Hamilton

Det var mycket länge sedan jag skrev ett brev till Dig.
Nej, det finns ingen godtagbar förklaring till detta.
Min lättja och slapphet är de enda förklaringar som är någorlunda nära sanningen.

I början alla de standard frågor om:
- hur Du mår
- hur mår barnen
- är Din Mamma fortfarande vid liv
- var jobbar Du med nu för tiden
- hur är det med kärleken - tror Du fortfarande på den
- är Du fortfarande ihop med .... har glömt ... Din mans namn
- hur bor Du
- vad brukar Du göra på fritiden
etc. etc.

Hoppas att svar får jag i Ditt brev plus en massa annan information om dig.
Allting om Dig är av intresse - hur konstigt det än verkar.

Du kanske kommer inte at svara överhuvudtaget.
Vem var han? - jag kommer inte ihåg.
Eller Din man får tag i brevet och bränner ner det.
Eller av misstag hamnar den hos grannen därför att brevbäraren var bakfull.
Eller ...
Eller ...
Der blir vad det blir - bara det blir.

Om mig själv skulle jag helst inte vilja prata men frågar jag om Dig då får jag väl
berätta om mig själv också.

1976 sågs vi för första gången.
Tyresö och köpslå med några grannar om att parta på hyran för ett sommarhus.
De tjafsade om små, små cekiner och den avsky som det väckte inom Dig väckte
samtidigt mitt intresse för Dig.

- Hon är inte småaktig - OTROLIGT.

Sedan när bråket var över och vi var på vägen hem till mig i min gamla VW - bubbla 
stannade vi vid röd lyse och märkte inte att den skiftade flera gånger till grönt innan
en bil bakom oss började tuta - mitt i natten.

Det har börjat regna - en härlig, varm sommar regn.
Måste ut och bli blöt.

Skriver senare

Timur H.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::