Ordlös
God kväll igen
Språket med allt som hör till det kan vara en djungel ur vilken finns ingen utväg.
Så känns det ofta när jag försöker detaljerad förklara någonting för någon.
Att svara med en standard fras typ - läget är under kontroll, det ordnar sig på något sätt
o.s.v. är ingen problem.
Men försök att förklara för någon att mormor som var på väg till oss krockade med bilen
och när bilbärgningen kom och fraktade iväg hennes bil då tog de med sig hennes väska
som fanns kvar i bilen och när sedan polisen kom då hade hon ingenting att legitimera sig
med och även nycklarna till hennes lägenhet fanns med i väskan och i all förvirring och
uppståndelse fick hon ett mindre hjärtinfarkt och blev medvetslös och med
helikopterambulans fraktades hon till närmaste sjukhus som ligger någonstans mellan
hennes stad och vårt hem och det tog 2 dagar innan vi hittade mormor liggande i
en respirator på ett sjukhus i Korpilombolo.
Det är inte lätt att göra detta med ett språk som bär fram all information.
Som är kort och koncist utan liksom, typ, ba eller liknande utfyllnader.
Jag kommer ihåg hur svårt det var att lära sig svenska språket..
Orden var inte så svåra förutom sammansatta ord för då viste jag inte var jag
skulle avstava de.
Det som var riktigt svårt var de idiomatiska uttryck.
Vem i hela friden har kommit på de?
Med hjälp av ordboken översatte jag de ord för ord och när jag var färdig med översättningen
då fattade jag absolut ingenting.
Sticka i väg, ta ner skylten, lukta på blommorna underifrån, hoppa i duschen,
dra åt helvete o.s.v.
Först efter att ha levt här i några år och bjudit folk runtomkring mig på många skrattsalvor
förstod jag vad det betyder att bjuda på sig själv - jag fattade inte de idiomatiska uttryck.
Idiomatiska eller idiotiska låter ganska lika.
Tant och tönt - de låter också ganska lika även om det finns snälla tanter.
Kronor och kroner - fins det två valutor i Sverige?
Sådan förväxlingar kunde jag håla på och räkna ut till imorgon bitti.
Försök att vara en invandrare och hänga med på Povel Ramels geniala sångtext.
Inte en chans.
Only för infödingar.
Så småningom lärde jag mig att en halvtimmes samtal praktiskt taget består av standardfraser
i olika kombinationer.
Det var befriande att plötsligt kunna delta i alla konversationer som en vanlig Svenson.
- Tjänare
- Hur är det fatt?
- Tack bra men hur är det själv
- Lite si och så men i det stora hela ganska bra. Hur är det med frugan?
- Hon mår också bra i alla fall gjorde hon det imorse. Hur är det med barnen?
- Usch vad tiden går fort och de växer men bara de, för oss står tiden still - eller hur?
...
...
Så kan man fortsätta vispa luft med alla, i timmar.
Väder, semester, skatter, jobbet, tokiga politiker etc.
Medan livet går och går och går.
Varje sådant samtal kortar ditt liv med - samtalets längd.
Hellre vara tyst än slösa tid på sådan strunt prat.
Det finns ju så mycket skönhet i tystnaden som för övrigt har blivit en bristvara.
Från morgonen till kvällen går vi på en ljudmatta och tystnaden lyser med sin frånvaro.
Som avslutning och vaggvisa för idag får ni lyssna till ljuden från Borrsjöån i Dalarna
Dessa ljud gör oss inte trötta.
De är bevis på ett liv som pågår för fullt utan att vispa luft.
Liv som vi förstår.
Somna gott nu och vi hörs imorgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Språket med allt som hör till det kan vara en djungel ur vilken finns ingen utväg.
Så känns det ofta när jag försöker detaljerad förklara någonting för någon.
Att svara med en standard fras typ - läget är under kontroll, det ordnar sig på något sätt
o.s.v. är ingen problem.
Men försök att förklara för någon att mormor som var på väg till oss krockade med bilen
och när bilbärgningen kom och fraktade iväg hennes bil då tog de med sig hennes väska
som fanns kvar i bilen och när sedan polisen kom då hade hon ingenting att legitimera sig
med och även nycklarna till hennes lägenhet fanns med i väskan och i all förvirring och
uppståndelse fick hon ett mindre hjärtinfarkt och blev medvetslös och med
helikopterambulans fraktades hon till närmaste sjukhus som ligger någonstans mellan
hennes stad och vårt hem och det tog 2 dagar innan vi hittade mormor liggande i
en respirator på ett sjukhus i Korpilombolo.
Det är inte lätt att göra detta med ett språk som bär fram all information.
Som är kort och koncist utan liksom, typ, ba eller liknande utfyllnader.
Jag kommer ihåg hur svårt det var att lära sig svenska språket..
Orden var inte så svåra förutom sammansatta ord för då viste jag inte var jag
skulle avstava de.
Det som var riktigt svårt var de idiomatiska uttryck.
Vem i hela friden har kommit på de?
Med hjälp av ordboken översatte jag de ord för ord och när jag var färdig med översättningen
då fattade jag absolut ingenting.
Sticka i väg, ta ner skylten, lukta på blommorna underifrån, hoppa i duschen,
dra åt helvete o.s.v.
Först efter att ha levt här i några år och bjudit folk runtomkring mig på många skrattsalvor
förstod jag vad det betyder att bjuda på sig själv - jag fattade inte de idiomatiska uttryck.
Idiomatiska eller idiotiska låter ganska lika.
Tant och tönt - de låter också ganska lika även om det finns snälla tanter.
Kronor och kroner - fins det två valutor i Sverige?
Sådan förväxlingar kunde jag håla på och räkna ut till imorgon bitti.
Försök att vara en invandrare och hänga med på Povel Ramels geniala sångtext.
Inte en chans.
Only för infödingar.
Så småningom lärde jag mig att en halvtimmes samtal praktiskt taget består av standardfraser
i olika kombinationer.
Det var befriande att plötsligt kunna delta i alla konversationer som en vanlig Svenson.
- Tjänare
- Hur är det fatt?
- Tack bra men hur är det själv
- Lite si och så men i det stora hela ganska bra. Hur är det med frugan?
- Hon mår också bra i alla fall gjorde hon det imorse. Hur är det med barnen?
- Usch vad tiden går fort och de växer men bara de, för oss står tiden still - eller hur?
...
...
Så kan man fortsätta vispa luft med alla, i timmar.
Väder, semester, skatter, jobbet, tokiga politiker etc.
Medan livet går och går och går.
Varje sådant samtal kortar ditt liv med - samtalets längd.
Hellre vara tyst än slösa tid på sådan strunt prat.
Det finns ju så mycket skönhet i tystnaden som för övrigt har blivit en bristvara.
Från morgonen till kvällen går vi på en ljudmatta och tystnaden lyser med sin frånvaro.
Som avslutning och vaggvisa för idag får ni lyssna till ljuden från Borrsjöån i Dalarna
Dessa ljud gör oss inte trötta.
De är bevis på ett liv som pågår för fullt utan att vispa luft.
Liv som vi förstår.
Somna gott nu och vi hörs imorgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Att välja?
God kväll mina lyssnare.
För varje dag som går får jag allt fler e-mail från Er.
Tack så mycket för alla de.
Många olika kommentarer har jag fått och jag skulle vilja säga en sak.
Fortsätt att skriva.
Jag har lärt mig enormt mycket av era synpunkter så det känns som en bra föreläsning
När den är slut då är man en annan människa - rikare inombords tack vare er.
Hela tiden försöker jag att hitta ett sätt att leda det här programmet.
Som det ser ut just nu då är skillnaden mellan mig och en sommarpratare obefintlig.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte men inte anade jag hur mycket jobb det krävs
för att göra ett bra program.
Halva dagen går åt för att klä i ord de olika funderingar som jag vill dela med er.
Det får inte vara en predikan eller lektion.
Inga pekpinnar eller kategoriska ställningstagande.
Och hela tiden måste jag övertala mig själv att det som jag tror på, är intressant
även för er.
Som en naturaliserad svensk med tiden har jag blivit mer svensk än svenskarna själva.
Jag vill inte tvinga på andra mina åsikter - varsågod välj själva.
Och det är nog rätt att visa för andra vad som det finns att välja emellan men själva
valet får ni göra själva.
Aftonbladet eller Expressen ?
Ibland kan det vara svårt att välja även om vi vet vad vi skall välja emellan.
Samtidigt som just valmöjligheten är en av de största lyxen och friheten vi har.
När vi hamnar i fängelse det som de flesta intagna upplever som mest besvärande
är just bristen på valmöjlighet.
Den rättigheten upplever jag själv som en av de viktigaste.
Som barn blir vi ofta anvisade att göra det ena eller det andra utan att ha möjlighet att välja.
Först under frigörelseprocessen i den begynnande tonåren börjar vi sträva efter att göra
våra egna val.
Det upplevs av andra som trotsmekanism, att vara vrång och liknande.
Egna val visar vem du är och hurdan du är.
