Hamilton

rätt mycket erfarenhet av olika det slag.

Många gånger gick jag på pumpen.
Ibland räckte jag inte till.
Det hände att jag var för bra och fick ligga lågt för att även andra skulle bli synliga.
Chefer som inte hade rätt fick få rätt för att de var chefer - ren prostitution.

Åtskilliga gånger älskade jag det som hände.

Många gånger fick kärleken mig att tumla runt i eufori eller förtvivlan.

Med barnen åkte jag jojo 132 gånger om dagen.

Deras monumentala enfald fick min intellekt och tålamod på fall.

Religionen och dess dogmatism till idag retar gallfeber hos mig.

Att försvinna i en organisation eller grupp av någon det slag var under min värdighet.

Jag står för mina handlingar samt den jag är och skall inte gömma mig bland pöbeln.

Många svaga försökte jag hjälpa till och oftast blev jag utnyttjad, lurad eller bestulen.

En stilla stril av bitterhet långsamt fördunklade mina sinnen genom åren.
Det var svårt att hålla emot när gång på gång kom bara besvikelser.
Det kräves mycket autoterapi för att inte dras ner i djupet.

Att få en dunkel grundton som basen för all omvärldsuppfattning är min skräck
scenario.
Ju äldre jag blir desto mindre blir motivationen att hålla emot.

Jag undrar hur länge till klarar jag att vara den jag är utan att drunkna i bitterhet?



Börja från början?
Försvinna?
Glömma allt?
...

Sluta finnas till?

En sak vet jag för säkert - jag blir inte buddhist.
Att leva om och om igen - det vill jag inte.
Sluta finnas till och sedan skall det vara slut.

Aldrig mer.

:::::::::::::::::::::::::::::::