Hamilton

Under olika perioder i vårt liv händer det att vi kör för fullt.
På alla sätt.
Vi har det stressigt, jäktigt, jobbigt och använder 110% av vårt kapacitet
och då finns det inga reserver kvar för någonting.

Knappast så man ser slutet för denna period för man drunknar i vardagen.
Inga livbojar eller flyttvästar, bara simma och försöka få krafterna att räcka
fram till stranden.
Att hitta en lugn stund under dagen stiger i priset.

Den yttre världen hittar ständigt på nya utmaningar och uppgifter som en annan
skall bemöta.
Går det bra, då börjar de lavinartat föröka sig.
Skönt när det går bra och framgångarna låter sig inte väntas på.
Men även då finns det ett tak för kapaciteten, krafterna och koncentrationen.
...
Plötsligt, som en blixt från klara himmel kommer ett slag inifrån.
...
Panik känsla kryper högre och högre upp för att till slut spruta ut genom öronen.
Räcker krafterna?
Räcker tiden?
Räcker resurser?
Hur prioritera?
Eller blir detta det sista som jag gör i detta liv?
...
Bara frågor och autoterapibehov är akut.
Lugn.
Lugn, bara lugn.
Inte överreagera.
Låt tiden gå en stund.
Försök överleva stressen utan att gå under.

Lugn.

LUGN.

LUGN FÖR HELVETE.
:::::::::::::::::::::::::::::::::