Det är de valen som gör att barnen från samma föräldrar, uppvuxna i samma
miljö blir så olika.
De gjorde egna val och gick olika vägar som i sin tur påverkade de olika.
Klart att det finns andra aspekter också som formar oss.
Det finns ingen ros utan taggar så är det också med valmöjligheten.
I den eminenta revynummer med Tage Danielsson och Gösta Ekman såg vi hur svårt det
var för Gösta att bestämma sig när det fanns bara två val - Aftonbladet och Expressen.
Hur skulle det se ut om det fanns 25 kvällstidningar att välja emellan?
Jag tror att Gösta skulle nog stanna hemma och aldrig gå ut.
För många val gör oss förlamade.
Det som skall vara symbolen för frihet och frigörelse gör oss oförmogna att handla.
Det som vi skulle ha så mycket så möjligt av gör att vi vill inte ha någonting.
Viken paradox för friheten - men vi är ju bara människor och för mycket av vad som helst
klarar vi inte av.
Det finns ingen bra musik som handlar om valfiheten så hål tillgodo med någonting hellt annat.
Bradiaga - Luffare - en rysk ballad om en luffare som komer hem till sin mor so bor
vid Bajkalsjönefter att ha rymt från fängele för frihetskämpar och vandrat runt genom
den oendliga Ryssland.
De har inget val, lever för dagen och hoppas på att hitta ett ställe för natten.
Välj nu alla ni att somna.
Sov en skön och lugnande sömn.
Där behöver ni inte välja någonting bara att sova
God natt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
För varje dag som går får jag allt fler e-mail från Er.
Tack så mycket för alla de.
Många olika kommentarer har jag fått och jag skulle vilja säga en sak.
Fortsätt att skriva.
Jag har lärt mig enormt mycket av era synpunkter så det känns som en bra föreläsning
När den är slut då är man en annan människa - rikare inombords tack vare er.
Hela tiden försöker jag att hitta ett sätt att leda det här programmet.
Som det ser ut just nu då är skillnaden mellan mig och en sommarpratare obefintlig.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte men inte anade jag hur mycket jobb det krävs
för att göra ett bra program.
Halva dagen går åt för att klä i ord de olika funderingar som jag vill dela med er.
Det får inte vara en predikan eller lektion.
Inga pekpinnar eller kategoriska ställningstagande.
Och hela tiden måste jag övertala mig själv att det som jag tror på, är intressant
även för er.
Som en naturaliserad svensk med tiden har jag blivit mer svensk än svenskarna själva.
Jag vill inte tvinga på andra mina åsikter - varsågod välj själva.
Och det är nog rätt att visa för andra vad som det finns att välja emellan men själva
valet får ni göra själva.
Aftonbladet eller Expressen ?
Ibland kan det vara svårt att välja även om vi vet vad vi skall välja emellan.
Samtidigt som just valmöjligheten är en av de största lyxen och friheten vi har.
När vi hamnar i fängelse det som de flesta intagna upplever som mest besvärande
är just bristen på valmöjlighet.
Den rättigheten upplever jag själv som en av de viktigaste.
Som barn blir vi ofta anvisade att göra det ena eller det andra utan att ha möjlighet att välja.
Först under frigörelseprocessen i den begynnande tonåren börjar vi sträva efter att göra
våra egna val.
Det upplevs av andra som trotsmekanism, att vara vrång och liknande.
Egna val visar vem du är och hurdan du är.
Det är de valen som gör att barnen från samma föräldrar, uppvuxna i samma
miljö blir så olika.
De gjorde egna val och gick olika vägar som i sin tur påverkade de olika.
Klart att det finns andra aspekter också som formar oss.
Det finns ingen ros utan taggar så är det också med valmöjligheten.
I den eminenta revynummer med Tage Danielsson och Gösta Ekman såg vi hur svårt det
var för Gösta att bestämma sig när det fanns bara två val - Aftonbladet och Expressen.
Hur skulle det se ut om det fanns 25 kvällstidningar att välja emellan?
Jag tror att Gösta skulle nog stanna hemma och aldrig gå ut.
För många val gör oss förlamade.
Det som skall vara symbolen för frihet och frigörelse gör oss oförmogna att handla.
Det som vi skulle ha så mycket så möjligt av gör att vi vill inte ha någonting.
Viken paradox för friheten - men vi är ju bara människor och för mycket av vad som helst
klarar vi inte av.
Det finns ingen bra musik som handlar om valfiheten så hål tillgodo med någonting hellt annat.
Bradiaga - Luffare - en rysk ballad om en luffare som komer hem till sin mor so bor
vid Bajkalsjönefter att ha rymt från fängele för frihetskämpar och vandrat runt genom
den oendliga Ryssland.
De har inget val, lever för dagen och hoppas på att hitta ett ställe för natten.
Välj nu alla ni att somna.
Sov en skön och lugnande sömn.
Där behöver ni inte välja någonting bara att sova
God natt.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Rythm of my life
God kväll alla ni som fortfarande är vakna
Idag skulle jag vilja prata om rytmen av alla det slag.
Vi möter den oavbrutet utan att tänka på den annat än kanske i musiken.
Själv kan jag inte sitta still när jag hör en rytmisk låt.
Jag kan ensam gå upp på dansbanan och skaka på fläsket när jag hör den
rätta rytmen.
Vad rätta betyder kan jag inte definiera.
Den bara tar tag i mig och får mig att göra allt det som vuxna män inte gör på dansgolvet.
Och får jag tillräckligt med tid då skall jag lära mig brake dance.
Det skulle vara som en dröm att låta rytmen ta fram den inom mig.
Skulle vilja spela några av de enligt mig bästa rytmiska låtar men det skall ju vara
ett lugn program som låter er alla att somna in med ett leende på läpparna.
Så några häftiga rytmer skall vi inte spela, kanske.
Maria Maria av Carlos Santana.
Rytmen i sitt ässet.
Det går bra att bara lyssna, nynna, dansa eller vad som helst.
Men försök att inte stampa takten med foten - det går inte.
Vi går helst med jämna rytmiska steg.
Vår hjärta slår med jämna slag.
Vår bilmotor skall gå jämnt och rytmiskt för då är vi lugna att allting fungerar som det skall.
I vår vardag söker vi det som upreppas som en refräng i en sång, rytmiskt, återkommande.
Väckarklockan på morgonen.
Samma buss till jobbet varje dag.
Pannkakor på torsdagarna.
Kaffe vid 15:00 på jobbet
O.s.v. vi skulle kunna räkna ut allt det i det oändliga.
Vi kallar det som är återkommande för rutin.
Tur att hon finns till.
Vardagen blir mera förutsägbar och vi vet hur den skall hanteras.
Livet känns lugnare.
Vi behöver inte att improvisera och stå på tårna 24 timmar per dygn.
Rytmen blir vårt vattenhåll, lugnet i stormen,
Lyssna till Sarah McLachlan att även kärleken och drömmen har sin rytm.
To all lovers....never walk away, without saying why.
There are words to say.
A heart can break, everyday, forever
En av kommentarer till den här sången på Youtube.
Hjärtans rytm i en kärleleks sång.
Tänk att en rytm kan vara med olika frekvens d.v.s. antalet upprepningar per sekund.
Upprepningarna kan var per sekund, musik takt, minut, timme, dygn eller livstid.
Rytmen hittar vi i allting - börja med en kärleks akt.
Lyssna till rytmen.
Känn frekvensen rätt - då är det rätt.
Inte alla frekvenser passar en själv.
Resonans kommer in i bilden - tror jag.
Men rätt som det är griper den tag i en och förför, våldtar med ett leende.
Snälla, streta inte emot.
Var med och ge efter för det är bara i de stunderna som vi får vingar.
Det blir ingen skillnad mellan oss och änglarna - Vi är ju gudomliga.
Försök nu alla ni att somna in genom att lyssna till ert hjärta.
Det är en pålitlig vän som står ut med alla våra dumheter.
Lyssna till den bästa vännen.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Idag skulle jag vilja prata om rytmen av alla det slag.
Vi möter den oavbrutet utan att tänka på den annat än kanske i musiken.
Själv kan jag inte sitta still när jag hör en rytmisk låt.
Jag kan ensam gå upp på dansbanan och skaka på fläsket när jag hör den
rätta rytmen.
Vad rätta betyder kan jag inte definiera.
Den bara tar tag i mig och får mig att göra allt det som vuxna män inte gör på dansgolvet.
Och får jag tillräckligt med tid då skall jag lära mig brake dance.
Det skulle vara som en dröm att låta rytmen ta fram den inom mig.
Skulle vilja spela några av de enligt mig bästa rytmiska låtar men det skall ju vara
ett lugn program som låter er alla att somna in med ett leende på läpparna.
Så några häftiga rytmer skall vi inte spela, kanske.
Maria Maria av Carlos Santana.
Rytmen i sitt ässet.
Det går bra att bara lyssna, nynna, dansa eller vad som helst.
Men försök att inte stampa takten med foten - det går inte.
Vi går helst med jämna rytmiska steg.
Vår hjärta slår med jämna slag.
