Hamilton

Det var en bra arbetsdag och mycket blev gjort.

Jag var nöjd med mitt verk och det kändes skönt att komma hem.

Min Fru mötte mig, kramade om och gav mig en buket rosor.

Det var inte mycket som jag förstod av detta och Hon tydligen såg det

i min ansiktsuttryck.

- Det är till dig för att du finns och är så omtänksam om oss alla.
(någonting sådan har Hon sagt)

Mitt hjärta gled någonstans förbi knäna och tårar trängdes under ögonlocken.

!!! SLUTA !!! - en man gråter inte.

Hela kvällen blev "förstörd".

En darr där inne fladdrade hela tiden.

Tankarna fick ingen ro.

Känslorna kanade brant neråt eller som en raket siktade mot stjärnorna.

Jo jo hela kvällen och natten.

Jag har inte lyckats att samla ihop mig till idag.

Någon har uppskattat mig.

Är det så det känns?

Eller kanske drömde jag bara?

:::::::::::::::::::::::