1964 - vår
1964 - året när kommunismen var som värst.
Ett år tidigare placerade Sovjetuniunen sina kärnvapen på Kuba och USA var
bereda att ingripa militärt för att förhindra detta.
Ryssarnas svar skulle säker vara att anfalla Berlin.
Världen balanserade på randen till ett kärnvapenkrig.
Bilden tagen av en amerikansk spanningsplan visar hur ryssarna monterar
uppskjutningsramper för kärnvapenraketer.
Idioten Chrusjtjov lekte med hela världens säkerhet.
13 dagars Kubakrisen fortfarande färsk i minnet.
Berlinmuren blev precis färdigbyggd.
Polen hade knappast några kontakter med omvärlden och Radio Luxemburg var den
enda stationen där vi fick höra utländsk musik.
...
I min Mammas kvinnoklinik fanns det ett enda rum för män.
Vi män mycket sällan har patologiska problem med våra könsorgan.
Sådana problem som kräver en operation eller läkaringripande.
Så ett 4-bädds rum räckte för hela 1,5mln Warszawa.
Ett av männen som hamnade där var VD för Polens största tryckeri - Dom Slowa
Polskiego.
Behandlingen gick bra och karln var mycket tacksam för sin återvunna manlighet.
Som tack till min Mamma för tillfrisknande fick jag komma till honom till jobbet och
få massor med serietidningar.
På den tiden fans inga serietidningar i Polen.
Bara på basarerna kunde man få köpa några som någon hade med sig från
sin utlandsresa.
Priserna var horribla.
Plötsligt blev jag ägare till travar med nya, färska serietidningar.
Nya namn som jag viste inte ens hur man skall uttala.
Tarzan, Korak, Stålmannen, Åssa-Nisse o.s.v.
Ja, tidningar var på svenska - tror jag det kan ha varit på norska också.
DSP tryckte de åt ett svensk förlag.
Väl hemma satt jag på soffan framför fönster och "läste" tidningarna.
Radio i bakgrunden spelade en låt som för mig för alltid förknippas med
serietidningar och den fullständiga lyckan hos en 11-årig grabb.
The Beatles var också unga.
::::::::::::::::::::::::::::::::::