Vår bilmotor skall gå jämnt och rytmiskt för då är vi lugna att allting fungerar som det skall.
I vår vardag söker vi det som upreppas som en refräng i en sång, rytmiskt, återkommande.
Väckarklockan på morgonen.
Samma buss till jobbet varje dag.
Pannkakor på torsdagarna.
Kaffe vid 15:00 på jobbet
O.s.v. vi skulle kunna räkna ut allt det i det oändliga.
Vi kallar det som är återkommande för rutin.
Tur att hon finns till.
Vardagen blir mera förutsägbar och vi vet hur den skall hanteras.
Livet känns lugnare.
Vi behöver inte att improvisera och stå på tårna 24 timmar per dygn.
Rytmen blir vårt vattenhåll, lugnet i stormen,
Lyssna till Sarah McLachlan att även kärleken och drömmen har sin rytm.
To all lovers....never walk away, without saying why.
There are words to say.
A heart can break, everyday, forever
En av kommentarer till den här sången på Youtube.
Hjärtans rytm i en kärleleks sång.
Tänk att en rytm kan vara med olika frekvens d.v.s. antalet upprepningar per sekund.
Upprepningarna kan var per sekund, musik takt, minut, timme, dygn eller livstid.
Rytmen hittar vi i allting - börja med en kärleks akt.
Lyssna till rytmen.
Känn frekvensen rätt - då är det rätt.
Inte alla frekvenser passar en själv.
Resonans kommer in i bilden - tror jag.
Men rätt som det är griper den tag i en och förför, våldtar med ett leende.
Snälla, streta inte emot.
Var med och ge efter för det är bara i de stunderna som vi får vingar.
Det blir ingen skillnad mellan oss och änglarna - Vi är ju gudomliga.
Försök nu alla ni att somna in genom att lyssna till ert hjärta.
Det är en pålitlig vän som står ut med alla våra dumheter.
Lyssna till den bästa vännen.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Paradis - varsågod
..........................................
God kväll i sängen, bakom ratten, i duschen eller var ni nu än är.
Vi började med musiken av Vangelis - Conquest of paradise - Erövring av paradis.
Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att leva i Paradiset?
Ren luft, ren vatten, ingen vinter, gott om mat, tak över huvudet, inga krig eller konflikter,
bara trevliga människor runt omkring eller bara Eva / Adam.
Evig grönska, inga sjukdomar, inga onda människor, inga farliga djur o.s.v.
Låter det inte lite som en charterresa med all includet.
En resa utan slut.
Hur länge står ni ut med det?
Thailand, Spanien, Maldiverna eller vart ni nu vill.
För alltid, med 100%-ig service och sommar året om.
Glöm skidor, vantar och långkalsonger.
Glöggen behövs inte och Lucia har ju redan dött för länge sedan.
Ni får inte allt var ni vill men ni får allt som är nödvändigt för att finnas till och överleva.
För min egen del - nej tack.
Vi har ju det mesta här hemma plus mycket där till.
Vatten kan vi dricka överallt, luften är ren av all den skog som finns i Sverige.
Krig - i generationer har vi glömt hur man gör detta.
Sommar även om den är kort med sitt intensitet och grönska kan lätt mäta sig med
de tropiska djungeln.
Badvatten är kanske inte det varmaste men uppfriskande och ren.
Mat finns och den är ren, hygeniskt framställd och tillräckligt för alla.
Det finns onda människor men betydligt färre än på andra ställen på jorden.
Det finns lagar men de finns till för att landet skall fungera och inte för att
en enskilld ledamot skall få sin hobby statsfinansierat.
Det finns sjukdomar men färre än på andra ställen på jorden och det finns
sjukvård som är tillgänglig för alla.
Vi kan bada, segla och sola på sommaren .
Vi kan åka skidor, källke eller snöskoter på vinter.
Hela skalan av aktiviteter är tillgänglig för alla och inte bara för eliten.
Utbildningen är kostnadsfri - bara det kan göra mig lyrisk.
Har jag glömt någonting eller missat då var det säkert inte så viktigt.
Sök inte paradiset.
Vänta inte på att hamna i paradiset efter döden.
Gräset är inte grönare hos grannen.
Titta runt och njut av den värld och land som vi lever i - här och nu.
Om Gud skall skapa paradiset en gång till då måste han komma hit på studiebesök.
Här kan vi ta hand om alla och världen.
Klart att det finns fel i maskineriet men de är små.
Allting är tillgänglig och finns inom räckhåll.
Upp till En själv att ta vara på möjligheterna.
Här kommer den fria viljan som Gud så frikostigt gav oss.
Använd den och designa ditt eget liv men glöm inte mänskligeten.
Alla vi är ju små delar av den.
Lyssna till gossen och mannskören i Vangelis - Psalmen Ode
Den här sången är bara vacker.
När jag kommer igång med min prat då händer det att jag hamnar på ett sidospår som jag
inte alls hade för avsikt att besöka.
Jag tappar tråden och glömmer vad det var som jag ville säga - jo, nu vet jag.
Vi lever i paradiset och bättre knappast kan det bli.
Nu fick jag det sagt så programet kan sluta här.
Det finns ingen anledning till oro.
Paradiset är här och tycker ni att den är inte tillräckligt bra - ändra den.
Gör den bättre men skada ingen för alla revolutioner gör alltid mera skada än nytta.
Evolution - varsågod.
Sov lugn alla ni Adam och alla ni Eva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll i sängen, bakom ratten, i duschen eller var ni nu än är.
Vi började med musiken av Vangelis - Conquest of paradise - Erövring av paradis.
Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att leva i Paradiset?
Ren luft, ren vatten, ingen vinter, gott om mat, tak över huvudet, inga krig eller konflikter,
bara trevliga människor runt omkring eller bara Eva / Adam.
Evig grönska, inga sjukdomar, inga onda människor, inga farliga djur o.s.v.
Låter det inte lite som en charterresa med all includet.
En resa utan slut.
Hur länge står ni ut med det?
Thailand, Spanien, Maldiverna eller vart ni nu vill.
För alltid, med 100%-ig service och sommar året om.
Glöm skidor, vantar och långkalsonger.
Glöggen behövs inte och Lucia har ju redan dött för länge sedan.
Ni får inte allt var ni vill men ni får allt som är nödvändigt för att finnas till och överleva.
För min egen del - nej tack.
Vi har ju det mesta här hemma plus mycket där till.
Vatten kan vi dricka överallt, luften är ren av all den skog som finns i Sverige.
Krig - i generationer har vi glömt hur man gör detta.
Sommar även om den är kort med sitt intensitet och grönska kan lätt mäta sig med
de tropiska djungeln.
Badvatten är kanske inte det varmaste men uppfriskande och ren.
Mat finns och den är ren, hygeniskt framställd och tillräckligt för alla.
Det finns onda människor men betydligt färre än på andra ställen på jorden.
Det finns lagar men de finns till för att landet skall fungera och inte för att
en enskilld ledamot skall få sin hobby statsfinansierat.
Det finns sjukdomar men färre än på andra ställen på jorden och det finns
sjukvård som är tillgänglig för alla.
Vi kan bada, segla och sola på sommaren .
Vi kan åka skidor, källke eller snöskoter på vinter.
Hela skalan av aktiviteter är tillgänglig för alla och inte bara för eliten.
Utbildningen är kostnadsfri - bara det kan göra mig lyrisk.
Har jag glömt någonting eller missat då var det säkert inte så viktigt.
Sök inte paradiset.
Vänta inte på att hamna i paradiset efter döden.
Gräset är inte grönare hos grannen.
Titta runt och njut av den värld och land som vi lever i - här och nu.
Om Gud skall skapa paradiset en gång till då måste han komma hit på studiebesök.
Här kan vi ta hand om alla och världen.
Klart att det finns fel i maskineriet men de är små.
Allting är tillgänglig och finns inom räckhåll.
Upp till En själv att ta vara på möjligheterna.
Här kommer den fria viljan som Gud så frikostigt gav oss.
Använd den och designa ditt eget liv men glöm inte mänskligeten.
Alla vi är ju små delar av den.
Lyssna till gossen och mannskören i Vangelis - Psalmen Ode
Den här sången är bara vacker.
När jag kommer igång med min prat då händer det att jag hamnar på ett sidospår som jag
inte alls hade för avsikt att besöka.
Jag tappar tråden och glömmer vad det var som jag ville säga - jo, nu vet jag.
Vi lever i paradiset och bättre knappast kan det bli.
Nu fick jag det sagt så programet kan sluta här.
Det finns ingen anledning till oro.
Paradiset är här och tycker ni att den är inte tillräckligt bra - ändra den.
Gör den bättre men skada ingen för alla revolutioner gör alltid mera skada än nytta.
Evolution - varsågod.
Sov lugn alla ni Adam och alla ni Eva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Världen går vidare
God kväll på er mina lyssnare
Efter en sådan musik vill man bara vara tyst
Den skönhet och rymd som finns i den får mig att tänka på himmlen, rymden och stjärnorna.
Under den sista tiden pratas mycket om Hubble teleskopen.
Ni vet satelliten som är en stor kikare i rymden.
