Hamilton

Då tiger jag.

Mitt i galenskapen som tog över världen runt omkring finns inom mig ett vetskap
om att vad som än sägs då blir det bara värre.
Attityden är redan grundmurade och det blir som att omvända
en muslim till kristendom.
Orden blir fel hur man än vrider och vänder på de.

Låt stormen bedarra och lämna krafter till ett liv efteråt.

Det kanske är fel eller fegt eller nedrigt eller okunnigt eller ... eller ... .
Men instinktivt vill jag inte släcka elden med olja.

Kanske på slutet blir jag en förlorare men jag kan glädjas åt att någon annan blev
en vinnare och är glad istället.
Fine for me.

Det är inte en pyrrhusseger som är viktigast det är helheten som måste
fungera och då måste man ibland ta några steg tillbaka innan färden framåt kan
återupptas med nya krafter.
Kanske blev jag klokare under resans gång?
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::