forever
En av kommentarer till den här sången på Youtube.
Hjärtans rytm i en kärleleks sång.
Tänk att en rytm kan vara med olika frekvens d.v.s. antalet upprepningar per sekund.
Upprepningarna kan var per sekund, musik takt, minut, timme, dygn eller livstid.
Rytmen hittar vi i allting - börja med en kärleks akt.
Lyssna till rytmen.
Känn frekvensen rätt - då är det rätt.
Inte alla frekvenser passar en själv.
Resonans kommer in i bilden - tror jag.
Men rätt som det är griper den tag i en och förför, våldtar med ett leende.
Snälla, streta inte emot.
Var med och ge efter för det är bara i de stunderna som vi får vingar.
Det blir ingen skillnad mellan oss och änglarna - Vi är ju gudomliga.
Försök nu alla ni att somna in genom att lyssna till ert hjärta.
Det är en pålitlig vän som står ut med alla våra dumheter.
Lyssna till den bästa vännen.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Idag skulle jag vilja prata om rytmen av alla det slag.
Vi möter den oavbrutet utan att tänka på den annat än kanske i musiken.
Själv kan jag inte sitta still när jag hör en rytmisk låt.
Jag kan ensam gå upp på dansbanan och skaka på fläsket när jag hör den
rätta rytmen.
Vad rätta betyder kan jag inte definiera.
Den bara tar tag i mig och får mig att göra allt det som vuxna män inte gör på dansgolvet.
Och får jag tillräckligt med tid då skall jag lära mig brake dance.
Det skulle vara som en dröm att låta rytmen ta fram den inom mig.
Skulle vilja spela några av de enligt mig bästa rytmiska låtar men det skall ju vara
ett lugn program som låter er alla att somna in med ett leende på läpparna.
Så några häftiga rytmer skall vi inte spela, kanske.
Maria Maria av Carlos Santana.
Rytmen i sitt ässet.
Det går bra att bara lyssna, nynna, dansa eller vad som helst.
Men försök att inte stampa takten med foten - det går inte.
Vi går helst med jämna rytmiska steg.
Vår hjärta slår med jämna slag.
Vår bilmotor skall gå jämnt och rytmiskt för då är vi lugna att allting fungerar som det skall.
I vår vardag söker vi det som upreppas som en refräng i en sång, rytmiskt, återkommande.
Väckarklockan på morgonen.
Samma buss till jobbet varje dag.
Pannkakor på torsdagarna.
Kaffe vid 15:00 på jobbet
O.s.v. vi skulle kunna räkna ut allt det i det oändliga.
Vi kallar det som är återkommande för rutin.
Tur att hon finns till.
Vardagen blir mera förutsägbar och vi vet hur den skall hanteras.
Livet känns lugnare.
Vi behöver inte att improvisera och stå på tårna 24 timmar per dygn.
Rytmen blir vårt vattenhåll, lugnet i stormen,
Lyssna till Sarah McLachlan att även kärleken och drömmen har sin rytm.
To all lovers....never walk away, without saying why.
There are words to say.
A heart can break, everyday, forever
En av kommentarer till den här sången på Youtube.
Hjärtans rytm i en kärleleks sång.
Tänk att en rytm kan vara med olika frekvens d.v.s. antalet upprepningar per sekund.
Upprepningarna kan var per sekund, musik takt, minut, timme, dygn eller livstid.
Rytmen hittar vi i allting - börja med en kärleks akt.
Lyssna till rytmen.
Känn frekvensen rätt - då är det rätt.
Inte alla frekvenser passar en själv.
Resonans kommer in i bilden - tror jag.
Men rätt som det är griper den tag i en och förför, våldtar med ett leende.
Snälla, streta inte emot.
Var med och ge efter för det är bara i de stunderna som vi får vingar.
Det blir ingen skillnad mellan oss och änglarna - Vi är ju gudomliga.
Försök nu alla ni att somna in genom att lyssna till ert hjärta.
Det är en pålitlig vän som står ut med alla våra dumheter.
Lyssna till den bästa vännen.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Mamma Mia
ABBA på 70-talet
Musikalen 1999
Filmen 2008
Och undrens tid är inte förbi kolla Laylas version av gamla örhängen..
Tack Frida, Agneta, Björn och Benny.
Ni gav barnet en gnista som var starkare än allt annat.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Musikalen 1999
Filmen 2008
Och undrens tid är inte förbi kolla Laylas version av gamla örhängen..
Tack Frida, Agneta, Björn och Benny.
Ni gav barnet en gnista som var starkare än allt annat.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Mellan natten och dagen
Det är så härligt att vara vaken på små timmarna.
Hela världen står still och laddar upp inför dagen som börjar sträcka på sig.
Sedan länge ljusnar det framför mitt fönster.
Om ca 30 minuter får jag Solen rakt in i ansikte.
Fåglarna är redan igång och skriker som galna.
De håller på att sjunga upp sig inför gala konserten vid soluppgången.
Just de små timmarna är magiska.
Natt blir till dag och den vila som vi njöt av under natten är till enda.
Skynda dig.
Ut och lev - sova hinner du i graven
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Hela världen står still och laddar upp inför dagen som börjar sträcka på sig.
Sedan länge ljusnar det framför mitt fönster.
Om ca 30 minuter får jag Solen rakt in i ansikte.
Fåglarna är redan igång och skriker som galna.
De håller på att sjunga upp sig inför gala konserten vid soluppgången.
Just de små timmarna är magiska.
Natt blir till dag och den vila som vi njöt av under natten är till enda.
Skynda dig.
Ut och lev - sova hinner du i graven
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Paradis - varsågod
..........................................
God kväll i sängen, bakom ratten, i duschen eller var ni nu än är.
Vi började med musiken av Vangelis - Conquest of paradise - Erövring av paradis.
Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att leva i Paradiset?
Ren luft, ren vatten, ingen vinter, gott om mat, tak över huvudet, inga krig eller konflikter,
bara trevliga människor runt omkring eller bara Eva / Adam.
Evig grönska, inga sjukdomar, inga onda människor, inga farliga djur o.s.v.
Låter det inte lite som en charterresa med all includet.
En resa utan slut.
Hur länge står ni ut med det?
Thailand, Spanien, Maldiverna eller vart ni nu vill.
För alltid, med 100%-ig service och sommar året om.
Glöm skidor, vantar och långkalsonger.
Glöggen behövs inte och Lucia har ju redan dött för länge sedan.
Ni får inte allt var ni vill men ni får allt som är nödvändigt för att finnas till och överleva.
För min egen del - nej tack.
Vi har ju det mesta här hemma plus mycket där till.
Vatten kan vi dricka överallt, luften är ren av all den skog som finns i Sverige.
Krig - i generationer har vi glömt hur man gör detta.
Sommar även om den är kort med sitt intensitet och grönska kan lätt mäta sig med
de tropiska djungeln.
Badvatten är kanske inte det varmaste men uppfriskande och ren.
Mat finns och den är ren, hygeniskt framställd och tillräckligt för alla.
Det finns onda människor men betydligt färre än på andra ställen på jorden.
Det finns lagar men de finns till för att landet skall fungera och inte för att
en enskilld ledamot skall få sin hobby statsfinansierat.
Det finns sjukdomar men färre än på andra ställen på jorden och det finns
sjukvård som är tillgänglig för alla.
Vi kan bada, segla och sola på sommaren .
Vi kan åka skidor, källke eller snöskoter på vinter.
Hela skalan av aktiviteter är tillgänglig för alla och inte bara för eliten.
Utbildningen är kostnadsfri - bara det kan göra mig lyrisk.
Har jag glömt någonting eller missat då var det säkert inte så viktigt.
Sök inte paradiset.
Vänta inte på att hamna i paradiset efter döden.
Gräset är inte grönare hos grannen.
Titta runt och njut av den värld och land som vi lever i - här och nu.
Om Gud skall skapa paradiset en gång till då måste han komma hit på studiebesök.
Här kan vi ta hand om alla och världen.
Klart att det finns fel i maskineriet men de är små.
Allting är tillgänglig och finns inom räckhåll.
Upp till En själv att ta vara på möjligheterna.
Här kommer den fria viljan som Gud så frikostigt gav oss.
Använd den och designa ditt eget liv men glöm inte mänskligeten.
Alla vi är ju små delar av den.
Lyssna till gossen och mannskören i Vangelis - Psalmen Ode
Den här sången är bara vacker.
När jag kommer igång med min prat då händer det att jag hamnar på ett sidospår som jag
inte alls hade för avsikt att besöka.
Jag tappar tråden och glömmer vad det var som jag ville säga - jo, nu vet jag.
Vi lever i paradiset och bättre knappast kan det bli.
Nu fick jag det sagt så programet kan sluta här.
Det finns ingen anledning till oro.
Paradiset är här och tycker ni att den är inte tillräckligt bra - ändra den.
Gör den bättre men skada ingen för alla revolutioner gör alltid mera skada än nytta.
Evolution - varsågod.
Sov lugn alla ni Adam och alla ni Eva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll i sängen, bakom ratten, i duschen eller var ni nu än är.
Vi började med musiken av Vangelis - Conquest of paradise - Erövring av paradis.
Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att leva i Paradiset?
Ren luft, ren vatten, ingen vinter, gott om mat, tak över huvudet, inga krig eller konflikter,
bara trevliga människor runt omkring eller bara Eva / Adam.
Evig grönska, inga sjukdomar, inga onda människor, inga farliga djur o.s.v.
Låter det inte lite som en charterresa med all includet.
En resa utan slut.
Hur länge står ni ut med det?
Thailand, Spanien, Maldiverna eller vart ni nu vill.
För alltid, med 100%-ig service och sommar året om.