Den har redan arbetat i 19 år och efter den senaste uppgraderingen kommer den
att fungera i 5-10 år till.
Den information som Hubble gav oss om universum har revolutionerat vår kunskap
om rymden.
Av bilder som den skickade till jorden kunde kosmologerna utläsa en helt ny
information om universum, om vår och närliggande galaxer, om vårt solsystem.
Ingen längre betvivlar att Jorden kretsar kring Solen.
Alla vet att vi är bara en liten prick i utkanten av Vintergatan som vår galax heter.
Att hon är bara en del av en större galax samling.
Att den galax samlingen är bara en pytteliten del av universum.
O.s.v o.s.v
Skalan i dessa funderingar blir så enorm att vår fantasi räcker inte till.
Vi kan inte föreställa oss dessa enorma himlakroppar och de avstånd som det är tal om.
Edwin Hubble - (efter honom är teleskopet uppkallad) amerikansk astronom kom på att
hela universum utvidgas och blir allt större och större.
Om man tittar på detta baklänges då betyder det att för länge, länge sedan all materia
i universum var samlad på ett enda ställe.
Sedan blev det Big Bang och allting börjades.
Svindlande tanke och en ofattbar skala.
Vi är bara små, små droppar i det oändliga universum.
Finns vi eller inte, betyder ingenting i universums utveckling.
Det är upp till oss att se till att när vi väl är här, att inte försvinna i intet.
Universum går sin gilla gång och bara genom att förstå den bättre och bättre utökar
vi våra chanser att inte försvinna.
Varje ny Hubble, Einstein eller Newton ger mänskligheten en chans.
Vi vanliga människor kan bidra med markservice åt genier som flyttar fram våra
positioner.
Vi kan försöka att hushålla med de begränsade naturresurser som måste räcka till för
många, många generationer framöver.
Vi kana skapa stämning där begåvningar av alla de slag uppmuntras och stimuleras.
Det är de som är våra vägvisare till framtiden.
Frågan är inte om elitarism men begåvningar är också naturresurser och de skall inte
slösas i namn av galet uppfattat jämlikhet.
Ibland vill man gråta när man tänker på den idioti runt omkring oss.
Det är så få ljusglimtar som kan inge oss hopp om att mänskligheten är på rätt väg.
Lite Vangelis och Gloriana
Det räcker för idag.
Somna in allihopa och bred ut era vingar i sömnen.
Flyg hög, så hög som ni bara kan och törs och lite till.
Sök efter våra guider som kan leda oss till räddningen från oss själva
God natt ni alla
Lite havets vaggsång - Memories of blue för att somna gott.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Efter en sådan musik vill man bara vara tyst
Den skönhet och rymd som finns i den får mig att tänka på himmlen, rymden och stjärnorna.
Under den sista tiden pratas mycket om Hubble teleskopen.
Ni vet satelliten som är en stor kikare i rymden.
Den har redan arbetat i 19 år och efter den senaste uppgraderingen kommer den
att fungera i 5-10 år till.
Den information som Hubble gav oss om universum har revolutionerat vår kunskap
om rymden.
Av bilder som den skickade till jorden kunde kosmologerna utläsa en helt ny
information om universum, om vår och närliggande galaxer, om vårt solsystem.
Ingen längre betvivlar att Jorden kretsar kring Solen.
Alla vet att vi är bara en liten prick i utkanten av Vintergatan som vår galax heter.
Att hon är bara en del av en större galax samling.
Att den galax samlingen är bara en pytteliten del av universum.
O.s.v o.s.v
Skalan i dessa funderingar blir så enorm att vår fantasi räcker inte till.
Vi kan inte föreställa oss dessa enorma himlakroppar och de avstånd som det är tal om.
Edwin Hubble - (efter honom är teleskopet uppkallad) amerikansk astronom kom på att
hela universum utvidgas och blir allt större och större.
Om man tittar på detta baklänges då betyder det att för länge, länge sedan all materia
i universum var samlad på ett enda ställe.
Sedan blev det Big Bang och allting börjades.
Svindlande tanke och en ofattbar skala.
Vi är bara små, små droppar i det oändliga universum.
Finns vi eller inte, betyder ingenting i universums utveckling.
Det är upp till oss att se till att när vi väl är här, att inte försvinna i intet.
Universum går sin gilla gång och bara genom att förstå den bättre och bättre utökar
vi våra chanser att inte försvinna.
Varje ny Hubble, Einstein eller Newton ger mänskligheten en chans.
Vi vanliga människor kan bidra med markservice åt genier som flyttar fram våra
positioner.
Vi kan försöka att hushålla med de begränsade naturresurser som måste räcka till för
många, många generationer framöver.
Vi kana skapa stämning där begåvningar av alla de slag uppmuntras och stimuleras.
Det är de som är våra vägvisare till framtiden.
Frågan är inte om elitarism men begåvningar är också naturresurser och de skall inte
slösas i namn av galet uppfattat jämlikhet.
Ibland vill man gråta när man tänker på den idioti runt omkring oss.
Det är så få ljusglimtar som kan inge oss hopp om att mänskligheten är på rätt väg.
Lite Vangelis och Gloriana
Det räcker för idag.
Somna in allihopa och bred ut era vingar i sömnen.
Flyg hög, så hög som ni bara kan och törs och lite till.
Sök efter våra guider som kan leda oss till räddningen från oss själva
God natt ni alla
Lite havets vaggsång - Memories of blue för att somna gott.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
Tycker inte om
God kväll igen alla ni som är vakna och lyssnar på mig.
Har ni någonsin funderat på, hur mycket som vi inte tycker om?
Fet mjölk, för mycket smör på mackan, doften av vitlök, rosa färgen,
udda färgkombinationer, tjocka tanter i tights, sliskiga gamla gubbar, skrikiga typer etc etc.
Dagligen är vi sysselsatta med att undvika det som vi inte tycker om och att minimera
umgänge med det inte omtyckta.
Jag kan knappast tro att det finns någon som frivilligt lyssnar till gnisslande ljud av
en kniv mot talriken eller luktar med välbehag på en svinstall.
Det får mig att tänka på Hasse och Tage med deras - Spik i foten
Det finns de som blir nästan skadade av den ständiga undvikande av obehag.
Kryssa mellan grynnor och bränningar från morgonen till kvällen kan inte vara lätt.
Från andra sidan sätt - söker vi det som vi tycker om.
Undrar vilket är fler?
Det vi inte tycker om eller det som vi tycker om?
I förlängningen blir det kanske det som är vår drivfjäder.
Sträva mot det som skänker oss välbefinnande och undvika obehagliga upplevelser.
Jag älskar fransk musik vilken nästan inte alls spelas i Sverige.
Det strävar jag efter (som ni kanske redan har märkt) i mitt musikval.
En fransk sång till med Catherine Denvueve.
Melodi från Paraplyerna i Cherbourg en film där alla dialoger sjöngs och
Michele Legrand gjorde musiken.
En passionerad kärlek mellan en ung man och en ung kvinna.
Han blir inkallat att göra sin militära tjänst och hon skall vänta på honom.
I början går det bra, båda strävar åt samma håll - de väntar på varandra.
Sedan träffar hon en ny, rik man och det blir bara han som väntar på henne.
Fortsättningen kan vi tänka oss hur det slutade.
Han upplevde sitt livs största besvikelse och fick en jätte puckel på ryggen att bära under
resten av sitt liv.
Här slutade filmen som jag har sätt någon gång i början på 70-talet.
Kommer han att söka eller undvika kärleken efteråt?
Vet ej men hoppas att med tiden reser han sig och skall gå vidare.
Livet måste ju fortsätta.
God natt alla ni som ännu inte har somnat.
Dröm om de heta stunderna i ert liv.
De är som livets elixir - ger oss kraften att gå vidare.
Låt ingenting fördunkla deras magiska sken.
De finns alltid inom er och blir bara mer och mer värdefulla.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Har ni någonsin funderat på, hur mycket som vi inte tycker om?
Fet mjölk, för mycket smör på mackan, doften av vitlök, rosa färgen,
udda färgkombinationer, tjocka tanter i tights, sliskiga gamla gubbar, skrikiga typer etc etc.
Dagligen är vi sysselsatta med att undvika det som vi inte tycker om och att minimera
umgänge med det inte omtyckta.
Jag kan knappast tro att det finns någon som frivilligt lyssnar till gnisslande ljud av
en kniv mot talriken eller luktar med välbehag på en svinstall.
Det får mig att tänka på Hasse och Tage med deras - Spik i foten
Det finns de som blir nästan skadade av den ständiga undvikande av obehag.
Kryssa mellan grynnor och bränningar från morgonen till kvällen kan inte vara lätt.
Från andra sidan sätt - söker vi det som vi tycker om.
Undrar vilket är fler?
Det vi inte tycker om eller det som vi tycker om?
I förlängningen blir det kanske det som är vår drivfjäder.
Sträva mot det som skänker oss välbefinnande och undvika obehagliga upplevelser.
Jag älskar fransk musik vilken nästan inte alls spelas i Sverige.
