Hamilton

Nu är jag här igen alla lyssnare.
God kväll

För er som inte vet vem jag är får jag lov att presentera mig.
Timur Hamilton heter jag.
Timur har jag blivit döpt till och älskar det här namnet.
Timur eller Tamerlan som han kallas i västvärlden var en stor härskare i Central Asien
efter att Djingis Kahns vällde föll sönder på 1400-talet.
Efter honom tror jag att jag har blivit uppkallad
Hamilton har jag som artistnamn och på riktigt heter jag någonting annat men
det talar vi inte om här.
Vårt program skall på gå fram till Midsommar.
Vad som kommer efteråt finns ingen som vet det just nu.



Timur Temirov från Dagestan sjöng på ryska Oseni Postoj - Hösten vänta.

Han ber hösten att vänta
Han har inte svalnat ännu efter den heta sommarens upplevelser eller sommarens heta upplevelser.
Vad som var het det finns ingen som vet men små stunder från sommaren vill han förlänga ett tag till.

Säkert har det hänt för er alla att ni ville stanna tiden.
En natt, en kyss, en dans, en kram eller en seger stund.
En lång väntan på din käraste, som kom till enda och nu är hon här.
Då vill vi stanna tiden och njuta av stunden läääänge till.
För när tiden bara går och går och vi hänger med - ju, det kan vi redan.
Men just den stunden kunde vara lite längre.

 - Tiden!
Stanna för tre andetag till och låt alla detaljer etsa sig in i min hjärna så jag minns de fram till mina
dö dagar - sedan får Du fortsätta.

Tyvärr - går det inte att sakta eller stanna tiden vi får jobba på så bra vi kan för att minnas.
Så småningom glömmer vi det mesta i alla fall.
Vi kastar om ordningen, blandar orsak med verkan, missar personer och ställen.
Vår hjärna vill göra plats för framtiden och sopar bort detaljer, färger, ljud och ansikten.
En opersonlig massa minne som finns kvar i vårt huvud och som med tiden kommer att
försvinna tillsammans med oss.

 

Anthony Hamilton sjöng Dear Life.
Genom kärlek till Dig blev jag den jag är.

Skulle inte ha sagt det bättre själv.
Just den kärleken vi känner inom oss som förändrar oss.
Den ger oss vingar, tårar, lidande och en glimt av Paradis.
Den få oss att sträva mot någonting som kan blir Vi.
Den rycker oss från den inskränkta Jag och dubblerar det.
Ett blir två.
Den ensamhet som fanns inom oss innan dess är som bortblåst.
En tvåsamhet, ett Vi, ett par ögon att titta i - utan spegel.

Nu få du Tiden, gå vidare men var snäll och inte för fort jag vill hinna med.

Men även mycket långsamt kommer den till sin slut.
Så är det även med vårt program.

Sov nu alla ni och glöm tiden för den bara finns där och smeker oss
Vi flyter i dess flod och njuter av dess jämna och stadiga ström.
Den är vår trygghet - någonting som vi kan lita på.
Den bara går på oavsätt vad vi vill eller var vi är.
Den tickar på som om vi inte alls fanns till.

God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::