Glöm skidor, vantar och långkalsonger.
Glöggen behövs inte och Lucia har ju redan dött för länge sedan.
Ni får inte allt var ni vill men ni får allt som är nödvändigt för att finnas till och överleva.
För min egen del - nej tack.
Vi har ju det mesta här hemma plus mycket där till.
Vatten kan vi dricka överallt, luften är ren av all den skog som finns i Sverige.
Krig - i generationer har vi glömt hur man gör detta.
Sommar även om den är kort med sitt intensitet och grönska kan lätt mäta sig med
de tropiska djungeln.
Badvatten är kanske inte det varmaste men uppfriskande och ren.
Mat finns och den är ren, hygeniskt framställd och tillräckligt för alla.
Det finns onda människor men betydligt färre än på andra ställen på jorden.
Det finns lagar men de finns till för att landet skall fungera och inte för att
en enskilld ledamot skall få sin hobby statsfinansierat.
Det finns sjukdomar men färre än på andra ställen på jorden och det finns
sjukvård som är tillgänglig för alla.
Vi kan bada, segla och sola på sommaren .
Vi kan åka skidor, källke eller snöskoter på vinter.
Hela skalan av aktiviteter är tillgänglig för alla och inte bara för eliten.
Utbildningen är kostnadsfri - bara det kan göra mig lyrisk.
Har jag glömt någonting eller missat då var det säkert inte så viktigt.
Sök inte paradiset.
Vänta inte på att hamna i paradiset efter döden.
Gräset är inte grönare hos grannen.
Titta runt och njut av den värld och land som vi lever i - här och nu.
Om Gud skall skapa paradiset en gång till då måste han komma hit på studiebesök.
Här kan vi ta hand om alla och världen.
Klart att det finns fel i maskineriet men de är små.
Allting är tillgänglig och finns inom räckhåll.
Upp till En själv att ta vara på möjligheterna.
Här kommer den fria viljan som Gud så frikostigt gav oss.
Använd den och designa ditt eget liv men glöm inte mänskligeten.
Alla vi är ju små delar av den.
Lyssna till gossen och mannskören i Vangelis - Psalmen Ode
Den här sången är bara vacker.
När jag kommer igång med min prat då händer det att jag hamnar på ett sidospår som jag
inte alls hade för avsikt att besöka.
Jag tappar tråden och glömmer vad det var som jag ville säga - jo, nu vet jag.
Vi lever i paradiset och bättre knappast kan det bli.
Nu fick jag det sagt så programet kan sluta här.
Det finns ingen anledning till oro.
Paradiset är här och tycker ni att den är inte tillräckligt bra - ändra den.
Gör den bättre men skada ingen för alla revolutioner gör alltid mera skada än nytta.
Evolution - varsågod.
Sov lugn alla ni Adam och alla ni Eva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Världen går vidare
God kväll på er mina lyssnare
Efter en sådan musik vill man bara vara tyst
Den skönhet och rymd som finns i den får mig att tänka på himmlen, rymden och stjärnorna.
Under den sista tiden pratas mycket om Hubble teleskopen.
Ni vet satelliten som är en stor kikare i rymden.
Den har redan arbetat i 19 år och efter den senaste uppgraderingen kommer den
att fungera i 5-10 år till.
Den information som Hubble gav oss om universum har revolutionerat vår kunskap
om rymden.
Av bilder som den skickade till jorden kunde kosmologerna utläsa en helt ny
information om universum, om vår och närliggande galaxer, om vårt solsystem.
Ingen längre betvivlar att Jorden kretsar kring Solen.
Alla vet att vi är bara en liten prick i utkanten av Vintergatan som vår galax heter.
Att hon är bara en del av en större galax samling.
Att den galax samlingen är bara en pytteliten del av universum.
O.s.v o.s.v
Skalan i dessa funderingar blir så enorm att vår fantasi räcker inte till.
Vi kan inte föreställa oss dessa enorma himlakroppar och de avstånd som det är tal om.
Edwin Hubble - (efter honom är teleskopet uppkallad) amerikansk astronom kom på att
hela universum utvidgas och blir allt större och större.
Om man tittar på detta baklänges då betyder det att för länge, länge sedan all materia
i universum var samlad på ett enda ställe.
Sedan blev det Big Bang och allting börjades.
Svindlande tanke och en ofattbar skala.
Vi är bara små, små droppar i det oändliga universum.
Finns vi eller inte, betyder ingenting i universums utveckling.
Det är upp till oss att se till att när vi väl är här, att inte försvinna i intet.
Universum går sin gilla gång och bara genom att förstå den bättre och bättre utökar
vi våra chanser att inte försvinna.
Varje ny Hubble, Einstein eller Newton ger mänskligheten en chans.
Vi vanliga människor kan bidra med markservice åt genier som flyttar fram våra
positioner.
Vi kan försöka att hushålla med de begränsade naturresurser som måste räcka till för
många, många generationer framöver.
Vi kana skapa stämning där begåvningar av alla de slag uppmuntras och stimuleras.
Det är de som är våra vägvisare till framtiden.
Frågan är inte om elitarism men begåvningar är också naturresurser och de skall inte
slösas i namn av galet uppfattat jämlikhet.
Ibland vill man gråta när man tänker på den idioti runt omkring oss.
Det är så få ljusglimtar som kan inge oss hopp om att mänskligheten är på rätt väg.
Lite Vangelis och Gloriana
Det räcker för idag.
Somna in allihopa och bred ut era vingar i sömnen.
Flyg hög, så hög som ni bara kan och törs och lite till.
Sök efter våra guider som kan leda oss till räddningen från oss själva
God natt ni alla
Lite havets vaggsång - Memories of blue för att somna gott.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Efter en sådan musik vill man bara vara tyst
Den skönhet och rymd som finns i den får mig att tänka på himmlen, rymden och stjärnorna.
Under den sista tiden pratas mycket om Hubble teleskopen.
Ni vet satelliten som är en stor kikare i rymden.
Den har redan arbetat i 19 år och efter den senaste uppgraderingen kommer den
att fungera i 5-10 år till.
Den information som Hubble gav oss om universum har revolutionerat vår kunskap
om rymden.
Av bilder som den skickade till jorden kunde kosmologerna utläsa en helt ny
information om universum, om vår och närliggande galaxer, om vårt solsystem.
Ingen längre betvivlar att Jorden kretsar kring Solen.
Alla vet att vi är bara en liten prick i utkanten av Vintergatan som vår galax heter.
Att hon är bara en del av en större galax samling.
Att den galax samlingen är bara en pytteliten del av universum.
O.s.v o.s.v
Skalan i dessa funderingar blir så enorm att vår fantasi räcker inte till.
Vi kan inte föreställa oss dessa enorma himlakroppar och de avstånd som det är tal om.
Edwin Hubble - (efter honom är teleskopet uppkallad) amerikansk astronom kom på att
hela universum utvidgas och blir allt större och större.
Om man tittar på detta baklänges då betyder det att för länge, länge sedan all materia
i universum var samlad på ett enda ställe.
Sedan blev det Big Bang och allting börjades.
Svindlande tanke och en ofattbar skala.
Vi är bara små, små droppar i det oändliga universum.
Finns vi eller inte, betyder ingenting i universums utveckling.
Det är upp till oss att se till att när vi väl är här, att inte försvinna i intet.
Universum går sin gilla gång och bara genom att förstå den bättre och bättre utökar
vi våra chanser att inte försvinna.
Varje ny Hubble, Einstein eller Newton ger mänskligheten en chans.
Vi vanliga människor kan bidra med markservice åt genier som flyttar fram våra
positioner.
Vi kan försöka att hushålla med de begränsade naturresurser som måste räcka till för
många, många generationer framöver.
Vi kana skapa stämning där begåvningar av alla de slag uppmuntras och stimuleras.
Det är de som är våra vägvisare till framtiden.
Frågan är inte om elitarism men begåvningar är också naturresurser och de skall inte
slösas i namn av galet uppfattat jämlikhet.
Ibland vill man gråta när man tänker på den idioti runt omkring oss.
Det är så få ljusglimtar som kan inge oss hopp om att mänskligheten är på rätt väg.
Lite Vangelis och Gloriana
Det räcker för idag.
Somna in allihopa och bred ut era vingar i sömnen.
Flyg hög, så hög som ni bara kan och törs och lite till.
Sök efter våra guider som kan leda oss till räddningen från oss själva
God natt ni alla
Lite havets vaggsång - Memories of blue för att somna gott.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tycker inte om
God kväll igen alla ni som är vakna och lyssnar på mig.
Har ni någonsin funderat på, hur mycket som vi inte tycker om?
Fet mjölk, för mycket smör på mackan, doften av vitlök, rosa färgen,
udda färgkombinationer, tjocka tanter i tights, sliskiga gamla gubbar, skrikiga typer etc etc.
Dagligen är vi sysselsatta med att undvika det som vi inte tycker om och att minimera
umgänge med det inte omtyckta.
Jag kan knappast tro att det finns någon som frivilligt lyssnar till gnisslande ljud av
en kniv mot talriken eller luktar med välbehag på en svinstall.
Det får mig att tänka på Hasse och Tage med deras - Spik i foten
Det finns de som blir nästan skadade av den ständiga undvikande av obehag.
Kryssa mellan grynnor och bränningar från morgonen till kvällen kan inte vara lätt.
Från andra sidan sätt - söker vi det som vi tycker om.
Undrar vilket är fler?
Det vi inte tycker om eller det som vi tycker om?
I förlängningen blir det kanske det som är vår drivfjäder.
Sträva mot det som skänker oss välbefinnande och undvika obehagliga upplevelser.