Det strävar jag efter (som ni kanske redan har märkt) i mitt musikval.
En fransk sång till med Catherine Denvueve.
Melodi från Paraplyerna i Cherbourg en film där alla dialoger sjöngs och
Michele Legrand gjorde musiken.
En passionerad kärlek mellan en ung man och en ung kvinna.
Han blir inkallat att göra sin militära tjänst och hon skall vänta på honom.
I början går det bra, båda strävar åt samma håll - de väntar på varandra.
Sedan träffar hon en ny, rik man och det blir bara han som väntar på henne.
Fortsättningen kan vi tänka oss hur det slutade.
Han upplevde sitt livs största besvikelse och fick en jätte puckel på ryggen att bära under
resten av sitt liv.
Här slutade filmen som jag har sätt någon gång i början på 70-talet.
Kommer han att söka eller undvika kärleken efteråt?
Vet ej men hoppas att med tiden reser han sig och skall gå vidare.
Livet måste ju fortsätta.
God natt alla ni som ännu inte har somnat.
Dröm om de heta stunderna i ert liv.
De är som livets elixir - ger oss kraften att gå vidare.
Låt ingenting fördunkla deras magiska sken.
De finns alltid inom er och blir bara mer och mer värdefulla.
God natt
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Långdistans löparens ensamhet
Klockan är 22:00 och jag är här igen för att vagga er till sömns
God kväll alla lyssnare.
Ni kanske håller på att somna.
Ni kanske väntar på mitt program och hoppas på att får höra någonting intressant?
Ni kanske håller på att älska och ..... då vill jag inte störa
Vi får se var vi hamnar idag.
Igår blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det gjorde mera ont än vad jag har önskat mig.
Det är så som det ofta blir i livet.
Vi väljer , planerar, kollar alla detaljer och utgången blir någonting helt annat.
Hur kommer det sig?
Allting blev ju förbered in i minsta detalj.
Men tydligen inte om resultatet hamnade lite åt sidan från det som vi önskade oss.
Är det flera personer som är inblandade i projektet då säkert blir resultatet
ännu mera avlägsen från det som vi har önskat oss.
Varje människa är en möjlig fel källa.
Vill vi ha våra drömmar förverkligade då måste vi genomföra de ensamma.
Det blir bara vår vilja och kunskap som avgör om resultatet.
OK
Vi hamnar där vi vill, men vad spelar det för roll?
Vi når målet och ensamma kan njuta av detta.
Har det något värde?
Blir vi lyckligare av detta?
Förväntar vi oss inte någon sort erkännande för genomfört arbete?
Jag vet inte om det är så.
Som en långdistans löpare klarar vi av svårigheter och ojämnheter i terrängen.
Bemästrar djävulen som sitter inom oss och vill stanna, vila, slappa.
Det blir en seger för en själv och över en själv.
Har det något värde?
Vet ej.
Jag försökte att komma på något intressant svar på frågan men har inte lyckats.
Strävar vi mot eget mål då är vi dömda till ensamheten.
Fogar vi oss i flocken då har vi andra runt omkring oss men - glöm egna drömmar.
Är du bra eller bäst då blir du erkänd - först efter din död.
Livet - får du leva ensam.
Ensam som en långdistans löpare där distansen varar hela livet.
Edith Piaf var en sådan
Hon ångrar ingenting på sitt livs höst
Från slummens gatusångerska till en världsstjärna och ändå var hon sig själv.
God natt mina lyssnare
Idag känns dagen inte som den borde vara
En dov klang ljuder i bakgrunden och musiken blir utan glädje.
Sov gott alla ni.
Det är inte slut ännu - imorgon kommer en ny dag.
Kanske inte bättre eller roligare än idag men ny, full av möjligheter.
Vi hörs imorgon.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll alla lyssnare.
Ni kanske håller på att somna.
Ni kanske väntar på mitt program och hoppas på att får höra någonting intressant?
Ni kanske håller på att älska och ..... då vill jag inte störa
Vi får se var vi hamnar idag.
Igår blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det gjorde mera ont än vad jag har önskat mig.
Det är så som det ofta blir i livet.
Vi väljer , planerar, kollar alla detaljer och utgången blir någonting helt annat.
Hur kommer det sig?
Allting blev ju förbered in i minsta detalj.
Men tydligen inte om resultatet hamnade lite åt sidan från det som vi önskade oss.
Är det flera personer som är inblandade i projektet då säkert blir resultatet
ännu mera avlägsen från det som vi har önskat oss.
Varje människa är en möjlig fel källa.
Vill vi ha våra drömmar förverkligade då måste vi genomföra de ensamma.
Det blir bara vår vilja och kunskap som avgör om resultatet.
OK
Vi hamnar där vi vill, men vad spelar det för roll?
Vi når målet och ensamma kan njuta av detta.
Har det något värde?
Blir vi lyckligare av detta?
Förväntar vi oss inte någon sort erkännande för genomfört arbete?
Jag vet inte om det är så.
Som en långdistans löpare klarar vi av svårigheter och ojämnheter i terrängen.
Bemästrar djävulen som sitter inom oss och vill stanna, vila, slappa.
Det blir en seger för en själv och över en själv.
Har det något värde?
Vet ej.
Jag försökte att komma på något intressant svar på frågan men har inte lyckats.
Strävar vi mot eget mål då är vi dömda till ensamheten.
Fogar vi oss i flocken då har vi andra runt omkring oss men - glöm egna drömmar.
Är du bra eller bäst då blir du erkänd - först efter din död.
Livet - får du leva ensam.
Ensam som en långdistans löpare där distansen varar hela livet.
Edith Piaf var en sådan
Hon ångrar ingenting på sitt livs höst
Från slummens gatusångerska till en världsstjärna och ändå var hon sig själv.
God natt mina lyssnare
Idag känns dagen inte som den borde vara
En dov klang ljuder i bakgrunden och musiken blir utan glädje.
Sov gott alla ni.
Det är inte slut ännu - imorgon kommer en ny dag.
Kanske inte bättre eller roligare än idag men ny, full av möjligheter.
Vi hörs imorgon.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Lugn i stormen
....................................
God kväll alla lyssnare
Det är kanske inte alla av er som har hört den version av Ave Maria.
Viktor Hugo - Notre Dame de Paris musikal och cigenerskan Esmeralda ber
Jungfru Maria om skydd och förlåtelse.
Av alla de sång som jag känner är just Ave Maria den vackraste.
Nej, jag är inte religiös eller försöker får Er att bli detta.
Det är så att den är vacker, suggestiv, tvingar oss att böja nacken och sänka blicken.
En stund av eftertanke mitt i den rusande världen.
Det finns många olika versioner av Ave Maria.
J. S. Bach-Gounod, F. Schubert, Giulio Caccini är bara några av de kompositörer som
ville hylla Jungfru Maria.
Deras sånger är de som vi oftast har hört.
Alla sångare av någon dignitet bedyrade henne.
Inessa Galante, Luciano Pavarotti, Celine Dion, Anna German, Paul Pots, Maria Callas,
Beyonce, Jennifer Rush, Chet Atkins, Sarah Brightman o.s.v.
Den här listan är nog oändlig.
Visst är det intressant att i all den virrvarr av allting som omger oss en lugn, ödmjuk,
tystlåten och ömt sång kan vara intressant och så omätligt populär?
Kanske just den ömhet är det som vi söker.
Ingen brutal eller högljudd upplevelse men stilla bön till livet.
Men vad är värd ett liv i ensamhet?
Lyssna till Jacques Brel och Ne me quitte pas en stilla bedjan att - Lämna inte mig.
När ensamheten tittar oss in i ögonen då blir just en bön så nära till hands.
En varm och ömt kram av någon eller något som får oss att inte förtvivla i allting.
Imorgon kommer en ny dag och så länge hjärtat slår då går vi vidare.
Det gör ont men med tiden vänjer vi oss vid den och långsam börjar trampa vidare.
Just den stora kramen utan ord är det som vi behöver när hela världen rasar.
Lyckliga de som får den.
Synd om de som måste krama om sig själva och då en Ave Maria kan vara räddningen
undan förtvivlan och evig bitterhet.
Det blev lite sorligt i programmet och det är inte det som är meningen att ni skall somna
med ögonen fyllda av tårar.
Joe Dassin med sin stilla ballad får avsluta vår program
God natt
Ni som kan kryp närmare och somna i varandras famn.
Ni som sover ensamma - blunda och minns de lyckliga stunder.
Ni som arbetar nattskift - ta en kopp kaffe och skåla för hela världen.
Det är ju så gott att finnas till
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll alla lyssnare
Det är kanske inte alla av er som har hört den version av Ave Maria.
Viktor Hugo - Notre Dame de Paris musikal och cigenerskan Esmeralda ber
Jungfru Maria om skydd och förlåtelse.
Av alla de sång som jag känner är just Ave Maria den vackraste.
Nej, jag är inte religiös eller försöker får Er att bli detta.
Det är så att den är vacker, suggestiv, tvingar oss att böja nacken och sänka blicken.
