Just a girl
Det gick inte att bädda in bilden så hål till godo med länken.
ABBA som bäst.
Skön musik, toppen text och framförande utan några konstigheter.
Kanske därför lever de vidare?
http://www.youtube.com/watch?v=BDniZGo0dbE&feature=related
En av kommentarer till sången:
Those 2 were more than just 'a girl'
anyway this song is what dreams are made of ... like in that last line..
'I was meant to be your girl'
How many boys wished that they would hear that said to them by her or Frida
Thanks
(or any other girl - my comments)
.
Ibland träffar vi på ord eller meningar som säger våra tankar bättre än vi själva
någonsin skulle ha gjort det.
Det kan hända när som helst och på de mest oväntade ställen.
Här är det ett av de här fallen.
Sångtexter, dikter, en mening i ett samtal, reklam etc.
Istället för mängder med detaljer räcker det med en mening som innefattar en dag,
ett år eller kanske ett helt liv.
En sort av illumination.
En plötsligt insikt.
Från den stunden förstår vi inte hur har vi kunnat lev utan denna.
Livet är en summa av this breath taking moments allt annat är transportsträckan mellan dessa.
:::::::::::::::::::::::::::::
En dag i sänder
Varje försök att lyfta på huvudet slutar med smärtan som får en att svimma.
Bara ligga still och låta tiden göra sitt arbete.
Kan den också leka själen?
::::::::::::::::::::::::::::::::
Arbeit macht frei
Havet och jag
Havet och jag
Dimma vid Hammarsbackar
Dimma vid Hammarsbackar
Spente Le Stelle
Jag vill ha en sådan
Undrar vad Luftfarsverket säger om det?
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Och ...
Det finns dagar
Det finns dagar när allting bara djävlas.
Det finns dagar när det känns gött och leva.
Det finns dagar när vad det än är då kvittar det.
.
Känslomässigt åker vi jojo flera gånger per dag och det är normalt.
.
Men det kan hända att vi kanar ner mer än vanligt.
Helt oväntat bara faller vi in i avgrunden.
Handlöst utan fallskärm eller landnings madrass.
En liten knuff av någon och antingen lär vi oss flyga eller allting är över.
.
Först då vet vi hur små och sårbara vi är.
Kanske det är bättre att det är över för då kan man börja om från början.
Om krafter och vilja finns kvar?
.
Dreja bi.
Dreja bi och låta tiden göra sitt jobb.
.
Månsken i augusti passar utmärkt för sådana övningar.
.
:::::::::::::::::::::::::::
Vad göra?
Först Solen och jag strax efter.
Morgon bestyr, kaffe, läsa tidningar på nätet och så ville jag skriva lite i bloggen.
När jag kom med den påfyllda kaffe koppen då såg jag följande.
Det gick inte så bra att skriva.
:::::::::::::::::::::::::::::::::
Norge ??!!!
Vi var i Ryssland på semester när jag såg på min telefon att Mamma ringde.
Klart att jag ringer tillbaka.
HAR DU HÖRT OM DET SOM HÄNDE I NORGE!!!???
Nej, men vad?
En terrorist har dödat massor med människor i Oslo och parlamentet blev
skadat av en bomb explosion!!
VAD!!??
etc etc.
Pa pa (bye bye på polska)
Och så var samtalet slut
I huvudet bara frågetecken - Norge, terrorister, döda, i NORGE!!????
Måste hitta en tv eller radio att för att reda ut det hela.
Innan kvällen när vi har kommit tillbaka till civilisationen kollade jag på tv och blev
förskräckt - allting som Mamma sa var sant. (som vanligt)
Fortfarande fattar jag inte vidden av hela händelsen men den instinktiva känslan är att
- jag vill inte ta i mig att någonting sådant hände.
Det är för hemskt - och just i Oslo - min älskade stad där jag gifte mig för många år sedan.
Det föranleder många funderingar om Anders Breivik - terroristen eller en sinnessjuk man.
Det riktar om fokusen till mina närmaste och mig själv.
Vad krävs för att någon av oss skulle göra en liknande dåd??
Bara frågetecken.
Jag är för: demokrati, jämlikhet, öppenhet, religionsfrihet, Kungahuset, orörd natur,
rörelsefrihet, pressfrihet, sexualfrigörelse (men det satt djupt), rasblandning,
kulturblandning och för ren luft och vatten för utan de finns vi inte på noll tid.
Vad krävs för att allt detta skall överglänsas av våld och död???
Vet inte men den enda förklaringen som ja själv kan komma på är - sinnessjukan.
Och det är nog inte den rätta förklaringen men den enklaste.
Den rätta hoppas vi att vi aldrig får veta.
För vet vi den då måste vi vidta millioner av olika åtgärder och förändringar som
kan göra livet ännu sjukare.
Och så plötsligt får vi veta att detta är det statistiska fel som finns i alla populationer.
Så har det alltid varit och så förblir det - det ingår i systemet.
Gud vare oss nådig i framtiden
(om du nu finns???)
Vacuum ..
Save me ...
2011-03-21 - Våren börjar
Futtigt
att jag varmkörde min motorcykel idag
att jag drog i gång ett nytt projekt på jobbet
att jag läste min dotters reseblogg
att jag förhandlade mig med en säljare att sänka pris på ett tak
att jag upphandlade platinum rabatt för mitt företag på ett byggvaruhus
att jag hämtade fönstren på brädgården
att jag svarade/ringde 23 gånger i telefon bara idag
att jag glades åt den smältande snö
att jag informerade min personal om arbetsorganisationen som jag ville ha den
...
