Hamilton

När denne manen kom till Um verkade allting bli i uppror.
Han var ovårdad, illaluktande, nervös och pratade oavbrutet.
Från den stunden han gick in genom dörren tills lämnade rummet gick det inte att få
tyst på honom.

- Um, Store Um, Gode Um Du är min sista räddning.
Jag har försökt med allt som jag bara har kunnat.
Jag lyssnade till många olika råd från många olika vänner och bekanta - ingenting hjälpte.
Mina krafter håller på och ta slut.

Jag håller på och bli galen.

Jag vet inte längre vad jag skall ta mig till slängde mannen ur sig och tårarna började rinna

nerför hans kind. Han var desperat och helt slut.

Under den korta stunden av tystnad som uppstod sa Um

- Berätta, vad är det fråga om. Försök att lugna ner Dig och berätta.

- Jag heter Kamal och bor i utkanten av nästa by om Du går mot den uppstigande Solen.
Jag har ett litet gammalt hus, några rabatter åker, en fru, åtta barn 2 hundar,
några höns och 2 katter.
Allt detta är mitt och jag borde vara nöjd med det jag har.
Många har inte ens detta.

Men jag har inte mig själv.
Jag jobbar oavbrutet, jag sliter från Sol uppgången till sent på natten.
När jag till slut kommer hem då finns det inte ens plats för mig.
Alla sover, golvet är helt täckt med madrasser med min familj på.
På sistone har även min svärmor flyttat in till oss.
Det  går inte att komma in i huset.
Vid dörren som knappast går att öppna ligger min fru.
Det var den sista platsen som fanns kvar när hon har lagt alla.
Jag får sova ute med hundarna och värma mig av deras mjuka päls.

När manen slängde ur sig alla dessa ord blev han lugnare.
Tröttheten kom fram och han var färdig at somna mellan två andetag.
Um lyssnade utan att avbryta.
Han försökte att förstå mannens situation och hans förtvivlan.

- Om jag förstår det rätt då har Du inga pengar över?.
Han stack handen bakom skjortan och tog fram en liten pung med små mynt.
Öppnade den, tog fram 4 mynt och sträckte de till mannen.

- Ta det och för dessa mynt skall Du köpa en get.

Mannen tog emot mynten och med förskräckta ögon och darrande röst upprepade

- En get !?


- Ja, en get och den skall bo med Er så som en medlem i familjen.

Mannen blev förtvivlad. Försökte säga någonting men fick inte fram ett enda ord.
Bara genom att läsa på hans läppar kunde man förstå att han upprepade - en get, en get ... .

Det gick ca 2 veckor.
Um satt och pratade med en av sina många besökare när samma man kom  
inrusande och skrek.

- Um nu går det inte längre. Jag gjorde som Du sa till mig och köpte geten.
Det helvetes odjuret bara ställer till med problem.
Den biter barnen, den stångas med de och även hundarna undviker den.
Hemma tar den mera plats än alla vi andra tillsammans.
Nu är det en riktig katastrof hemma.
Alla är förtvivlade och rädda att komma hem för de vet inte vad besten hittar på
den här gången.
Det måste ha varit fel råd Du gav mig eller hörde jag kanske fel?

Um bad sin första besökare om ursäkt och sa till manen.

- Sälj geten och glöm inte att ge mig tillbaka mina mynt.

- Skall jag sälja geten?

- Ja, du skall sälja den och ge mig tillbaka mina mynt.

Det gick 2 dagar.
Samma man kom in efter att ha väntat i kön utanför.
Han var glad och leende. Han gick raka vägen till Um och sträckte fram 4 stycken mynt
på handflatan.

- Här får Du dina mynt tillbaka och tack för lånet.

Skrattande skakade han Ums hand och tacksamheten han ville uttrycka
hade inga gränser.

- Tack Um för dina goda råd. Jag sålde geten precis som du sa till mig att göra.
Nu stortrivs vi alla i huset.
Vi har plötsligt fått hur mycket plats som helst.
Efter städningen av all elände som odjuret ställde till med fick vi mycket mera plats
än vi någonsin hade.
Till och med min fru och jag kan sova tillsammans.
En gång till tack för Dina råd och din visdom som gjorde att Du förstod hur förskräckligt
jag hade det innan.

Han bockade djupt som avsked och små trallande gick han sin väg.

Um små log och tittade fundersamt efter den utgående manen.
________________________________________________________________________