En stund av eftertanke mitt i den rusande världen.
Det finns många olika versioner av Ave Maria.
J. S. Bach-Gounod, F. Schubert, Giulio Caccini är bara några av de kompositörer som
ville hylla Jungfru Maria.
Deras sånger är de som vi oftast har hört.
Alla sångare av någon dignitet bedyrade henne.
Inessa Galante, Luciano Pavarotti, Celine Dion, Anna German, Paul Pots, Maria Callas,
Beyonce, Jennifer Rush, Chet Atkins, Sarah Brightman o.s.v.
Den här listan är nog oändlig.
Visst är det intressant att i all den virrvarr av allting som omger oss en lugn, ödmjuk,
tystlåten och ömt sång kan vara intressant och så omätligt populär?
Kanske just den ömhet är det som vi söker.
Ingen brutal eller högljudd upplevelse men stilla bön till livet.
Men vad är värd ett liv i ensamhet?
Lyssna till Jacques Brel och Ne me quitte pas en stilla bedjan att - Lämna inte mig.
När ensamheten tittar oss in i ögonen då blir just en bön så nära till hands.
En varm och ömt kram av någon eller något som får oss att inte förtvivla i allting.
Imorgon kommer en ny dag och så länge hjärtat slår då går vi vidare.
Det gör ont men med tiden vänjer vi oss vid den och långsam börjar trampa vidare.
Just den stora kramen utan ord är det som vi behöver när hela världen rasar.
Lyckliga de som får den.
Synd om de som måste krama om sig själva och då en Ave Maria kan vara räddningen
undan förtvivlan och evig bitterhet.
Det blev lite sorligt i programmet och det är inte det som är meningen att ni skall somna
med ögonen fyllda av tårar.
Joe Dassin med sin stilla ballad får avsluta vår program
God natt
Ni som kan kryp närmare och somna i varandras famn.
Ni som sover ensamma - blunda och minns de lyckliga stunder.
Ni som arbetar nattskift - ta en kopp kaffe och skåla för hela världen.
Det är ju så gott att finnas till
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Footprint?
God kväll mina lyssnare.
Av alla brev, e-mail och samtal till redaktionen får jag veta att det finns en allt större och
större skara av människor som lyssnar på mig.
God kväll till Er som var med från början och god kväll och välkommen till Er som lyssnar
på mig för första gången.
Ni är alla mycket välkomna att delta i mina funderingar och lyssna på musiken som jag
tycker om.
Nej, det är ingen önskekonsert, så jag spelar ingen musik på begäran.
Av någon anledning som jag själv inte riktigt förstår blev jag tillfrågat att ledda detta program.
Det var inte lätt att bara svara - ja.
Varje ja bär med sig ett ansvar, kontinuitet och att ha någonting att berätta.
Efter över en månads funderingar gick jag med på det och nu är vi här.
Idag hjälpte jag en gammal dam ta sig över gatan.
Käpp, dramaten eller dra maten båda passar bra, en hatt på huvudet och en rädsla
i ögonen.
Två epoker som möttes.
Hon - Damen och nu-världen.
Det fanns inte plats för henne i den hektiska trafiken - här och nu var överväldigande.
Händelsen fick mig att tänka på tingens förgänglighet och att inte bara tingen men även
vi människor är förgängliga.
Vi klämmer oss fast vid livet och försöker finnas kvar medan världen med stadiga steg
går vidare.
Men innan tiden börjar dra ifrån oss då är vi själva med och pushar på den.
Vi är aktiva och fulla av energi som ibland blir det så mycket av den att det sprutar
genom öronen.
Sedan börjar den långsamt att avta för att vid slutet försvinna helt.
Det som vi ser runt omkring oss är (förutom naturen som alltid har funnits här) vår mänsklig
historia.
Våra förfäder långsam, undan för undan utvecklade saker, teknik, konst, mat,
umgängessätt o.s.v.
De gav oss ett språk som blev mer och mer exakt och kunde allt nogranare framföra våra
tankar, känslor och idéer.
Var och en av våra förfäder eller rättare sagt nästan var och en av de bidrog till det som
vi har idag.
Vad tillför vi till framtiden?
Viken blir vår footprint för de kommande generationerna?
Inte vi som samhället men vi som individ för individ.
Innan jag bestämde mig för att prata om detta funderade jag över mig själv.
Mycket tid gick innan jag i min förgångna kunde hitta någonting som kunde likna en footprint.
Det kändes inte övertygande.
Ett stolpskott för naturen?
En resurs förbukare som minskar chanser för de som kommer efter mig?
Jag vet inte svaret men själva frågan gjorde mycket ont.
Det kändes som för Tage i sängen.
Kan det vara en alternativ?
Vet ej.
Finns det någon som vet?
Damen från tidigare idag - finns det plats för henne?
Det kanske räcke med ...
för att livet skall var meningsfull.
Gå upp och ta en drink, en varm kopp te eller varför inte just en öl.
Nu är vi här och har rätt att vara lika mycket som allting annat.
Vår tid är nu och fundera inte över alla om, om ... lev istället.
God natt nu alihopa
Sov lilla damen Du med
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Av alla brev, e-mail och samtal till redaktionen får jag veta att det finns en allt större och
större skara av människor som lyssnar på mig.
God kväll till Er som var med från början och god kväll och välkommen till Er som lyssnar
på mig för första gången.
Ni är alla mycket välkomna att delta i mina funderingar och lyssna på musiken som jag
tycker om.
Nej, det är ingen önskekonsert, så jag spelar ingen musik på begäran.
Av någon anledning som jag själv inte riktigt förstår blev jag tillfrågat att ledda detta program.
Det var inte lätt att bara svara - ja.
Varje ja bär med sig ett ansvar, kontinuitet och att ha någonting att berätta.
Efter över en månads funderingar gick jag med på det och nu är vi här.
Idag hjälpte jag en gammal dam ta sig över gatan.
Käpp, dramaten eller dra maten båda passar bra, en hatt på huvudet och en rädsla
i ögonen.
Två epoker som möttes.
Hon - Damen och nu-världen.
Det fanns inte plats för henne i den hektiska trafiken - här och nu var överväldigande.
Händelsen fick mig att tänka på tingens förgänglighet och att inte bara tingen men även
vi människor är förgängliga.
Vi klämmer oss fast vid livet och försöker finnas kvar medan världen med stadiga steg
går vidare.
Men innan tiden börjar dra ifrån oss då är vi själva med och pushar på den.
Vi är aktiva och fulla av energi som ibland blir det så mycket av den att det sprutar
genom öronen.
Sedan börjar den långsamt att avta för att vid slutet försvinna helt.
Det som vi ser runt omkring oss är (förutom naturen som alltid har funnits här) vår mänsklig
historia.
Våra förfäder långsam, undan för undan utvecklade saker, teknik, konst, mat,
umgängessätt o.s.v.
De gav oss ett språk som blev mer och mer exakt och kunde allt nogranare framföra våra
tankar, känslor och idéer.
Var och en av våra förfäder eller rättare sagt nästan var och en av de bidrog till det som
vi har idag.
Vad tillför vi till framtiden?
Viken blir vår footprint för de kommande generationerna?
Inte vi som samhället men vi som individ för individ.
Innan jag bestämde mig för att prata om detta funderade jag över mig själv.
Mycket tid gick innan jag i min förgångna kunde hitta någonting som kunde likna en footprint.
Det kändes inte övertygande.
Ett stolpskott för naturen?
En resurs förbukare som minskar chanser för de som kommer efter mig?
Jag vet inte svaret men själva frågan gjorde mycket ont.
Det kändes som för Tage i sängen.
Kan det vara en alternativ?
Vet ej.
Finns det någon som vet?
Damen från tidigare idag - finns det plats för henne?
Det kanske räcke med ...
för att livet skall var meningsfull.
Gå upp och ta en drink, en varm kopp te eller varför inte just en öl.
Nu är vi här och har rätt att vara lika mycket som allting annat.
Vår tid är nu och fundera inte över alla om, om ... lev istället.
God natt nu alihopa
Sov lilla damen Du med
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Besatt av ...
God kväll på Er.
För några dagar sedan hörde jag på radio en sång som från första stunden fick mig
att håla andan.
En pop låt med härlig tung gung, vacker melodi och rymden i den som får mig att känna
kalla kårar på ryggen.
Så småningom fick jag veta att det var Sverige aktuella Beyonce som sjöng.
Halo - simpel titel som fick en betydelse genom en vidunderligt vacker och sensuell
sångerska.
Lyssna själva
Visst blir man nästan hög av musiken och rytmen.
Med jämna mellanrum träffar vi på någonting som få oss att bli hänförda.
En doft, en krydda, en sång, en dikt, en maträtt eller en bok.
Vi vill ha det om och om igen - vi blir inte mätta på det i oändliga.
Om och om och om igen.
Det måste vara en förälskelse.
Hjärnan jobbar på hög tryck som nerknarkat.
Tänk er att vara utan det?
NEJ NEJ NEJ.
Vad som helst men inte det.
För en själv är detta det bästa av allting - under en kort tid.
