Imorgon börjar det ...

Lite längre julledighetens sista dag.

Redan på kontoret och försöker att hitta arbetsstämningen - det går trögt.

5 år sedan tsunamin katastrofen där över 250 000 människor omkom.
En kvarts miljon!
Hela Uppsala och Borlänge skulle bli avfolkat.
Ofattbart.

Kylan  är på ingående och alla klimatdomedagsprofeter till trotts
–  blev Julen vitt och snöig.

En bekant åkte tillbaka till sjukhuset för sin nyupptäckta diabetesobservation.
Långtidsdrickande har biverkningar.

Privat livet rullar på även om det gör ont.
Smärtan, om den inte dödar då härdar den – sägs det.
Skall kolla om det är sant.
Fast egentligen då vet jag - skit snack.

Funderar på några nyårslöften.
Skall jag överhuvudtaget?

Här ringde Mamma och undrade om jag inte glömde att ta min medicin.
Klart att jag gjorde det.
...
Så fort jag hittar tabletterna då skall jag ta de.
(sedan flera dagar vet jag inte var de är)

Vad är det för mening med livet om det gör ont?
Hitta en frände och krama varandra?

Finns det försäkring mot besvikelser?
När man blig gammal och orkeslös då blir svek eller besvikelse ingenting annat
än svek, besvikelse och ... förtvivlan.
Det finns inget liv efter detta.
...
...

Det är bara mellandagarna sedan är det ett helt nytt år till.
För vad?

::::::::::::::::::::::::::::::::


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0