Hamilton

En dag till till samlingen.
Ingenting utmärkande hände för att göra denna dagen minnesvärd.

Jo.
Det som var annorlunda var början på den.
Har sovit längre än vanligt (spänningen släpper efter den senaste tidens jobb).
Vid  10-tiden frukost med familjen - härligt

Inga inbokade möten.
Inga 30 till 60 telefonsamtal på en dag.

Den enda måste idag var att betala några räkningar - även pengar har kommit.

När allting fungerar då blir det tråkigt.

Tydligen krävs det en ganska stor dos av djävelskap för att vi skall känna att vi lever.

Finns det någon gräns mellan för mycket och för lite?

Det kan inte vara lagom - det är värre än blodpudding.

Lagom bra, lagom älska, lagom dåligt, lagom fort, lagom mycket.
Ljumen gröt till frukost, lunch och middag - fy nej tack.

Var finns livet och spänningen?
Var kan vi visa vilka vi är?

Skall vi även lagom dö.?