Sedan går det över och kanske även faller i glömska.
Det händer att vi blir hänförda av en människa.
Vi blir förälskade och kan inte leva utan henne ↑ .
Mer och mer vill vi ha av henne - sedan går det över ↓ .
En stund av tomhet eller besvikelse och så drar vi ut på jakt igen.
Om och om igen.
Perpetum mobile - evighets maskin.
Är det livets längtan efter sig själv?
Min förra passion var en sång av en polsk sångerska Maryla Rodowicz.
En av hennes sånger från 70-talet.
Ta vilket som helst tåg och dra iväg från allting
Den också, spelade jag i det oändliga tills jag hittade Beyonce.
Det bästa är fortfarande framför oss så många förälskelser har vi att vänta oss i framtiden.
Kan den inte komma lite fortare?
Sov gott nu.
Krama om kudden som den största av alla förälskelser och flyg iväg
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Nu är jag här igen
God kväll alla ni som fortfarande är vakna.
Måndagen är nästan bakom oss.
Det kan nog inte hända så mycket mer under den korta tiden som är kvar innan
tisdagen tar vid.
Hoppas ni hade en bra dag.
Kanske den bästa i Ert liv, kanske den hemskaste av alla dagar hittills eller kanske
bara en vanlig transportsträcka till dagen efter.
Det pågår många liv runt omkring oss - inte bara vårt.
Oftast har vi svårt att förstå detta.
Vi uppfattar världen och allting runt omkring oss utifrån vår perspektiv.
Men tänk - andra människor har sin perspektiv.
För oss är det - de som är de och för de är det vi som är de.
Känns det invecklat?
Tyvärr, även om jag för min privata bruk försöker hålla allting enkelt då vet jag, att oftast
är verkligheten mycket invecklat och svår att begripa.
Vår synpunkt är inte den ända rätta även om vi så gärna skulle vilja detta.
En eskimås på Grönland och en beduin ute på Sahara öknen ser på en vacker soluppgång
med helt olika ögon - båda har rätt, eller hur?
En ung och frisk människa ser på en flaska vin helt annorlunda än en försupen alkoholist.
Nu när jag har blivit vuxen och nästan övermogen vet jag att det inte finns några universala
sanningar.
Den småskalliga, lokala, förankrade i tiden perspektiven är det den som gäller.
Alla har lika mycket rätt så länge de inte försöker ta död på varandra på något sätt.
Ser ni - ett förbehåll, här försvann den universala sanningen.
Här och nu.
För våra föräldrar var det här och då.
För de från fjärran är det där och nu.
För våra förfäder var det där och då.
På slutet det allra bästa - alla de har rätt.
Livet är ju det bästa vi har och missa inte detta - vi har det bara en gång.
Det är så skört och ömt så vårda det med kärlek.
Om ni har lyssnat på mina funderingar då kommer ni att var vakna länge till.
Ursäkta mig för detta.
En ballad att somna till och drömma bort sig.
Jag vill tacka livet för att jag finns till.
Det låter nästan religiös men det är det inte - det är livet vi pratar om.
God natt alla ni och sov gott.
Dröm om den sköna värld som vi lever i.
Krama den ömt i era drömmar för den behöver det precis som alla vi andra.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Måndagen är nästan bakom oss.
Det kan nog inte hända så mycket mer under den korta tiden som är kvar innan
tisdagen tar vid.
Hoppas ni hade en bra dag.
Kanske den bästa i Ert liv, kanske den hemskaste av alla dagar hittills eller kanske
bara en vanlig transportsträcka till dagen efter.
Det pågår många liv runt omkring oss - inte bara vårt.
Oftast har vi svårt att förstå detta.
Vi uppfattar världen och allting runt omkring oss utifrån vår perspektiv.
Men tänk - andra människor har sin perspektiv.
För oss är det - de som är de och för de är det vi som är de.
Känns det invecklat?
Tyvärr, även om jag för min privata bruk försöker hålla allting enkelt då vet jag, att oftast
är verkligheten mycket invecklat och svår att begripa.
Vår synpunkt är inte den ända rätta även om vi så gärna skulle vilja detta.
En eskimås på Grönland och en beduin ute på Sahara öknen ser på en vacker soluppgång
med helt olika ögon - båda har rätt, eller hur?
En ung och frisk människa ser på en flaska vin helt annorlunda än en försupen alkoholist.
Nu när jag har blivit vuxen och nästan övermogen vet jag att det inte finns några universala
sanningar.
Den småskalliga, lokala, förankrade i tiden perspektiven är det den som gäller.
Alla har lika mycket rätt så länge de inte försöker ta död på varandra på något sätt.
Ser ni - ett förbehåll, här försvann den universala sanningen.
Här och nu.
För våra föräldrar var det här och då.
För de från fjärran är det där och nu.
För våra förfäder var det där och då.
På slutet det allra bästa - alla de har rätt.
Livet är ju det bästa vi har och missa inte detta - vi har det bara en gång.
Det är så skört och ömt så vårda det med kärlek.
Om ni har lyssnat på mina funderingar då kommer ni att var vakna länge till.
Ursäkta mig för detta.
En ballad att somna till och drömma bort sig.
Jag vill tacka livet för att jag finns till.
Det låter nästan religiös men det är det inte - det är livet vi pratar om.
God natt alla ni och sov gott.
Dröm om den sköna värld som vi lever i.
Krama den ömt i era drömmar för den behöver det precis som alla vi andra.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
På väg till måndagen
God kväll alla lyssnare.
Nu är det söndag kväll och allting börjar ordna sig.
Den vanliga helg röran närmar sig slutet.
Kyrkan, barnens aktiviteter, de obligatoriska besök hos mormor och morfar, vila efter
gårdagens grillparty etc.
Det blir så rörigt med allting så till slut längtar vi att få gå tillbaka till jobbet.
Veta vad som händer t.ex. kl. 12:00 - lunch, 15:00 - kaffe rast o.s.v.
Den dagliga rytmen låter oss vila och samla krafter inför nästa helgens röra.
I synnerhet nu när våren är i full gång, dagarna blir längre och längre och allt mer och mer
skall hinnas med på de gamla vanliga 24 timmar.
Även Melodifestivalen är till enda och som en sann svensk säger jag - det är inte så
viktig vilken placering vi fick det viktigaste är att vi var med.
ABBA med sin - The winners take it all var bara en ungdomsgimmick eller hur?
Förresten - Grattis Norge för denna utklassnings seger.
Igår, strax innan Melodifestivalen såg jag tillsammans med några vänner Mamma Mia för 11-te
gången.
Nu var det med på polska.
På 4 språk har jag redan sätt denna film och var och en av de tar fram en ny sida av filmen.
Översättningen av dialoger och sångtexter var strålande.
Polska är ett underbart språk för att ta fram de små, små nyanserna som etsar sig på
hjärnan och få en annan att känna sig lycklig.
Sikta mot stjärnorna för det är bara de bästa som räknas.
Det måste ju finnas kanonkött för att vinna ett krig.
Där vill man nog inte säga - det viktigaste är att vi var med.
Där gäller det att vara bäst.
God natt vänner och fiender.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Nu är det söndag kväll och allting börjar ordna sig.
Den vanliga helg röran närmar sig slutet.
Kyrkan, barnens aktiviteter, de obligatoriska besök hos mormor och morfar, vila efter
gårdagens grillparty etc.
Det blir så rörigt med allting så till slut längtar vi att få gå tillbaka till jobbet.
Veta vad som händer t.ex. kl. 12:00 - lunch, 15:00 - kaffe rast o.s.v.
Den dagliga rytmen låter oss vila och samla krafter inför nästa helgens röra.
I synnerhet nu när våren är i full gång, dagarna blir längre och längre och allt mer och mer
skall hinnas med på de gamla vanliga 24 timmar.
Även Melodifestivalen är till enda och som en sann svensk säger jag - det är inte så
viktig vilken placering vi fick det viktigaste är att vi var med.
ABBA med sin - The winners take it all var bara en ungdomsgimmick eller hur?
Förresten - Grattis Norge för denna utklassnings seger.
Igår, strax innan Melodifestivalen såg jag tillsammans med några vänner Mamma Mia för 11-te
gången.
Nu var det med på polska.
På 4 språk har jag redan sätt denna film och var och en av de tar fram en ny sida av filmen.
Översättningen av dialoger och sångtexter var strålande.
Polska är ett underbart språk för att ta fram de små, små nyanserna som etsar sig på
hjärnan och få en annan att känna sig lycklig.
Sikta mot stjärnorna för det är bara de bästa som räknas.
Det måste ju finnas kanonkött för att vinna ett krig.
Där vill man nog inte säga - det viktigaste är att vi var med.
Där gäller det att vara bäst.
God natt vänner och fiender.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag vill inte störa
Ni sitter säkert och tittar eller lyssnar på Melodifesitvalen så jag skall inte vara i vägen.
Inga långa utläggningar om någonting.
Inga kommentarer om dagens händelser.
Ingenting alls.
Njut av sångerna och den enorma maskineriet som drogs igång för att visa oss
de bästa av de bästa i Europa inom musiken.