...
Klockan är bara 14:35 och många olika - att jag ... kommer att hända innan
dagen är slut.
Ibland undrar jag om det är bara jag som har så många olika händelser under
en vanlig dag eller är det liknande för oss alla?
Mina redan pensionerade bekanta lider av tristess - ingenting händer i deras liv.
Min Pappa hade nog rätt - Spelar ingen roll vad som händer bara det händer.
:::::::::::::::::::::::::
Tillbaka
Ibland, bara ibland.
Jag vill inte känna stressen av bloggande.
Det finns händelser som kan vara kul att uppmärksamma eller upplevelser som
jag skulle vilja memorera.
Vi får se hur det bli.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En ledstjärna har slocknat
Inte han som var med vid tillverkningen av mig, men han som tog hand
om en tonåring och visade honom vägen ut i världen.
Honom kallar jag min Pappa inför alla.
Adam Berengaut
Född 1913-04-19 i Kolomyja (nu i Ukraina, då i Polen)
Död 2010-09-19 i Warszawa - Polen
Sedan den dagen när jag drog utomlands 1976 var hans tankar och den
djupa humanismen som en ledsjärna för mig.
Från 11-års ålder tills jag blev 23 var han en mentor och guide på den
krångliga uppväxtsvägen.
Hormoner och den uppvaknande sexualitet.
Tjejer som ersatte varandra varannan vecka
Studier med alla frågor som de väckte.
Definitioner om ingenting och funderingar utan slut.
Mamma som inte förstod mig.
Religionen som blev till en sjukdom.
etc.
etc.
...
Han var med om allt detta i mitt liv.
Inte som en lärare men som en katalysator.
Mina frågor besvarades av hans frågor.
Utan att ta ställning hjälpte han mig att hitta svaren.
De fanns ju inom mig och det var bara jag som inte viste det.
Jag följde en rutt som han har vandrat tidigare.
En faderslös gästallt som inte viste hur män gör.
Vi var båda likadana i början.
Genom krigen, umbäranden, sår och lidande blev till han en Man.
Det var den brutala och hårda vägen som han fick gå genom.
Barnhem.
Hungrig under hela uppväxten.
Mamma som den enda fasta punkt i hans tillvaru men även Hon gick
sin egen väg med en ny man - utan honom.
Tryggheten som var en dröm.
Flytten från Kolomyja till Warszawa och arbete med utvecklingsstörda barn
på ett nyöppnat hem för handikapade barn där han blev slöjdlärare.
Redan då, som 19-årig ung man hade han mycket att lära ut.
...
Med Pan Adam vid min sida var det mycket lättare för mig.
Vi hade ett överenskommelse att - den av oss som dör först skall komma
till den andre och berätta hur det är på den andra sida.
Inte som ett spöke, rasslande kedjor eller annat lika dumt.
Nej, inte så men som samma människa han har varit skall komma och berätta.
Om det nu finns någon - andra sida.
Den tiden är inne - Nu väntar på Pappa.
::::::::::::::::::::::
Det räcker
Jag har tillräckligt med bekymmer och stress till vardags.
Att inte skriva någonting på bloggen under 1,2,3 ... 10 dagar framkallar hos mig
ännu en stressmoment som jag inte alls behöver.
Att följa andras bloggar tar för mycket tid och det är just det som jag saknar
så även denna del av bloggande lägger jag ner.
Det blev som en verklighet bredvid verkligheten - det räcker med ett liv.
Det räcker med de dagliga bestyren för att ha hög blodtryck och hjärtklappning.
Om 3 dagar blir det slut.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ännu en soluppgång
Söndag - en mycket tidig morgon.
Maximum 5 timmar sömn och sedan skall jag upp.
Ibland bli det helt galet när klockan är 3:10 och jag har sovit färdig.
Inte ens katten vill vakna men jag reser mig och börjar mina morgon riter.
Tvätta av mig gårdagen, klä på sig, kaffe med mjölk och socker, tidningar på nätet,
känna på luften utanför och försöka gissa hurdan väder blir o s v.
Utanför håller Solen på att gå upp och en vacker rosa himmel kråmar sig
bara för mig.
Det finns inga andra inom synhåll som jag måste dela den med.
Den är bara min.
Solen och jag.
Vi vevar igång dagen.
Det gör mig ingenting at vakna så tidigt.
Sedan tiden som tidningsbud i 10 år älskar jag dessa små timmarna.
Då är Världen bara min.
Vinden pratar bara med mig och träden nickar och svajar i sin morgon dans.
Tillsammans välkomnar vi den nya dagen och önskar den all lycka den kan
uppbringa.
:::::::::::::::::::::::::::::::
Om ingenting
Dagliga livet rullar på och jag drunknar i små detaljer som egentligen är
ganska oviktiga.
När vi jämför de med t.ex. katastrofen i Pakistan eller översvämningarna i Kina.
Vad futtigt allting känns när vårt största problem är av rangen -
Skall jag köpa Aftonbladet eller Expressen.
Bert Karlsson gav en känga åt ungdomarna som inte vill plocka bär.
Hellre tar de pengar från socialen än befattar sig med bärplockning.
Arbetslösa som drunknar i tristessen och hopplösheten men plocka bär är under
deras värdighet.
Är det inte det som var en av huvudorsaker till Romarikets fall?
Romare föraktade arbete och använde sig av slavar eller utländsk arbetskraft.
Till slut var de odugliga till allting.
Måste Sverige trampa på samma kratta som de gjorde?
Har vi inte lärt oss någonting av historien?
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
