Ditt fel ? Mitt fel ?
God kväll alla ni som lyssnar på detta program
Timur Hamilton i farten igen.
För att lugna ner oss börjar vi med lite bra musik som handlar om - låt bli.
Agneta Fältskog från ABBA från sin egen skiva från 1979 - När Du tar mig i Din famn.
Mys stämning i låten och stressen rinner av.
Just stress.
Alla vi pratar om den så gott som varje dag och förmodligen inte bara pratar
vi stressar också.
På den allt snabbare snurrande jorden försöker vi att hinna med det som vi måste
göra, med det som vi tycker om att göra och med det som det förväntas av oss att vi gör det.
Spring, spring och spring i ett.
Så småningom glömmer vi varför vi springer.
Om man frågar en sådan springare - det har vi alltid gjort blir förklaringen.
Är det bra eller dåligt?
Bra stress tål vi utan problem.
Dålig stress dödar oss till slut men - vilken stress är dålig.
Ingen aning har jag och gärna skulle jag vilja veta det.
Antingen exploderar ni av stress eller sjunker in och försvinner i den ömma ljudet från en oboe.
Första gången hörde jag denna melodi var det år 1970.
Den användes i filmen Anonimo Veneziano.
Som 17-årig grabb satt jag där i filmsalongen och grät som ett barn.
För handlingen för skönheten för och för musiken.
Och även nu när jag hör de tonerna då sjunker allting inom mig och just denna stämning
kommer tillbaka.
Jag är glad att den känsligheten har jag lyckats bevara genom åren och motgångarna.
Ingen stress har tagit den ifrån mig.
Ingen misslyckat kärlek eller dåliga affärer.
Den hårda huden har aldrig vuxit på min rygg.
Ett annat musik stycke som fick mig att gråta så att även mina barn skrattade åt mig var
Lejon Kungen av Walt Disney.
Här slutar vi den näst sista av min program.
Bara imorgon hörs vi igen och pratar om ..... ännu vet jag inte vad.
God natt ni som fortfarande inte har somnat.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Timur Hamilton i farten igen.
För att lugna ner oss börjar vi med lite bra musik som handlar om - låt bli.
Agneta Fältskog från ABBA från sin egen skiva från 1979 - När Du tar mig i Din famn.
Mys stämning i låten och stressen rinner av.
Just stress.
Alla vi pratar om den så gott som varje dag och förmodligen inte bara pratar
vi stressar också.
På den allt snabbare snurrande jorden försöker vi att hinna med det som vi måste
göra, med det som vi tycker om att göra och med det som det förväntas av oss att vi gör det.
Spring, spring och spring i ett.
Så småningom glömmer vi varför vi springer.
Om man frågar en sådan springare - det har vi alltid gjort blir förklaringen.
Är det bra eller dåligt?
Bra stress tål vi utan problem.
Dålig stress dödar oss till slut men - vilken stress är dålig.
Ingen aning har jag och gärna skulle jag vilja veta det.
Antingen exploderar ni av stress eller sjunker in och försvinner i den ömma ljudet från en oboe.
Första gången hörde jag denna melodi var det år 1970.
Den användes i filmen Anonimo Veneziano.
Som 17-årig grabb satt jag där i filmsalongen och grät som ett barn.
För handlingen för skönheten för och för musiken.
Och även nu när jag hör de tonerna då sjunker allting inom mig och just denna stämning
kommer tillbaka.
Jag är glad att den känsligheten har jag lyckats bevara genom åren och motgångarna.
Ingen stress har tagit den ifrån mig.
Ingen misslyckat kärlek eller dåliga affärer.
Den hårda huden har aldrig vuxit på min rygg.
Ett annat musik stycke som fick mig att gråta så att även mina barn skrattade åt mig var
Lejon Kungen av Walt Disney.
Här slutar vi den näst sista av min program.
Bara imorgon hörs vi igen och pratar om ..... ännu vet jag inte vad.
God natt ni som fortfarande inte har somnat.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Trackback