Jag älskar fransk musik vilken nästan inte alls spelas i Sverige.
Det strävar jag efter (som ni kanske redan har märkt) i mitt musikval.
En fransk sång till med Catherine Denvueve.
Melodi från Paraplyerna i Cherbourg en film där alla dialoger sjöngs och
Michele Legrand gjorde musiken.
En passionerad kärlek mellan en ung man och en ung kvinna.
Han blir inkallat att göra sin militära tjänst och hon skall vänta på honom.
I början går det bra, båda strävar åt samma håll - de väntar på varandra.
Sedan träffar hon en ny, rik man och det blir bara han som väntar på henne.
Fortsättningen kan vi tänka oss hur det slutade.
Han upplevde sitt livs största besvikelse och fick en jätte puckel på ryggen att bära under
resten av sitt liv.
Här slutade filmen som jag har sätt någon gång i början på 70-talet.
Kommer han att söka eller undvika kärleken efteråt?
Vet ej men hoppas att med tiden reser han sig och skall gå vidare.
Livet måste ju fortsätta.
God natt alla ni som ännu inte har somnat.
Dröm om de heta stunderna i ert liv.
De är som livets elixir - ger oss kraften att gå vidare.
Låt ingenting fördunkla deras magiska sken.
De finns alltid inom er och blir bara mer och mer värdefulla.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Har ni någonsin funderat på, hur mycket som vi inte tycker om?
Fet mjölk, för mycket smör på mackan, doften av vitlök, rosa färgen,
udda färgkombinationer, tjocka tanter i tights, sliskiga gamla gubbar, skrikiga typer etc etc.
Dagligen är vi sysselsatta med att undvika det som vi inte tycker om och att minimera
umgänge med det inte omtyckta.
Jag kan knappast tro att det finns någon som frivilligt lyssnar till gnisslande ljud av
en kniv mot talriken eller luktar med välbehag på en svinstall.
Det får mig att tänka på Hasse och Tage med deras - Spik i foten
Det finns de som blir nästan skadade av den ständiga undvikande av obehag.
Kryssa mellan grynnor och bränningar från morgonen till kvällen kan inte vara lätt.
Från andra sidan sätt - söker vi det som vi tycker om.
Undrar vilket är fler?
Det vi inte tycker om eller det som vi tycker om?
I förlängningen blir det kanske det som är vår drivfjäder.
Sträva mot det som skänker oss välbefinnande och undvika obehagliga upplevelser.
Jag älskar fransk musik vilken nästan inte alls spelas i Sverige.
Det strävar jag efter (som ni kanske redan har märkt) i mitt musikval.
En fransk sång till med Catherine Denvueve.
Melodi från Paraplyerna i Cherbourg en film där alla dialoger sjöngs och
Michele Legrand gjorde musiken.
En passionerad kärlek mellan en ung man och en ung kvinna.
Han blir inkallat att göra sin militära tjänst och hon skall vänta på honom.
I början går det bra, båda strävar åt samma håll - de väntar på varandra.
Sedan träffar hon en ny, rik man och det blir bara han som väntar på henne.
Fortsättningen kan vi tänka oss hur det slutade.
Han upplevde sitt livs största besvikelse och fick en jätte puckel på ryggen att bära under
resten av sitt liv.
Här slutade filmen som jag har sätt någon gång i början på 70-talet.
Kommer han att söka eller undvika kärleken efteråt?
Vet ej men hoppas att med tiden reser han sig och skall gå vidare.
Livet måste ju fortsätta.
God natt alla ni som ännu inte har somnat.
Dröm om de heta stunderna i ert liv.
De är som livets elixir - ger oss kraften att gå vidare.
Låt ingenting fördunkla deras magiska sken.
De finns alltid inom er och blir bara mer och mer värdefulla.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Långdistans löparens ensamhet
Klockan är 22:00 och jag är här igen för att vagga er till sömns
God kväll alla lyssnare.
Ni kanske håller på att somna.
Ni kanske väntar på mitt program och hoppas på att får höra någonting intressant?
Ni kanske håller på att älska och ..... då vill jag inte störa
Vi får se var vi hamnar idag.
Igår blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det gjorde mera ont än vad jag har önskat mig.
Det är så som det ofta blir i livet.
Vi väljer , planerar, kollar alla detaljer och utgången blir någonting helt annat.
Hur kommer det sig?
Allting blev ju förbered in i minsta detalj.
Men tydligen inte om resultatet hamnade lite åt sidan från det som vi önskade oss.
Är det flera personer som är inblandade i projektet då säkert blir resultatet
ännu mera avlägsen från det som vi har önskat oss.
Varje människa är en möjlig fel källa.
Vill vi ha våra drömmar förverkligade då måste vi genomföra de ensamma.
Det blir bara vår vilja och kunskap som avgör om resultatet.
OK
Vi hamnar där vi vill, men vad spelar det för roll?
Vi når målet och ensamma kan njuta av detta.
Har det något värde?
Blir vi lyckligare av detta?
Förväntar vi oss inte någon sort erkännande för genomfört arbete?
Jag vet inte om det är så.
Som en långdistans löpare klarar vi av svårigheter och ojämnheter i terrängen.
Bemästrar djävulen som sitter inom oss och vill stanna, vila, slappa.
Det blir en seger för en själv och över en själv.
Har det något värde?
Vet ej.
Jag försökte att komma på något intressant svar på frågan men har inte lyckats.
Strävar vi mot eget mål då är vi dömda till ensamheten.
Fogar vi oss i flocken då har vi andra runt omkring oss men - glöm egna drömmar.
Är du bra eller bäst då blir du erkänd - först efter din död.
Livet - får du leva ensam.
Ensam som en långdistans löpare där distansen varar hela livet.
Edith Piaf var en sådan
Hon ångrar ingenting på sitt livs höst
Från slummens gatusångerska till en världsstjärna och ändå var hon sig själv.
God natt mina lyssnare
Idag känns dagen inte som den borde vara
En dov klang ljuder i bakgrunden och musiken blir utan glädje.
Sov gott alla ni.
Det är inte slut ännu - imorgon kommer en ny dag.
Kanske inte bättre eller roligare än idag men ny, full av möjligheter.
Vi hörs imorgon.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll alla lyssnare.
Ni kanske håller på att somna.
Ni kanske väntar på mitt program och hoppas på att får höra någonting intressant?
Ni kanske håller på att älska och ..... då vill jag inte störa
Vi får se var vi hamnar idag.
Igår blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det gjorde mera ont än vad jag har önskat mig.
Det är så som det ofta blir i livet.
Vi väljer , planerar, kollar alla detaljer och utgången blir någonting helt annat.
Hur kommer det sig?
Allting blev ju förbered in i minsta detalj.
Men tydligen inte om resultatet hamnade lite åt sidan från det som vi önskade oss.
Är det flera personer som är inblandade i projektet då säkert blir resultatet
ännu mera avlägsen från det som vi har önskat oss.
Varje människa är en möjlig fel källa.
Vill vi ha våra drömmar förverkligade då måste vi genomföra de ensamma.
Det blir bara vår vilja och kunskap som avgör om resultatet.
OK
Vi hamnar där vi vill, men vad spelar det för roll?
Vi når målet och ensamma kan njuta av detta.
Har det något värde?
Blir vi lyckligare av detta?
Förväntar vi oss inte någon sort erkännande för genomfört arbete?
Jag vet inte om det är så.
Som en långdistans löpare klarar vi av svårigheter och ojämnheter i terrängen.
Bemästrar djävulen som sitter inom oss och vill stanna, vila, slappa.
Det blir en seger för en själv och över en själv.
Har det något värde?
Vet ej.
Jag försökte att komma på något intressant svar på frågan men har inte lyckats.
Strävar vi mot eget mål då är vi dömda till ensamheten.
Fogar vi oss i flocken då har vi andra runt omkring oss men - glöm egna drömmar.
Är du bra eller bäst då blir du erkänd - först efter din död.
Livet - får du leva ensam.
Ensam som en långdistans löpare där distansen varar hela livet.
Edith Piaf var en sådan
Hon ångrar ingenting på sitt livs höst
Från slummens gatusångerska till en världsstjärna och ändå var hon sig själv.
God natt mina lyssnare
Idag känns dagen inte som den borde vara
En dov klang ljuder i bakgrunden och musiken blir utan glädje.
Sov gott alla ni.
Det är inte slut ännu - imorgon kommer en ny dag.
Kanske inte bättre eller roligare än idag men ny, full av möjligheter.
Vi hörs imorgon.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Lugn i stormen
....................................
God kväll alla lyssnare
Det är kanske inte alla av er som har hört den version av Ave Maria.
Viktor Hugo - Notre Dame de Paris musikal och cigenerskan Esmeralda ber
Jungfru Maria om skydd och förlåtelse.
Av alla de sång som jag känner är just Ave Maria den vackraste.
Nej, jag är inte religiös eller försöker får Er att bli detta.
Det är så att den är vacker, suggestiv, tvingar oss att böja nacken och sänka blicken.
En stund av eftertanke mitt i den rusande världen.
Det finns många olika versioner av Ave Maria.
J. S. Bach-Gounod, F. Schubert, Giulio Caccini är bara några av de kompositörer som
ville hylla Jungfru Maria.
Deras sånger är de som vi oftast har hört.
Alla sångare av någon dignitet bedyrade henne.
Inessa Galante, Luciano Pavarotti, Celine Dion, Anna German, Paul Pots, Maria Callas,
Beyonce, Jennifer Rush, Chet Atkins, Sarah Brightman o.s.v.
Den här listan är nog oändlig.
Visst är det intressant att i all den virrvarr av allting som omger oss en lugn, ödmjuk,
tystlåten och ömt sång kan vara intressant och så omätligt populär?
