Hamilton

Vi fixar rakning, tandborstning etc utan att tänka på det.
Vi äter frukost med välbehag och fortfarande små flinande börjar dagen.
På något konstigt sätt går allting mycket snabbare, lättare och bättre.
Människor runtomkring har blivit gladare och vackrare.
Det lila regnet som blötte ner kavajen kändes bara uppfriskande.
Kunden som var grining tycker vi bara synd om och bjuder på en kopp kaffe.
Barnen med sina miljoner frågor tycker vi att de är intresserade och nyfikna och inte
bara obkäftiga ungar.
Trängsel i tunnelbanan känns nästan behaglig.

.

o.s.v.
o.s.v.

Nästa dag är det annorlunda.
Vi vill inte gå upp men måste för att hinna med tåget.
Trötta, sura och arga kravlar vi oss ut ur sängen och staplande går till badrummet.

Det första vi ser där är ett spöke i spegel - en sur och yrvaken djävel.
Enbart svart kaffe utan socker till frukost för bara tanken att äta få oss att må illa.
Med tunga steg, släpande på sin väska snubblar vi oss fram till tåget.
En satans massa folk på perrongen, springande, knuffande och sura miner.

Och de där ungarna som bara skriker och tjafsar - kan de inte hålla käften!?
Förbannade helvetes djävla skit! - nu glömde jag paraplyet och det börjar regna.

Spring för livet!
FAAAN!!!!

.

o.s.v.

o.s.v.
.
Vad är skillnaden?
Hur från den ena dagen till den andra kan allting upplevas så annorlunda?

...
Jag vet inte orsaken men alldeles nyss hittade jag en recept för att kunna leva med det

och kanske till och med njuta av det.

.

Charlie Chaplin i his movie Modern Times give us the answer.

Lyrics for this, next and comming lifes.

...

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::