Hamilton

God kväll mina lyssnare.

Av alla brev, e-mail och samtal till redaktionen får jag veta att det finns en allt större och
större skara av människor som lyssnar på mig.
God kväll till Er som var med från början och god kväll och välkommen till Er som lyssnar
på mig för första gången.
Ni är alla mycket välkomna att delta i mina funderingar och lyssna på musiken som jag
tycker om.
Nej, det är ingen önskekonsert, så jag spelar ingen musik på begäran.

Av någon anledning som jag själv inte riktigt förstår blev jag tillfrågat att ledda detta program.
Det var inte lätt att bara svara - ja.
Varje ja bär med sig ett ansvar, kontinuitet och att ha någonting att berätta.
Efter över en månads funderingar gick jag med på det och nu är vi här.

Idag hjälpte jag en gammal dam ta sig över gatan.
Käpp, dramaten eller dra maten båda passar bra, en hatt på huvudet  och en rädsla
i ögonen.
Två epoker som möttes. 
Hon - Damen och nu-världen.
Det fanns inte plats för henne i den hektiska trafiken - här och nu var överväldigande.

Händelsen fick mig att tänka på tingens förgänglighet och att inte bara tingen men även
vi människor är förgängliga.
Vi klämmer oss fast vid livet och försöker finnas kvar medan världen med stadiga steg
går vidare.
Men innan tiden börjar dra ifrån oss då är vi själva med och pushar på den.
Vi är aktiva och fulla av energi som ibland blir det så mycket av den att det sprutar
genom öronen.
Sedan börjar den långsamt att avta för att vid slutet försvinna helt.

Det som vi ser runt omkring oss är (förutom naturen som alltid har funnits här) vår mänsklig
historia.
Våra förfäder långsam, undan för undan utvecklade saker, teknik, konst, mat,
umgängessätt o.s.v.
De gav oss ett språk som blev mer och mer exakt och kunde allt nogranare framföra våra
tankar, känslor och idéer.
Var och en av våra förfäder eller rättare sagt nästan var och en av de bidrog till det som
vi har idag.

Vad tillför vi till framtiden?
Viken blir vår footprint för de kommande generationerna?

Inte vi som samhället men vi som individ för individ.

Innan jag bestämde mig för att prata om detta funderade jag över mig själv.
Mycket tid gick innan jag i min förgångna kunde hitta någonting som kunde likna en footprint.
Det kändes inte övertygande.

Ett stolpskott för naturen?
En resurs förbukare som minskar chanser för de som kommer efter mig?
Jag vet inte svaret men själva frågan gjorde mycket ont.
Det kändes som för Tage i sängen.


Kan det vara en alternativ?
Vet ej.
Finns det någon som vet?
Damen från tidigare idag - finns det plats för henne?
Det kanske räcke med ...


för att livet skall var meningsfull.

Gå upp och ta en drink, en varm kopp te eller varför inte just en öl.

Nu är vi här och har rätt att vara lika mycket som allting annat.
Vår tid är nu och fundera inte över alla om, om ...   lev istället.

God natt nu alihopa
Sov lilla damen Du med
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::