Kanske just den ömhet är det som vi söker.
Ingen brutal eller högljudd upplevelse men stilla bön till livet.
Men vad är värd ett liv i ensamhet?
Lyssna till Jacques Brel och Ne me quitte pas en stilla bedjan att - Lämna inte mig.
När ensamheten tittar oss in i ögonen då blir just en bön så nära till hands.
En varm och ömt kram av någon eller något som får oss att inte förtvivla i allting.
Imorgon kommer en ny dag och så länge hjärtat slår då går vi vidare.
Det gör ont men med tiden vänjer vi oss vid den och långsam börjar trampa vidare.
Just den stora kramen utan ord är det som vi behöver när hela världen rasar.
Lyckliga de som får den.
Synd om de som måste krama om sig själva och då en Ave Maria kan vara räddningen
undan förtvivlan och evig bitterhet.
Det blev lite sorligt i programmet och det är inte det som är meningen att ni skall somna
med ögonen fyllda av tårar.
Joe Dassin med sin stilla ballad får avsluta vår program
God natt
Ni som kan kryp närmare och somna i varandras famn.
Ni som sover ensamma - blunda och minns de lyckliga stunder.
Ni som arbetar nattskift - ta en kopp kaffe och skåla för hela världen.
Det är ju så gott att finnas till
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll alla lyssnare
Det är kanske inte alla av er som har hört den version av Ave Maria.
Viktor Hugo - Notre Dame de Paris musikal och cigenerskan Esmeralda ber
Jungfru Maria om skydd och förlåtelse.
Av alla de sång som jag känner är just Ave Maria den vackraste.
Nej, jag är inte religiös eller försöker får Er att bli detta.
Det är så att den är vacker, suggestiv, tvingar oss att böja nacken och sänka blicken.
En stund av eftertanke mitt i den rusande världen.
Det finns många olika versioner av Ave Maria.
J. S. Bach-Gounod, F. Schubert, Giulio Caccini är bara några av de kompositörer som
ville hylla Jungfru Maria.
Deras sånger är de som vi oftast har hört.
Alla sångare av någon dignitet bedyrade henne.
Inessa Galante, Luciano Pavarotti, Celine Dion, Anna German, Paul Pots, Maria Callas,
Beyonce, Jennifer Rush, Chet Atkins, Sarah Brightman o.s.v.
Den här listan är nog oändlig.
Visst är det intressant att i all den virrvarr av allting som omger oss en lugn, ödmjuk,
tystlåten och ömt sång kan vara intressant och så omätligt populär?
Kanske just den ömhet är det som vi söker.
Ingen brutal eller högljudd upplevelse men stilla bön till livet.
Men vad är värd ett liv i ensamhet?
Lyssna till Jacques Brel och Ne me quitte pas en stilla bedjan att - Lämna inte mig.
När ensamheten tittar oss in i ögonen då blir just en bön så nära till hands.
En varm och ömt kram av någon eller något som får oss att inte förtvivla i allting.
Imorgon kommer en ny dag och så länge hjärtat slår då går vi vidare.
Det gör ont men med tiden vänjer vi oss vid den och långsam börjar trampa vidare.
Just den stora kramen utan ord är det som vi behöver när hela världen rasar.
Lyckliga de som får den.
Synd om de som måste krama om sig själva och då en Ave Maria kan vara räddningen
undan förtvivlan och evig bitterhet.
Det blev lite sorligt i programmet och det är inte det som är meningen att ni skall somna
med ögonen fyllda av tårar.
Joe Dassin med sin stilla ballad får avsluta vår program
God natt
Ni som kan kryp närmare och somna i varandras famn.
Ni som sover ensamma - blunda och minns de lyckliga stunder.
Ni som arbetar nattskift - ta en kopp kaffe och skåla för hela världen.
Det är ju så gott att finnas till
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Footprint?
God kväll mina lyssnare.
Av alla brev, e-mail och samtal till redaktionen får jag veta att det finns en allt större och
större skara av människor som lyssnar på mig.
God kväll till Er som var med från början och god kväll och välkommen till Er som lyssnar
på mig för första gången.
Ni är alla mycket välkomna att delta i mina funderingar och lyssna på musiken som jag
tycker om.
Nej, det är ingen önskekonsert, så jag spelar ingen musik på begäran.
Av någon anledning som jag själv inte riktigt förstår blev jag tillfrågat att ledda detta program.
Det var inte lätt att bara svara - ja.
Varje ja bär med sig ett ansvar, kontinuitet och att ha någonting att berätta.
Efter över en månads funderingar gick jag med på det och nu är vi här.
Idag hjälpte jag en gammal dam ta sig över gatan.
Käpp, dramaten eller dra maten båda passar bra, en hatt på huvudet och en rädsla
i ögonen.
Två epoker som möttes.
Hon - Damen och nu-världen.
Det fanns inte plats för henne i den hektiska trafiken - här och nu var överväldigande.
Händelsen fick mig att tänka på tingens förgänglighet och att inte bara tingen men även
vi människor är förgängliga.
Vi klämmer oss fast vid livet och försöker finnas kvar medan världen med stadiga steg
går vidare.
Men innan tiden börjar dra ifrån oss då är vi själva med och pushar på den.
Vi är aktiva och fulla av energi som ibland blir det så mycket av den att det sprutar
genom öronen.
Sedan börjar den långsamt att avta för att vid slutet försvinna helt.
Det som vi ser runt omkring oss är (förutom naturen som alltid har funnits här) vår mänsklig
historia.
Våra förfäder långsam, undan för undan utvecklade saker, teknik, konst, mat,
umgängessätt o.s.v.
De gav oss ett språk som blev mer och mer exakt och kunde allt nogranare framföra våra
tankar, känslor och idéer.
Var och en av våra förfäder eller rättare sagt nästan var och en av de bidrog till det som
vi har idag.
Vad tillför vi till framtiden?
Viken blir vår footprint för de kommande generationerna?
Inte vi som samhället men vi som individ för individ.
Innan jag bestämde mig för att prata om detta funderade jag över mig själv.
Mycket tid gick innan jag i min förgångna kunde hitta någonting som kunde likna en footprint.
Det kändes inte övertygande.
Ett stolpskott för naturen?
En resurs förbukare som minskar chanser för de som kommer efter mig?
Jag vet inte svaret men själva frågan gjorde mycket ont.
Det kändes som för Tage i sängen.
Kan det vara en alternativ?
Vet ej.
Finns det någon som vet?
Damen från tidigare idag - finns det plats för henne?
Det kanske räcke med ...
för att livet skall var meningsfull.
Gå upp och ta en drink, en varm kopp te eller varför inte just en öl.
Nu är vi här och har rätt att vara lika mycket som allting annat.
Vår tid är nu och fundera inte över alla om, om ... lev istället.
God natt nu alihopa
Sov lilla damen Du med
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Av alla brev, e-mail och samtal till redaktionen får jag veta att det finns en allt större och
större skara av människor som lyssnar på mig.
God kväll till Er som var med från början och god kväll och välkommen till Er som lyssnar
på mig för första gången.
Ni är alla mycket välkomna att delta i mina funderingar och lyssna på musiken som jag
tycker om.
Nej, det är ingen önskekonsert, så jag spelar ingen musik på begäran.
Av någon anledning som jag själv inte riktigt förstår blev jag tillfrågat att ledda detta program.
Det var inte lätt att bara svara - ja.
Varje ja bär med sig ett ansvar, kontinuitet och att ha någonting att berätta.
Efter över en månads funderingar gick jag med på det och nu är vi här.
Idag hjälpte jag en gammal dam ta sig över gatan.
Käpp, dramaten eller dra maten båda passar bra, en hatt på huvudet och en rädsla
i ögonen.
Två epoker som möttes.
Hon - Damen och nu-världen.
Det fanns inte plats för henne i den hektiska trafiken - här och nu var överväldigande.
Händelsen fick mig att tänka på tingens förgänglighet och att inte bara tingen men även
vi människor är förgängliga.
Vi klämmer oss fast vid livet och försöker finnas kvar medan världen med stadiga steg
går vidare.
Men innan tiden börjar dra ifrån oss då är vi själva med och pushar på den.
Vi är aktiva och fulla av energi som ibland blir det så mycket av den att det sprutar
genom öronen.
Sedan börjar den långsamt att avta för att vid slutet försvinna helt.
Det som vi ser runt omkring oss är (förutom naturen som alltid har funnits här) vår mänsklig
historia.
Våra förfäder långsam, undan för undan utvecklade saker, teknik, konst, mat,
umgängessätt o.s.v.
De gav oss ett språk som blev mer och mer exakt och kunde allt nogranare framföra våra
tankar, känslor och idéer.
Var och en av våra förfäder eller rättare sagt nästan var och en av de bidrog till det som
vi har idag.
Vad tillför vi till framtiden?
Viken blir vår footprint för de kommande generationerna?
Inte vi som samhället men vi som individ för individ.
Innan jag bestämde mig för att prata om detta funderade jag över mig själv.
Mycket tid gick innan jag i min förgångna kunde hitta någonting som kunde likna en footprint.
Det kändes inte övertygande.
Ett stolpskott för naturen?
En resurs förbukare som minskar chanser för de som kommer efter mig?
Jag vet inte svaret men själva frågan gjorde mycket ont.
Det kändes som för Tage i sängen.
Kan det vara en alternativ?
Vet ej.
Finns det någon som vet?
Damen från tidigare idag - finns det plats för henne?
Det kanske räcke med ...
för att livet skall var meningsfull.
Gå upp och ta en drink, en varm kopp te eller varför inte just en öl.
