Ranskalaiset perunat
Året är 1977, sommar, kafeteria på Sätra Camping, kl.22:00.
Nu skall jag stänga fiket.
Allting är avstängd, städat och förberett inför morgondagen.
Precis när jag skall låsa ytterdörren in kommer en 8-9-årig pojk.
Lite osäker och förlägen sträcker han fram handen med några mynt liggande
i handflatan och säger - ranskalaiset perunat.
?????? - så såg jag ut.
Jag har ingen aning vad grabben vill så jag provar med honom på alla de språk
jag kan men han bara upprepar sitt mantra - ranskalaiset perunat.
Det enda jag begrepp var det att han var en finne så med täcken språk
bad jag honom att vänta inne medan jag sprang efter språkhjälp.
Den finska tjejen som arbetade i receptionen har redan gått för dagen så där
fanns ingenting att hämta.
Jag gick vidare bland husvagnarna och kollade vilken som hade finska
registreringsskyltar.
Efter att ha hittat en knackade jag på dörren och ut kom en kvinna som förmodligen
var på väg att lägga sig med tanke på den ringa klädsel hon bar.
Snabbt förklarade jag mitt ärende medan jag försökte att inte stirra på denna
halvnakna kvinnan.
Hjälpvilligt både hon och hennes man följde med mig.
(De tog på sig lite mer kläder än de hade i början)
Grabben satt inne och väntade.
När han såg oss alla tågande in, upprepade han sitt mantra - ranskalaiset perunat.
Kvinnan översatte detta till ätt språk som jag begrepp och det visade sig att
han ville ha - pommes frites.
Klart att han fick sina pommes frites.
Sedan blev det en lååång kväll medan jag fick en intensiv lektion i finskan av alla
de andra husvagns folk som hakade på händelsen.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::