Genom att heja på varandra lär vi oss att det finns andra länder och andra språk.
Att varje land har sina egna grannar som de helst vill rösta på just därför att de känner
varandra bättre än något avlägset land i den nu så stora Europa.
Sverige har en underbar sång som sjungs av en oehörd begåvat sångerska.
Klart att vi hejar på Sverige.
Frågan är bara om det räcker?
......
Njut av musiken - den är aldrig fel.
Precis som barnen - de är aldrig fel.
Här kommer min favorit.
Jag kan inte hjälpa att jag gillar Norge även om sångaren är från Vitryssland.
Ett bevis till på vår United Europa.
Jag älskar det.
Eller som min pappa sa - så länge vi pratar med varandra då krigar vi inte.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Inga långa utläggningar om någonting.
Inga kommentarer om dagens händelser.
Ingenting alls.
Njut av sångerna och den enorma maskineriet som drogs igång för att visa oss
de bästa av de bästa i Europa inom musiken.
Genom att heja på varandra lär vi oss att det finns andra länder och andra språk.
Att varje land har sina egna grannar som de helst vill rösta på just därför att de känner
varandra bättre än något avlägset land i den nu så stora Europa.
Sverige har en underbar sång som sjungs av en oehörd begåvat sångerska.
Klart att vi hejar på Sverige.
Frågan är bara om det räcker?
......
Njut av musiken - den är aldrig fel.
Precis som barnen - de är aldrig fel.
Här kommer min favorit.
Jag kan inte hjälpa att jag gillar Norge även om sångaren är från Vitryssland.
Ett bevis till på vår United Europa.
Jag älskar det.
Eller som min pappa sa - så länge vi pratar med varandra då krigar vi inte.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
God kväll igen
Det var en mycket kort inledning igår.
För min del kändes det som att träffa en gammal bekant som känner dig utan och innan.
Samtalet fortsätter där den slutade för 2 veckor, ett halvt år eller ännu längre sedan.
Inga inledningar - gå på och slösa inte tid för tomt snack.
...
Idag, när jag satt i bilen på vägen till stan stannade jag vid röd ljus.
Bredvid mig stönande, gnisslande och väsnandes stannade en långtrådare.
På en armslängd ifrån mig.
På min ögonhöjd hade jag hans navkapslar.
Hans hjul var nästan lika höga som min bil, och det var bara hjulen.
Resten av bilen tornade sig högt upp över mig.
En övermäktig känsla av litenhet kröp inpå mig.
Jätte lastbil bredvid och lilla jag i detta sällskap.
En total maktlöshet och nästan förtvivlan förlamade mig.
Jag kvicknade till när bilen bakom mig började tuta - det var fritt fram att åka.
Gubben bytte färg.
Sedan var dagen förstörd.
Hela tiden kretsade mina tankar kring denna upplevelse.
Vi är ju så små i jämförelse med det mesta.
Röda gubbar, bilar, lagar, stater, naturkatastrofer, onda människor, fiender o.s.v.
Vår perspektiv på allt som händer runt omkring oss är en myrans perspektiv.
Den måste alltid titta uppåt för att kunna se himmelen eller någonting över huvudtaget.
Allt är såååå gigantisk för en myra och oss med.
Vilket stressmoment ?!
Jag kommer ihåg för si så där 19 år sedan när min dotter och jag var inne i City och
skulle gå in på Åhléns på gatuplanet. Hon var orolig och nervös redan en bra stund
tidigare och plötsligt började hon att skrika rakt ut.
Men vad nu då?
Mitt i folkvimlet satte jag mig på huk och försökte lugna ner henne.
Då.
Först då fattade jag vad som var hemskt.
Hennes ansikte var på andras rump-, väsk-, handnivå.
En värld utan himmel med horisont 20cm från hennes ansikte.
Det hjälpte inte att stora, starka pappa d.v.s. jag var bredvid och höll i handen.
Jag lyfte upp henne och bar på handen.
Som genom ett trollslag blev barnet lugn.
Detta minne dök upp inom mig idag ner jag stod vid röd gubbe med en långtradare
bredvid mig.
Vi är ju så små och som vuxna kan vi hantera stressen av vår litenhet bättre än
min dotter gjorde men varför gör vi det ännu svårare för varandra.
Vi strider om struntsaker?
Djävlas för bagateller och ting.
Bråkar om saker som ännu inte har hänt.
Vi dör ju nakna och inte ens hunden kan vi ta med oss upp till himmelen.
För min del kändes det som att träffa en gammal bekant som känner dig utan och innan.
Samtalet fortsätter där den slutade för 2 veckor, ett halvt år eller ännu längre sedan.
Inga inledningar - gå på och slösa inte tid för tomt snack.
...
Idag, när jag satt i bilen på vägen till stan stannade jag vid röd ljus.
Bredvid mig stönande, gnisslande och väsnandes stannade en långtrådare.
På en armslängd ifrån mig.
På min ögonhöjd hade jag hans navkapslar.
Hans hjul var nästan lika höga som min bil, och det var bara hjulen.
Resten av bilen tornade sig högt upp över mig.
En övermäktig känsla av litenhet kröp inpå mig.
Jätte lastbil bredvid och lilla jag i detta sällskap.
En total maktlöshet och nästan förtvivlan förlamade mig.
Jag kvicknade till när bilen bakom mig började tuta - det var fritt fram att åka.
Gubben bytte färg.
Sedan var dagen förstörd.
Hela tiden kretsade mina tankar kring denna upplevelse.
Vi är ju så små i jämförelse med det mesta.
Röda gubbar, bilar, lagar, stater, naturkatastrofer, onda människor, fiender o.s.v.
Vår perspektiv på allt som händer runt omkring oss är en myrans perspektiv.
Den måste alltid titta uppåt för att kunna se himmelen eller någonting över huvudtaget.
Allt är såååå gigantisk för en myra och oss med.
Vilket stressmoment ?!
Jag kommer ihåg för si så där 19 år sedan när min dotter och jag var inne i City och
skulle gå in på Åhléns på gatuplanet. Hon var orolig och nervös redan en bra stund
tidigare och plötsligt började hon att skrika rakt ut.
Men vad nu då?
Mitt i folkvimlet satte jag mig på huk och försökte lugna ner henne.
Då.
Först då fattade jag vad som var hemskt.
Hennes ansikte var på andras rump-, väsk-, handnivå.
En värld utan himmel med horisont 20cm från hennes ansikte.
Det hjälpte inte att stora, starka pappa d.v.s. jag var bredvid och höll i handen.
Jag lyfte upp henne och bar på handen.
Som genom ett trollslag blev barnet lugn.
Detta minne dök upp inom mig idag ner jag stod vid röd gubbe med en långtradare
bredvid mig.
Vi är ju så små och som vuxna kan vi hantera stressen av vår litenhet bättre än
min dotter gjorde men varför gör vi det ännu svårare för varandra.
Vi strider om struntsaker?
Djävlas för bagateller och ting.
Bråkar om saker som ännu inte har hänt.
Vi dör ju nakna och inte ens hunden kan vi ta med oss upp till himmelen.
Sov gott nu allihoppa.
Slappna av och dröm en vacker dröm för det goda är alltid vackert.
I somnen behöver vi inte stressa eller bli stressade.
Vi hörs orgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Slappna av och dröm en vacker dröm för det goda är alltid vackert.
I somnen behöver vi inte stressa eller bli stressade.
Vi hörs orgon.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Gooooood kväll
God kväll alla lyssnare.
Mitt namn är Timur Hamilton och jag är programledaren i vår kvällsprogramserie
som skall pågå fram till Midsommar.
Varje dag från 22:00 till midnatt skall ni och jag prata om allt mellan himmel och jord.
Äntligen har det blivit dags för att starta programmet.
Jag har väntat hela dagen på denna stund när jag kan träffa er.
Träffa är kanske inte det rätta ordet men det är så som det känns för mig.
Ni är många, några få eller kanske inga alls men jag vet jag att några lyssnar till mitt program.
Några ansikten ser jag inte framför mig men där inne, inom mig förnimmer jag er
uppmärksamma lyssnande.
Det ställer krav på mig att inte komma med några ord som ni har hörd många gånger
tidigare.
Jag får inte bli populistisk för att öka antalet lyssnare och trygga min anställning.
Jag får helt enkelt vara mig själv och bjuda på mig själv.
...
Ni sitter i era soffor, stolar eller bara strö lyssnar till mina ord och det känns ännu skönare
att veta att jag deltar i ert liv i alla dess former.
Med er på andra sidan känner jag mig inte ensam.
Här i studio finns bara min ljudtekniker - Anna och jag annars är det öde i vårt stora
radiohus.
Skall man prata med eller till andra då måste man vara koncentrerad på ämnet, orden,
språket och framtoning.
Och nu kommer reklamen
NEJ!! NEJ!! - det är bara ett sätt att lugna ner er.
Vårt samtal blir inte avbrutet av någon reklam, vi kan prata ostörda.
God kväll alla var ni än är.
Nu vet vi var vi har varandra och den kväll är den första.