Nu är vi här och har rätt att vara lika mycket som allting annat.
Vår tid är nu och fundera inte över alla om, om ... lev istället.
God natt nu alihopa
Sov lilla damen Du med
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Besatt av ...
God kväll på Er.
För några dagar sedan hörde jag på radio en sång som från första stunden fick mig
att håla andan.
En pop låt med härlig tung gung, vacker melodi och rymden i den som får mig att känna
kalla kårar på ryggen.
Så småningom fick jag veta att det var Sverige aktuella Beyonce som sjöng.
Halo - simpel titel som fick en betydelse genom en vidunderligt vacker och sensuell
sångerska.
Lyssna själva
Visst blir man nästan hög av musiken och rytmen.
Med jämna mellanrum träffar vi på någonting som få oss att bli hänförda.
En doft, en krydda, en sång, en dikt, en maträtt eller en bok.
Vi vill ha det om och om igen - vi blir inte mätta på det i oändliga.
Om och om och om igen.
Det måste vara en förälskelse.
Hjärnan jobbar på hög tryck som nerknarkat.
Tänk er att vara utan det?
NEJ NEJ NEJ.
Vad som helst men inte det.
För en själv är detta det bästa av allting - under en kort tid.
Sedan går det över och kanske även faller i glömska.
Det händer att vi blir hänförda av en människa.
Vi blir förälskade och kan inte leva utan henne ↑ .
Mer och mer vill vi ha av henne - sedan går det över ↓ .
En stund av tomhet eller besvikelse och så drar vi ut på jakt igen.
Om och om igen.
Perpetum mobile - evighets maskin.
Är det livets längtan efter sig själv?
Min förra passion var en sång av en polsk sångerska Maryla Rodowicz.
En av hennes sånger från 70-talet.
Ta vilket som helst tåg och dra iväg från allting
Den också, spelade jag i det oändliga tills jag hittade Beyonce.
Det bästa är fortfarande framför oss så många förälskelser har vi att vänta oss i framtiden.
Kan den inte komma lite fortare?
Sov gott nu.
Krama om kudden som den största av alla förälskelser och flyg iväg
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Nu är jag här igen
God kväll alla ni som fortfarande är vakna.
Måndagen är nästan bakom oss.
Det kan nog inte hända så mycket mer under den korta tiden som är kvar innan
tisdagen tar vid.
Hoppas ni hade en bra dag.
Kanske den bästa i Ert liv, kanske den hemskaste av alla dagar hittills eller kanske
bara en vanlig transportsträcka till dagen efter.
Det pågår många liv runt omkring oss - inte bara vårt.
Oftast har vi svårt att förstå detta.
Vi uppfattar världen och allting runt omkring oss utifrån vår perspektiv.
Men tänk - andra människor har sin perspektiv.
För oss är det - de som är de och för de är det vi som är de.
Känns det invecklat?
Tyvärr, även om jag för min privata bruk försöker hålla allting enkelt då vet jag, att oftast
är verkligheten mycket invecklat och svår att begripa.
Vår synpunkt är inte den ända rätta även om vi så gärna skulle vilja detta.
En eskimås på Grönland och en beduin ute på Sahara öknen ser på en vacker soluppgång
med helt olika ögon - båda har rätt, eller hur?
En ung och frisk människa ser på en flaska vin helt annorlunda än en försupen alkoholist.
Nu när jag har blivit vuxen och nästan övermogen vet jag att det inte finns några universala
sanningar.
Den småskalliga, lokala, förankrade i tiden perspektiven är det den som gäller.
Alla har lika mycket rätt så länge de inte försöker ta död på varandra på något sätt.
Ser ni - ett förbehåll, här försvann den universala sanningen.
Här och nu.
För våra föräldrar var det här och då.
För de från fjärran är det där och nu.
För våra förfäder var det där och då.
På slutet det allra bästa - alla de har rätt.
Livet är ju det bästa vi har och missa inte detta - vi har det bara en gång.
Det är så skört och ömt så vårda det med kärlek.
Om ni har lyssnat på mina funderingar då kommer ni att var vakna länge till.
Ursäkta mig för detta.
En ballad att somna till och drömma bort sig.
Jag vill tacka livet för att jag finns till.
Det låter nästan religiös men det är det inte - det är livet vi pratar om.
God natt alla ni och sov gott.
Dröm om den sköna värld som vi lever i.
Krama den ömt i era drömmar för den behöver det precis som alla vi andra.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Måndagen är nästan bakom oss.
Det kan nog inte hända så mycket mer under den korta tiden som är kvar innan
tisdagen tar vid.
Hoppas ni hade en bra dag.
Kanske den bästa i Ert liv, kanske den hemskaste av alla dagar hittills eller kanske
bara en vanlig transportsträcka till dagen efter.
Det pågår många liv runt omkring oss - inte bara vårt.
Oftast har vi svårt att förstå detta.
Vi uppfattar världen och allting runt omkring oss utifrån vår perspektiv.
Men tänk - andra människor har sin perspektiv.
För oss är det - de som är de och för de är det vi som är de.
Känns det invecklat?
Tyvärr, även om jag för min privata bruk försöker hålla allting enkelt då vet jag, att oftast
är verkligheten mycket invecklat och svår att begripa.
Vår synpunkt är inte den ända rätta även om vi så gärna skulle vilja detta.
En eskimås på Grönland och en beduin ute på Sahara öknen ser på en vacker soluppgång
med helt olika ögon - båda har rätt, eller hur?
En ung och frisk människa ser på en flaska vin helt annorlunda än en försupen alkoholist.
Nu när jag har blivit vuxen och nästan övermogen vet jag att det inte finns några universala
sanningar.
Den småskalliga, lokala, förankrade i tiden perspektiven är det den som gäller.
Alla har lika mycket rätt så länge de inte försöker ta död på varandra på något sätt.
Ser ni - ett förbehåll, här försvann den universala sanningen.
Här och nu.
För våra föräldrar var det här och då.
För de från fjärran är det där och nu.
För våra förfäder var det där och då.
På slutet det allra bästa - alla de har rätt.
Livet är ju det bästa vi har och missa inte detta - vi har det bara en gång.
Det är så skört och ömt så vårda det med kärlek.
Om ni har lyssnat på mina funderingar då kommer ni att var vakna länge till.
Ursäkta mig för detta.
En ballad att somna till och drömma bort sig.
Jag vill tacka livet för att jag finns till.
Det låter nästan religiös men det är det inte - det är livet vi pratar om.
God natt alla ni och sov gott.
Dröm om den sköna värld som vi lever i.
Krama den ömt i era drömmar för den behöver det precis som alla vi andra.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Äntligen måndag
Bara på måndagar har jag den underbara lättnads känslan - äntligen.
Ledigheten tar knäcken på mig.
Mitt liv pågår hela tiden men resten av landet står still.
Det gör att mängden av ogjorda saker blir bara större ju längre är ledigheten.
Måste komma ihåg att göra många andra saker än bara de vanliga måndags bestyr.
En panik känsla av att - säkert någonting har jag glömt ligger precis under ytan.
Men snart kan jag börja agera.
4-5 timmar till och jag börjar beta av den långa minneslistan av alla måsten.
Att bara sitta och vänta får adrenalinet att spruta ut genom öronen.
Men nu, nu ..... äntligen måndag
Klockan 04:12 här kommer den - måndagen
Vy från min terrass mot nord-ost och om 10 minuter får jag Solen rakt in i ansikte
så att skärmen synns inte i motljuset.
Dags att börja dagen - på riktigt.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
På väg till måndagen
God kväll alla lyssnare.
Nu är det söndag kväll och allting börjar ordna sig.
Den vanliga helg röran närmar sig slutet.
Kyrkan, barnens aktiviteter, de obligatoriska besök hos mormor och morfar, vila efter
gårdagens grillparty etc.
Det blir så rörigt med allting så till slut längtar vi att få gå tillbaka till jobbet.
Veta vad som händer t.ex. kl. 12:00 - lunch, 15:00 - kaffe rast o.s.v.
Den dagliga rytmen låter oss vila och samla krafter inför nästa helgens röra.
I synnerhet nu när våren är i full gång, dagarna blir längre och längre och allt mer och mer
skall hinnas med på de gamla vanliga 24 timmar.
Även Melodifestivalen är till enda och som en sann svensk säger jag - det är inte så
viktig vilken placering vi fick det viktigaste är att vi var med.
ABBA med sin - The winners take it all var bara en ungdomsgimmick eller hur?
Förresten - Grattis Norge för denna utklassnings seger.
Igår, strax innan Melodifestivalen såg jag tillsammans med några vänner Mamma Mia för 11-te
gången.
Nu var det med på polska.
På 4 språk har jag redan sätt denna film och var och en av de tar fram en ny sida av filmen.
Översättningen av dialoger och sångtexter var strålande.
Polska är ett underbart språk för att ta fram de små, små nyanserna som etsar sig på
hjärnan och få en annan att känna sig lycklig.
Sikta mot stjärnorna för det är bara de bästa som räknas.
Det måste ju finnas kanonkött för att vinna ett krig.
Där vill man nog inte säga - det viktigaste är att vi var med.
Där gäller det att vara bäst.
God natt vänner och fiender.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Nu är det söndag kväll och allting börjar ordna sig.
Den vanliga helg röran närmar sig slutet.
Kyrkan, barnens aktiviteter, de obligatoriska besök hos mormor och morfar, vila efter
gårdagens grillparty etc.
Det blir så rörigt med allting så till slut längtar vi att få gå tillbaka till jobbet.
Veta vad som händer t.ex. kl. 12:00 - lunch, 15:00 - kaffe rast o.s.v.
Den dagliga rytmen låter oss vila och samla krafter inför nästa helgens röra.
