Hamilton

Bloggandet har försvunnit från mina tankar.
Känner ingen stress eller tvång att behöva skriva varje dag - befiande och fördystrande.

Dagarna blir återigen en grå massa som flyter ihop och rinner mot det oundvikliga slutet.

My footprint in the future will be similar to nothing.

Jag påverkas av andra och i synerhet av mina barn.
Deras negativa inställning och atittyd tar död på mig.

Ungdomens menlöshet och okunnighet är de enda förklaringar jag kommer på för att
rättfärdiga de.

De är mina barn vad som än händer.

Skall jag agera mot bättre vetande?
Skall jag fjäska efter Deras tycke?
Skall jag försöka ...  ?????????

Det är ju så svårt att argummentera med idioter.
De har blivit en viljelös grå massa som följer vardagen till punkt och pricka.

Alla de är mig kära men jag vill inte utplånas.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::