1986 - Valborg
Hamra gård i Tumba.
Alfa Laval ligger 3-4 kilometer därifrån och det är de som har Hamra som sin
egen supermodern mjölkgård och kursgård.
Min blivande svärfar - Rune arbetar på Alfa och spelar fiol i Botkyrka Musiksällskapet
Min blivande svärmor - Karin arbetar som musiklärare och leder Botkyrkakören.
Båda mycket begåvade, kunniga och angagerade musiker.
Det skall firas Valborgsmässoafton som för en gångs skull var varm och skön.
Programmet har börjat och flyter på utan några större problem.
Det brukar vara så när proffsen leker - det bara fungerar.
Orkester spelar och accompanierar kören i deras uppträdanden.
Karin annonserar att nu skall vi sjunga en riktig sommarvisa - Barfotavisan.
Orkester tar ton, kören tar sats och ...
Det går ett järnvägspår alldeles intill gården.
I samma stund kommer det ett tåg och innan det skall passera en kort tunnel
så tutar den.
Karin ger tecken och kören börjar sjunga.
Orkester fortsätter att spela och det ser ut som väntat d.v.s. mycket bra.
Efter 4-5-6 toner stoppar hon både orkester och kören.
Hon vänder sig till publiken och förklarar att för oss okunniga att tåget hade visslan
som av en halv ton lägre än det som kören skulle sjunga och de tog efter tåget.
Så i fortsättningen skulle det inte fungera.
Hon har absolut gehör och var nog den enda som la märke till detta.
Rätt skall vara rätt.
Orkester och kören började om igen och för mina okunniga öron lät det som
förut.
Jag kände hur min blivande frus aktier steg i höjder.
Här Barfota visan med Ultima Thule.
Säg var ni vill men de sjunger det mycket bra - tycker jag och kanske inte Kari.
Men det är min blogg
:::::::::::::::::::::::::
Alfa Laval ligger 3-4 kilometer därifrån och det är de som har Hamra som sin
egen supermodern mjölkgård och kursgård.
Min blivande svärfar - Rune arbetar på Alfa och spelar fiol i Botkyrka Musiksällskapet
Min blivande svärmor - Karin arbetar som musiklärare och leder Botkyrkakören.
Båda mycket begåvade, kunniga och angagerade musiker.
Det skall firas Valborgsmässoafton som för en gångs skull var varm och skön.
Programmet har börjat och flyter på utan några större problem.
Det brukar vara så när proffsen leker - det bara fungerar.
Orkester spelar och accompanierar kören i deras uppträdanden.
Karin annonserar att nu skall vi sjunga en riktig sommarvisa - Barfotavisan.
Orkester tar ton, kören tar sats och ...
Det går ett järnvägspår alldeles intill gården.
I samma stund kommer det ett tåg och innan det skall passera en kort tunnel
så tutar den.
Karin ger tecken och kören börjar sjunga.
Orkester fortsätter att spela och det ser ut som väntat d.v.s. mycket bra.
Efter 4-5-6 toner stoppar hon både orkester och kören.
Hon vänder sig till publiken och förklarar att för oss okunniga att tåget hade visslan
som av en halv ton lägre än det som kören skulle sjunga och de tog efter tåget.
Så i fortsättningen skulle det inte fungera.
Hon har absolut gehör och var nog den enda som la märke till detta.
Rätt skall vara rätt.
Orkester och kören började om igen och för mina okunniga öron lät det som
förut.
Jag kände hur min blivande frus aktier steg i höjder.
Här Barfota visan med Ultima Thule.
Säg var ni vill men de sjunger det mycket bra - tycker jag och kanske inte Kari.
Men det är min blogg
:::::::::::::::::::::::::
Kommentarer
Trackback