I synnerhet nu när våren är i full gång, dagarna blir längre och längre och allt mer och mer
skall hinnas med på de gamla vanliga 24 timmar.
Även Melodifestivalen är till enda och som en sann svensk säger jag - det är inte så
viktig vilken placering vi fick det viktigaste är att vi var med.
ABBA med sin - The winners take it all var bara en ungdomsgimmick eller hur?
Förresten - Grattis Norge för denna utklassnings seger.
Igår, strax innan Melodifestivalen såg jag tillsammans med några vänner Mamma Mia för 11-te
gången.
Nu var det med på polska.
På 4 språk har jag redan sätt denna film och var och en av de tar fram en ny sida av filmen.
Översättningen av dialoger och sångtexter var strålande.
Polska är ett underbart språk för att ta fram de små, små nyanserna som etsar sig på
hjärnan och få en annan att känna sig lycklig.
Sikta mot stjärnorna för det är bara de bästa som räknas.
Det måste ju finnas kanonkött för att vinna ett krig.
Där vill man nog inte säga - det viktigaste är att vi var med.
Där gäller det att vara bäst.
God natt vänner och fiender.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En dag till till samlingen
Har ni någonsin funderat hur många dagar det har gått sedan ni föddes?
Eller hur många dagar lever en genomsnits Svensson?
Och av de två talen kan ni få fram - hur många dagar har ni kvar?
Det blir en skrämmande räkning.
Man ser att visaren allt fortare och fortare närmar sig reserven.
Kanske är det dags att sakta ner så att bränsle räcker längre?
Kolla själva.
Naturligtvis är det skottåret som spökar.
Sedan 1950 var dessa år skottår och hade 366 dagar:
2008, 2004, 2000, 1996, 1992, 1988, 1984, 1980, 1976, 1972, 1968, 1964, 1960, 1956, 1952 ....
Under ett icke skottår gäller följande:
Jan=31 dagar
Jan+Feb=31+28=59
Jan+Feb+Mars=59+31=90
Jan+Feb+Mars+April=90+30=120
Jan+ Feb+Mars+April+Maj=120+31=151
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni=151+30=181
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli=181+31=212
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug=212+31=243
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep=243+30=273
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt=273+31=304
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt+Nov=304+30=334
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt+Nov+Dec=334+31=365
Under skottåret från och med februari skall man lägga en dag till.
Antalet icke dagar under icke skottåt fram tills du är 60
1-365 2-730 3-1095 4-1460 5-1825 6-2190 7-2555 8-2920 ....
........
Vilken trams.
Det är sjukt att hålla på så här
Här och nu är det som gäller och när slutet kommer då lär du inte missa detta
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Eller hur många dagar lever en genomsnits Svensson?
Och av de två talen kan ni få fram - hur många dagar har ni kvar?
Det blir en skrämmande räkning.
Man ser att visaren allt fortare och fortare närmar sig reserven.
Kanske är det dags att sakta ner så att bränsle räcker längre?
Kolla själva.
Naturligtvis är det skottåret som spökar.
Sedan 1950 var dessa år skottår och hade 366 dagar:
2008, 2004, 2000, 1996, 1992, 1988, 1984, 1980, 1976, 1972, 1968, 1964, 1960, 1956, 1952 ....
Under ett icke skottår gäller följande:
Jan=31 dagar
Jan+Feb=31+28=59
Jan+Feb+Mars=59+31=90
Jan+Feb+Mars+April=90+30=120
Jan+ Feb+Mars+April+Maj=120+31=151
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni=151+30=181
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli=181+31=212
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug=212+31=243
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep=243+30=273
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt=273+31=304
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt+Nov=304+30=334
Jan+ Feb+Mars+April+Maj+Juni+Juli+Aug+Sep+Okt+Nov+Dec=334+31=365
Under skottåret från och med februari skall man lägga en dag till.
Antalet icke dagar under icke skottåt fram tills du är 60
1-365 2-730 3-1095 4-1460 5-1825 6-2190 7-2555 8-2920 ....
........
Vilken trams.
Det är sjukt att hålla på så här
Här och nu är det som gäller och när slutet kommer då lär du inte missa detta
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag vill inte störa
Ni sitter säkert och tittar eller lyssnar på Melodifesitvalen så jag skall inte vara i vägen.
Inga långa utläggningar om någonting.
Inga kommentarer om dagens händelser.
Ingenting alls.
Njut av sångerna och den enorma maskineriet som drogs igång för att visa oss
de bästa av de bästa i Europa inom musiken.
Genom att heja på varandra lär vi oss att det finns andra länder och andra språk.
Att varje land har sina egna grannar som de helst vill rösta på just därför att de känner
varandra bättre än något avlägset land i den nu så stora Europa.
Sverige har en underbar sång som sjungs av en oehörd begåvat sångerska.
Klart att vi hejar på Sverige.
Frågan är bara om det räcker?
......
Njut av musiken - den är aldrig fel.
Precis som barnen - de är aldrig fel.
Här kommer min favorit.
Jag kan inte hjälpa att jag gillar Norge även om sångaren är från Vitryssland.
Ett bevis till på vår United Europa.
Jag älskar det.
Eller som min pappa sa - så länge vi pratar med varandra då krigar vi inte.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga långa utläggningar om någonting.
Inga kommentarer om dagens händelser.
Ingenting alls.
Njut av sångerna och den enorma maskineriet som drogs igång för att visa oss
de bästa av de bästa i Europa inom musiken.
Genom att heja på varandra lär vi oss att det finns andra länder och andra språk.
Att varje land har sina egna grannar som de helst vill rösta på just därför att de känner
varandra bättre än något avlägset land i den nu så stora Europa.
Sverige har en underbar sång som sjungs av en oehörd begåvat sångerska.
Klart att vi hejar på Sverige.
Frågan är bara om det räcker?
......
Njut av musiken - den är aldrig fel.
Precis som barnen - de är aldrig fel.
Här kommer min favorit.
Jag kan inte hjälpa att jag gillar Norge även om sångaren är från Vitryssland.
Ett bevis till på vår United Europa.
Jag älskar det.
Eller som min pappa sa - så länge vi pratar med varandra då krigar vi inte.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll igen
Det var en mycket kort inledning igår.
För min del kändes det som att träffa en gammal bekant som känner dig utan och innan.
Samtalet fortsätter där den slutade för 2 veckor, ett halvt år eller ännu längre sedan.
Inga inledningar - gå på och slösa inte tid för tomt snack.
...
Idag, när jag satt i bilen på vägen till stan stannade jag vid röd ljus.
Bredvid mig stönande, gnisslande och väsnandes stannade en långtrådare.
På en armslängd ifrån mig.
På min ögonhöjd hade jag hans navkapslar.
Hans hjul var nästan lika höga som min bil, och det var bara hjulen.
Resten av bilen tornade sig högt upp över mig.
En övermäktig känsla av litenhet kröp inpå mig.
Jätte lastbil bredvid och lilla jag i detta sällskap.
En total maktlöshet och nästan förtvivlan förlamade mig.
Jag kvicknade till när bilen bakom mig började tuta - det var fritt fram att åka.
Gubben bytte färg.
Sedan var dagen förstörd.
Hela tiden kretsade mina tankar kring denna upplevelse.
Vi är ju så små i jämförelse med det mesta.
Röda gubbar, bilar, lagar, stater, naturkatastrofer, onda människor, fiender o.s.v.
Vår perspektiv på allt som händer runt omkring oss är en myrans perspektiv.
Den måste alltid titta uppåt för att kunna se himmelen eller någonting över huvudtaget.
Allt är såååå gigantisk för en myra och oss med.
Vilket stressmoment ?!
Jag kommer ihåg för si så där 19 år sedan när min dotter och jag var inne i City och
skulle gå in på Åhléns på gatuplanet. Hon var orolig och nervös redan en bra stund
tidigare och plötsligt började hon att skrika rakt ut.
Men vad nu då?
Mitt i folkvimlet satte jag mig på huk och försökte lugna ner henne.
Då.
Först då fattade jag vad som var hemskt.
Hennes ansikte var på andras rump-, väsk-, handnivå.
En värld utan himmel med horisont 20cm från hennes ansikte.
Det hjälpte inte att stora, starka pappa d.v.s. jag var bredvid och höll i handen.
Jag lyfte upp henne och bar på handen.
Som genom ett trollslag blev barnet lugn.
Detta minne dök upp inom mig idag ner jag stod vid röd gubbe med en långtradare
bredvid mig.
Vi är ju så små och som vuxna kan vi hantera stressen av vår litenhet bättre än
min dotter gjorde men varför gör vi det ännu svårare för varandra.
Vi strider om struntsaker?
Djävlas för bagateller och ting.
Bråkar om saker som ännu inte har hänt.
Vi dör ju nakna och inte ens hunden kan vi ta med oss upp till himmelen.
För min del kändes det som att träffa en gammal bekant som känner dig utan och innan.
Samtalet fortsätter där den slutade för 2 veckor, ett halvt år eller ännu längre sedan.
Inga inledningar - gå på och slösa inte tid för tomt snack.
...
Idag, när jag satt i bilen på vägen till stan stannade jag vid röd ljus.
Bredvid mig stönande, gnisslande och väsnandes stannade en långtrådare.
På en armslängd ifrån mig.
På min ögonhöjd hade jag hans navkapslar.
Hans hjul var nästan lika höga som min bil, och det var bara hjulen.
Resten av bilen tornade sig högt upp över mig.
En övermäktig känsla av litenhet kröp inpå mig.
Jätte lastbil bredvid och lilla jag i detta sällskap.
En total maktlöshet och nästan förtvivlan förlamade mig.
