Hamilton

1968 var det mycket musik som etsade sig i mitt minne.
Börjar bakifrån

Grundskolan är slut och mitt livs sista sommarkolloni.
Blev kär i Hanna om vilken fick jag slåss med en kille - Konrad.
Jag vann och han ärligt klev åt sidan.
Hela koloniperioden var vi ihop och även efteråt när vi kom tillbaka till Warszawa
fortsatte vi att träffas.

Under en gymnastiklektion hoppade jag bock över en kille.
Handen gled av jag ramlade och bröt armen.
Klumpigt av mig men när en kille är så där 15-17 år har han inte mycket styrsel
över sin kropp.
Den bara växer okontrollerat och hjärnan hinner inte med.
Det fick jag erfara personligen.

Hamnade på sjukhuset, operation och sedan ligga kvar.
Hanna skulle komma på besök till mig men kom aldrig.
Medan jag stod på sjukhusbalkongen i bara pyjamas och tittade ut efter henne,
från en nedanför passerande människa med en portabel radio
(då var det teknikens under) hörde jag denna låt.
Jag kunde inte engelska och förstod inte texten men sången tog bara tag i mig.
Den har precis blivit populär och sedan kunde jag höra den flera gånger per dag.
Mamma köpte åt mig en egen radio och under täcket på sjukhuset kunde jag
lyssna till Radio Luxemburg och Mary Hopkin.
Många tårar spillde jag till denna sång.



Egentligen är  det en rysk folkmelodi - Darogoj dlinnoju i nochu lunnoju som
Paul McCartney gjorde om den speciellt för Mary.
Längst den långa vägen och den månfulla natten (sång  tittel) fick jag vandra ensam.
:::::::::::::::::::::::::::::::::