Hamilton

Denna dag började som de flesta andra.
Frukost, kort meditation, påklädnad och Um var i gång.

Den första besökaren var en ung, gift kvinna som blev kär i en granne och viste inte
hur hon skall hantera sina känslor.
Nästa gäst var en gammal man som undrade om Um kunde hjälpa honom att dö.
Han var obotligt sjuk och hade mycket ont överallt.

Sedan kom en medelålders kvinna som redan från början verkade att vara mycket spänd.
Efter att ha satt sig till rätta i fåtöljen mitt emot Um väntade hon en stund med att börja prata.
Kanske sökte hon sitt inre ro för att få fram sin berättelse.
Um satt och väntade utan att försöka skynda på henne.

- Det blir en lång berättelse som startar när jag var i början av tonåren.
...
En natt kom min far till mitt rum och våldtog mig.
Mitt första steg in i vuxenvärlden började med blod, tårar, smärtan och en besvikelse som
aldrig vill ta slut.
Hela min värld rasade.
Den stora starka pappan blev min baneman - allting var fel.
Tankar om självmord ville inte släppa taget om mig.
...
Mamma viste ingenting om detta eller ville inte veta - det vet jag inte till idag.
Jag kunde inte prata med någon om händelsen och ensam fick jag bära min skuld.
...
När man är ung är trots allt livslusten större än styrkan i motgångarna.
Jag lärde mig att leva med denna smärta.
Så fort det bara var möjligt ville jag flytta hemifrån.
Så småningom träffade jag en man, vi gifte oss och inom kort föddes våra 2 barn.
...
Vi blev en ganska harmonisk familj även om den inre spänningen har aldrig
släppt tag om mig.
Kan hända att det var på grund av alla mina hämningar som min man blev mottaglig för 
andra kvinnors charm.
Han träffade en annan och vi skildes åt.
Vi är fortfarande goda vänner och har kontakt ganska ofta.
Barnen stannade med mig och ensam fick jag ta hand om deras uppfostran.
Då och då hälsade vi på mormor, morfar och barna tyckte mycket om de.
Min mun var fortfarande som förseglat.
...
Så småningom träffade jag en annan man och jag gifte mig en gång till.
Det blev en mycket intensiv relation.
Mycket skratt, sex, musik och många vänner.
Barnen tyckte mycket om honom och i deras liv framstod han nog som en mans förebild.
Hans stora och bråkiga familj tog mig med öppna armar.
Han blev sjuk och det som händer med många sjuka hände även här.
Han började manipulera omgivningen och mig med sjukdomen som svepskäll.
Barnen märkte ingenting - mot de var han fortfarande glad och normal.
...
Tack vare hans omätliga sexbehov blev jag av med mina hämningar mot män.
Tiden har nog gjort sitt jobb också.
Vi skildes på min begäran.
Att vara manipulerad och utnyttjat hade jag fått nog av redan tidigare.
...
Barnen är ganska stora och nästan utflugna hemifrån.
En ny ensamhet och lust att börja livet på nytt är frestande.
Jag vill lägga allt det smärtsamma bakom mig och som en vuxen kvinna med inre ro
gå in i framtiden.
Den sista knuten som fortfarande är olöst är relation till min far som under tiden
har blivit gammal och börjat dricka mycket.
Av ren pliktkänsla vill jag ta hand om mina föräldrar men nu blir det jag som ställer villkor.
Vad skall jag göra med början på historien och mina barn?
Den frågan hittar jag ingen lösning för.

Här tystnade hon och några återhållna tårar gled nerför hennes kinder.

Jag glömde att presentera mig - genom tårar började hon igen  - mitt namn är Sawa.

Um satt tyst och väntade i fall hon ville fortsätta sin historia.
Efter en lång stund började han att prata.

Det var en sorgligt historia du berättade.
Livet och människor har inte varit milda mot dig.
Att bära på en sådan upplevelse och försöka leva ett normalt liv var en riktig stor bragd.
Du har mycket insiktsfull analyserat din omgivning och dina känslor.

Barnen är det sista du skall lura och försöka hålla hemligheter ifrån.
Under resten av ditt liv kommer du att umgås med de och en öppen, ärlig relation är
förutsättningen för detta.
Som du själv sa om deras relation till mormor och morfar är den hjärtligt men sporadisk.
Att försöka behålla deras höga position har inget värde i sig.
Du är förebilden och dig kommer de att jämföras med.
...
Du borde nog berätta för de om din tragiska upplevelse.
De är nog tillräckligt mogna för att fatta egna beslut och välja vilka de vill räkna till sin
närmaste vän- eller familjekrets.
Det är först då som du blir färdig att gå in i framtiden.
...
Du behöver inte tycka synd om din far - han är inte värd detta.
Att vara en förälder är inte bara att göra ett barn det är framför allt att uppfostra det
och lära det mänskliga spelregler.
På din andra man såg du att så är fallet - han blev manlig föreblid för dina barn.
Slå dig fri från det sista oket som höll dig så länge och först då blir du färdig för framtiden.

Här tystnade Um och båda de tittade på varandra med lättnad och ömhet i blicken.
Efter en lång och tyst stund reste sig Sawa, rättade till sin klänning och ur någon ficka
tog hon ett silvermynt för att betala.

- Nej, du är inte skyldig mig någonting.
Det var en mycket intressant och lärorikt upplevelse att lyssna till din berättelse. 
Göm myntet tillbaka i din ficka och ... kom tillbaka om någon tid när du har rätt ut
alla dina knutar.

-Tack Um - svarade Sawa- tack för din tid, din uppmärksamhet och de goda råd jag fick
av dig.
Jag kände likadant men var inte säker.
Nu vet jag var jag skall göra.
Jag kommer tillbaka och berättar hur det gick.

Hon vände om och gick mot dörren.
Stegen verkade vara lättare än i början eller var det bara inbillning.

Um satte sig och tillkallade en tjänare.
- Stäng dörren för ett par timmar, jag måste återhämta mig.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::