Jag kvicknade till när bilen bakom mig började tuta - det var fritt fram att åka.
Gubben bytte färg.
Sedan var dagen förstörd.
Hela tiden kretsade mina tankar kring denna upplevelse.
Vi är ju så små i jämförelse med det mesta.
Röda gubbar, bilar, lagar, stater, naturkatastrofer, onda människor, fiender o.s.v.
Vår perspektiv på allt som händer runt omkring oss är en myrans perspektiv.
Den måste alltid titta uppåt för att kunna se himmelen eller någonting över huvudtaget.
Allt är såååå gigantisk för en myra och oss med.
Vilket stressmoment ?!
Jag kommer ihåg för si så där 19 år sedan när min dotter och jag var inne i City och
skulle gå in på Åhléns på gatuplanet. Hon var orolig och nervös redan en bra stund
tidigare och plötsligt började hon att skrika rakt ut.
Men vad nu då?
Mitt i folkvimlet satte jag mig på huk och försökte lugna ner henne.
Då.
Först då fattade jag vad som var hemskt.
Hennes ansikte var på andras rump-, väsk-, handnivå.
En värld utan himmel med horisont 20cm från hennes ansikte.
Det hjälpte inte att stora, starka pappa d.v.s. jag var bredvid och höll i handen.
Jag lyfte upp henne och bar på handen.
Som genom ett trollslag blev barnet lugn.
Detta minne dök upp inom mig idag ner jag stod vid röd gubbe med en långtradare
bredvid mig.
Vi är ju så små och som vuxna kan vi hantera stressen av vår litenhet bättre än
min dotter gjorde men varför gör vi det ännu svårare för varandra.
Vi strider om struntsaker?
Djävlas för bagateller och ting.
Bråkar om saker som ännu inte har hänt.
Vi dör ju nakna och inte ens hunden kan vi ta med oss upp till himmelen.
Sov gott nu allihoppa.
Slappna av och dröm en vacker dröm för det goda är alltid vackert.
I somnen behöver vi inte stressa eller bli stressade.
Vi hörs orgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Slappna av och dröm en vacker dröm för det goda är alltid vackert.
I somnen behöver vi inte stressa eller bli stressade.
Vi hörs orgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Gooooood kväll
God kväll alla lyssnare.
Mitt namn är Timur Hamilton och jag är programledaren i vår kvällsprogramserie
som skall pågå fram till Midsommar.
Varje dag från 22:00 till midnatt skall ni och jag prata om allt mellan himmel och jord.
Äntligen har det blivit dags för att starta programmet.
Jag har väntat hela dagen på denna stund när jag kan träffa er.
Träffa är kanske inte det rätta ordet men det är så som det känns för mig.
Ni är många, några få eller kanske inga alls men jag vet jag att några lyssnar till mitt program.
Några ansikten ser jag inte framför mig men där inne, inom mig förnimmer jag er
uppmärksamma lyssnande.
Det ställer krav på mig att inte komma med några ord som ni har hörd många gånger
tidigare.
Jag får inte bli populistisk för att öka antalet lyssnare och trygga min anställning.
Jag får helt enkelt vara mig själv och bjuda på mig själv.
...
Ni sitter i era soffor, stolar eller bara strö lyssnar till mina ord och det känns ännu skönare
att veta att jag deltar i ert liv i alla dess former.
Med er på andra sidan känner jag mig inte ensam.
Här i studio finns bara min ljudtekniker - Anna och jag annars är det öde i vårt stora
radiohus.
Skall man prata med eller till andra då måste man vara koncentrerad på ämnet, orden,
språket och framtoning.
Och nu kommer reklamen
NEJ!! NEJ!! - det är bara ett sätt att lugna ner er.
Vårt samtal blir inte avbrutet av någon reklam, vi kan prata ostörda.
God kväll alla var ni än är.
Nu vet vi var vi har varandra och den kväll är den första.
Den långa ensamheten
Är man chef får man finna sig i ensamheten.
Alla beslut, överväganden, koma underfund etc. gör du ensam.
Allt som pågår runt omkring dig filtreras genom intellektet och det finns knappast
något utrymme för känslor.
Alla framgångar är våra.
Alla nederlag är dina.
Behöver någon att hitta en syndabock då duger det utmärkt med dig.
Behövs det en bollplanka då duger det med dig.
Behövs det att skylla på någon annan då är du den jourhavande skyldige.
Bär någon på en frustration då är du lämplig som ett avreageringsobjekt.
All trassel och problem är ditt ansvar att lösa.
Du kan få vad du önskar med makt, resurser och kontakter.
Du kan manipulera allt och alla i fall det behövs.
Du kan vältra sig i maktbegäret om du så vill.
Men om du fortfarande vill vara en människa?
Finns det någon recept i still med - hur gör djur?
Dreja bi - imorgon kommer en ny dag
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Världen
Den här världen kan man bara älska
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Paulas vårfest
Paula fixade en vårfest hemma hos oss.
Matsedel såg ut enligt följande
Förrätt
- ostbricka med 7 sorters ost
- bagett
Huvudrätt
- grillspett av marinerade fläskkotletter med bacon och grönsaker
- grillade kabanoser
- blandsallad
- 3 olika smaker på rå ugnstektpotatis
Desert
- marängsvisp
Dricka
- läsk, (Coca-Cola, Fanta, Loka citron, Sprite)
- te, kaffe
Alla deltog i matlagningen och grillande.
Sedan var det bordet och allmän matfrossa.
Som vanligt när det är många tjejer blev det mycket mat över - de bantar allihoppa.
När det kom till deserten då ville ingen att banta
Sedan var det kubb - tjejer contra killar.
Gissa vem som vann???
Sedan kom fotbolls matchen.
Alla blev utmanade av 4 Polacker
Sverige contra Polen.
Det var mycket springande, skrik, skratt och stoj
I den kalla kvällen blev det plötsligt jätte varmt.
Efter matchen var det gott med en macka samt en kopp te, kaffe eller bara vatten.
Alla var törstiga och trötta.
En vild hareunge som bor hemma hos oss var en självklar attraktion.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Matsedel såg ut enligt följande
Förrätt
- ostbricka med 7 sorters ost
- bagett
Huvudrätt
- grillspett av marinerade fläskkotletter med bacon och grönsaker
- grillade kabanoser
- blandsallad
- 3 olika smaker på rå ugnstektpotatis
Desert
- marängsvisp
Dricka
- läsk, (Coca-Cola, Fanta, Loka citron, Sprite)
- te, kaffe
Alla deltog i matlagningen och grillande.
Sedan var det bordet och allmän matfrossa.
Som vanligt när det är många tjejer blev det mycket mat över - de bantar allihoppa.
När det kom till deserten då ville ingen att banta
Sedan var det kubb - tjejer contra killar.
Gissa vem som vann???
Sedan kom fotbolls matchen.
Alla blev utmanade av 4 Polacker
Sverige contra Polen.
Det var mycket springande, skrik, skratt och stoj
I den kalla kvällen blev det plötsligt jätte varmt.
Efter matchen var det gott med en macka samt en kopp te, kaffe eller bara vatten.
Alla var törstiga och trötta.
En vild hareunge som bor hemma hos oss var en självklar attraktion.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jobbar, sover, äter och kanske lever
Dagarna flyter så fort så tankarna hinner inte med.
Jobb, kunder, uppdrag, daglig resande, mat, familj och vattenhåll för själen.
Varje dag är nästan som en ritual.
En mantra som upprepat tilltäckligt många gånger låter en falla i trans.
En daglig trans eller bara transit till imorgon.
Ständigt på väg och fortfarande vet inte till vart denna vägen leder.
Alla vet hur den slutar, men vart leder den?
Det var så skönt när man var yngre för då viste man alla svaren.
Nu är det bara frågor som finns kvar i huvudet.
Vart har alla svaren tagit vägen?
Jag viste ju de förut och det kan inte vara så att jag börjar glömma saker och ting.
Är det just det som är livet?
Livet som för samman materia och människor.
Entropia som låter allting förfalla och blir till intet.
Kanske dem är Gud och Djävulen?
Båda avklädda och avslöjade
Jobb, kunder, uppdrag, daglig resande, mat, familj och vattenhåll för själen.
Varje dag är nästan som en ritual.
En mantra som upprepat tilltäckligt många gånger låter en falla i trans.
En daglig trans eller bara transit till imorgon.
Ständigt på väg och fortfarande vet inte till vart denna vägen leder.
Alla vet hur den slutar, men vart leder den?
Det var så skönt när man var yngre för då viste man alla svaren.
Nu är det bara frågor som finns kvar i huvudet.
Vart har alla svaren tagit vägen?
Jag viste ju de förut och det kan inte vara så att jag börjar glömma saker och ting.
Är det just det som är livet?
Livet som för samman materia och människor.
Entropia som låter allting förfalla och blir till intet.
Kanske dem är Gud och Djävulen?
Båda avklädda och avslöjade
Den här balen vill jag inte missa
Den här gången blev jag bjuden
Bugar och tackar för det
Visst är jag med och kommer
Jag redan är där
Den är skön
Den är vacker
Den smeker och kramar
Musiken spelar
Rytmen får kroppen i gungning
Får jag lov ...
Den här gången blev jag bjuden
Kanske nästa gången får jag inte vara med
Här och nu
Den här balen vill jag inte missa
Det krävs två för att dansa tango
::::::::::::::::::::::::::
Bugar och tackar för det
Visst är jag med och kommer
Jag redan är där
Den är skön
Den är vacker
Den smeker och kramar
Musiken spelar
Rytmen får kroppen i gungning
Får jag lov ...
