Hamilton

För första gången sedan vår Pappas död kunde vi umgås bara med varandra.

Vi gick och pratade, åt och pratade, drack och pratade.
Härliga samtal om Hollands historia, om konst, om familjer, barn, arbete,

språk och länder.

Vi höll på att lära varandra.
Vi höll på att presentera sig själv för varandra.

Äntligen fick jag en Storebror på nära håll.

En bedövande känsla att kunna prata med en nära människa utan att hela tiden

behöva göra övervägningar.
Utan att behöva vara rädd och prata om väder och vind.
Jag njöt av varenda sekund av vår samvaro.

Hans världsvana och djupa kunskaper om världen och dess makthavare.

Hans medvetande om maktens spelregler.

Hans djupa humanism.

Allt detta och mycket därtill gjorde vår samvaro till den ljuvaste musik
jag kunde tänka mig.

Jag önskar att jag hade någon sådan lite oftare och lite närmare.
Washington är ju så långt borta.
::::::::::::::::::::::::::::