Hamilton

För ett år sedan, dog min Pappa.

Min andlige Far som gjorde om ett tonårsdjur till en någorlunda civiliserad varelse.

De sista 5-6 åren fick Han Althzeimer sjukdom som inte gick att bota.

Min Mamma in i det sista försökte att vara lojal mot Pappa.

Hon lovade ju honom att:  ”… i nöd och lust … är Vi Ett”

In i det sista, tills hennes krafter tog nästan slut skötte Hon om Pappa.

Men även Jättar - som min Mamma, kan gå på knä.

När Hon inte längre (även Mamma blev gammal) orkade ta hand om Honom hemma

då hittade vi det bästa pensionatet som gick att uppbringa för pengarna i Warszawa.

Då blev det min tur att träda in och mot Hennes vilja förlänga livet på båda De.

Pappa – att få den vård Han behövde mer och mer för varje timme som gick.

Mamma - för att inte gå under före Honom.

Det kostar mycket att hålla sina löften - även livet ingår i prislistan.

Det kunde jag inte acceptera – då, var Hon bara 75.

Efter 4 år på Pensjonatet M…, den 19-de september förra året.

Exakt 5 månader efter Pappas födelsedag gav Hans livsvilja upp.

Klockan 12:25 sa kroppen – nu räcker det, och så drog Han.

I 97 år fick Han vandra bland oss och sprida sin djupa humanism.

Först nu när den största sorgen har lagt sig.

När graven är färdig byggd och blommorna planterade.

När alla vi berörda långsamt vande oss att leva utan Pappa.

Först nu kan vi tänka någorlunda klart – tror jag.

Pappa var militär och när vi gick på en promenad då marscherade Han.

För mig var det bara att falla in i stegen.

Mitt i vår marscherande stannade Han och titta mig rakt in i ögonen ställde sina frågor.

Sedan marscherade Han vidare med mig i släpp taget.

Sådana marscher saknar jag anda in i själen.

Inte Hans förklaringar för Han bara rörde om i grytan.

Svaren fanns inom mig men jag viste inte hur jag kunde få fram dem.

På en fråga svarade Han med en annan och 100 därtill.

Nyfiken som en ekorre ville Han veta allt.

Han brydde sig mera om en annan än om sig själv.

Den Tredje av mina 4 Livs Pelare har gått ur tiden.

Vid var och en av Dem tog mitt liv en tvär sväng.

Det finns bara en vägkorsning framför mig och sedan … rakt fram och när vägen är slut

… då är det slut.

:::::::::::::::::::::::::::::