Den här gången blev jag bjuden
Kanske nästa gången får jag inte vara med
Här och nu
Den här balen vill jag inte missa
Det krävs två för att dansa tango
::::::::::::::::::::::::::
Ett vattenhåll
Funderar ibland varför jag inte har några magsår, lider av sömnlöshet, konstiga vanor eller
ovanor?
Enligt alla konstens regler borde jag vara sjuk på något sätt.
- äter oregelbundet
- sover för lite
- dricker öl och vin
- stressar dagarna i ända
- äter knappast några frukt och grönsaker
- och mycket annat som är onyttigt
- kör nästan lika mycket som en taxibil
Den mest vettiga förklaringen som jag själv kommer på är att
- jag gillar det jag håller på med
- när det är som djävligast då tar jag ett glas vin, en öl och varvar ner
- en del saker låter jag gå åt pipan för att egga mig själv
- när allting häller på att rasa då stående på tårna trollar jag fram lösningen
- aldrig skyller misslyckanden på andra
- har inga fiender bakom ryggen och bara fokuserar på framåt
- undviker skrikiga idioter
- sträcker handen till behövande
Behövde 55 år för att fatta detta:
Var mild mot dig själv
Ha nära till ett vattenhåll för själen
Titta framåt
Det låter som ord på vägen
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Det räcker med mindre
Tidningsrubriker från idag:
Aftonbladet
Första svenska fallet bekräftat - svininfluensan sätter lilla Sverige på kartan
TV: De kraschar i över 180 km/h - även tv-bild för pervo
Larm om ny sex-bakterie - äntligen en ny könssjukdom
TV: Hittar gorillaunge i plastpåse - pengar helgar medel.
Småfolket utan en tanke
Carolin levde när hon sköts - mansvåld når toppen och för de som vill är det bara att gotta sig i detta
Tjejer tävlar i att svälta sig - sommaren närmar sig och strandfigur gäller.
Halåååå - det blir ingenting att krama!
Slätare rumpa på nolltid - stränder hägrar inför sommaren så skynda Er.
Kvinnan som vara på mans villkor
Barn hängdes upp på krokar - radikala uppfostringsmetoder på fosterhemmet.
Halååååååå Socialstyrelsen.
Den enda positiva nyheten var att:
16-årig svensk hackade Nasa - produktutveckling, ungdomar är smartade än gamla erkända genier.
DN
Så får du ersättning - Comhem kolapsar och du kan få ersättning för missad semifinal i fotbol
Roxette tillbaka i höst - pengar är slut så vi kör igen ett tag till
Bil sattes i brand vid ambassad - Saudiarabien har riktiga problem på Östermalm
Lyxbilar säljs till vrakpris - Swedbank blev ofriviligt lyxbilhandlare i Lettland.
FYNDA
Fler tror på billigare borätter - få tror att krisen är över.
Vilken kris?
Ingen höjning av SL-kort - "billig" kollektivtransport ett tag till
Israel vägrar avstå kärnvapen - de har ju ingen (enligt de) så det är ingenting att avstå ifrån.
EU-fördraget godkänt utan entusiasm - United States of Europa allt närmare, små lokala påvar dör ut.
Äntligen tar medeltiden slut
Lastbilslaster med lik kördes in i afghansk provinshuvudstad - USA missade fienden. Maktens kreatur har talat.
Bildt i möte med Clinton - han är bra och alla vet det förutom svenskar
Det räcker.
Så kan jag fortsätta till imorgon och då kommer det nya nyheter.
Eller nyheter skapas hela tiden men det är då vi får veta de.
Den negativa publiciteten tar död på människan.
Livslusten tynar bort.
Andras död, missöden, olyckor och elende gör oss intresserade, höga.
Inte andras framgång.
Inte lyckad uppdrag eller positiv resultat av långvarig arbete o.s.v.
Var är det goda inom oss???
Var finns osjälviskhet???
Var har medmänskligheten tagit vägen???
Det finns ju en människa bakom allt som händer.
Ge oss hopp och tro att vi är på rätt väg.
Det är så svårt att ensamt ständigt gå uppförsbacke i trånga skor och med tung ryggsäck.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Aftonbladet
Första svenska fallet bekräftat - svininfluensan sätter lilla Sverige på kartan
TV: De kraschar i över 180 km/h - även tv-bild för pervo
Larm om ny sex-bakterie - äntligen en ny könssjukdom
TV: Hittar gorillaunge i plastpåse - pengar helgar medel.
Småfolket utan en tanke
Carolin levde när hon sköts - mansvåld når toppen och för de som vill är det bara att gotta sig i detta
Tjejer tävlar i att svälta sig - sommaren närmar sig och strandfigur gäller.
Halåååå - det blir ingenting att krama!
Slätare rumpa på nolltid - stränder hägrar inför sommaren så skynda Er.
Kvinnan som vara på mans villkor
Barn hängdes upp på krokar - radikala uppfostringsmetoder på fosterhemmet.
Halååååååå Socialstyrelsen.
Den enda positiva nyheten var att:
16-årig svensk hackade Nasa - produktutveckling, ungdomar är smartade än gamla erkända genier.
DN
Så får du ersättning - Comhem kolapsar och du kan få ersättning för missad semifinal i fotbol
Roxette tillbaka i höst - pengar är slut så vi kör igen ett tag till
Bil sattes i brand vid ambassad - Saudiarabien har riktiga problem på Östermalm
Lyxbilar säljs till vrakpris - Swedbank blev ofriviligt lyxbilhandlare i Lettland.
FYNDA
Fler tror på billigare borätter - få tror att krisen är över.
Vilken kris?
Ingen höjning av SL-kort - "billig" kollektivtransport ett tag till
Israel vägrar avstå kärnvapen - de har ju ingen (enligt de) så det är ingenting att avstå ifrån.
EU-fördraget godkänt utan entusiasm - United States of Europa allt närmare, små lokala påvar dör ut.
Äntligen tar medeltiden slut
Lastbilslaster med lik kördes in i afghansk provinshuvudstad - USA missade fienden. Maktens kreatur har talat.
Bildt i möte med Clinton - han är bra och alla vet det förutom svenskar
Det räcker.
Så kan jag fortsätta till imorgon och då kommer det nya nyheter.
Eller nyheter skapas hela tiden men det är då vi får veta de.
Den negativa publiciteten tar död på människan.
Livslusten tynar bort.
Andras död, missöden, olyckor och elende gör oss intresserade, höga.
Inte andras framgång.
Inte lyckad uppdrag eller positiv resultat av långvarig arbete o.s.v.
Var är det goda inom oss???
Var finns osjälviskhet???
Var har medmänskligheten tagit vägen???
Det finns ju en människa bakom allt som händer.
Ge oss hopp och tro att vi är på rätt väg.
Det är så svårt att ensamt ständigt gå uppförsbacke i trånga skor och med tung ryggsäck.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Håll ut
En dag till har redan börjat.
Jobben är i gång, planeringen för resten av dagen likaledes och nu återstår bara att se
om det blir så som önskades.
Det är sällan, om överhuvudtaget det händer att alla planer går i lås.
Hur noggrant och detaljerat jag än planerar det blir alltid något som bara poppar upp
och kastar omkull hela korthuset.
Då börjar improvisationen, omprioriteringen, ned gradering, omflyttning av manskap,
material och redskap - håll ut till kvällen.
Imorgon kommer en ny dag - som Scarlett O´hara sade.
Någonstans där inne tycker jag om just det oförutsägbara i vardagen.
Det tvingar en att alltid var alert och vaken.
Sova, vila hinner jag i graven nu skall det levas för fullt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Vad göra?
Efter lång och intensiv arbetsdag har Du kommit hem.
Tyst, ännu har ingen kommit.
Svettig, varm och hungrig ser Du fram emot ett glas rödvin i lugn och ro.
Du klär Dig av.
Tar med Dig rena underkläder och går till badrummet.
Äntligen en varm vår dag och Du öppnar badrumsfönster på vid gavel.
Nu skall du duscha men först sätter Dig på toan och fortsätter att läsa i boken som Du
har längtat efter hela dagen för att få läsa den igen.
Underbart, Du känner hur stressen rinner av Dig tills ....
En humla flyger in genom fönstret.
Up från toan och näck och skitig börjar Du jaga odjuret.
Boken, händerna, svordomar fungerar som vapen.
Humlan blir arg, sänker nivån på sina attacker och nu är det Din tur att vara rädd.
Var som helst får den bita men inte där .
......
När till slut har humlan, arg som en bi flugit bort känner du Dig bara löjlig.
ξψÆΘš♣ odjuret
Nu börjar vi om från början men .... djävla skit.
JAG HATAR HUMLUR !!!!!!!!!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tyst, ännu har ingen kommit.
Svettig, varm och hungrig ser Du fram emot ett glas rödvin i lugn och ro.
Du klär Dig av.
Tar med Dig rena underkläder och går till badrummet.
Äntligen en varm vår dag och Du öppnar badrumsfönster på vid gavel.
Nu skall du duscha men först sätter Dig på toan och fortsätter att läsa i boken som Du
har längtat efter hela dagen för att få läsa den igen.
Underbart, Du känner hur stressen rinner av Dig tills ....
En humla flyger in genom fönstret.
Up från toan och näck och skitig börjar Du jaga odjuret.
Boken, händerna, svordomar fungerar som vapen.
Humlan blir arg, sänker nivån på sina attacker och nu är det Din tur att vara rädd.
Var som helst får den bita men inte där .
......
När till slut har humlan, arg som en bi flugit bort känner du Dig bara löjlig.
ξψÆΘš♣ odjuret
Nu börjar vi om från början men .... djävla skit.
JAG HATAR HUMLUR !!!!!!!!!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
