En dag i sänder

Det är omöjligt att se långt mot horizonten när man är sönder och liggande.
Varje försök att lyfta på huvudet slutar med smärtan som får en att svimma.

Bara ligga still och låta tiden göra sitt arbete.


Kan den också leka själen?

::::::::::::::::::::::::::::::::

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0