Hamilton

Detta är en modiferad kopia av mitt inlägg från förra året.
Då lekte jag en radiopratare.
Mellan kl 22:00 och 24:00 pratade jag om lite av varje och spelade godnatt musik.
Hela "programserien" hittar ni under kategori - Radiopratare.
Det var riktigt spännande och lärorikt för mig själv att göra det.
....
Första gången hörde jag denna melodi var det anno domini 1970.
Den användes i filmen Anonimo Veneziano.
Som 17-årig grabb satt jag där i filmsalongen och grät som ett barn.
För handlingen för skönheten och för musiken.
Och även nu när jag hör de här tonerna då sjunker allting inom mig och
just denna stämning kommer tillbaka.

Jag är glad att den känsligheten har jag lyckats bevara genom åren och motgångarna.
Ingen stress har tagit den ifrån mig.
Ingen misslyckat kärlek eller dåliga affärer.
Den hårda huden har aldrig vuxit på min rygg.



Antingen exploderar ni av stress eller sjunker in och försvinner i det ömma ljudet
från en oboe.

I en kyrka i Venezia under renoveringsarbeten hittades noter till denna musikstycke.
Han är döende och kallade på sin frånskillda fru för att ta en sista farväll.
När hon fick veta om hans tillstånd försvann all osämja och hat.
De hade bara 2 dagar på sig och under denna tid skulle även denna Anonymus
musiken spelas in.
Detta är slutscenen - ingenting att tillägga.

Luften darrar mellan de och jag med.

Anonymus egentligen hette Alessandro Marcello och stycke är hans 
Concerto for oboe in D minor
:::::::::::::::::::::::::::