Ett ögonblick
God kväll alla ni som fortfarande är vakna
Timur Hamilton och hans snurriga funderingar om allt och ingenting.
......
Idag har jag varit med om någonting som fick mig ur balansen för en lång stund.
Jag var inne i stan och mitt i folkvimlet gick förbi mig en medelålders kvinna.
Doften av hennes parfym slog mig på nära håll.
Nej, det kan inte vara möjligt !!!???
Tvärvände jag och sprang ikap henne.
Jag höll mig lite sned bakom kvinnan så att doften kom rakt på mig.
Det var sant.
Den här doften var jag med om för många, många år sedan.
På nära håll.
Nu började filmen att spolas tillbaka.
Minnerna som har läggat i min hjärna orörda i över 30 år plötsligt stod de där - pinfärska.
Jag gick in till ett kaffé, tog ett glas vin, satte mig i ett hörn och drunknade i minnernas flod.
När jag så småningom kom tillbaka till verkligheten har det gått 1 eller kanske 2 timmar.
Jag vet inte, ingen aning.
Vinglaset stod fortfarande orörd framför mig.
Snabbt svepte jag in den och gick ut därifrån.
Electric Light Orchestra - Twillight Time
ELO - en grupp som på 70-talet var den störst av alla
Jag slutar inte förvåna mig över vår hjärna.
Hur är den konstruerad?
Vad styr dess funktion?
Var lagras alla minnerna när de inte används?
Hur kan en doft ta fram en sedan länge glömt upplevelse?
För mig förblir det nog bara frågor, för alltid
Så vitt jag vett då finns det ingen bra förklaring för dess funktion.
Låt frågorna förbli obesvarade.
Olivia Newton John - Hopelessly devoted to you från musikfilmen Grease.
1978 var det en av mest populära sånger i världen.
En vacker sång, en vacker sångerska, en mängd vackra minnen som väcks
till liv precis som doften jag mötte idag väckte
Jag kan tänka mig att de flesta av oss bär på många sådana kopplingar.
Små fetisher som fungerar som en avtryckare i en kulspruta.
Trycker du den då sprutar den ut en hel serie med minnen.
Inte nödvändigt trevliga eller vackra.
Det kan vara hemska, äckliga upplevelser vilka vi har mödösamt bearbetat, tryckt
undan och som inom ett enda andetag väcks till liv.
Det svåraste är att det kan hända precis när som helst.
En förbipaserande kvinna som med sin parfym väcker allting till liv.
Smaken av en kaka, färgen på pannbandet, gången hos en förbipasserade människa.
Allt kan bli den utlösande faktorn.
Låt alla dessa minnen återigen somna in.
För annars kan vi inte fungera i nutiden.
Här och nu - en gång till gör sig gällande.
Emma Shapplin och Spente le stelle - Slocknade stjärnor - får bli er vaggvisa för idag.
Om bara dessa nätter inte var så ensamma - sjöng hon.
Godnatt alla lyssnare
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Timur Hamilton och hans snurriga funderingar om allt och ingenting.
......
Idag har jag varit med om någonting som fick mig ur balansen för en lång stund.
Jag var inne i stan och mitt i folkvimlet gick förbi mig en medelålders kvinna.
Doften av hennes parfym slog mig på nära håll.
Nej, det kan inte vara möjligt !!!???
Tvärvände jag och sprang ikap henne.
Jag höll mig lite sned bakom kvinnan så att doften kom rakt på mig.
Det var sant.
Den här doften var jag med om för många, många år sedan.
På nära håll.
Nu började filmen att spolas tillbaka.
Minnerna som har läggat i min hjärna orörda i över 30 år plötsligt stod de där - pinfärska.
Jag gick in till ett kaffé, tog ett glas vin, satte mig i ett hörn och drunknade i minnernas flod.
När jag så småningom kom tillbaka till verkligheten har det gått 1 eller kanske 2 timmar.
Jag vet inte, ingen aning.
Vinglaset stod fortfarande orörd framför mig.
Snabbt svepte jag in den och gick ut därifrån.
Electric Light Orchestra - Twillight Time
ELO - en grupp som på 70-talet var den störst av alla
Jag slutar inte förvåna mig över vår hjärna.
Hur är den konstruerad?
Vad styr dess funktion?
Var lagras alla minnerna när de inte används?
Hur kan en doft ta fram en sedan länge glömt upplevelse?
För mig förblir det nog bara frågor, för alltid
Så vitt jag vett då finns det ingen bra förklaring för dess funktion.
Låt frågorna förbli obesvarade.
Olivia Newton John - Hopelessly devoted to you från musikfilmen Grease.
1978 var det en av mest populära sånger i världen.
En vacker sång, en vacker sångerska, en mängd vackra minnen som väcks
till liv precis som doften jag mötte idag väckte
Jag kan tänka mig att de flesta av oss bär på många sådana kopplingar.
Små fetisher som fungerar som en avtryckare i en kulspruta.
Trycker du den då sprutar den ut en hel serie med minnen.
Inte nödvändigt trevliga eller vackra.
Det kan vara hemska, äckliga upplevelser vilka vi har mödösamt bearbetat, tryckt
undan och som inom ett enda andetag väcks till liv.
Det svåraste är att det kan hända precis när som helst.
En förbipaserande kvinna som med sin parfym väcker allting till liv.
Smaken av en kaka, färgen på pannbandet, gången hos en förbipasserade människa.
Allt kan bli den utlösande faktorn.
Låt alla dessa minnen återigen somna in.
För annars kan vi inte fungera i nutiden.
Här och nu - en gång till gör sig gällande.
Emma Shapplin och Spente le stelle - Slocknade stjärnor - får bli er vaggvisa för idag.
Om bara dessa nätter inte var så ensamma - sjöng hon.
Godnatt alla lyssnare
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Kommentarer
Trackback